20. Så tog Joseph hela Egypti land in til Pharao: Ty de Egyptier sålde hwar sin åker; ty den hårde tiden war allt för stark öfwer dem. Och wardt så landet Pharaos eget,

21. Med folket, som i hans städer ut och ingick, ifrå den ena ändan i Egypten intil den andra.

free web hosting | free website | Business Hosting | Free Website Submission | shopping cart | php hosting

Första Boken Mose.

Följande avskrift ur »Bibelen eller den Heliga Skrift« (Stockholm 1857) är utförd av
Erik Jonsson <generaldepoten@rambler.ru> år 2004 (år tvåtusenfyra).

Utgåvan ifrån 1857 innehåller texten ur 1703 års bibelöversättning
(»Karl XII:s bibel«) men med stavningen anpassad till 1800-talets
ortografi; t.ex. stavas här »den« och »det« på adertonhundratalsvis i
stället för »then« och »thet« på sjuttonhundratalsvis.

Projekt Runeberg har hela texten till 1917 års bibel.

Förlagan från 1857 är tryckt i frakturstil med framhävningar i
schwabacher, vilken i frakturtryck brukas motsvarande kursiven i
antikvastil till framhävningar.

I frakturstilen tecknas vanligen dubbelt »w« i stället för enkelt »v«
med några få undantag.  I antikvastil ifrån samma tid använder man
visserligen enkelt »v«, men vi har ändå bibehållit dubbelt »w« i denna
avskrift, för att det skall framgå, när förlagan har enkelt »v« eller
dubbelt »w«

Frakturstilen i förlagan utnyttjar de gängse ligaturerna, d.v.s. flera
bokstäver sammanbundna till ett tecken: »st«, »sl«, »ft«, »fl«, »si«,
»fi«, »ff«, »ss«, »ch«, »ck« med flera. Eftersom teckensatsen
iso-8859-1 tråkigt nog saknar flertalet av dessa ligaturer, måste vi
klara oss utan dem här i denna HTML-fil.  Emellertid har vi bibehållit
ligaturen »ß« för »ss«, när denna är använd i förlagan.  I
frakturstilen skiljes även emellan »långa s« (»begynnelse-s«) i början
av ord och stavelser mot »runda s« i slutet av ord och stavelser.
Eftersom teckensatsen iso-8859-1 tyvärr endast har »runda s«, är
»långa s« här ersatt med »runda s«.

Upplevelsen förhöjes, om man får tillfälle att läsa texten i
frakturstil (i synnerhet om man verkligen tycker om att läsa och inte
bara vill komma åt innehållet).  Det kan man göra, om man hämtar
PDF-filen 1b_mose.pdf.

Filen 1b_mose.pdf
innehåller en avskrift i fraktur- och schwabacherstil av »Första
Boken Mose« och är således ingen avbildning av av förlagans
textsidor utan riktig text med inbäddade typsnitt; den kan därför
omvandlas till ren text (om än ligaturerna kommer att återgivas med
andra tecken än bokstäver), kopieras in i andra program o.s.v.

Den som är ovan vid att läsa fraktur och har svårt för att känna igen
bokstäverna kan först öva sig på »Propheten Daniel« ur samma bibel.

Den kan läsas i PDF-filen daniel.pdf, vilken innehåller texten i frakturstil
på förlagans vis i vänsterspalten och samma text i antikvastil i högerspalten.

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)


Bibelen

eller

den Heliga Skrift.

innehållande

Gamla och Nya

Testamentets

Canoniska Böcker

Med stående stil.

Tryckt på Brittiska och Utländska Bibel-Sällskapets bekostnad.

Exemplaret kostar 1 R:dr 36 sk. B:co i Läder-band.

Stockholm

Samuel Rumstedt, 1857.

Afskrift år 2004.

-----------------------------------

GENESIS.

Första boken Mose.

1. Capitlet.

Werlden, Menniskan skapas.

I begynnelsen skapade Gud Himmel och Jord.

2. Och jorden war öde och tom, och mörker war på djupet, och Guds Ande
   swäfde öfwer watnet.

3. Och Gud sade: Warde Ljus, och det wardt Ljus.

4. Och Gud såg ljuset, at det war godt. Då skilde Gud ljuset ifrå
   mörkret.

5. Och kallade ljuset Dag och mörkret Natt. Och wardt af afton och
   morgon den första dagen.

6. Och Gud sade: Warde et Fäste emellan watnen, och åtskilje watn ifrå
   watn.

7. Och Gud gjorde fästet, och åtskilde det watnet, som war under
   fästet, ifrå det watn, som war ofwan fästet. Och det skedde så.

8. Och Gud kallade fästet Himmel. Och wardt af afton och morgon den
   andra dagen.

9. Och Gud sade: Församle sig watnet, som är under himmelen, uti
   besynnerliga rum, att det torra må synas. Och det skedde så.

10. Och Gud kallade det torra Jord, och watnens församlingar kallade
    han Haf. Och Gud såg, at det war godt.

11. Och Gud sade: Bäre jorden gräs och örter, som frö hafwa, och
    fruktsam trä, at hwart och et bär frukt efter sin art, och hafwer
    sitt eget frö i sig sjelfwo på jordene. Och det skedde så.

12. Och jorden bar gräs och örter, som frö hade, hwart efter sin art,
    och trä, som frukt båro, och hade sitt eget frö i sig sjelfwo,
    hwart efter sin art. Och Gud såg, att det war godt.

13. Och wardt af afton och morgon den tredje dagen.

14. Och Gud sade: Warde Ljus uti himmelens fäste, och åtskilje dag och
    natt, och gifwe tekn, månader, dagar och år.

15. Och ware för ljus uti himmelens fäste, och lyse på jordene. Och
    det skedde så.

16. Och Gud gjorde tu stor ljus; et stort ljus, som regerade dagen,
    och et litet ljus, som regerade nattena; och stjernor.

17. Och Gud satte dem uti himmelens fäste, at de skina skulle på
    jordene:

18. Och regera dagen och nattena, och åtskilja ljuset och mörkret. Och
    Gud såg, at det war godt.

19. Och wardt af afton och morgon den fjerde dagen.

20. Och Gud sade: Göre watnet af sig kräkande och lefwande djur, och
    foglar, som på jordene flyga under himmelens fäste.

21. Och Gud skapade stora hwalar, och allahanda lefwande och kräkande
    djur, som watnet af sig gör, hwart efter sin art, och allahanda
    fjäderfoglar, hwart efter sin art. Och Gud såg, at det war godt.

22. Och wälsignade dem, och sade: Warer fruktsame, och förökens, och
    upfyller hafsens watn, och foglarna föröke sig på jordene.

23. Och wardt af afton och morgon den femte dagen.

24. Och Gud sade: Göre jorden af sig lefwande djur, hwart efter sin
    art, fänad, kräkande djur, och wilddjur på jordene, hwart efter
    sin art. Och det skedde så.

25. Och Gud gjorde wilddjur på jordene, hwart efter sin art, fänad
    efter sin art, allahanda kräkande djur på jordene efter sin
    art. Och Gud såg, at det war godt.

26. Och Gud sade: Låt oß göra Menniskona til et beläte, det oß likt
    är, den råda skall öfwer fiskarna i hafwet, och öfwer foglarna
    under himmelen, och öfwer fänaden, och öfwer hela jordena, och
    öfwer allt som kräker på jordene.

27. Och Gud skapade menniskona sig till et beläte, til Guds beläte
    skapade han honom, Man och Qwinno skapade han dem.

28. Och Gud wälsignade dem, och sade til dem: Warer fruktsame, och
    föröker eder, och upfyller jordena, och hafwer henne under eder,
    och råder öfwer fiskarna i hafwet, och öfwer foglarna under
    himmelen, och öfwer all djur, som kräla på jordene.

29. Och Gud sade: Si, jag hafwer gifwit eder allahanda örter, som för
    hafwa på hela jordene, och allahanda fruktsam trä, och trä, som
    frö hafwa i sig sjelfwo, eder til mat.

30. Och allom djurom på jordene, och allom foglom under himmelen, och
    allo thy, som kräker på jordene, och lif hafwer, at de skola hafwa
    allahanda gröna örter til at äta. Och det skedde så.

31. Och Gud såg på allt det han gjort hade, och si, det war allt
    ganska godt. Och wardt af afton och morgon den sjette dagen.

2. Capitlet.

Sabbathen, Lustgården, förbjudna Trädet, Namnen, Qwinnan.

Så wardt nu himmel och jord fullkomnad med all sin här.

2. Och Gud fullkomnade på sjunde dagenom sin werk, som han gjort hade,
   och hwilade på sjunde dagenom af all sin werk, som han gjort hade.

3. Och wälsignade sjunde dagen, och helgade honom, derföre, at han på
   honom hwilade af all sin werk, som Gud skapade och gjorde.

4. Alltså är himmel och jord tilkommen, då de skapade wordo på den
   tid, då HERren Gud gjorde himmel och jord.

5. Förra än någor stjelk war på markene, och förra än någor ört wäxte
   på jordene; förty HERren Gud hade än då intet låtit regna på
   jordene, och ingen menniska war, som brukade jordena.

6. Men en dimba gick up af jordene, och watnade alla markena.

7. Och HERren Gud gjorde menniskona af jordenes stoft, och inblåste
   uti hans näso en lefwande anda, och så wardt menniskan en lefwande
   själ.

8. Och HERren Gud planterade en lustgård uti Eden öster ut, och satte
   der in menniskona, som han gjort hade.

9. Och HERren Gud lät upwäxa af jordene allahanda trä, lustig til at
   se och god til at äta; och lifsens trä midt i lustgårdenom, och
   kundskapsens trä på godt och ondt.

10. Och utaf Eden gick en ström til at watna lustgården, och han
    delade sig i fyra hufwudfloder.

11. Den förste kallas Pison, den löper om hela Hawila land, och der
    finnes guld.

12. Och deß landes guld är kosteligit, och der finnes Bedellion, och
    den ädle stenen Onix.

13. Den andre floden heter Gihon, den löper kring om hela Ethiopien.

14. Den tredje floden kallas Hiddekel, den löper fram för Aßyrien. Den
    fjerde floden är Phrath.

15. Och HERren Gud tog menniskona, och satte honom in uti lustgården
    Eden, at han honom bruka och bewara skulle.

16. Och HERren Gud böd menniskona, och sade: Du skalt äta af allahanda
    trä i lustgårdenom;

17. Men af kundskapsens trä på godt och ondt skalt du icke äta: förty,
    på hwad dag du deraf äter, skalt du döden dö.

18. Och HERren Gud sade: Det är icke godt, at menniskan är allena: Jag
    will göra honom ena hjelp, den sig til honom hålla må.

19. Som nu HERren Gud gjort hade af jordene allahanda djur på markene,
    och allahanda foglar under himmelen, hade han dem fram för
    menniskona, at han skulle se, huru han skulle nämna dem: Ty, såsom
    menniskan allahanda lefwande djur nämnde, så skulle de heta.

20. Och menniskan gaf hwart och et fänad, och foglomen under himmelen,
    och djuren på markene, sina namn. Men till menniskone wardt icke
    funnen någon hjelp, den sig til honom hålla måtte.

21. Då lät HERren Gud falla en tung sömn på menniskona, och wid han
    sof, tog han et af hans sidoref, och upfylte kött i samma staden.

22. Och HERren Gud byggde ena Qwinno utaf refwet, som han uttagit hade
    af menniskone, och hade henne fram för honom.

23. Då sade menniskan: Detta är dock ben af minom benom, och kött af
    mino kötte, hon skall heta Manna, derföre, at hon är tagen utaf
    mannenom.

24. Fördenskull skall en man öfwergifwa fader och moder, och blifwa
    wid sina hustru, och skola warda til et kött.

25. Och de woro både nakne, menniskan och hans hustru, och de blygdes
    intet.

3. Capitlet.

Adams fall, uprättelse, straff.

Och ormen war listigare än all djur på jordene, som HERren Gud gjort
hade, och sade til qwinnona: Ja, skulle Gud hafwa sagt, I skolen icke
äta af allahanda trä i lustgårdenom?

2. Då sade qwinnan til ormen: Wi äte af de träs frukt, som är i
   lustgårdenom;

3. Men af frukten af det trät, som är midt i lustgårdenom, hafwer Gud
   sagt: Äter icke deraf, och kommer icke heller derwid, at I icke dön.

4. Då sade ormen til qwinnona: Ingalunda skolen I döden dö.

5. Förty Gud wet, at på hwad dag I äten deraf, skola edor ögon öpnas,
   och I warden såsom Gud, wetandes hwad godt och ondt är.

6. Och qwinnan såg til, at trät war godt at äta af, och ljufligit uppå
   se, och at det et lustigt trä war, efter det gaf förstånd; Och tog
   utaf fruktene, och åt, och gaf deßlikes sinom man deraf, och han åt.

7. Då öpnades bägges deras ögon, och de wordo warse, at de woro nakne;
   Och de bundo tilhopa fikonalöf, och gjorde sig skörte.

8. Och de hörde HERrans Guds röst gångandes i lustgårdenom, då dagen
   swalkades; och Adam undstack sig, med sine hustru, för HERrans Guds
   ansikte, ibland trän i lustgårdenom.

9. Och HERren Gud kallade Adam, och sade till honom: Hwar äst du?

10. Och han sade: Jag hörde dina röst i lustgårdenom, och fruktade
    mig, ty jag är naken, derföre undstack jag mig.

11. Han sade: Ho hafwer låtit dig förstå, at du äst naken? Hafwer du
    icke ätit af det trä, om hwilket jag dig budit hafwer, at du deraf
    icke äta skulle?

12. Då sade Adam: Qwinnan, som du til mig gifwit hafwer, gaf mig af
    trät, så at jag åt.

13. Då sade HERren Gud til qwinnona: Hwi hafwer du det gjort? Qwinnan
    sade: Ormen beswek mig, så at jag åt.

14. Och HERren Gud sade til ormen: Efter du detta gjort hafwer,
    förbannad ware du öfwer all djur på markene: Du skalt gå på din
    buk, och äta jord i alla dina lifsdagar.

15. Och jag skall sätta fiendskap emellan dig och qwinnona, och
    emellan dina säd och hennes säd. Den samme skall söndertrampa ditt
    hufwud, och du skalt stinga honom i hans häl.

16. Och till qwinnona sade han: Jag skall få dig mycken wedermödo, då
    du aflat hafwer. Du skalt föda din barn med sweda, och din wilje
    skall dinom manne undergifwen wara, och han skall wara din herre.

17. Och til Adam sade han: Efter du lydde dine hustrus röst, och åt af
    trät, om hwilket jag dig böd och sade: Du skalt icke äta deraf;
    förbannad ware marken för dina skull, med bekymmer skalt du nära
    dig på henne i alla dina lifsdagar.

18. Törne och tistlar skall hon bära dig, och du skalt äta örter på
    markene.

19. Du skalt äta ditt bröd i dins anletes swett, til deß du warder
    åter til jord igen, der du af tagen äst; ty du äst jord, och til
    jord skalt du warda.

20. Och Adam kallade sine hustrus namn Hewa, derföre, at hon en moder
    är åt allom lefwandom.

21. Och HERren Gud gjorde Adam och hans hustru kjortlar af skinn, och
    klädde uppå dem.

22. Och HERren Gud sade: Si, Adam är worden såsom en af oß, och wet
    hwad godt och ondt är. Men nu, på det han icke uträcka skall sina
    hand, och taga deßlikes af lifsens trä, och äta, och lefwa
    ewinnerliga;

23. Då lät HERren Gud honom utu lustgårdenom Eden, på det han skulle
    bruka jordena, der han af tagen war.

24. Och dref Adam ut: Och satte för lustgården Eden Cherubim, med et
    bart huggande swärd, til at förwara wägen til lifsens trä.

4. Capitlet.

Cains födsel, offer, mord, flykt, barn. Lamechs gifte.

Och Adam kände sina hustru Hewa, och hon aflade och födde Cain, och
sade: Jag hafwer fått HERrans man.

2. Och hon födde framdeles Habel hans broder. Och wardt Habel en
   fåraherde, men Cain wardt en åkerman.

3. Och det begaf sig efter några dagar, at Cain offrade HERranom
   gåfwor af jordenes frukt.

4. Och Habel offrade deßlikes af förstlingene af sin får, och af deras
   talg: Och HERren Gud såg täckeliga til Habel och hans offer.

5. Men til Cain och hans offer såg han icke täckeliga. Då wardt Cain
   swårliga wred, och hans hy förwandlades.

6. Sade HERren til Cain: Hwi äst du wred? Eller hwi förwandlas din hy?

7. Är det icke så? Om du äst from, så äst du tacknämlig; men äst du
   icke from, så blifwer icke synden säker eller fördold: men städ
   henne icke hennes wilja, utan råd öfwer henne.

8. Då talade Cain med sin broder Habel. Och det begaf sig, då de woro
   på markene, gaf Cain sig up emot sin broder Habel, och slog honom
   ihjäl.

9. Då sade HERren til Cain: Hwar är din broder Habel? Han swarade: Jag
   wet det icke, skall jag taga wara på min broder?

10. Och han sade til honom: Hwad hafwer du gjort? Dins broders blods
    röst ropar til mig utaf jordene.

11. Och nu, förbannad ware du på jordene, som sin mun öpnat hafwer,
    och tagit dins broders blod utu dina händer.

12. Då du brukar jordena, skall hon icke strax gifwa dig efter sin
    förmågo; ostadig och flyktig skalt du blifwa på jordene.

13. Och Cain sade til HERran: Min mißgerning är större, än at hon må
    mig förlåten warda.

14. Si, du drifwer mig i dag utaf landet, och jag måste gömma mig
    undan ditt ansikte, och måste ostadig och flyktig blifwa på
    jordene. Så warder mig gående, at hwilken som hälst mig finner,
    han slår mig ihjäl.

15. Men HERren sade til honom: Nej, utan den som slår Cain ihjäl, det
    skall sjufalt hämnadt warda. Och HERren satte et tekn på Cain, at
    hwilken som hälst honom funne, skulle icke slå honom ihjäl.

16. Och så gick Cain ifrå HERrans ansikte, och bodde i det landet Nod
    öster ut, på hinsidan Eden.

17. Och Cain kände sina hustru, och hon aflade och födde Hanoch, och
    han byggde en stad, hwilken han nämnde efter sin sons namn Hanoch.

18. Men Hanoch födde Yrad: Yrad födde Mahujael: Mahujael födde
    Methusael: Methusael födde Lamech.

19. Men Lamech tog sig twå hustrur: Den ena het Ada, den andra Zilla.

20. Och Ada födde Jabal, af honom kommo de som bodde under tjäll, och
    hade boskap.

21. Och hans broder het Jubal, af honom kommo de, som brukade harpor
    och pipor.

22. Födde ock deßlikes Zilla, nemliga Tubalkain, som war en mästare i
    allahanda koppars och jerns werk; och Tubalkains syster war Naema.

23. Och Lamech sade til sina hustrur Ada och Zilla: I Lamechs hustrur,
    hörer mina röst, och märker hwad jag säger: Jag hafwer dräpit en
    man mig til sår, och en yngling mig til blånad.

24. Cain skall warda hämnad sjufalt, men Lamech sju och sjutiofalt.

25. Adam kände åter sina hustru, och hon födde en son, och kallade
    honom Seth, sägandes: Gud hafwer satt mig en annor säd för Habel,
    som Cain ihjäl slog.

26. Wardt också Seth född en son, den han kallade Enos. Och på den
    samma tiden begynte man predika om HERrans namn.

5. Capitlet.

De tio fäder. Noahs barn.

Detta är boken af menniskones slägt, på den tiden, då Gud skapte
menniskona, och gjorde henne efter Guds liknelse.

2. Til man och qwinno skapade han dem, och wälsignade dem, och kallade
   deras namn menniska, på den tiden de wordo skapade.

3. Och Adam war hundrade och tretio år gammal, och han födde en son,
   som hans beläte lik war, och kallade honom Seth.

4. Och wordo hans dagar, sedan han hade födt Seth, åttahundrade år,
   och han födde söner och döttrar.

5. Och wardt tiden på allan hans ålder niohundrade och tretio år, och
   blef död.

6. Seth war hundrade och fem år gammal, och födde Enos.

7. Och lefde derefter åttahundrade och sju år, och födde söner och
   döttrar.

8. Och wardt tiden på allan hans ålder niohundrade och tolf år, och
   blef död.

9. Enos war niotio år gammal, och födde Kenan.

10. Och lefde derefter åttahundrade och femton år, och födde söner och
    döttrar.

11. Så at hans hela ålder wardt niohundrade och fem år, och blef död.

12. Kenan war sjutio år gammal, och födde Mahalaleel.

13. Och lefde derefter åttahundrade och fyratio år, och födde söner
    och döttrar.

14. Så at hans hela ålder wardt niohundrade och tio år, och blef död.

15. Mahalaleel war sextio och fem år gammal, och födde Jared.

16. Och lefde sedan åttahundrade och tretio år, och födde söner och
    döttrar.

17. Så at hans hela ålder wardt åttahundrade fem och niotio år, och
    blef död.

18. Jared war hundrade tu och sextio år gammal, och födde Henoch.

19. Och lefde derefter åttahundrade år, och födde söner och döttrar.

20. Så at hans hela ålder wardt niohundrade sextio och tu år, och blef
    död.

21. Henoch war sextio fem år gammal, och födde Methusalah.

22. Och förde et gudeligit lefwerne i trehundrade år derefter, och
    födde söner och döttrar.

23. Så at hans hela ålder wardt trehundrade sextio och fem år.

24. Och efter han förde et gudeligit lefwerne, tog Gud honom bort, och
    han wardt sedan intet sedder.

25. Methusalah war hundrade åttatio och sju år gammal, och födde
    Lamech.

26. Och lefde derefter i sjuhundrade åttatio och tu år, och födde
    söner och döttrar.

27. Så at hans hela ålder wardt niohundrade sextio och nio år, och
    blef död.

28. Lamech war hundrade åttatio och tu år gammal, och födde en son;

29. Och kallade honom Noah, och sade: Denne här warder oß tröstandes i
    wåra mödo och arbete på jordene, den HERren förbannat hafwer.

30. Derefter lefde han femhundrade niotio och fem år, och födde söner
    och döttrar.

31. Så at hans hela ålder wardt sjuhundrade sjutio och sju år, och
    blef död.

32. Noah war femhundrade år gammal, och födde Sem, Ham och Japhet.

6. Capitlet.

Werlden syndar. Floden hotas.

Arken byggd.

Då menniskorna begynte förökas på jordene, och födde sig döttrar:

2. Då sågo Guds söner menniskornas döttrar, at de woro dägeliga, och
   togo til hustrur hwilka de hälst wille.

3. Då sade HERren: Menniskorna wilja icke mer låta min Anda straffa
   sig, ty de äro kött. Jag will ännu gifwa dem hundrade och tjugu års
   dag.

4. På den tiden woro ock tyranner på jordene, förty, sedan Guds söner
   ingingo til menniskors döttrar, och de födde barn, wordo deraf
   wäldige och fast beryktade män i werldene.

5. Men då HERren såg, at menniskones ondska war stor på jordene, och
   all hennes hjertas upsåt och tanke war alltid benägen til det ondt
   war:

6. Då ångrade HERranom, at han hade gjort menniskona på jordene, och
   det bekymrade honom i hans hjerta.

7. Och HERren sade: Menniskona, som jag skapade, skall jag förgöra
   utaf jordene, ifrå mennisko allt intil fänaden, och intil matkar,
   och intil foglarna under himmelen: Förty det ångrar mig, at jag dem
   gjort hafwer.

8. Men Noah fann nåde för HERranom.

9. Detta är Noahs slägt: Noah war en from man och fullkomlig, och
   förde et gudeligit lefwerne i sin tid.

10. Och födde tre söner, Sem, Ham, Japhet.

11. Men jorden war förderfwad för Guds åsyn, och full med orätt.

12. Då såg Gud på jordena, och si, hon war förderfwad, ty allt kött
    hade förderfwat sin wäg på jordene.

13. Då sade Gud til Noah: Allt kötts ändalykt är kommen för mig, ty
    jorden är full med orätt af dem, och si, jag will förderfwa dem
    med jordene.

14. Gör dig en ark utaf furuträ, och gör kamrar derinne, och beka
    honom utan och innan.

15. Och gör honom alltså: Trehundrade alnar skall wara längden, femtio
    alnar bredden, och tretio alnar högden.

16. Et fenster skalt du göra der ofwan uppå, en aln stort. Dörene
    skalt du sätta midt på sidone: och skall han hafwa tre botnar, en
    nederst, den andra midt uti, den tredje öfwerst.

17. Ty si, jag skall låta komma en wattuflod öfwer jordena, til at
    förderfwa allt kött, der en lefwande ande uti är, under himmelen,
    och allt det på jordene är skall förgås.

18. Men med dig will jag göra et förbund, och du skalt gå in i arken
    med dina söner, med dine hustru, och med dina söners hustrur.

19. Och du skalt låta komma in i arken allahanda djur af allt kött, ju
    et par, mankön och qwinkön, at de måga blifwa lefwande när dig.

20. Af foglarna efter deras slag, af fänadenom efter sitt slag, och af
    allahanda kräkande djur på jordene efter deras slag. Af allo deßo
    skall ju et par ingå til dig, på det at de skola blifwa lefwande.

21. Och du skalt til dig taga allahanda mat, som man tärer, och skalt
    samka honom til dig, at han warder dig och dem til födo.

22. Och Noah gjorde allt det Gud böd honom.

7. Capitlet.

Floden kommer. Noah frälst.

Och HERren sade til Noah: Gack in uti arken, du och ditt hela hus, ty
dig hafwer jag sett rättfärdigan för mig i denna tid.

2. Af allahanda ren fänad tag til dig, ju sju och sju, mankön och
   qwinkön; men af orenom fänad, ju et par, mankön och qwinkön.

3. Sammalunda af foglarna under himmelen, ju sju och sju, mankön och
   qwinkön, på det at säd må blifwa lefwandes på hela jordene.

4. Ty ännu efter sju dagar skall jag låta regna på jordene fyratio
   dagar och fyratio nätter, och förgöra utaf jordene allt det som
   warelse hafwer, det jag gjort hafwer.

5. Och Noah gjorde allt det HERren böd honom.

6. Och han war sexhundrade år gammal, då flodenes watn flödade på
   jordene.

7. Och han gick in i arken med sina söner, sine hustru, och sina
   söners hustrur, för flodenes watns skull.

8. Af den rena fänaden, och af den orena, af foglar, och af allt det
   som kräker på jordene,

9. Gingo til honom in i arken, parom, ju mankön och qwinkön, såsom Gud
   honom budit hade.

10. Och då de sju dagar framlidne woro, kom flodsens watn uppå jordene.

11. Uti de sjettehundrade årena i Noahs ålder, på sjuttonde dagenom, i
    den andra månadenom, det är den dagen, då upbrusto alla stora
    djupsens källor, och himmelens fenster öpnade sig.

12. Och et regn kom på jordene i fyratio dagar och fyratio nätter.

13. Rätt på samma dagen gick Noah in i arken, med Sem, Ham och Japhet
    sina söner, och med sine hustru, och med tre sina söners hustrur.

14. Dertil allahanda djur efter sitt slag, allahanda fänad efter sitt
    slag, och allt det på jordene kräker efter sitt slag, och
    allahanda foglar efter sitt slag, allt det flyga kunde, och allt
    det wingar hade:

15. Det gick allt til Noah in uti arken, parom af allt kött, der en
    lefwande ande uti war.

16. Och det war mankön och qwinkön, utaf allahanda kött, och gingo
    derin, såsom Gud honom budit hade, och HERren lät igen efter honom.

17. Då kom floden fyratio dagar på jordene, och watnet wäxte, och
    lyfte arken up, och förde honom högt up öfwer jordena.

18. Så fick då watnet öfwermagt, och wäxte swårliga på jordene, så at
    arken dref på watnet.

19. Och watnet fick öfwerhand, och wäxte så swåra på jordene, at all
    hög berg under hela himmelen wordo öfwertäckte.

20. Femton alnar högt gick watnet öfwer bergen, som öfwertäckte wordo.

21. Då förgicks allt kött, som på jordene kräker, foglar, fänad,
    wilddjur, och allt det, som sig röre på jordene, och alla
    menniskor.

22. Allt det, som en lefwande anda hade på thy torra, det blef dödt.

23. Så wardt då förgjordt allt det på jordene war, ifrå menniskone
    allt intil fänaden, intil kräkande djur, och intil foglarna under
    himmelen, allt wardt förgjordt utaf jordene. Allena Noah blef
    behållen, och hwad med honom war i arkenom.

24. Och watnet stod på jordene hundrade och femtio dagar.

8. Capitlet.

Flodens ände, Noahs offer, Guds löfte.

Då tänkte Gud på Noah, och på all djur, och på all fänad, som med
honom i arkenom war, och lät komma wäder på jordene, och watnet
minskades.

2. Och djupsens källor förstoppades, så ock himmelens fenster, och
   regnet af himmelen wardt stilladt.

3. Och watnet förlopp utaf jordene mer och mer, och wardt mindre,
   efter hundrade och femtio dagar.

På sjuttonde dagenom i den sjunde månadenom blef arken ståndandes på
de berg Ararat.

5. Men watnet förlopp framgent af, och wardt ju mindre, allt intil
   tionde månaden. På första dagenom i tionde månadenom syntes det
   öfwersta på bergen.

6. Efter fyratio dagar lät Noah fenstret up på arkenom, som han gjort
   hade.

7. Och lät flyga en korp ut, och han flög bort åter och fram, til deß
   at watnet aftorkades af jordene.

8. Sedan lät han ena dufwo utflyga ifrå sig, på det han skulle
   försöka, om watnet på jordene war förfallet.

9. Då dufwan fann icke hwar hon kunde hwila sin fot uppå, kom hon igen
   til honom i arken, ty watnet war ännu på hela jordene. Så räckte
   han handena ut, och tog henne til sig in i arken.

10. Och bidde ännu andra sju dagar, och lät än en tid flyga ut dufwona
    af arkenom.

11. Hon kom til honom emot aftonen, och si, hon förde i sin mun et
    afbrutit oliwelöf. Så förnam Noah, at watnet war förfallet på
    jordene.

12. Men han töfwade ännu andra sju dagar, och lät så ena dufwo flyga
    ut, hwilken intet igen kom til honom.

13. På första och sjettehundrade årena af Noahs ålder, på första
    dagenom i första månadenom, förtorkades watnet på jordene. Då lät
    Noah taket up på arkenom, och såg, at jorden war torr.

14. Så wardt då jorden alstinges torr på sjunde och tjugonde dagenom i
    den andra månadenom.

15. Då talade Gud til Noah och sade:

16. Gack utur arkenom, du och din hustru, dine söner och dina söners
    hustrur med dig.

17. Allahanda djur, som när dig äro, utaf hwarjo och eno kötte, både i
    foglar och fänad, och det som på jordene kräker, det gånge ut med
    dig. Och förkofrer eder uppå jordene, och warer fruktsamme, och
    föröker eder på jordene.

18. Så gick Noah ut med sina söner, och med sine hustru, och sina
    söners hustrur.

19. Dertil allahanda djur, allahanda krypande, allahanda foglar, och
    allt det som på jordene kräker, det gick utur arkenom, och hwart
    och et til sitt slag.

20. Och Noah byggde HERranom et altare, och tog utaf allahanda ren
    fänad, och utaf allahanda rena foglar, och offrade brännoffer på
    altaret.

21. Och HERren luktade en söt lukt, och sade i sitt hjerta: Ingalunda
    skall jag mer härefter förbanna jordena för menniskones skull,
    förty menniskones hjertas upsåt är ondt allt ifrå ungdomen. Och
    skall jag nu icke mer härefter slå allt det som lefwandes är,
    såsom jag gjort hafwer.

22. Så länge jorden står, skall icke återwända sående och upskärande,
    köld och hete, sommar och winter, dag och natt.

9. Capitlet.

Blods förbod. Bågans tekn. Noahs win. Canaans förbannelse.

Och Gud wälsignade Noah och hans söner, och sade: Warer fruktsamme,
och förökens, och upfyller jordena.

2. Edor fruktan och rädsla ware öfwer all djur på jordene, öfwer alla
   foglar under himmelen, och öfwer allt det som kräker på jordene,
   och alle fiskar i hafwet ware gifne i edra hand.

3. Allena äter icke kött, det ännu lefwer i sinom blod.

5. Förty, jag will ock hämnas öfwer edar kropps blod, och will hämnat
   uppå all djur, och will hämnas menniskones lif på hwarjo och ena
   mennisko, eho hon är.

6. Den som utgjuter menniskoblod, hans blod skall ock af menniskom
   utgjutit warda. Förty Gud hafwer gjort menniskona efter sitt beläte.

7. Warer fruktsamme, och förökens, och förkofrer eder på jordene, at I
   upfyllen henne.

8. Yttermera sade Gud till Noah, och hans söner med honom:

9. Si, jag gör med eder et förbund, och med edra säd efter eder;

10. Och med allom lefwandom djurom som med eder äro, i foglar, i
    fänad, och i allom djurom, som på jordene när eder äro: Af allt
    det som utur arkenom gångit är, ehwad djur det är på jordene.

11. Och will göra mitt förbund med eder i så måtto, at härefter skall
    nu icke mer allt kött förderfwadt warda med flodsens watn, och
    skall härefter ingen mer flod komma, den jordena förderfwa skall.

12. Och Gud sade: Detta är teknet til mitt förbund, som jag gjort
    hafwer emellan mig och eder, och all lefwande djur med eder
    härefter til ewig tid.

13. Min båga hafwer jag satt i skynom, den skall wara teknet til mitt
    förbund emellan mig och eder, och all lefwande djur med eder
    härefter til ewig tid.

14. Och när så sker, at jag förer skyn öfwer jordena, så skall man se
    min båga i skynom.

15. Och så skall jag tänka på mitt förbund emellan mig och eder, och
    all lefwande djur i hwart och et kött, at icke mer skall komma
    flod härefter, den allt kött förderfwa skall.

16. Derföre skall min båge wara i skynom, at jag skall se uppå honom,
    och tänka uppå det ewiga förbund emellan Gud och all lefwande djur
    i hwarjo och eno kötte, som på jordene är.

17. Det samma sade ock Gud til Noah: Detta skall wara teknet til det
    förbund, som jag gjort hafwer emellan mig och allt kött på jordene.

18. Noahs söner, som utur arkenom gingo, äro deße: Sem, Ham,
    Japhet. Men Ham är fadren til Canaan.

19. Deßa tre äro Noahs söner, af hwilkom all land besatt wordo.

20. Och Noah begynte til och wardt en åkerman, och plantade wingård.

21. Och då han drack af winet, wardt han drucken, och låg oskyld uti
    sine hyddo.

22. Då nu Ham, Canaans fader, såg sins faders blygd, sade han det
    bådom sinom brödrom, som ute woro.

23. Då togo Sem och Japhet et kläde, och lade på bägges deras
    skuldror, och gingo baklänges til, och öfwertäckte deras faders
    blygd, och deras ansikte war ifrå wändt, så at de deras faders
    blygd icke sågo.

24. Som nu Noah upwaknade af sino wine, och fick weta hwad hans yngste
    son honom gjort hade, sade han:

25. Förbannad ware Canaan, och ware en träl under alla trälar ibland
    hans bröder.

26. Och sade yttermera: Lofwad ware HERren Sems Gud, och Canaan ware
    hans träl.

27. Gud förwidge Japhet, och låte honom bo i Sems hyddor, och Canaan
    ware hans träl.

28. Och Noah lefde efter flodena trehundrade och femtio år.

29. Så at hans hela ålder wardt niohundrade och femtio år, och blef
    död.

10. Capitlet.

Jorden delad til Japhets, Hams,

Sems barn.

Detta är Noahs söners slägt: Sem, Ham, Japhet, och de födde barn efter
flodena.

2. Japhets barn äro deße: Gomer, Magog, Madaj, Jawan, Thubal, Mesech
   och Thiras.

3. Men Gomers barn äro deße: Aseenas, Riphath och Thogarma.

4. Jawans barn äro deße: Elisa, Tharsis, Chitthim och Dodanim.

5. Utaf deßom äro utspridde Hedningarnas öar i deras landom, hwar
   efter sitt mål, slägte och folk.

6. Hams barn äro deße: Chus, Mizraim, Phut och Canaan.

7. Chus barn äro deße: Seba, Hawila, Sabtha, Raema och
   Sabthecha. Raemas barn äro deße: Scheba och Dedan.

8. Men Ehus födde Nimrod, han begynte en wäldig herre wara på jordene.

9. Och war en wäldig jägare för HERranom. Deraf är det ordspråket: Det
   är en wäldig jägare för HERranom, såsom Nimrod.

10. Och hans rikes begynnelse war Babel, Erech, Acad och Calne uti
    Sinear land.

11. Utaf det landet är sedan kommen Aßur, och han byggde Ninewe och
    Rehoboth, och Calah.

12. Och dertil Resen emellan Ninewe och Calah: Detta är en stor stad.

13. Mizraim födde Ludim, Anamim, Lehabim, Naphtuhim,

14. Patrusim och Castuhim. Af hwilkom utkomne äro de Philistim och
    Caphthorim.

15. Men Canaan födde Zidon sin första son, och Heth,

16. Jebusi, Emori, Girgasi,

17. Hiwi, Archi, Sini,

18. Arwadi, Semari och Hamathi. Af dem äro utspridde de Cananeers
    slägter.

19. Och deras gränsor woro ifrå Zidon genom Gerar, allt intil Gaza,
    til deß man kommer intil Sodoma, Gomorra, Adama, Zeboim, och intil
    Lasa.

20. Deße äro nu Hams barn i deras slägter, tungomålom, landom och
    folkom.

21. Men Sem, Japhets broder, den äldste, födde ock barn, hwilken en
    fader är til all Ebers barn.

22. Och deße äro hans barn: Elam, Assur, Arphachsad, Lud och Aram.

23. Arams barn äro deße: Uz, Hul, Gether och Mas.

24. Arphachsad födde Salah, Salah födde Eber.

25. Eber födde twå söner, en het Peleg, derföre, at i hans tid wardt
    werlden delad; hans broder het Jaketan.

26. Och Jaketan födde Almodad, Saleph, Hazarmaveth, Jarah,

27. Hadoram, Usal, Dikela,

28. Obal, Abimael, Seba,

29. Ophir, Hawila och Jobab. Alle deße äro Jaketans söner.

30. Och deras boning war ifrå Mesa, intil man kommer til Sephar på
    berget öster ut.

31. Deßa äro Sems barn, uti deras slägter, tungomålom, landom och
    folkom.

32. Detta är nu Noahs barns afföda, uti deras slägter och folkom. Af
    hwilkom utspridt är folket på jordene efter floden.

11. Capitlet.

Babels torn. Sems slägt.

Och all werlden hade enahanda tungo och mål.

2. Då de nu drogo öster ut, funno de en plan uti Sinear Land, och
   bodde der.

3. Och sade til hwarannan: Kommer, låter oß slå tegel och bränna. Och
   togo tegel för sten, och ler för kalk.

4. Och sade: Kommer, låter oß bygga en stad och et torn, hwilkets högd
   skall räcka up i himmelen, at wi måge göra oß et namn, förty wi
   warde til äfwentyrs spridde ut i all land.

5. Då steg HERren neder, at han skulle se staden och tornet, som
   menniskones barn byggde.

6. Och HERren sade: Si, det är enahanda folk, och enahanda mål ibland
   dem alla, och hafwa detta begynt at göra, de warda icke aflåtande
   af allt det de hafwa sig företagit at göra.

7. Kommer, låter oß stiga neder och förbistra der deras tungomål, så
   at ingen skall förstå den andras mål.

8. Och så skingrade HERren dem dädan i all land, så at de återwände
   bygga staden.

9. Derföre kallades hans namn Babel, ty at HERren der förbistrade all
   lands tungomål, och HERren spridde dem dädan ut i all land.

10. Detta är Sems slägt: Sem war hundrade år gammal, och födde
    Arphachsad, tu år efter floden.

11. Och lefde derefter i femhundrade år, och födde söner och döttrar.

12. Arphachsad war fem och tretio år gammal, och födde Salah.

13. Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och
    döttrar.

14. Salah war tretio år gammal, och födde Eber.

15. Och lefde derefter fyrahundrade och tre år, och födde söner och
    döttrar.

16. Eber war tretio och fyra år gammal, och födde Peleg.

17. Och lefde derefter fyrahundrade och tretio år, och födde söner och
    döttrar.

18. Peleg war tretio år gammal, och födde Regu.

19. Och lefde derefter i tuhundrade och nio år, och födde söner och
    döttrar.

20. Regu war tu och tretio år gammal, och födde Serug.

21. Och lefde derefter tuhundrade och sju år, och födde söner och
    döttrar.

22. Serug war tretio år gammal, och födde Nahor.

23. Och lefde derefter tuhundrade år, och födde söner och döttrar.

24. Nahor war nio och tjugu år gammal, och födde Tharah.

25. Och lefde derefter hundrade och nitton år, och födde söner och
    döttrar.

26. Och lefde derefter hundrade och nitton år, och födde Abram, Nahor
    och Haran.

27. Deße äro Tharahs slägter: Tharah födde Abram, Nahor och
    Haran. Haran födde Lot.

28. Och dödde Haran när sinom fader Tharah, uti hans faders land i Ur
    i Chaldeen.

29. Då togo Abram och Nahor sig hustrur: Abrams hustru het Sarai, och
    Nahors hustru Milca Harans dotter, den fader war åt Milca och åt
    Jisca.

30. Men Sarai war ofruktsam, och hade inga barn.

31. Så tog Tharah sin son Abram, och Lot sins sons Harans son, och
    sina sonahustru Sarai sins sons Abrams hustru, och förde dem ifrån
    Ur utu Chaldeen, på det de skulle fara i Canaans land; och de
    kommo till Haran, och bodde der.

32. Och Tharah wardt tuhundrade och fem år gammal, och blef död i
    Haran.

12. Capitlet.

Abrams kallelse, löfte, resa, nöd, list, snubbor.

Och HERren talade til Abram: Gack utu ditt fädernes land, och ifrå
dine slägt, och ifrå dins faders huse, uti et land, som jag dig wisa
will.

2. Och jag skall göra dig til et stort folk, jag skall wälsigna dig,
   och göra dig et stort namn, och du skalt wara en wälsignelse.

3. Jag skall wälsigna dem som dig wälsigna, och förbanna dem som dig
   förbanna: Och i dig skola wälsignade warda alla slägter på jordene.

4. Då for Abram ut, såsom HERren honom sagt hade, och Lot for med
   honom. Men Abram war sjutio och fem år gammal, då han for utaf
   Haran.

5. Så tog Abram sina hustru Sarai och Lot sin broderson, med alla
   deras håfwor, som de förwärfwat hade, och de själar, som de födt
   hade i Haran, och foro ut til at resa in i Canaans land.

6. Och som de komne woro in i landet, drog han derigenom allt intil
   det rummet Sichem, och intil den lunden More. På den tiden bodde de
   Cananeer der i landet.

7. Då syntes HERren Abram och sade: Dine säd skall jag gifwa detta
   land. Och han byggde dersammastädes et altare HERranom, som honom
   synts hade.

8. Sedan drog han bätter fram dädan til et berg, som låg öster ut ifrå
   BethEl, och slog der sitt tjäll up, så at han hade BethEl wäster
   ut, och Ay öster ut, och byggde der HERranom et altare, och
   predikade om HERrans namn.

9. Och for Abram dädan fram bätter, och drog söder ut.

10. Då wardt en hård tid der i landet, derföre drog Abram neder uti
    Egypten, at han der en främling blifwa måtte, förty tiden war
    ganska hård i landena.

11. Och då han kom hardt in emot Egypten, talade han til sina hustru
    Sarai: Si, jag wet, at du äst en dägelig qwinna under ansiktet.

12. Då nu de Egyptier få se dig, skola de säga: Det är hans hustru,
    och slå mig ihjäl, och behålla dig.

13. Kära, säg fördenskull, at du äst min syster, at mig måtte ske godt
    för dina skull, och at min själ må lefwa för dina skull.

14. Som han nu kom uti Egypten, sågo de Egyptier qwinnona, at hon war
    ganska dägelig.

15. Och Pharaos öfwerstar sågo henne, och prisade henne för honom. Då
    wardt hon tagen in uti Pharaos hus.

16. Och Abram wederfors godt för hennes skull. Och han hade får, fä,
    åsnar, tjenare och tjenarinnor, åsninnor och cameler.

17. Men HERren plågade Pharao med stora plågor, och hans hus, för
    Sarai Abrams hustrus skull.

18. Då kallade Pharao Abram til sig, och sade til honom: Hwi hafwer du
    sådant gjort mig? Hwi sade du mig icke, at hon war din hustru?

19. Hwi sade du, at det war din syster? Fördenskull wille jag taga
    henne til hustru. Och si, nu hafwer du här dina hustru, tag henne
    och gack.

20. Och han befallte sina män om honom, at de skulle fordra honom och
    hans hustru, och allt det han hade.

13. Capitlet.

Abram, Lot skilde. Guds löfte.

Så for då Abram up utur Egypten med sine hustru, och med allt det han
hade, och Lot ock med honom, söder ut.

2. Och Abram war ganska rik på boskap, silfwer och guld.

3. Och han for bätter fram ifrå sönnan allt intil BethEl, til det
   rummet, der han sitt tjäll tilförene haft hade, emellan BethEl och
   Ay.

4. Rätt på samma rum, der han tilförene hade byggt altaret. Och der
   predikade han HERrans namn.

5. Men Lot, som med Abram for, hade också får, och fä, och tjäll.

6. Och landet kunde icke fördragat, at de bodde tilhopa, förty deras
   håfwor woro stora, och kunde icke bo med hwarannan.

7. Och war ju alltid träta emellan herdarna öfwer Abrams boskap och
   herdarna öfwer Lots boskap. Och bodde deßlikes i den tiden de
   Cananeer och Phereseer der i landena.

8. Då sade Abram til Lot: Käre, låtom icke wara träta emellan mig och
   dig, och emellan mina och dina herdar ty wi äre bröder.

9. Står icke allt landet dig öpet? Käre, skilj dig ifrå mig. Wilt du
   til wänstra handena, så will jag til den högra; eller wilt du til
   den högra, så will jag til den wänstra.

10. Då hof Lot sin ögon up, och besåg den hela ängden wid
    Jordan. Förty, förra än HERren förderfwade Sodom och Gomorra, war
    hon watturik, allt intil man kommer till Zoar, såsom en HERrans
    lustgård, lika som Egypti land.

11. Så utwalde sig Lot den hela ängden wid Jordan, och drog öster
    ut. Och så skildes den ene brodren ifrå den andra;

12. At Abram bodde i Canaans land, och Lot i samma ängdens städer, och
    slog sitt tjäll up in mot Sodom.

13. Men det folk i Sodom war ondt, och syndade swårliga emot HERran.

14. Då nu Lot hade skilt sig ifrån Abram, sade HERren (til Abram): Häf
    up din ögon, och se ifrå det rummet, der du nu bor, norr ut, söder
    ut, öster ut och wester ut.

15. Förty allt detta landet, som du ser, will jag gifwa dig och dine
    säd til ewig tid.

16. Och will göra dina säd såsom stoftet på jordene. Kan en menniska
    räkna stoftet på jordene, så må hon ock räkna dina säd.

17. Derföre up, och drag genom landet, och ändalängs: Förty dig will
    jag gifwa det.

18. Så tog Abram sitt tjäll up, och kom och bodde wid den lunden
    Mamre, hwilken i Hebron är, och byggde dersammastädes HERranom et
    altare.

14. Capitlet.

Lot fången, frälst. Melchisedech wälsignar Abram.

Och det begaf sig i Amraphels tid Konungens af Sinear, Ariochs
Konungens i Ellasar, Kedor Laomers Konungens i Elam, och Thideals
Hedningarnas Konungs,

2. At de örligade med Bera Konungenom i Sodom, och med Birsa
   Konungenom i Gomorra, och med Sineab Konungenom i Adama, och med
   Semeber Konungenom i Zeboim, och med Konungenom i Bela, det är Zoar.

3. Deße kommo alle tilsammans i den dalenom Siddim, der nu är
   salthafwet.

4. Förty de hade warit i tolf år under Konung Kedor Laomer, och uti de
   trettonde årena woro de honom affallne.

5. Derföre kom Kedor Laomer och de Konungar, som med honom woro, uti
   de fjortonde årena, och slogo de Resar i Astaroth Karnaim, och de
   Susim i Ham, och de Emim på den planenom Kiriathaim.

6. Och de Horeer på deras berg Seir, intil den planen Pharan, som
   skjuter in på öknena.

7. Sedan wände de om, och kommo til den brunnen Mispat, det är Kades,
   och slogo hela de Amalekiters land, dertil de Amoreer, som i
   Hazezon Thamar bodde.

8. Så drogo ut Konungen i Sodom, Konungen i Gomorra, Konungen i Adama,
   Konungen i Zeboim, och Konungen af Bela, det Zoar heter, och
   rustade sig til at strida i den dalenom Siddim;

9. Med Kedor Laomer Konungen i Elam, och med Thideal Hedningarnas
   Konung, och med Amraphel Konungenom i Sinear, och med Arioch
   Konungenom i Ellasar: Fyra Konungar emot fem.

10. Och den dalen Siddim hade många lergropar. Men Konungen i Sodom
    och Gomorra wordo der slagne på flyktena och nederlagde, och de
    som öfwerblefwo flydde up på berget.

11. Så togo de alla ägodelar i Sodom och Gomorra, och alla fetalia,
    och drogo sina färde.

12. Och togo deßlikes med sig Lot Abrams broders son och hans
    ägodelar, ty han bodde i Sodom, och drogo sin wäg.

13. Då kom en, som undsluppen war, och sade det för Abram, den en
    utländing war, och bodde i den lundenom Mamre, dens Amoreens,
    hwilken Escols och Aners broder war: Deße woro i förbund med Abram.

14. Som nu Abram hörde, at hans broder war fången, wäpnade han sina
    egna hemfödda tjenare, trehundrade och aderton, och drog efter dem
    allt intil Dan;

15. Delade sig, och föll til dem med sina tjenare om nattena, och slog
    dem, och fullföljde dem allt intil Hoba, som ligger på wänstra
    handen wid den staden Damasco,

16. Och tog alla ägodelar igen, och dertil Lot sin broder och hans
    ägodelar, och qwinnorna, och folket.

17. Då han nu igen kom, och hade afslagit Kedor Laomer och de Konungar
    med honom, gick Konungen i Sodom emot honom på den planenom, som
    het Konungsdalen.

18. Men Melchisedech, Konung i Salem, bar fram bröd och win: Och han
    war den högstes Guds Prester.

19. Och wälsignade honom, och sade: Wälsignad ware du Abram dem högsta
    Gudi, den himmel och jord tilhörer.

20. Och lofwad ware Gud den högste, som dina fiender beslutit hafwer i
    dina hand. Och honom gaf Abram tionde af allo byte.

21. Då sade Konungen af Sodom til Abram: Gif mig folket, och
    ägodelarne behålt för dig.

22. Men Abram sade til Konungen af Sodom: Jag upphäfwer mina händer
    til HERran den högsta Gud, som himmel och jord tilhörer;

23. At jag af allo det ditt är icke en tråd eller en skorem taga will,
    at du icke skalt säga: Jag hafwer riktat Abram.

24. Undantagno det de unge karlar förtärt hafwa, och de män, som med
    mig drogo, Aner, Escol och Mamre, dem låt taga deras del.

15. Capitlet.

Abrams tro, löfte, träldom, lön.

Sedan detta så skedt war, begaf sig, at HERrans ord i en syn kom til
Abram, sägandes: Frukta dig intet, Abram, jag är ditt beskärm och din
ganska stora lön.

2. Men Abram sade ytterligare: Men mig hafwer du ingen säd gifwit. Och
   si, mins tjenares son skall wara min arfwinge.

4. Och si, HERrans ord kom til honom, sägandes: Han skall icke wara
   din arfwinge, utan den, som utaf ditt lif komma skall, han skall
   wara din arfwinge.

5. Och han hade honom ut, och sade: Se up til himmelen, och räkna
   stjernorna, om du kan räkna dem. Och sade til honom: Så skall din
   säd wara.

6. Abram trodde HERranom, och han räknade honom det til rättfärdighet.

7. Och han sade til honom: Jag är HERren, som dig utfört hafwer ifrån
   Ur utu Chaldeen, at jag dig detta land gifwa skall til besittning.

8. Abram sade: HErre, HERre, hwaruppå skall jag märka, at jag skall
   besitta det?

9. Och han sade til honom: Tag mig ena treåra ko, och ena treåra get,
   och en treåra wädur, och ena turturdufwo, och ena unga dufwo.

10. Och han tog allt detta, och delade det midt i tu ifrå hwart annat,
    och lade hwar delen twärt emot den andra: Men foglarne delade han
    intet.

11. Och foglarne kommo neder på kropparna, och Abram dref bort dem.

12. Då solen nedergången war, föll en swår sömn på Abram, och si, en
    förskräckelse och et stort mörker kom öfwer honom.

13. Då sade han til Abram: Detta skalt du weta, at din säd skall warda
    främmande uti et land, det dem icke tilhörer, och man skall der
    göra dem til trälar och fara illa med dem i fyrahundrade år.

14. Men öfwer det folk, som de tjenande warda, skall jag domare wara:
    Sedan skola de draga ut med stora håfwor.

15. Och du skalt fara til dina fäder med frid, och i en god ålder
    begrafwen warda.

16. Men de skola i fjerde mans ålder komma hit igen; förty de Amoreers
    ondska är icke ännu all fullkomnad.

17. Då nu solen war nedergången, och mörker wordet, si, då rök en ugn,
    och en eld for emellan stycken.

18. På den dagen gjorde HERren et förbund med Abram, och sade: Dine
    säd skall jag gifwa detta landet, ifrå den älfwene i Egypten, allt
    intil den stora älfwen Phrath:

19. De Keneer, de Keniseer, de Kadmoneer,

20. De Hetheer, de Phereseer, de Reser,

21. De Amoreer, de Cananeer, de Girgaseer, de Jebuseer.

16. Capitlet.

Hagar flyr. Ismael födes.

Sarai Abrams hustru födde honom intet: Men hon hade ena Egyptiska
tjensteqwinno, som het Hagar.

2. Och sade til Abram: Si, HERren hafwer igenlyckt mig, at jag icke
   kan få barn: Käre, lägg dig när mina tjensteqwinno, at jag dock
   tiläfwentyrs måtte upbyggd warda af henne. Abram hörde Sarai röst.

3. Och Sarai Abrams hustru tog sina Egyptiska tjensteqwinno Hagar, och
   gaf henne Abram sinom man til hustru, sedan de hade bott i tio år i
   Canaans lande.

4. Och han lade sig när Hagar, och hon wardt hafwande: Då hon nu såg,
   at hon wardt hafwande, föraktade hon sina fru.

5. Då sade Sarai til Abram: Du gör orätt emot mig: Jag hafwer laggt
   mina tjensteqwinno när dig; nu, efter hon ser at hon här hafwande
   worden, måste jag ringa aktad warda för henne: HERren dömme emellan
   mig och dig.

6. Men Abram sade til Sarai: Si, din tjensteqwinna är under ditt wåld,
   gör med henne, som dig täckes. Då nu Sarai wille späka henne,
   flydde hon ifrå henne.

7. Men HERrans Ängel fann henne wid en wattenbrunn i öknene, nemliga
   wid den brunnen, som är på den wägen til Sur.

8. Och sade til henne: Hagar, Sarai tjensteqwinna, hwadan kommer du?
   Eller hwart wilt du? Hon sade: Jag hafwer flytt ifrå mine fru Sarai.

9. Och HERrans Ängel sade til henne: Wänd om til dina fru igen, och
   ödmjuka dig under hennes hand.

10. Och HERrans Ängel sade til henne: Jag skall så föröka dina säd, at
    för stor myckenhet skall hon icke kunna räknas.

11. Yttermera sade HERrans Ängel til henne: Si, du äst hafwande
    worden, och skalt föda en son, hans namn skalt du kalla Ismael,
    derföre, at HERren hafwer sett dina wedermödo.

12. Han skall wara en grym man: Hans hand emot hwar man, och hwars
    mans hand emot honom: Och han skall bo emot alla sina bröder.

13. Och hon kallade HERrans namn, som talade med henne: Du Gud ser
    mig; ty hon sade: Wißerliga hafwer jag här sett ryggen på honom,
    som mig ser.

14. Derföre kallade hon brunnen en brunn dens lefwandes, som mig ser,
    hwilken är emellan Kades och Bared.

15. Och Hagar födde Abram en son, och Abram kallade den sonen, som
    Hagar födde honom, Ismael.

16. Och Abram war sex och åttatio år gammal, då Hagar födde honom
    Ismael.

17. Capitlet.

Abrams omskärelse, Säd.

Då nu Abram nio och niotio år gammal war, syntes honom HERren, och
sade til honom: Jag är Gud allsmäktig: Wandra för mig och war
fullkomlig.

2. Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall
   föröka dig swårliga.

3. Och Abram föll på sitt ansikte: Och Gud talade yttermera med honom,
   och sade:

4. Si, Jag äret, och hafwer mitt förbund med dig, och du skalt warda
   en fader för mycket folk.

5. Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall wara ditt
   namn: Ty jag hafwer gjort dig til en fader för mycket folk.

6. Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk
   af dig: Skola ock Konungar komma af dig.

7. Och jag will göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd
   efter dig, i deras afkommandom, at det skall wara et ewigt förbund,
   så at jag skall wara din Gud, och dine säds efter dig.

8. Och skall gifwa dig, och dine säd efter dig, det land, der du en
   främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan til ewig
   besittning; och skall wara deras Gud.

9. Och Gud sade yttermera til Abraham: Så hålt nu mitt förbund, du,
   och din säd efter dig, i deras afkommandom.

10. Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig,
    och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall
    omskäras.

11. Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall wara et
    tekn til förbundet emellan mig och eder.

12. Hwart och et piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I
    omskära i edra afkommander. Sammalunda hwar och en tjenare, hemma
    födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd
    är.

13. Och så skall mitt förbund wara på edro kötte, til et ewigt förbund.

14. Och hwar något piltebarn icke warder omskoret i hans kötts förhud,
    hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre, at han mitt
    förbund icke hållit hafwer.

15. Och Gud sade åter til Abraham: Dina hustru Sarai skalt du icke mer
    kalla Sarai, utan Sara skall wara hennes namn.

16. Ty jag skall wälsigna henne, och af henne skall jag gifwa dig en
    son, hwilken jag skall wälsigna, och folk skola warda af honom,
    och Konungar öfwer mycket folk.

17. Då föll Abraham på sitt ansikte, och log, och sade i sitt hjerta:
    Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som
    niotio år gammal är, skulle föda?

18. Och Abraham sade til Gud: Ack, at dock Ismael måtte få lefwa för
    dig.

19. Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hwilken du
    skalt kalla Isaac: Ty med honom skall jag uprätta mitt ewiga
    förbund, och med hans säd efter honom.

20. Der til hafwer jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafwer
    wälsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka
    honom ganska swårliga: Tolf Förstar skall han föda, och jag skall
    göra honom til mycket folk.

21. Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda
    skall, på denna tidenom åt året.

22. Och som talet wardt ändadt, for Gud up ifrån Abraham.

23. Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och
    köpta, och allt det mankön war i hans huse, och omskar förhudena
    på deras kött, strax på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.

24. Och Abraham war nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena
    på sitt kött.

25. Men Ismael hans son war tretton år gammal, då hans kötts förhud
    omskoren wardt.

26. Allt på enom dag wordo de alle omskorne, Abraham och hans son
    Ismael;

27. Och allt det mankön war i hans huse, både hemfödde tjenare och
    köpte, och eljest främmande,: Alle wordo de omskorne med honom.

18. Capitlet.

Gud gästar Abraham. Sara ler. Sodom hotas. Abrahams förbön.

Och HERren syntes honom i dem lundenom Mamre, der han satt wid sins
tjälls dör, då hetast war på dagenom.

2. Och som han uplyfte sin ögon och såg, då stodo tre män för
   honom. Och då han såg dem, lopp han emot dem ifrå sins tjälls dör,
   och bugade sig ned på jordene.

3. Och sade: HERre, hafwer jag funnit nåd för din ögon, så gack icke
   fram om din tjenare.

4. Man will hemta eder litet af watn och twå edra fötter, och hwiler
   eder under trät.

5. Och jag will lägga för eder et stycke bröd, at I wederqwecken edor
   hjerta; sedan gån I då fram bätter, förty derföre ären I komne til
   edar tjenare. De sade: Gör, som du hafwer sagt.

6. Abraham skyndade sig in i tjället til Sara, och sade henne: Skynda
   dig, och blanda tre mått semlomjöl, och baka kakor.

7. Men han lopp bort til boskapen, och tog en god späd kalf, och fick
   drängenom; han skyndade sig, och tilredde det.

8. Och han tog fram smör och mjölk, och af kalfwenom, som han tilredt
   hade, och satte för dem; och gick fram för dem under trät, och de
   åto.

9. Då sade de til honom: Hwar är din hustru Sara? Han swarade: Derinne
   i tjället.

10. Han sade: När jag igenkommer til dig, om man lefwer, si, så skall
    Sara din hustru hafwa en son. Detta hörde Sara, der hon stod bak
    tjälldörena.

11. Och de woro, både Abraham och Sara, gamle och wäl til ålders
    komne, så at Sara nu icke mer hade som qwinnor plägar hafwa.

12. Derföre log hon wid sig sjelf, och sade: Nu jag gammal är, och min
    herre deßlikes ålderstigen, skall jag ännu gifwa mig til lusta?

13. Då sade HERren til Abraham: Hwi log Sara, sägandes: Menar du, at
    det kan wara, at jag ännu föda skall, så gammal som jag är?

14. Mån HERranom något wara omöjeligit? I sinom tid will jag komma til
    dig igen, om man lefwer, och då skall Sara hafwa en son.

15. Då nekade Sara, och sade: Jag log intet, och wardt förfärad. Men
    han sade: Det är icke så, du logst.

16. Då stodo männerne up dädan, och wände sig åt Sodom, och Abraham
    följde dem och ledsagade dem.

17. Och HERren sade: Huru kan jag dölja för Abraham det jag gör?

18. Efter han skall warda til et stort och mägtigt folk, och all folk
    på jordene skola warda wälsignade i honom.

19. Ty jag wet, at han befaller sinom barnom, och sino huse efter sig,
    at de skola hålla HERrans wägar, och göra hwad rätt och godt är,
    på det at HERren skall låta komma öfwer Abraham allt det han honom
    låfwat hafwer.

20. Och HERren sade: I Sodom och Gomorra är et rop, det är stort, och
    deras synder äro ganska swåra.

21. Derföre skall jag fara ned och se til, om de allt gjort hafwa
    efter ropet, som för mig kommit är; eller om det icke så är, at
    jag må wetat.

22. Och männerne wände sitt ansikte och gingo åt Sodom. Men Abraham
    wardt ståndandes för HERranom.

23. Och trädde fram til honom, och sade: Wilt du då förgöra den
    rättfärdiga med den ogudaktiga?

24. Kunde hända, at i stadenom woro femtio rättfärdige, wille du dem
    förgöra, och icke skona de rummena för femtio rättfärdigas skull,
    som derinne woro?

25. Bort det ifrå dig, at du det göra skulle, och döda den rättfärdiga
    med den ogudaktiga, och at dem rättfärdiga skulle gå lika som de
    ogudaktiga; bort det ifrå dig, som alla werldenes domare äst,
    sådana straff låter du icke gå.

26. HERren sade: Finner jag femtio rättfärdiga i Sodoms stad, så will
    jag skona allestäds i all rum för deras skull.

27. Abraham swarade och sade: Ack si, jag hafwer tagit mig före at
    tala med HERranom, ändock jag är stoft och aska.

28. Om der woro fem mindre än femtio rättfärdige inne, wille du då
    förgöra hela staden för de fem skull? Han sade: Finner jag derinne
    fem och fyratio, så will jag icke förgöra dem.

29. Och han talade ändå ytterligare til honom, och sade: Måtte hända,
    at man finner der fyratio inne. Och han sade: Jag will intet göra
    dem för de fyratio skull.

30. Och Abraham sade: HERre, tag icke til mißtycke, om jag ännu talar
    något: Måtte hända, at man finner der tretio inne. Han swarade:
    Finner jag der tretio inne, så will jag intet göra dem.

31. Och han sade: Ack si, jag hafwer tagit mig före at tala med min
    HERra: Måtte hända, at man finner tjugu derinne. Han swarade: Jag
    will icke förgöra dem för de tjugu skull.

32. Och han sade: Tag icke til mißtycke, HERre, om jag talar än en
    tid: Måtte hända, at man finner tio derinne. Han sade: Jag will
    icke förgöra dem för tio skull.

33. Och HERren gick bort, sedan han hade uttalat med Abraham: Och
    Abraham wände om och gick hem til sitt igen.

19. Capitlet.

Sodoms synd, Lots hustru, döttrar, blodskam.

Och de twå Änglarne kommo om aftonen til Sodom; och Lot satt i Sodom i
portenom: Och då han såg dem, stod han up emot dem, och bugade sig med
sitt ansikte neder på jordene.

2. Och sade: Si Herre, kommer uti Si Herre, kommer uti edar tjenares
   hus, och blifwer der öfwer nattena: Låter twå edra fötter, och i
   morgon stån I bittida up, och faren edar wäg. De sade: Nej, men wi
   wilje blifwa öfwer nattena på gatone.

3. Då nödgade han dem fast, och de gingo in med honom, och de kommo
   uti hans hus: Och han gjorde dem en måltid, och bakade dem osyradt
   bröd, och de åto.

4. Men förra än de lade sig, kommo de män af stadenom Sodom, och
   omhwärfde huset, unge och gamle, och allt folket tilhopa.

5. Och kallade Lot ut, och sade til honom: Hwar äro männerne, som til
   dig ingångne äro i denna nattene? Låt dem gå här ut til oß, at wi
   måge känna dem.

6. Lot gick ut til dem för dörene, och smälde dörena igen efter sig.

7. Och sade: Ack käre bröder, görer icke så illa.

8. Si, jag hafwer twå döttrar, de hafwa ännu ingen man känt, dem will
   jag få ut til eder, och farer med dem som eder täckes; at I ju
   intet ondt gören deßa männerna: Ty derföre äro de ingångne under
   mitt taks skugga.

9. Men de sade: Kom hit. Då sade de: Äst du icke allena en främling
   härinne, och wilt nu regera? Nu wäl, wi wilje göra dig mera ondt än
   dem. Och de trängde sig hårdeliga med wåld in på mannen Lot, och de
   lupo til, och wille slå up dörena.

10. Men männerne räckte handen ut, och togo Lot in til sig i huset,
    och smälde dörena til.

11. Och männerna, som för dörene woro af huset, slogo de med blindhet,
    både små och stora, så at de icke kunde finna dörena.

12. Och männerne sade til Lot: Hafwer du ock härinne några mågar,
    eller söner, eller döttrar? Alla de, som dig tillhöra i stadenom,
    dem haf här utu detta rummet.

13. Ty wi skole förgöra detta rummet; derföre, at deras rop är stort
    för HERranom, och HERren hafwer utsändt oß til att förgöra dem.

14. Då gick Lot ut, och talade med sina mågar, som skulle hafwa hans
    döttrar, och sade: Görer redo, och går utu detta rum: förty HERren
    skall förgöra denna stad. Men dem syntes det wara gabberi.

15. När nu morgonroden upgick, skyndade Änglarne på Lot, at han skulle
    låta sig lida, och sade: Gör redo, tag dina hustru, och dina twå
    döttrar, som du hafwer, at du ock icke förgås uti denna stadsens
    mißgerningom.

16. Som han ännu fördröjde, togo männerne honom wid handena, och hans
    hustru, och hans twå döttrar, efter HERren wille skona dem, och
    ledde honom ut, och läto honom ut för staden.

17. Och som de hade haft honom ut, sade de: Förwara dina själ, och se
    icke tillbaka, och statt icke i alla denna ängd; men på berget
    undsätt dig, at du icke förgås.

18. Då sade Lot til dem: Ack nej, min Herre.

19. Si, efter din tjenare hafwer funnit nåd för din ögon, så gör dock
    dina barmhertighet stora, som du på mig bewist hafwer, at du
    skulle behålla mina själ wid lif: Jag kan icke förwara mig på
    bergena, mig måtte något ondt wederkomma, at jag blefwe död.

20. Si, der är en stad icke långt hädan, der jag infly må, och han är
    liten, der will jag förwara mig: Är han dock liten, at min själ må
    der blifwa wid lif.

21. Då sade han til honom: Si, i deße stycke hafwer jag ock sett til
    dig, at jag icke will omstörta den staden, der du om talade.

22. Låt lida dig, och förwara dig der; ty jag kan intet göra, til deß
    du kommer der in. Der af är den staden nämnd Zoar.

23. Och solen war upgången på jordene, då Lot kom in uti Zoar.

24. Då lät HERren regna swafwel och eld ifrå HERranom af himmelen,
    öfwer Sodom och Gomorra.

25. Och omstörte de städer i alla den ängden, och alla de, som i
    städerna bodde, och allt det på landena wäxt war.

26. Och hans hustru såg tilbaka, och wardt en saltstod.

27. Men Abraham stod up om morgonen bittida, på det rummet, der han
    förr hade ståndet för HERranom;

28. Och såg ut emot Sodom och Gomorra, och allt landet i den ängden,
    och fick se, at der upgick et damb af landena, lika som en rök af
    en ugn.

29. Ty då Gud omstörte de städer i den ängdene, tänkte han på Abraham,
    och frälste Lot utu de städer, som han omstörte, der Lot uti bodde.

30. Och Lot for utu Zoar, och blef på bergena med båda sina döttrar;
    ty han fruktade at blifwa i Zoar: Och låg uti ene bergskrefwo, han
    och båda hans döttrar.

31. Då sade den äldsta til den yngsta: Wår fader är gammal, och ingen
    man är mer på jordene, som til oß ingå kan, efter alla werldenes
    sedwänjo.

32. Kom, låt oß gifwa wår fader dricka win, och läggom oß när honom,
    at wi mågom behålla säd af wår fader.

33. Och så gåfwo de deras fader dricka win i den nattene: Och den
    äldsta gick in, och lade sig när sinom fader: Och han wardt intet
    warse, när hon lade sig, ej heller när hon stod up.

34. Om morgonen sade den äldsta til den yngsta: Si, jag låg i går när
    min fader, låt oß ock i denna nattene gifwa honom dricka win, at
    du ock må gå in til honom, och lägga dig när honom, at wi behålle
    säd af wår fader.

35. Och så gåfwo de deßlikes i den nattene sin fader dricka win: Och
    den yngsta gick ock in, och lade sig när honom: Och han wardt det
    intet warse, när hon lade sig ned, ej heller när hon stod up.

36. Och så wordo de båda Lots döttrar hafwande af sin fader.

37. Och den äldsta födde en son, den hon kallade Moab: Af honom kommo
    de Moabiter, allt intil denna dag.

38. Och den yngsta födde ock en son, och hon kallade hans namn Ammi
    barn: Af honom kommo Ammons barn, allt intil denna dag.

20. Capitlet.

Abraham och Sara i Gerar.

Så for Abraham dädan in i landet söder ut, och bodde emellan Kades och
Zur, och wardt en främling i Gerar.

2. Och sade om sine hustru Sara: Det är min syster. Då sände
   Abimelech, Konungen i Gerar, efter henne, och lät hemta henne.

3. Men Gud kom til Abimelech om nattena i dröm, och sade til honom:
   Si, du måste dö för den qwinnones skull, som du tagit hafwer; ty
   hon är ens mans ägta hustru.

4. Men Abimelech hade ännu intet kommit wid henne. Och han sade:
   HERre, wilt du ock dräpa et rättfärdigt folk?

5. Sade han icke til mig: Hon är min syster? Och hon sade deßlikes:
   han är min broder. Hafwer jag dock detta gjort med enfaldigt hjerta
   och oskyldiga händer.

6. Och Gud sade til honom i drömmen: Jag wet ock, at du det med
   enfaldigo hjerta gjort hafwer: Derföre hafwer jag ock bewarat dig,
   at du icke skulle synda emot mig, och hafwer icke tillstadt, at du
   skulle komma wid henne.

7. Så få nu mannenom sina hustru igen; ty han är en Prophet, och låt
   honom bedja för dig, så behåller du lifwet: Hwar du icke
   öfwergifwer henne, så wet, at du måste döden dö, och allt det dig
   tilhörer.

8. Då stod Abimelech bittida up om morgonen, och kallade alla sina
   tjenare, och sade allt detta i deras åhöro. Och de män alle
   fruktade sig swårliga.

9. Och Abimelech kallade också Abraham, och sade til honom: Hwi hafwer
   du oß detta gjort? Och hwad hafwer jag brutit dig emot, at du wille
   komma så stor synd uppå mig och mitt rike? Du hafwer icke så gjort
   emot oß, som man göra skulle.

10. Och Abimelech sade ytterligare til Abraham: Hwad hafwer du ansett,
    at du så gjorde?

11. Abraham sade: Jag tänkte til äfwentyrs i deßo rumme är ingen
    Gudsfruktan, och de slå mig ihjäl för mine hustrus skull.

12. Och är hon sannerliga min syster; ty hon är min faders dotter, men
    icke mine moders dotter: Och jag tog mig henne til hustru.

13. Och då Gud böd mig, at jag skulle wandra utu mins faders huse,
    sade jag til henne: Gör denna barmhertighet med mig, hwart wi
    kommom, at du säger, at jag är din broder.

14. Då tog Abimelech får och fä, tjenare och tjenarinnor, och gaf
    Abraham, och fick honom igen hans hustru Sara.

15. Och sade: Si, mitt land står dig öpet, bo war dig täckes.

16. Och sade til Sara: Si, jag hafwer gifwit dinom broder tusende
    silfwerpenningar: Si, han skall wara dig til en ögnatäckelse för
    alla de, som när dig äro, ehwart du far, och en förswarare.

17. Och Abraham bad til Gud, och Gud botade Abimelech, och hans
    hustru, och hans tjensteqwinnor, at de födde barn.

18. Ty HERren hade tilförene hårdeliga tillyckt alla qweder i
    Abimelechs huse, för Sara Abrahams hustrus skull.

21. Capitlet.

Isaac födes. Ismael drifs ut.

Abrahams predikan.

Och HERren sökte Sara, såsom han sagt hade, och HERren gjorde med
henne såsom han talat hade.

2. Och Sara wardt hafwande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom,
   wid den tiden, som Gud honom föresagt hade.

3. Och Abraham nämnde sin son, som honom född war, Isaac, den honom
   Sara födt hade.

4. Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.

5. Hundrade år gammal war Abraham, då honom hans son Isaac födder war.

6. Och Sara sade: Gud hafwer gjort mig et löje; ty hwilken det får
   höra, han får le åt mig.

7. Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfwom, at Sara
   dägde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?

8. Och barnet wäxte, och wardt afwandt: Och Abraham gjorde et stort
   gästabud den dagen, då Isaac afwandes.

9. Och Sara fick se den Egyptiska qwinnones Hagars son, den hon
   Abraham födt hade, at han war en bespottare.

10. Och sade til Abraham: Drif denna tjensteqwinnona ut med hennes
    son; ty denne tjensteqwinnones son skall icke ärfwa med min son
    Isaac.

11. Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.

12. Men Gud sade til honom: Låt dig icke tycka hårdt wara om pilten
    och tjensteqwinnone: Allt det Sara dig sagt hafwer, så lyd henne:
    Förty i Isaac skall säden dig nämnd warda.

13. Jag skall ock göra tjensteqwinnones son til folk, derföre, at han
    din säd är.

14. Då stod Abraham bittida up om morgonen, och tog bröd och en flaska
    med watn, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå
    henne. Hon gick sin wäg, och for will i öknene, wid BerSaba.

15. Då nu watnet i flaskone war förtärdt, kastade hon pilten under en
    buska.

16. Och gick bort och satte sig twärs öfwer långt ifrå, wid et
    armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå at pilten
    dör. Och wid hon satt twärs öfwer, hof hon up sina röst, och gret.

17. Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af
    himmelen, sägandes: Hwad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet;
    förty Gud hafwer hört piltens röst, der han ligger.

18. Statt up, tag pilten, och hålt honom med dina händer: Ty jag skall
    göra honom til stort folk.

19. Och Gud öpnade hennes ögon, at hon fick se en wattubrunn. Då gick
    hon til och fylde sina flasko med watn, och gaf piltenom dricka.

20. Och Gud war med piltenom; han wäxte, och bodde i öknene, och wardt
    en god skytte.

21. Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru
    utur Egypti land.

22. På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfwitsman,
    med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.

23. Så swär mig nu wid Gud, at du är mig icke arg, eller minom barnom,
    eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafwer
    gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en
    främling uti äst.

24. Då sade Abraham: Jag will swärja.

25. Och Abraham straffade Abimelech för den wattubrunnens skull, som
    Abimelechs tjenare hade tagit med wåld.

26. Då swarade Abimelech: Jag hafwer icke wist, ho det gjorde: Ej
    heller sade du mig det; dertil hafwer jag icke hört det förra än i
    dag.

27. Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda et
    förbund med hwarannan.

28. Och Abraham stälde sju lamb afsides.

29. Sade Abimelech til Abraham: Hwad skola de sju lamb, som du hafwer
    stält der afsides?

30. Han swarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, at de skola wara
    mig til ert wittnesbörd, at jag denna brunn grafwit hafwer.

31. Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba: Då stodo Abimelech och
    hans härhöfwitsman Phicol up, och drogo in i de Philisteers land
    igen.

33. Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om HERrans
    ewiga Guds namn:

34. Och war en främling uti de Philisteers land i långan tid.

22. Capitlet.

Isaac offras. Christus låfwas.

Nahors barn.

Sedan det skedt war, försökte Gud Abraham, och sade til honom:
Abraham. Och han swarade: Här är jag.

2. Och han sade: Tag Isaac din enda son, den du kär hafwer, och gack
   bort uti Moria land, och offra honom der til et bränneoffer på et
   berg, det jag dig sägandes warder.

3. Då stod Abraham bittida up om morgonen, och sadlade sin åsna, och
   tog med sig twå drängar, och sin son Isaac, och högg sönder wed til
   bränneoffer, stod up och gick bort til det rum, som Gud honom sagt
   hade.

4. På tredje dagen hof Abraham sin ögon up, och såg rummet långt ifrå.

5. Och sade til sina drängar: Blifwer I här med åsnanom, jag och
   pilten wiljom gå dit bort, och när wi tilbedit hafwom, wilje wi
   komma igen til eder.

6. Och Abraham tog weden til bränneoffret, och lade den på sin son
   Isaac: Men han tog elden och knifwen i sina hand, och gingo så både
   tilsamman.

7. Då sade Isaac til sin fader Abraham: Min fader. Abraham swarade:
   Här är jag, min son. Och han sade: Si, här är elden och weden, hwar
   är nu fåret til bränneoffret?

8. Abraham swarade: Gud förser wäl fåret, min son, til bränneoffret:
   Och de gingo både tilsamman.

9. Och som de kommo til rummet, der Gud honom af sagt hade, byggde
   Abraham der et altare, och lade weden deruppå; bandt sin son Isaac,
   och lade honom på altaret, ofwan på weden.

10. Och uträckte sina hand, och tog til knifwen, at han skulle slagta
    sin son.

11. Då ropade honom HERrans Ängel af himmelen och sade: Abraham,
    Abraham. Han swarade: Här är jag.

12. Han sade: Kom intet dina hand wid pilten, och gör honom intet; ty
    nu wet jag at du fruktar Gud, och hafwer icke skonat din enda son
    för mina skull.

13. Då hof Abraham sin ögon up, och såg en wädur bak sig, bekajad med
    hornen uti en törnebuska: Och gick dit, och tog den wäduren, och
    offrade honom til et bränneoffer i sins sons stad.

14. Och Abraham kallade det rummet, HERren ser: Af hwilko man ännu i
    dag säger: På berget, der HERren sedd warder.

15. Och HERrans Ängel ropade åter til Abraham af himmelen,

16. Och sade: Jag hafwer sworit wid mig sjelf, säger HERren, efter du
    detta gjorde, och icke skonade din enda son,

17. At jag skall wälsigna, och föröka dina säd såsom stjernorna på
    himmelen, och såsom sanden på hafsens strand: Och dina säd skall
    besitta sina fiendars portar.

18. Och i dine säd skall allt folk på jordene wälsignadt warda;
    derföre, at du mine röst lydt hafwer.

19. Sedan gick Abraham til drängarna igen, och gjorde sig redo, och
    drogo tilsammans til BerSaba, och bodde der.

20. Då detta få skedt war, begaf sig, at Abraham wardt sagdt: Si,
    Milca hafwer ock födt barn dinom broder Nahor;

21. Nemliga Uz den förstfödda, och Bus hans broder, och Kemuel, af
    hwilkom de Syrier komne äro:

22. Och Kesed, och Haso, och Pildas, och Jidlaph, och Bethuel.

23. Men Bethuel födde Rebecka. Deßa åtta födde Milca Nahor, Abrahams
    broder.

24. Och hans frilla benämbd Rehuma födde ock, nemliga Tebah, Saham,
    Thahas och Maacha.

23. Capitlet.

Saras död. Abrahams graf.

Sara lefde i hundrade sju och tjugu år:

2. Och blef död i den hufwudstaden, som kallas Hebron i Canaans lande:
   Då kom Abraham til at sörja och begråta henne.

3. Sedan stod han up ifrå hennes lik, och talade til Hets barn, och
   sade:

4. Jag är en främling och en gäst när eder, gifwer mig en arfrätt til
   begrafning när eder, at jag må begrafwa min döda, som för mig
   ligger.

5. Då swarade Hets barn Abraham, och sade til honom:

6. Hör oß, käre herre, du äst en Guds förste när oß; begraf din döda
   uti wåra bästa grifter: Ingen menniska af oß skall förwägra dig, at
   du begrafwer din döda i hans graf.

7. Då stod Abraham up, och bugade sig för landsens folke, nemliga för
   Hets barnom.

8. Och han talade med dem, och sade: Är det eder i sinnet, at jag
   begrafwer min döda, som för mig ligger, så hörer mig, och beder för
   mig inför Ephron Zoars son,

9. At han gifwer mig sina dubbelkulo, den han hafwer i andanom på
   sinom åker, för reda penningar; låter mig henne få när eder til en
   arfgrift.

10. Ty Ephron bodde ibland Hets barn. Då swarade Ephron, den Hetheen,
    Abraham i Hets barns åhöro, för allom dem, som ut och in gingo
    genom hans stadsport, och sade:

11. Nej, min herre, utan hör til hwad jag säga will: Jag gifwer dig
    åkren, och den kulon med, som der inne är, och gifwer dig honom
    för mitt folks barns åsyn, til at begrafwa din döda.

12. Då bugade sig Abraham för landsens folke,

13. Och talade til Ephron i landsens folks åhöro, och sade: Will du
    höra mig, så tag penningar af mig för åkren, de jag dig gifwa
    will; och så will jag der begrafwa min döda.

14. Ephron swarade Abraham, och talade til honom:

15. Min herre, hör dock mig: Marken är wärd fyrahundrade siklar
    silfwer; men hwad kan det draga emellan mig och dig? Begraf man
    din döda.

16. Abraham hörde Ephron, och wog honom penningarna til, som han nämnt
    hade, hwilket Hets barn åhörde, nemliga fyrahundrade siklar
    silfwer, som då gåfwe och gängse woro.

17. Och så wardt Ephrons åker, der den dubbelkulan inne war, twärs
    öfwer Mamre, tilegnad Abraham til ewärdeliga ägo, med kulone
    derinne, och med all trä omkring åkren,

18. I Hets barns och allas deras åsyn, som genom hans stadsport ut och
    in gingo.

19. Sedan begrof då Abraham Sara sina hustru uti kulone i åkrenom, den
    dubbel war, twärs öfwer ifrå Mamre, det är Hebron i Canaans lande.

20. Och alltså wardt Abraham stadfäst den åkren, och kulan, til
    begrafnings egendom af Hets barnom.

24. Capitlet.

Eleasar swär, sändes, beder, finner

Rebecka, kommer igen.

Och Abraham war gammal och wäl ålderstigen: Och HERren hade wälsignat
honom i all stycke.

2. Då sade han til sin äldsta hustjenare, den all hans tingest
   förestod: Lägg dina hand under mina länd;

3. Och swär mig wid HERran, himmelens och jordenes Gud, at du icke
   tager minom sone hustru af Canaans döttrar, ibland hwilka jag bor:

4. Utan far in uti mitt fädernesland, och til mina slägt, och tag
   minom sone Isaac hustru.

5. Tjenaren sade: Om så hände, at qwinnan icke wille komma med mig in
   i detta land, skall jag då låta din son komma dit i landet igen,
   dädan du kommen äst?

6. Abraham sade til honom: Wakta dig derföre, at du icke förer min son
   dit igen.

7. HERren himmelens Gud, som mig tog utu mins faders huse, och utu
   mitt födsloland, den med mig talat, och deßlikes swurit och sagt
   hafwer: Detta landet will jag gifwa dine säd; han skall sända sin
   Ängel framför dig, at du skalt taga minom sone der hustru.

8. Hwar nu qwinnan dig icke följa will; så äst du qwitt denna ed:
   Allenast låt icke min son komma dit igen.

9. Då lade tjenaren sina hand under Abrahams sins herras länd, och
   swor honom här uppå.

10. Så tog tjenaren tio camelar, af sins herras camelar, och drog
    åstad, och hade med sig af allahanda sins herras håfwor, och war
    uppe, och for til Mesopotamien til Nahors stad.

11. Der lät han camelarna blifwa utanför stadenom, wid en wattubrunn,
    om aftonen då qwinfolken plägade der komma och taga watn,

12. Och sade: Herre, mins herras Abrahams Gud, kom i dag emot mig, och
    gör barmhertighet med minom herra Abraham.

13. Si, jag står här när wattubrunnenom, och deras döttrar, som bo i
    denna stad, warda här utkommande til at taga watn.

14. Hwar nu någon piga kommer, och jag säger til henne: Hålt hit dina
    kruko, och låt mig dricka, och hon säger: Drick, jag will ock
    gifwa dina camelar dricka, at hon är den samma, som du hafwer
    beskärt dinom tjenare Isaac, och at jag derpå må förstå, at du
    hafwer gjort barmhertighet med minom herra.

15. Och förra än han uttalat hade: Si, Rebecka Bethuels dotter kom ut,
    hwilken är Milcas son, den Nahors Abrahams broders hustru war, hon
    bar ena kruko på axlarna.

16. Och hon war en ganska dägelig piga under ansiktet, och war ännu
    jungfru, och ingen man hade känt henne: Hon kom ned til brunnen,
    och fylde krukona, och wille gå hem igen.

17. Då lopp tjenaren emot henne, och sade: Låt mig dricka något litet
    watn af dine kruko.

18. Och hon sade: Drick, min herre: Och strax tog hon krukona ned på
    sina hand, och gaf honom dricka.

19. Och då hon hade gifwit honom dricka, sade hon: Jag will ock ösa
    watn åt dina camelar, til deß at de få alle dricka.

20. Och hon slog strax watnet utu krukone i hoen, och lopp åter til
    brunnen til at ösa, och watnade alla hans camelar.

21. Men mannen undrade på henne, och war stilla, til deß han kunde få
    weta, om HERren hade gjort hans resa lyckosam, eller ej.

22. Då nu alle camelarne hade druckit, tog han fram et gyldene
    ännespann, wägandes en half sikel, och twå armringar til hennes
    händer, wägande tio siklar guld;

23. Och sade: Min dotter, hwem hörer du til? Säg mig dock det: Hafwe
    wi ock rum til at få herberge i dins faders huse?

24. Hon sade til honom: Jag är Bethuels dotter, Mikas sons, som hon
    hafwer födt Nahor.

25. Och hon sade ytterligare til honom: Är ock så mycket halm och
    foder när oß, och rum nog til herberge.

26. Då böjde mannen sig ned, och bad til HERran.

27. Och sade: Lofwad ware HERren, mins herras Abrahams Gud, som icke
    hafwer tagit sina barmhertighet och sina sanning ifrå minom herra:
    Förty HERren hafwer fört mig den rätta wägen til mins herras
    broders hus.

28. Och pigan lopp, och sade allt detta i sins moders huse.

29. Och Rebecka hade en broder, som het Laban: Och Laban lopp ut til
    mannen wid brunnen.

30. Och när han såg ännespannet och armringarna i sine systers händer,
    och hörde Rebeckas sine systers ord, at hon sade: Så hafwer mannen
    sagt mig; kom han til mannen: Och si, han stod när camelarna wid
    brunnen:

31. Och sade: Kom här in, du HERrans wälsignade, hwi står du här ute?
    Jag hafwer rymt huset, och gjort rum för camelarna.

32. Så hade han mannen in i huset, och lade af camelarna, och gaf dem
    halm och foder, och watn til at twå hans fötter, och männernas,
    som med honom woro.

33. Och satte mat för honom. Då sade han: Jag will icke äta, förra än
    jag hafwer wärfwat mitt ärende. De swarade: Säg.

34. Han sade: Jag är Abrahams tjenare.

35. Och HERren hafwer rikeliga wälsignat min herra, och han är stor
    worden, och han hafwer gifwit honom får och fä, silfwer och guld,
    tjenare och tjenarinnor, camelar och åsnar.

36. Der til hafwer Sara, mins herras hustru, födt minom herra en son i
    sinom ålderdom, honom hafwer han gifwit allt det han hafwer.

37. Och min herre hafwer tagit en ed af mig, och sagt: Du skalt icke
    taga minom sone någon hustru af de Cananeers döttrar, i hwilkas
    land jag bor;

38. Utan far bort til mins faders hus, och til mina slägt, tag der
    minom sone hustru.

39. Men jag sade til min herra: Huru? Om qwinnan icke will följa mig?

40. Då sade han til mig: HERren, för hwilkom jag wandrar, warder
    sändandes sin Ängel med dig, och skall göra din wäg lyckosam, så
    at du skalt taga minom sone hustru af mine slägt och mins faders
    huse.

41. Då skall du wara min ed qwitt, när du kommer til mina slägt; gifwa
    de dig icke, så äst du min ed qwitt.

42. Så kom jag i dag til brunnen, och sade: HERre, mins herras
    Abrahams Gud, hafwer du gjort min wäg lyckosam, den jag nu reser:

43. Si, så står jag här wid wattubrunnen. När nu en jungfru kommer här
    ut til at taga watn, och jag säger til henne: Gif mig litet watn
    at dricka af dine kruko;

44. Och hon warder sägandes: Drick du; jag will ock watna dina
    camelar: det är den qwinna, som HERren hafwer beskärt mins herras
    sone.

45. Förra än jag nu sådan ord utsagt hade i mino hjerta, si, då kom
    Rebecka ut med ene kruko på sine axel, och gick ned åt brunnen til
    at taga watn. Då sade jag til henne: Gif mig dricka.

46. Och hon tog snarliga krukona af sin axel, och sade: Drick; dina
    camelar will jag ock watna. Så drack jag, och hon watnade också
    camelarna.

47. Och jag frågade henne, och sade: Hwars dotter äst du? Hon swarade:
    Jag är Bethuels dotter, Nahors sons, som Milca honom födt
    hafwer. Då hängde jag et ännespann på hennes anlete, och armringar
    öfwer hennes händer:

48. Och böjde mig neder, och bad til HERran, och lofwade HERran, mins
    herras Abrahams Gud, som mig hade fört rätta wägen, at jag skulle
    taga til hans son mins herras broders dotter.

49. Om I nu ären de, som bewisen minom herra barmhertighet och
    sanning, så säger mig det: Hwar ock icke, så säger mig ock det; at
    jag wänder mig antingen til den högra sidona, eller til den
    wänstra.

50. Då swarade Laban och Bethuel, och sade: Det är utgångit af
    HERranom, derföre kunne wi intet säga dig emot, hwarken ondt eller
    godt.

51. Der är Rebecka för dig, tag henne, och far din wäg, at hon blifwer
    dins herras sons hustru, som HERren sagt hafwer.

52. Då Abrahams tjenare hörde deßa ord, bugade han sig til jordena för
    HERranom.

53. Och tog fram silfwer och gyldene klenodier och kläder, och gaf dem
    Rebecka: Men hennes broder och moder gaf han örter.

54. Då åt han och drack samt med männerne, som med honom woro, och
    blefwo der öfwer nattena. Om morgonen stod han up, och sade: Låter
    mig fara til min herra.

55. Men hennes broder och moder sade: Låt dock blifwa pigona wid tio
    dagar när oß; sedan skall du fara.

56. Då sade han til dem: Förhåller mig icke, förty HERren hafwer gjort
    min wäg lyckosam: Släpper mig, at jag far til min herra.

57. Då sade de: Låter oß kalla pigona, och fråga hwad hon säger dertil.

58. Och de kallade Rebecka, och sade til henne: Will du fara med denne
    mannenom? Hon swarade: Ja, jag will med honom.

59. Så läto de Rebecka sina syster fara med hennes ammo, och Abrahams
    tjenare, och hans följare.

60. Och de wälsignade Rebecka, och sade til henne: Du äst wår syster,
    förkofra dig til tusende tusend, och din säd besitte sina fienders
    portar.

61. Så redde Rebecka sig til med sina pigor, och satte sig på
    camelarna, och följde mannen efter. Och tjenaren tog Rebecka til
    sig, och for sin wäg.

62. Men Isaac kom ifrå den brunnen, som kallades dens lefwandes och
    seendes; ty han bodde i det landet söder ut.

63. Och war utgången til at bedja i markene om aftonen: Och hof up sin
    ögon, och såg at camelarne kommo der.

64. Och Rebecka hof up sin ögon, och såg Isaac: Då steg hon af camelen,

65. Och sade til tjenaren: Hwad man är det, som kommer emot oß på
    markene? Tjenaren sade: Det är min herre. Då tog hon mantelen och
    höljde sig.

66. Och tjenaren förtälde Isaac allt, huru han sakena uträttat hade.

67. Då förde Isaac henne in i sins moders Saras hyddo, och tog
    Rebecka, och hon wardt hans hustru, och han wardt kär åt henne:
    Och så wardt Isaac hugswalad öfwer sina moder.

25. Capitlet.

Ketura barn. Abrahe död. Ismaels, Isaacs söner.

Abraham tog åter ena hustru, hon het Ketura.

2. Hon födde honom Simran och Jacksan, Medan och Midian, Jisbak och
   Suah.

3. Men Jacksan födde Seba och Dedan. Dedans barn woro Assurim, Letusim
   och Leummim.

4. Midians barn woro Epha, Epher, Hanoch, Abida och Eldaa: Deße äro
   alle Ketura barn.

5. Men Abraham gaf allt sitt gods Isaac.

6. Men de barnen, som han hade af frillorna, gaf han skänker, och lät
   dem fara ifrå sin son Isaac, medan han än lefde, öster ut i
   österlanden.

7. Men Abrahams ålder, som han lefde, war hundrade fem och sjutio år.

8. Och blef sjuk, och dödde i en rolig ålder, då han af ålder och
   lefwande mätter war; och wardt samlad til sitt folk.

9. Och honom begrofwo hans söner, Isaac och Ismael, i den
   dubbelkulone, på Ephrons åker, Zohars Hetheens sons, som ligger
   emot Mamre;

10. I den markene, som Abraham köpt hade af Hets barnom: Der är
    Abraham begrafwen med Sara sine hustru.

11. Och efter Abrahams död wälsignade Gud hans son Isaac: Och han
    bodde wid den brunnen, som kallades dens lefwandes och seendes.

12. Detta är Ismaels Abrahams sons slägt, som Hagar, Saras
    tjensteqwinna af Egypten, födde honom.

13. Och detta är Ismaels barns namn, der deras slägte hafwa namn af:
    Ismaels förste son Nebajoth, Kedar, Adbeel, Mibsam,

14. Misma, Duma, Massa,

15. Hadar, Thema, Jethur, Naphis och Kedma.

16. Deße äro Ismaels barn med deras namn, i deras byar och städer,
    tolf förstar.

17. Och detta är Ismaels ålder, hundrade och sju och tretio år; och
    han wardt sjuk och dödde, och wardt samkad intil sitt folk.

18. Men han bodde ifrå Hewila in til Zur emot Egypten, när man går til
    Assyrien; och satte sig emot alla sina bröder.

19. Detta är Isaacs Abrahams sons slägte: Abraham födde Isaac.

20. Men Isaac war fyratio år gammal, då han tog Rebecka til hustru,
    Bethuels Syrens af Mesopotamien dotter, Labans Syrens syster.

21. Men Isaac bad HERran för sine hustru, ty hon war ofruktsam; och
    HERren hörde honom, och Rebecka hans hustru wardt hafwande.

22. Och barnen stötte sig med hwarannan i hennes lif. Då sade hon:
    Efter mig skulle så gå, hwi är jag då worden hafwandes? Och gick
    bort til att fråga HERran.

23. Och HERran sade til henne: Tu folk äro i dino lifwe, och
    twäggehanda folk skola skiljas utaf dino lifwe: Och det ena folket
    skall öfwerwinna det andra, och den större skall tjena den mindre.

24. Då nu tiden kom at hon föda skulle, si, då woro twillingar i
    hennes lifwe.

25. Den förste, som utkom, war röd och ludin som et skin: Och de
    kallade honom Esau.

26. Strax derefter kom hans broder ut, han hölt med sine hand i Esaus
    fotablad, och de kallade honom Jacob: Sextio år gammal war Isaac,
    då de wordo födde.

27. Och då drängarne wordo store, wardt Esau en jägare och en åkerman;
    men Jacob en from man, och bodde i tjäll.

28. Och Isaac hade Esau kär, ty han plägade äta af hans wede: Men
    Rebecka hade Jacob kär.

29. Och Jacob kokade en rätt: Då kom Esau af markene, och war trötter;

30. Och sade til Jacob: Gif mig äta af denna röda rättenom, ty jag är
    trötter: Deraf heter han Edom.

31. Men Jacob sade: Sälj mig i dag din förstfödslorätt.

32. Esau swarade: Si, jag måste dock dö: Hwad warder mig den
    förstfödslorätten nyttig?

33. Jacob sade: Så swär mig i dag. Och han swor honom: Och sålde så
    Jacob sin förstfödslorätt.

34. Då gaf Jacob honom bröd och den grynwällingen, och han åt och
    drack, och stod up, och gick dädan. Och så föraktade Esau sin
    förstfödslorätt.

26. Capitlet.

Isaac i Gerar. Abimelechs förbund.

Esau hustrur.

Så kom en dyr tid i landet, efter den förra, som war i Abrahams tid:
Och Isaac for til Abimelech, de Philisteers Konung, til Gerar.

2. Då uppenbarade sig honom HERren, och sade: Far icke ned i Egypten;
   utan blif i det land, som jag säger dig.

3. Blif en främling i deßo landena, och jag skall wara med dig, och
   wälsigna dig: Förty dig dine säd skall jag gifwa all denna landen,
   och skall stadfästa min ed, som jag dinom fader Abraham swurit
   hafwer.

4. Och skall föröka dina säd såsom stjernorna på himmelen, och skall
   gifwa dine säd all denna landen: och igenom dina säd skola all folk
   på jordene wälsignade warda.

5. Derföre, at Abraham hafwer warit mina röst hörig, och hafwer hållit
   mina seder, min bud, mina stadgar och min lag.

6. Så bodde Isaac i Gerar.

7. Och när folket i den landsändanom frågade honom om hans hustru,
   sade han: Hon är min syster; ty han fruktade at säga: Hon är min
   hustru; at de tiläfwentyrs icke måtte slagit honom ihjäl för
   Rebeckas skull: Ty hon war dägelig under ansiktet.

8. Då han nu hade warit der en tid lång, såg Abimelech de Philisteers
   Konung ut genom fenstret, och wardt warse at Isaac skämtade med
   sine hustru Rebecka.

9. Då kallade Abimelech Isaac, och sade: Si, det är din hustru; hwi
   hafwer du sagt: Hon är min syster? Isaac swarade honom: Jag tänkte,
   at jag måtte tiläfwentyrs warda slagen ihjäl för hennes skull.

10. Abimelech sade: Hwi hafwer du då gjort oß det? Måtte sakta hafwa
    skett, at någon af folket hade lägrat sig med dine hustru, och så
    hade du kommit skuld uppå oß.

11. Då böd Abimelech allo folkena, och sade: Hwilken som kommer wid
    denna mannen, eller hans hustru, han skall döden dö.

12. Och Isaac sådde der i landet, och fick det året hundradefalt; ty
    HERren wälsignade honom.

13. Och han wardt en mägtig man, gick och wäxte til, til deß han wardt
    ganska stor.

14. Och hade mycket gods i får och fä, och mycket tjenstefolk: Derföre
    afundades de Philisteer wid honom.

15. Och kastade igen alla de brunnar, som hans faders tjenare grafwit
    hade i hans faders Abrahams tid, och fylde dem up med jord:

16. Så at ock Abimelech sade til honom: Far ifrån oß; ty du äst worden
    oß för mägtig.

17. Då for Isaac dädan, och slog up sin tjäll i Gerars dal, och bodde
    der.

18. Och lät upgrafwa igen de wattnabrunnar, som de i hans faders
    Abrahams tid grafwit hade, hwilka de Philisteer efter Abrahams död
    igenfyllt hade: Och kallade dem wid samma namnet, som hans fader
    dem kallat hade.

19. Grofwo ock Isaacs tjenare i dalenom, och funno der en brunn med
    lefwandes watn.

20. Men herdarne af Gerar trätte med Isaacs herdar, och sade: Detta
    watnet är wårt. Då kallade han den brunnen Esek; derföre, at de
    hade der gjort honom högmod.

21. Då grofwo de en annan brunn, der trätte de ock öfwer: Derföre
    kallade han honom Sitna.

22. Då skyndade han sig dädan, och grof en annan brunn; der trätte de
    intet om: Derföre kallade han honom Rehoboth, och sade: Nu hafwer
    HERren gifwit oß rum, och låtit oß wäxa til i landena.

23. Derefter for han dädan til Ber-Saba.

24. Och HERren syntes honom i den nattene, och sade: Jag är dins
    faders Abrahams Gud: Frukta dig intet, ty jag är med dig, och
    skall wälsigna dig, och föröka dina säd, för mins tjenares
    Abrahams skull.

25. Då byggde han dersammastädes et altare, och predikade om HERrans
    namn, och upslog der sitt tjäll: Och hans tjenare grofwo der en
    brunn.

26. Och Abimelech gick til honom af Gerar, och Ahusath hans wän, och
    Phicol hans härhöfwitsman.

27. Men Isaac sade til dem: Hwi kommen I til mig? Haten I mig dock,
    och hafwen drifwit mig ifrån eder.

28. De sade: Wi se med seende ögon, at HERren är med dig, derföre sade
    wi: Det skall wara en ed emellan oß och dig, och wiljom göra et
    förbund med dig;

29. At du icke gör oß någon skada, lika som wi icke heller hafwe något
    afhändt dig, och såsom wi ej heller hafwe gjort dig annat än godt,
    och låtit dig fara med frid; men nu äst du den som HERren
    wälsignat hafwer.

30. Då gjorde han dem en måltid, och de åto och drucko.

31. Och om morgonen bittida stodo de up, och sworo den ene dem andra:
    Och Isaac lät dem gå. Och de foro ifrå honom med frid.

32. Samma dagen kommo Isaacs tjenare, och sade honom om brunnen, som
    de grafwit hade, och sade til honom: Wi hafwom funnit watn.

33. Och han kallade honom Saba: Deraf heter den staden BerSaba än i
    dag.

34. Då Esau war fyratio år gammal, tog han hustrur, Judith Beeri dens
    Hetheens dotter, och Basmath Elons dens Hetheens dotter.

35. De woro båda emot Isaac och Rebecka ganska bittra.

27. Capitlet.

Jacob wälsignas. Esau wredgas.

Rebecka warnar Jacob.

Och det begaf sig, då Isaac war worden gammal, at hans ögon wordo mörk
til syn, kallade han Esau, sin större son, och sade til honom: Min
son. Han swarade honom: Här är jag.

2. Och han sade: Si, jag är worden gammal, och wet ej när jag skall dö.

3. Så tag nu din tyg, koger och boga, och gack ut i markena, och hemta
   mig willebråd;

4. Och gör mig en mat, så som jag gerna will hafwat, och bär mig honom
   här in, at jag må äta; på det min själ må wälsigna dig, förra än
   jag dör.

5. Men Rebecka hörde sådana ord, som Isaac sade til sin son Esau. Och
   Esau gick ut i markena, at han skulle taga willebråd, och hafwa
   henne hem.

6. Då sade Rebecka til sin son Jacob: Si, jag hafwer hört din fader
   tala med dinom broder Esau, och säga:

7. Hemta mig en willebråd, och gör mig mat, at jag må äta, och
   wälsigna dig för HERranom, förra än jag dör.

8. Så hör nu min son mina röst, hwad jag dig säger:

9. Gack bort til hjorden, och hemta mig twå goda kedlingar, at jag gör
   dinom fader deraf mat, såsom han gerna will hafwat.

10. Det skalt du bära dinom fader in, at han äter; på det han må
    wälsigna dig, förra än han dör.

11. Jacob sade til sina moder Rebecka: Si, min broder Esau är ludin,
    och jag släter.

12. Så kan tiläfwentyrs min fader taga uppå mig, och måtte tänka, at
    jag will bedraga honom: Och låter så öfwer mig gå en förbannelse,
    och icke en wälsignelse.

13. Då sade hans moder til honom: Den förbannelsen ware öfwer mig, min
    son; hör man du mina röst, gack och tag mig det hit.

14. Då gick han bort och tog, och bar til sina moder: Då gjorde hans
    moder en mat, såsom hans fader gerna hadet.

15. Och tog Esaus, hennes större sons, kosteliga kläder, som hon när
    sig i huset hade, och klädde dem på Jacob sin mindre son.

16. Men skinnen af kedlingarna swepte hon om hans händer, och der han
    war släter på halsenom.

17. Och fick så maten, med bröd, såsom hon redt hade, uti Jacobs sins
    sons hand.

18. Och han bar det in til sin fader, och sade: Min fader. Han
    swarade: Här är jag; ho äst du, min son?

19. Jacob sade: Jag är Esau, din förstfödde son; jag hafwer gjort som
    du hafwer sagt mig: statt up, sätt dig, och ät af mine willebråd,
    på det din själ må wälsigna mig.

20. Men Isaac sade til sin son: Min son, huru hafwer du så snart
    funnit? Han swarade: HERren din Gud hafwer mig det bestyrt.

21. Då sade Isaac til Jacob: Gack hit, min son, at jag tager uppå dig,
    om du äst min son Esau, eller ej.

22. Så gick Jacob til sin fader Isaac, och då han hade tagit uppå
    honom, sade han: Rösten är Jacobs röst, men händerna äro Esaus
    händer.

23. Och kände honom intet, ty hans händer woro ludna, såsom Esaus hans
    broders händer; och så wälsignade han honom.

24. Och sade til honom: Äst du min son Esau? Han swarade: Ja, jag äret.

25. Då sade han: Så tag mig hit, min son, til at äta af dine
    willebråd, at min själ må wälsigna dig. Då bar han det til honom,
    och han åt; och bar honom deßlikes win in, och han drack.

26. Och Isaac hans fader sade til honom: Kom hit, och kyß mig, min son.

27. Han gick til, och kyste honom. Då kände han lukten af hans kläder,
    och wälsignade honom och sade: Si, mins sons lukt är såsom ens
    åkers lukt, den HERren wälsignat hafwer.

28. Gud gifwe dig af himmelens dagg, och af jordenes fetma, och
    rikeliga korn och win.

29. Folk tjene dig, och slägter falle dig til fota: War en herre öfwer
    dina bröder, och dins moders barn falle dig til fota: Förbannad
    ware den dig förbannar; wälsignad ware den dig wälsignar.

30. När nu Isaac lyktat hade wälsignelsen öfwer Jacob, och Jacob som
    nogast utgången war ifrå sinom fader Isaac, då kom Esau hans
    broder utaf sine jagt,

31. Och gjorde också en mat, och bar in til sin fader, och sade til
    honom: statt up, min fader, och ät af dins sons wildebråd, at din
    själ må wälsigna mig.

32. Då swarade honom Isaac hans fader: Ho äst du? Han sade: Jag är
    Esau din förstfödde son.

33. Då wardt Isaac öfwermåttan häpen, och sade: Ho? Och hwar är då den
    jägaren, som mig det burit hafwer, och jag åt utaf allo, förra än
    du kom, och wälsignade honom? Han skall ock wälsignad blifwa.

34. När Esau detta sins faders tal hörde, ropade han högt, och wardt
    öfwermåttan förbittrad, och sade til sin fader: Wälsigna ock mig,
    min fader.

35. Men han sade: Din broder är kommen med list, och hafwer din
    wälsignelse borta.

36. Då sade han: Rätteliga heter han Jacob, ty han hafwer nu twå resor
    undertrampat mig: Min förstfödslorätt hafwer han borta; och si, nu
    tager han ock min wälsignelse bort. Och sade: Hafwer du ingen
    wälsignelse behållit för mig?

37. Isaac swarade, och sade til honom: Jag hafwer satt honom til en
    herre öfwer dig, och alla hans bröder hafwer jag gjort honom til
    tjenare; med korn och win hafwer jag försett honom: Hwad skall jag
    dock nu göra dig, min son?

38. Esau sade til sin fader: Hafwer du då icke utan en wälsignelse,
    min fader? Wälsigna mig ock, min fader; och hof up sina röst och
    gret.

39. Då swarade Isaac hans fader och sade til honom: Si, en fet boning
    skalt du hafwa på jordene, och af himmelens dagg ofwan efter.

40. Med ditt swärd skalt du nära dig, och skalt tjena dinom broder:
    Och det skall ske, at du skalt ock warda en herre, och rifwa hans
    ok af dinom halse.

41. Och Esau wardt wred uppå Jacob, för wälsignelsens skull, der hans
    fader honom med wälsignat hade, och sade i sitt hjerta: Den tiden
    warder snart kommandes, at min fader måste få sorg, ty jag will
    dräpa min broder Jacob.

42. Då wardt Rebecka sagdt om deßa hennes större sons Esaus ord: Och
    sände bort, och lät kalla sin mindre son Jacob, och sade til
    honom: Si, din broder Esau hotar dig, at han will dräpa dig.

43. Och hör nu mina röst, min son, gör dig redo, och fly til min
    broder Laban i Haran.

44. Och blif en tid lång när honom, til deß dins broders grymhet
    återwänder.

45. Och til deß hans wrede wändes ifrå dig, och förgäter det du honom
    gjort hafwer; så will jag sedan sända, och låta hemta dig dädan:
    Hwi skulle jag mista eder båda på en dag?

46. Och Rebecka sade til Isaac: Mig ledes wid at lefwa, för Hets
    döttrars skull: Om Jacob tager hustru af Hets döttrar, hwilka äro
    såsom deßa landsens döttrar, efter hwad skall jag lefwa?

28. Capitlet.

Jacobs flykt, stege, löfte.

Då kallade Isaac sin son Jacob, och wälsignade honom, och böd honom,
och sade til honom: Tag icke hustru af Canaans döttrar;

2. Utan gör dig redo, och far in i Mesopotamien til Bethuel, dins
   moderfaders hus, och tag dig der hustru af Labans dins moderbroders
   döttrar.

3. Men allsmägtig Gud wälsigne dig, och göre dig fruktsam, och föröke
   dig, så at du warder en skare med folk:

4. Och gifwe dig Abrahams wälsignelse, dig och dine säd med dig; at du
   må besitta det land, der du en främling uti äst, det Gud Abraham
   gifwit hafwer.

5. Så skilde Isaac Jacob ifrå sig, at han for in i Mesopotamien til
   Laban Bethuels son af Syrien, Rebeckas broder, som hans och Esaus
   moder war.

6. När nu Esau såg, at Isaac hade wälsignat Jacob, och sändt honom in
   i Mesopotamien, at han skulle der taga sig hustru; och at sedan han
   honom wälsignat hade, böd han honom, och sade: Du skalt ingen
   hustru taga af Canaans döttrar:

7. Och at Jacob war sinom fader och moder lydig, och for in i
   Mesopotamien:

8. Säg ock, at Isaac hans fader såg icke gerna Canaans döttrar:

9. Gick han bort til Ismael, och tog, utöfwer de hustrur han tilförene
   hade, Mahalath, Ismaels Abrahams sons dotter, Rebajoths syster, til
   hustru.

10. Men Jacob for ut ifrå BerSaba, och reste til Haran.

11. Och kom på et rum, der blef han öfwer nattena, förty solen war
    bärgad; och han tog en sten der på rummena, och lade honom under
    sitt hufwud, och lade sig i samma rum til at sofwa.

12. Och honom drömde, och si, en stege stod på jordene, och änden på
    honom tog up i himmelen: Och si, Guds Änglar stego derpå up och
    neder.

13. Och HERren stod der öfwerst uppå, och sade: Jag är HERren,
    Abrahams och dins faders Gud, och Isaacs Gud: Det landet, som du
    ligger uppå, skall jag gifwa dig och dine säd.

14. Och din säd skall warda såsom stoftet på jordene; och du skalt
    warda utspridder wäster ut, öster ut, norr ut, och söder ut, och
    genom dig och dina säd skola alla slägter på jordene warda
    wälsignade.

15. Och si, jag är med dig, och skall förwara dig ehwart du far, och
    skall föra dig åter i detta landet igen. Och skall icke öfwergifwa
    dig, til des jag gör allt det jag dig sagt hafwer.

16. Då nu Jacob waknade up af sin sömn, sade han: Wißerliga är HERren
    i detta rum, och jag wistet icke.

17. Och fruktade han sig, och sade: Detta måste wara et heligt rum; ty
    här bor wißerliga Gud, och här är himmelens port.

18. Och Jacob stod up om morgonen bittida, och tog stenen, som han
    hade lagt under sitt hufwud, och reste honom up til en wård, och
    gjöt oljo der ofwan på.

19. Och kallade det rummet BethEl; men tilförene hette den staden Lus.

20. Och Jacob gjorde et löfte, och sade: Om så är, at Gud blifwer med
    mig, och förwarar mig på denna wägen, som jag reser, och gifwer
    mig bröd til at äta, och kläder til att klädas med;

21. Och förer mig med strid åter hem igen til min fader; så skall
    HERren wara min Gud.

22. Och denne stenen, som jag uprest hafwer til en wård, skall warda
    et Guds hus: Och allt det du mig gifwer, der will jag gifwa dig
    tiond af.

29. Capitlet.

Jacobs tjenst, hustrur, fyra söner.

Då hof Jacob sin fot up, och gick in i det land, som öster ut ligger.

2. Och såg sig om, och si, der war en brunn på markene; och si, tre
   hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom;
   och låg en stor sten för hålet på brunnenom.

3. Och de plägade der församla alla hjordarna, och wältra stenen ifrå
   brunnshålet, och watna fåren, och lade så åter stenen för hålet i
   sitt rum igen.

4. Och Jacob sade til dem: Mine bröder, hwadan ären I? De swarade: Wi
   äre af Haran.

5. Han sade til dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De swarade: Wi
   känne honom wäl.

6. Han sade: Går honom ock wäl i hand? De swarade: Honom går wäl i
   hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.

7. Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifwa
   boskapen hem; watner fåren, och går bort med dem i bet.

8. De swarade: Wi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma
   tilsamman, och wi wältre stenen ifrå brunnshålet, och watne så
   fåren.

9. Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får;
   förty hon waktade fåren.

10. Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans
    sins moderbroders får, gick han til, och wältrade stenen ifrå
    hålet på brunnenom, och watnade Labans sins moderbroders får.

11. Och kyste Rachel; hof up sina röst, och gret.

12. Och kungjorde henne, at han war hennes faderbroders och Rebeckas
    son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.

13. Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och
    tog honom i famn, och kysten, och hade honom in i sitt hus. Då
    förtälde han honom allt, huru tilgått war.

14. Då sade Laban til honom: Nu wäl, du äst mitt ben och mitt kött:
    Och när han nu en månad långt hade warit när honom,

15. Sade Laban til Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du
    fördenskull tjena mig för intet? Säg, hwad skall wara din lön?

16. Och Laban hade twå döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het
    Rachel.

17. Men Lea war klenögd; Rachel war wäl skapad, och hade ett dägeligit
    ansikte.

18. Til henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag will tjena dig i sju år
    för Rachel dina yngsta dotter.

19. Laban swarade: Det är bättre jag gifwer dig henne, än enom androm:
    Blif när mig.

20. Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det wara få
    dagar, så kär hade han henne.

21. Och Jacob sade til Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, at jag
    kommer i säng med henne.

22. Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.

23. Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in til
    honom: Och han låg när henne.

24. Och Laban fick sine dotter Lea Silpa til ena tjenstepigo.

25. Om morgonen, si, då war det Lea: Och han sade til Laban: Hwi
    hafwer du det gjort mig? Hafwer jag icke tjent dig för Rachel? Hwi
    hafwer du bedragit mig?

26. Laban swarade: Man går icke så i wåro lande, at man gifwer ut den
    yngsta förr än den äldsta.

27. Hålt deßa weckona ut, så will jag ock gifwa dig denna med, för den
    tjenst, som du ännu skalt tjena mig i androm sju år.

28. Jacob gjorde så, och höll de weckona ut: Då gaf han honom Rachel
    sina dotter til hustru.

29. Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha til ena tjenstepigo.

30. Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och
    tjente honom framdeles i de andra sju åren.

31. Men då HERren såg, at Lea wardt wanwörd, gjorde han henne
    fruktsama, och Rachel ofruktsama.

32. Och Lea wardt hafwande, och födde en son, den kallade hon Ruben,
    och sade: HERren hafwer sett til min förtryckelse; nu warder min
    man hafwandes mig kär.

33. Och wardt åter hafwande, och födde en son, och sade: HERren hafwer
    hört, at jag är wanwörd, och hafwer deßlikes denna gifwit mig; och
    kallade honom Simeon.

34. Åter wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu warder min
    man åter hållandes sig til mig, ty jag hafwer födt honom tre
    söner; derföre kallade hon honom Levi.

35. Fjerde reso wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu
    will jag tacka HERranom; derföre kallade hon honom Juda, och wände
    så igen at föda.

30. Capitlet.

Rachels knorr. Jacobs barn, lön.

Då Rachel såg, at hon födde Jacob intet, afundades hon wid sina
syster, och sade til Jacob: Skaffa mig ock barn, eljest dör jag.

2. Jacob wardt ganska wred på Rachel, och sade: Icke är jag Gud, som
   dig förmenar dins lifs frukt?

3. Men hon sade: Si, der är min tjenstepiga Bilha: lägg dig när henne,
   at hon må föda i mitt sköt, och jag warder dock upbyggd genom henne.

4. Och gaf honom så Bilha, sina tjenstepigo, til hustru, och Jacob
   lade sig när henne.

5. Och så wardt Bilha hafwande, och födde Jacob en son.

6. Då sade Rachel: Gud hafwer dömt mina sak, och hört mina röst, och
   gifwit mig en son: Derföre kallade hon honom Dan.

7. Åter wardt Bilha, Rachels tjensteqwinna, hafwande, och födde Jacob
   den andra sonen.

8. Då sade Rachel: Gud hafwer omwändt det med mig och mine syster, och
   jag får öfwerhandena: Och hon kallade honom Naphthali.

9. Då nu Lea såg, at hon hade wändt igen at föda, tog hon sina
   tjenstepigo Silpa, och gaf henne Jacob til hustru.

10. Så födde Silpa, Leas tjensteqwinna, Jacob en son.

11. Då sade Lea: Rustig; och kallade honom Gad.

12. Derefter födde Silpa, Leas tjensteqwinna, Jacob den andra sonen.

13. Då sade Lea: Wäl mig; förty döttrarna skola säga mig saliga: Och
    hon kallade honom Asser.

14. Ruben gick ut om hwete-andena, och fann liljor på markene, och
    hade dem hem til sina moder Lea. Då sade Rachel til Lea: Gif mig
    en del af din sons liljor.

15. Hon swarade: Hafwer du icke nog, at du hafwer tagit min man bort,
    och wilt deßlikes taga min sons liljor? Rachel sade: Nu wäl, låt
    honom denna nattena sofwa när dig, för dins sons liljor.

16. Då nu Jacob kom om aftonen af markene, gick Lea ut emot honom, och
    sade: När mig skall du ligga: Förty jag hafwer köpt dig för mins
    sons liljor: Och han låg när henne de nattena.

17. Och Gud hörde Lea, och hon wardt hafwande, och födde Jacob den
    femte sonen.

18. Och sade: Gud hafwer lönt mig, för det jag gaf minom manne mina
    tjenstepigo: Och hon kallade honom Isaschar.

19. Åter wardt Lea hafwande, och födde Jacob den sjette sonen.

20. Och sade: Gud hafwer wäl försett mig: Nu warder åter min man
    boendes när mig, ty jag hafwer födt honom sex söner: Och kallade
    honom Sebulon.

21. Derefter födde hon ena dotter, och kallade henne Dina.

22. Men Gud tänkte på Rachel, och hörde henne, och gjorde henne
    fruktsama.

23. Då wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Gud hafwer min
    smälek ifrå mig tagit.

24. Och kallade honom Joseph, och sade: HERren gifwe mig ännu en son
    härtil.

25. Då nu Rachel hade födt Joseph, sade Jacob til Laban: Låt mig
    färdas, och resa hem til mitt, och i mitt land.

26. Gif mig mina hustrur och min barn, som jag hafwer tjent dig före,
    at jag må färdas: Förty du wetst, hwad jag hafwer gjort dig för en
    tjenst.

27. Laban sade til honom: Kan jag icke finna nåd för din ögon? Jag
    förnimmer, at HERren hafwer wälsignat mig för dina skull.

28. Säg, hwad lön jag skall gifwa dig?

29. Men han sade til honom: Du wetst, huru jag hafwer tjent dig, och
    hwad boskap du hafwer under mig.

30. Du hade litet, förra än jag kom, men nu äst du riker worden: och
    HERren hafwer wälsignat dig för mina skull: Och nu, när skall jag
    ock något bestyra til mitt hus?

31. Laban sade: Hwad skall jag då gifwa dig? Jacob sade: Du skalt
    allsintet gifwa mig; utan om du wilt göra mig det jag säger, så
    skall jag ännu beta och wakta din får.

32. Jag will i dag gå igenom alla dina hjordar, och skilj du derifrån
    all fläckot och brokot får, och all swart får ibland lamben och
    kiden: Hwad nu sedan brokot och fläckot blifwer, det skall wara
    min lön.

33. Så warder mig min rätt färdighet betygandes i dag eller morgon,
    när dertil kommer, at jag skall taga min lön af dig, alltså, at
    hwad som icke fläckot eller brokot, eller ock hwad swart är ibland
    lamben och kiden, det ware en tjufnad med mig.

34. Då sade Laban: Jag är til frids, blifwe som sagt hafwer.

35. Och han skilde i den dagen ut spreklota och brokota bockar, och
    all fläckot och brokot kid, der som ju något hwitt war uppå, och
    allt det swart war ibland lamben; och fick det sin barn i händer.

36. Och lät blifwa tre dagsleder långe emellan sig och Jacob. Så bette
    Jacob det öfwer war af Labans hjord.

37. Men Jacob tog gröna aspekäppar, hasl och castaneen, och barkade
    hwita ränder deruppå;

38. Och lade käpparna, som han barkat hade, i dryckehonar för
    hjordarna, som der komma måste och watnas, at de skulle hafwande
    warda, när de kommo til at dricka.

39. Alltså wordo hjordarne hafwande öfwer käpparna, och födde fläckot,
    spreklot och brokot.

40. Då afskilde Jacob lamben, det icke brokot, och allt det swart war,
    och lät dem in til Labans hjord, och gjorde sig en egen hjord, den
    lät han icke til Labans hjord.

41. Men när den tidfödde hjorden lopp, lade han käpparna i honar för
    hjordens ögon, så at de wordo hafwande öfwer käpparna.

42. Men när de senfödda lupo, lade han dem intet deruti. Så wordo då
    de senfödlingar Labans och de tidfödlingar Jacobs.

43. Deraf wardt mannen öfwermåttan riker, så at han hade mycken får,
    tjenarinnor och tjenare, camelar och åsnar.

31. Capitlet.

Jacob flyr. Laban hinner honom up.

De göra förbund.

Och kom för honom Labans barns tal, at de sade: Jacob hafwer kommit
allt wår faders gods til sig; och af wår faders gods hafwer han sådana
rikedomar samkat.

2. Och Jacob såg på Labans ansikte, och si, det war icke sådana emot
   honom, som i går och förrgår.

3. Och HERren sade til honom: Far åter in i dina fäders land, och til
   dina fränder: Jag will wara med dig.

4. Då sände Jacob, och lät kalla Rachel och Lea ut på markena til sin
   hjord;

5. Och sade til dem: Jag ser edars faders ansikte, at det är icke
   sådana emot mig, såsom i går och i förrgår: Men mins faders Gud
   hafwer warit med mig.

6. Och I weten, at jag hafwer tjent edar fader af alla mina krafter.

7. Och han hafwer beswikit mig, och nu tio resor förwandlat min lön;
   men Gud hafwer honom det icke tilstadt, at han skulle göra mig
   skada.

8. När han sade: De brokota skola wara din lön, så bar hela hjorden
   brokot; men när han sade: De spreklota skola wara din lön, så bar
   hela hjorden spreklot.

9. Så hafwer Gud wändt edars faders gods ifrå honom, och gifwit det
   mig.

10. Ty när aflotiden kom, hof jag up min ögon, och såg i dröm, och si,
    gumrarne sprungo på de spreklota, fläckota och brokota hjordarna.

11. Och Guds Ängel sade til mig i drömmenom: Jacob; och jag swarade:
    Här är jag.

12. Men han sade: Häf up din ögon, och si, gumrarne springa på de
    spreklota, fläckota och brokota fåren; förty jag hafwer allt sett,
    hwad Laban gör dig.

13. Jag är Gud i BethEl, der du hafwer smort stenen, och gjort mig der
    et löfte: Nu gör dig redo, och far utaf detta landet, och far in i
    ditt födsloland igen.

14. Då swarade Rachel och Lea, och sade til honom: Wi hafwe hwarken
    del eller arf i wår faders huse mer.

15. Hafwer han dock hållit oß lika som främmande: Förty han hafwer
    sålt oß, och förtärt wårt wärd.

16. Derföre hafwer Gud frånwändt wårom fader hans rikedomar til oß och
    wår barn. Allt det Gud dig nu sagt hafwer, det gör.

17. Så gjorde Jacob sig redo, och satte sin barn och hustrur på
    camelar;

18. Och förde bort all sin boskap, och alla sina håfwor, som han hade
    förwärfwat i Mesopotamien; på det han skulle komma til sin fader
    Isaac i Canaans land.

19. Men Laban war gången bort til at klippa sin hjord. Och Rachel stal
    sins faders beläter.

20. Alltså stal Jacob Laban af Syrien hjertat, at han honom icke
    tilsade, då han flydde.

21. Så flydde han, och allt det hans war gjorde sig redo, och for
    öfwer älfwena, och stämde åt Gileads berg.

22. På tredje dagen wardt det Laban sagdt, at Jacob flydde.

23. Och han tog til sig sina bröder, och jagade efter honom sju
    dagsleder; och hinte honom på det berget Gilead.

24. Men Gud kom til Laban af Syrien i dröm om nattena, och sade til
    honom: Förwara dig, at du intet talar til Jacob annat än godt.

25. Och Laban nalkades intil Jacob. Men Jacob hade upslagit sin tjäll
    på bergena: Och Laban med sina bröder slog deßlikes sin tjäll up
    på bergena Gilead.

26. Då sade Laban til Jacob: Hwad hafwer du gjort, at du hafwer stulit
    mitt hjerta, och bortfört mina döttrar, lika som de der med swärd
    gripna wore?

27. Hwarföre hafwer du det fördolt, at du skulle fly, och hafwer
    stulit dig ifrå mig, och hafwer icke tilsagt, at jag måtte hafwa
    ledsagat dig med fröjd, med sjungande, med bungande och harpande?

28. Och hafwer icke låtit mig kyßa min barn och döttrar? Du hafwer
    dårliga gjort.

29. Och jag hade wäl så mycken magt, at jag kunde göra eder ondt; men
    edars faders Gud sade til mig i går: Förwara dig, at du intet
    talar til Jacob, utan godt.

30. Och medan du ju wille fara, och åstundade så mycket efter dins
    faders hus, hwarföre hafwer du då stulit mig mina gudar?

31. Jacob swarade, och sade til Laban: Jag fruktade, at du skulle
    hafwa tagit dina döttrar ifrå mig.

32. Men när hwilkom du finner dina gudar, han må dö här för wåra
    bröder. Gör efter ditt när mig, och tag det. Men han wißte icke,
    at Rachel hade stulit dem.

33. Då gick Laban in i Jacobs tjäll och Leas, och båda
    tjensteqwinnornas, och fann intet; och gick ut af Leas tjäll i
    Rachels tjäll.

34. Då tog Rachel beläten, och lade dem under camelahalmen, och satte
    sig derpå. Men Laban ransakade öfwer hela tjället, och fann intet.

35. Då sade hon til sin fader: Min herre, war icke wred: Förty jag kan
    icke stå up emot dig; förty det går med mig efter qwinno sätt. Så
    sökte han, och fann intet beläten.

36. Och Jacob wardt wred, och kifwade med Laban, och sade til honom:
    Hwad hafwer jag mißhandlat eller syndat, at du äst så heter på mig?

37. Du hafwer ransakat all min boting, hwad hafwer du funnit af din
    boting? Lägg det der för mina och dina bröder, at de döma emellan
    oß båda.

38. Tjugu år hafwer jag warit när dig; din får och getter hafwa icke
    warit ofruktsamma, wädrarna af din hjord hafwer jag icke ätit.

39. Det af djuren rifwit war, hade jag icke til dig, jag måste det
    betala: Du äskade det af mine hand, ehwad det war dag eller natt
    mig ifrå stulit.

40. Om dagen war jag wanmägtig för hetas skull, om nattena för köld;
    och min sömn wek ifrå min ögon.

41. Så hafwer jag i tjugu år tjent i ditt hus; fjorton för dina
    döttrar, och sex för din hjord: Och du hafwer tio resor förwandlat
    min lön.

42. Hwar mins faders Abrahams Gud och Isaacs fruktan icke hade warit
    på mina sido, du hade låtit mig gå blottan ifrå dig. Men Gud
    hafwer ansett min förtryckelse och arbete, och straffade dig i går.

43. Laban swarade, och sade til Jacob: Döttrarna äro mina döttrar, och
    barnen äro mina barn, och hjordarna äro mine hjordar, och allt det
    du ser är mitt: Hwad kan jag i dag göra minom döttrom, eller deras
    barnom, som de födt hafwa?

44. Så kom nu och låt oß göra et förbund, jag och du; som skall wara
    et wittnesbörd emellan mig och dig.

45. Då tog Jacob en sten, och reste honom up til en wård.

46. Och sade til sina bröder: Hemter up stenar; och de togo stenar,
    och gjorde ena rösjo, och åto uppå samma rösjo.

47. Och Laban kallade henne Jegar Sahaduta; men Jacob kallade henne
    Gilead.

48. Då sade Laban: Denna stenrösjan ware i dag wittnesbörd emellan mig
    och dig; deraf kallar man henne Gilead:

49. Och ware en wård; ty han sade: HERren se härtil emellan mig och
    dig, då wi komme ifrå hwarannan.

50. Hwar du beswärar mina döttrar, eller tager andra hustrur deröfwer:
    Här är ingen menniska med oß; men si, Gud är wittne emellan mig
    och dig.

51. Och Laban sade ytterligare til Jacob: Si, detta är stenrösjan, och
    detta är wården, som jag uprest hafwer emellan mig och dig.

52. Samma rösjan ware wittne, och wården ware deßlikes wittne, om jag
    far här öfwer til dig, eller du far öfwer denna rösjan och wården
    til mig, til att göra skada.

53. Abrahams Gud och Nahors Gud, och deras fäders Gud, ware domare
    emellan oß. Och Jacob swor honom, wid Isaacs sins faders fruktan.

54. Och Jacob offrade offer på bergena, och böd sina bröder at de
    skulle äta bröd. Och då de hade ätit, blefwo de på bergena öfwer
    nattena.

55. Men om morgonen stod Laban bittida up, kyste sin barn och döttrar;
    wälsignade dem, och for sina färde, och kom hem til sitt igen.

32. Capitlet.

Mahanaim. Jacobs bodskap, bäfwan,

bön, skänker, brottande.

Men Jacob for sin wäg, och Guds Änglar mötte honom.

2. Och då han såg dem, sade han: Detta äro Guds härar; och kallade det
   rummet Mahanaim.

3. Men Jacob sände bod fram för sig til sin broder Esau in uti Scirs
   land, i Edoms ängd.

4. Och befallte dem, och sade: Så säger minom herra Esau: Din tjenare
   Jacob låter säga dig, jag hafwer warit ute när Laban, och hafwer
   allt härtil warit ibland främmande;

5. Och hafwer fä och åsnor, får, tjenare och tjenarinnor; och hafwer
   utsändt, och låtit dig minom herra det beboda, på det jag måtte
   finna nåd för din ögon.

6. Boden kommo igen til Jacob, och sade: Wi kommom til din broder
   Esau, och han reser emot dig med fyrahundrade män.

7. Då fruktade Jacob storliga, och war förfärad: Och skifte folket,
   som war när honom, och får, och fä, och camelar, i twå skarar.

8. Och sade: Om Esau kommer på den ena skaran, och står honom, så må
   den andre undkomma.

9. Ytterligare sade Jacob: Gud, mins faders Abrahams Gud, mins faders
   Isaacs, HERre, du som til mig sagt hafwer: Far åter in i ditt land
   til dina fränder, jag will göra dig godt;

10. Jag är för ringa til all den barmhertighet och all den trohet, som
    du med dinom tjenare gjort hafwer; förty jag hade icke mer än
    denna stafwen, då jag gick öfwer denna Jordanen, och nu är jag til
    twå skarar worden.

11. Hjelp mig utu mins broders hand, utu Esaus hand; ty jag fruktar
    för honom: At han icke kommer, och står mig både mödrar och barn.

12. Du hafwer sagt: Jag will göra dig godt, och göra din säd som
    sanden i hafwet, den så mycken är, at han ej kan räknas.

13. Och han blef der den nattena, och tog af thy han för handena hade,
    skänker til sin broder Esau.

14. Tuhundrade getter, tjugu bockar, tuhundrade får, tjugu wädrar;

15. Och tretio däggande camelar med deras föl, fyratio kor, och tio
    oxar; tjugu åsninnor, med tio föl;

16. Och fick dem under sina tjenares händer, ju hwar hjorden för sig,
    och sade til dem: Går fram för mig, och låter wara rum emellan den
    ena hjorden efter den andra.

17. Och böd den första, och sade: När min broder Esau möter dig, och
    frågar dig: Hwem hörer du til, och hwart wilt du, och hwem hörer
    det til, som du drifwer för dig?

18. Skalt du säga: Det hörer dinom tjenare Jacob til; han sände sinom
    herra Esau skänker, och kommer härefter.

19. Så böd han ock den andra, och den tredje, och allom dem som gingo
    efter hjorden, och sade: Som jag hafwer sagt eder, så säger til
    Esau, när I finnen honom.

20. Och säger ju det med: Si, Jacob din tjenare är efter oß. Förty han
    tänkte, jag will blidka honom med den skänken, som går för mig;
    sedan will jag se honom; kan hända at han undfår mig wäl.

21. Så gingo skänkningarna fram före honom; men han blef den nattena i
    lägret.

22. Och stod up om nattena, och tog sina twå hustrur, och de twå
    tjensteqwinnorna, och sin ellofwa barn, och for til wadet Jabbok:

23. Tog dem och förde dem öfwer älfwena, så at det han hade, kom öfwer.

24. Och han blef på den sidone allena. Då brottades en man med honom
    til deß morgonrodnen upgick.

25. Och då han såg, at han icke kunde öfwerwinna honom, rörde han hans
    höftes sena, och strax förtwinade hans höftes sena.

26. Och han sade: Låt mig gå, ty morgonrodnen går up; men han swarade:
    Jag släpper dig icke, med mindre du wälsignar mig.

27. Han sade: Huru heter du? Han swarade: Jacob.

28. Han sade: Du skalt icke mer heta Jacob, utan Israel. Förty du
    hafwer med Gud och menniskor kämpat, och hafwer fått öfwerhandena.

29. Och Jacob frågade honom, och sade: Huru heter du? Men han sade:
    Hwi frågar du, huru jag heter? Och han wälsignade honom der
    sammastädes.

30. Och Jacob kallade det rummet Pnuel; ty jag hafwer sett Gud under
    ansiktet, och min själ är frälst worden.

31. Och som han kom fram om Pnuel, gick honom solen up, och han
    haltade i sine höft.

32. Fördenskull äta Israels barn inga höftsena ännu i dag, derföre, at
    Jacobs höftsena rörd wardt.

33. Capitlet.

Esaus möte, kyß, resa. Succoths,

Salems boning.

Jacob hof up sin ögon, och såg sin broder Esau komma med fyrahundrade
män. Och skifte sin barn til Lea, och til Rachel, och til båda
tjensteqwinnorna.

2. Och skickade tjensteqwinnorna med deras barn främst; och Lea med
   hennes barn dernäst; och Rachel med Joseph efterst.

3. Och han gick fram för dem, och bugade sig sju resor ned på jordena,
   til deß han kom fram til sin broder.

4. Men Esau lopp emot honom, och tog honom i famn, och fick honom om
   halsen, och kyßte honom; och de greto.

5. Och hof up sin ögon, och såg qwinnorna med barnen, och sade: Ho äro
   deße med dig? Han swarade: Det äro barnen, som Gud dinom tjenare
   beskärt hafwer.

6. Och tjensteqwinnorna gingo fram med deras barn, och bugade sig för
   honom.

7. Lea gick ock fram med sin barn, och bugade sig för honom. Sedan
   gick Joseph och Rachel fram, och bugade sig ock för honom.

8. Och han sade: Hwad wilt du med allan den skaran, som jag hafwer
   mött? Han swarade: At jag måtte finna nåd för minom herra.

9. Esau sade: Jag hafwer nog, min broder; behålt det du hafwer.

10. Jacob swarade: Ack nej! hafwer jag funnit nåd för dig, så tag min
    skänk af mine hand: Förty jag såg ditt ansikte, lika som jag hade
    sett Guds ansikte; och tag det täckeliga af mig.

11. Tag den wälsignelsen, som jag hafwer fört til dig; ty Gud hafwer
    mig det beskärt, och jag hafwer all ting nog. Så nödgade han
    honom, til deß han anammade det.

12. Och han sade: Låt oß fara fram åt, och resa, jag will fara med dig.

13. Men han sade til honom: Min herre, du wetst at jag hafwer späd
    barn när mig, dertil får och fä, som än äro unge; när de en dag
    för hastigt drifne wordo, dödde mig hela hjorden.

14. Min herre fare fram före åt för sin tjenare: Jag will sakta följa,
    efter som boskapen och barnen gå kunna, til deß jag kommer til min
    herra i Seir.

15. Esau sade: Så will jag dock låta blifwa när dig något af folket,
    som med mig är. Han swarade: Hwad görs det behof? Låt mig man
    finna nåd för minom herra.

16. Så for Esau den dagen tilbaka sin wäg åt Seir.

17. Och Jacob for til Succoth, och byggde sig et hus, och gjorde
    hyddor til sin boskap. Deraf heter det rummet Succoth.

18. Derefter kom Jacob til Salem, til den staden Sichem, som ligger i
    Canaans lande, sedan han war kommen utaf Mesopotamien, och gjorde
    sitt lägre för stadenom.

19. Och köpte et stycke åker af Hemors Sichems faders barnom, för
    hundrade penningar.

20. Der slog han up sin tjäll, och upreste der et altare, och åkallade
    dens starka Israels Guds namn.

34. Capitlet.

Dina skämd, Sichem dräpen.

Men Dina Leas dotter, den hon Jacob födt hade, gick ut til at bese deß
landsens döttrar.

2. Då Sichem, Hemors Heweens son, som war deß landsens herre, såg
   henne, tog han henne, och belägrade henne, och förkränkte henne.

3. Och hon låg honom hårdt på hjertat, och han hade pigona kära, och
   talade ljufliga med henne.

4. Och Sichem sade til sin fader Hemor: Tag mig den pigona til hustru.

5. Och Jacob förnam, at hans dotter Dina war skämd, och hans söner
   woro med boskapenom ute på markene: Och Jacob tigde til deß de
   kommo.

6. Då gick Hemor Sichems fader ut til Jacob, til at tala med honom.

7. I det kommo Jacobs söner af markene; och då de det hörde, förtröt
   det männerna, och wordo ganska wrede, at han hade gjort en dårskap
   i Israel, och belägrat Jacobs dotter; ty det war icke rätt gjordt.

8. Då talade Hemor med dem, och sade: Mins sons Sichems hjerta
   trängtar efter edra dotter; käre, gifwer honom henne til hustru.

9. Befrynder eder med oß; gifwer oß edra döttrar, och tager I wåra
   döttrar.

10. Och bor när oß: Landet skall stå eder öppet; bygger och bruker,
    och bor derinne.

11. Och Sichem sade til hennes fader och bröder: Låter mig finna nåd
    när eder, hwad I mig sägen, det will jag gifwa.

12. Begärer man troliga af mig morgongåfwor och skänker, jag will
    gifwa, som i begären; gifwer mig allenast pigona til hustru.

13. Då swarade Jacobs söner Sichem, och hans fader Hemor, och talade
    bedrägeliga, derföre, at deras syster Dina war skämd:

14. Och sade til dem: Wi kunne det icke göra, at wi skole gifwa wåra
    syster enom oomskornom manne; ty det wore oß en skam.

15. Dock likwäl wilje wi wara eder til wiljes, om I warden oß like,
    och allt mankön ibland eder warder omskoret.

16. Då wilje wi gifwa eder wåra döttrar, och taga oß edra döttrar, och
    bo när eder, och wara et folk.

17. Men hwar I icke wiljen lyda oß, och omskära eder, så wilje wi taga
    wåra dotter, och fara wår wäg.

18. Det talet behagade Hemer och hans son wäl.

19. Och den unge mannen fördröjde intet at göra så: Förty han hade
    lust til Jacobs dotter, och han war härlig hållen öfwer alla i
    hans faders huse.

20. Så gingo Hemor och hans son Sichem i stadsporten, och talade med
    borgarena i stadenom, och sade:

21. Deße män äro fridsamme när oß, och wilja bygga och bo i landena:

22. Men då wilja de wara oß til wiljes, så at de bo när oß, och warda
    et folk med oß, om wi omskäre allt det som mankön är ibland oß,
    såsom de omskorne äro.

23. Deras boskap och ägodelar, och allt det de hafwa, blifwer wårt, om
    wi eljest blifwom dem til wiljes, så at de bo när oß.

24. Och de lydde Hemor och Sichem hans sone, alle de som genom hans
    stadsport ut och in gingo, och omskoro allt det som mankön war,
    det som i deras stad ut och in gick.

25. Och på tredje dagenom, då det wärkte dem, togo de twå Jacobs
    söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, hwardera sitt swärd, och
    gingo dristeliga in i staden, och slogo ihjäl allt det som war
    mankön.

26. Och slogo också ihjäl Hemor och hans son Sichem med swärds ägg,
    och togo sina syster Dina utaf Sichems huse, och gingo sin wäg.

27. Då kommo Jacobs söner öfwer de slagna, och skinnade staden,
    derföre, at de skämt hade deras syster.

28. Och togo deras får, fä, åsnar, och hwad i stadenom och på markene
    war:

29. Och alla deras håfwor; all barn och qwinnor togo de til fångar,
    och skinnade allt det i husen war.

30. Och Jacob sade til Simeon och Levi: I hafwen åstadkommit, at jag
    blifwer illa känder för alla deßa lands inbyggare, de Cananeer och
    Phereseer: Och jag är en ringa hop; när de nu församla sig öfwer
    mig, så slå de mig ihjäl, så warder jag om intet gjord med mino
    huse.

31. Men de swarade: Skulle de då handla med wåra syster, såsom med ene
    sköko?

35. Capitlet.

Gudstjensten renad. BethEl byggd. Gud sedd. Benjamin född. Rachel,
Isaac dö.

Och Gud sade til Jacob: Gör dig redo, och far til BethEl, och bo der,
och bygg der et altare Gudi som dig syntes, då du flydde för dinom
broder Esau.

2. Då sade Jacob til sitt hus, och til alla de som med honom woro:
   Lägger ifrån eder de främmande gudar, som äro ibland eder, och
   renser eder, och förwandler edor kläder:

3. Och görom oß redo at fara til BethEl, at jag må göra der et altare
   Gudi, den mig hört hafwer i min bedröfwelses tid, och hafwer warit
   med mig på wägenom, som jag rest hafwer.

4. Då fingo de honom alla de främmande gudar, som woro under deras
   händer, och deras örnaringar; och han grof dem under ena ek, som
   stod wid Sichem.

5. Och for ut: Och en Gudsfruktan kom öfwer de städer, som lågo der
   omkring, at de icke foro efter Jacobs söner.

6. Så kom Jacob til Lus i Canaans land, som kallas BethEl, med allt
   det folk, som med honom war:

7. Och byggde der et altare, och kallade det rummet ElBethEl, efter
   det Gud wardt honom der uppenbarad, då han flydde för sinom broder.

8. Då dödde Debora Rebeckas amma, och wardt begrafwen nedanför BethEl,
   under ena ek, hwilken wardt kallad gråtoek.

9. Och Gud syntes åter Jacob, sedan han war kommen utaf Mesopotamien,
   och wälsignade honom:

10. Och sade til honom: Du heter Jacob; men du skalt icke mer heta
    Jacob, utan Israel skalt du heta: Och så kallade man honom Israel.

11. Och Gud sade til honom: Jag är den allsmägtige Gud; war fruktsam,
    och föröka dig: Folk och folks skarar skola komma utaf dig, och
    Konungar skola komma utaf dina länder.

12. Och det landet, som jag Abraham och Isaac gifwit hafwer, skall jag
    gifwa dig, och skall det gifwa dine säd efter dig.

13. Och så for Gud up ifrå honom, ifrå det rummet, der han med honom
    talat hade.

14. Men Jacob reste up en stenwård på det rummet, der han med honom
    talat hade: Och gjöt drickoffer deruppå, och begjöt honom med oljo.

15. Och Jacob kallade det rummet, der Gud hade talat med honom, BethEl.

16. Och han for ifrå BethEl: Och som ännu et litet stycke wägs war til
    Ephrath, då födde Rachel, och födslan war henne swår.

17. Men då det wardt henne så swårt i födslone, sade Jordgumman til
    henne: Frukta dig icke; förty denna sonen skalt du ock hafwa.

18. Men då själen utgick, at hon dö måste, kallade hon honom BenOni;
    men hans fader kallade honom BenJamin.

19. Så dödde Rachel, och wardt begrafwen wid wägen til Ephrath, som nu
    heter BethLehem.

20. Och Jacob reste up en wård öfwer hennes graf: Der sammastädes är
    Rachels grafwård än i dag.

21. Och Israel for ut, och slog up et tjäll på hinsidon wid det tornet
    Eder.

22. Och det begaf sig, då Israel bodde der i landet, gick Ruben bort
    och lade sig när Bilha, sins faders frillo: Och det kom för
    Israel. Men Jacob hade tolf söner.

23. Leas söner woro deße: Ruben, Jacobs förstfödde son, Simeon, Levi,
    Juda, Isaschar och Sebulon.

24. Rachels söner woro: Joseph och BenJamin.

25. Bilhas Rachels tjensteqwinnos söner: Dan och Naphthali.

26. Silpas Leas tjensteqwinnos söner: Gad och Asser. Deße äro Jacobs
    söner, som honom födde woro i Mesopotamien.

27. Och Jacob kom til sin fader Isaac til Mamre i hufwudstaden, som
    heter Hebron, der Abraham och Isaac hade warit främlingar uti.

28. Och Isaac wardt hundrade och åttatio år gammal.

29. Och wardt sjuk, och dödde, och wardt samlad til sitt folk, gammal
    och mätt af lefwande: Och hans söner Esau och Jacob begrofwo honom.

36. Capitlet.

Esaus hustrur, boning, barn.

Detta är Esaus slägte, som kallas Edom.

2. Esau tog hustrur af Canaans döttrar: Ada Elons Hetheens dotter, och
   Aholibama Anas dotter, Zibeons Heweens dotters.

3. Och Basmath Ismaels dotter, Nebajoths syster.

4. Och Ada födde Esan Eliphas: Men Basmath födde Reguel.

5. Aholibama födde Jeus, Jaelam och Korah. Deße äro Esaus barn, som
   honom födde woro i Canaans lande.

6. Och Esau tog sina hustrur, söner och döttrar, och alla sins huses
   själar; sina håfwor, och allan boskapen med alla ägodelar, som han
   förwärfwat hade i Canaans lande: Och for uti et land, ifrå sin
   broder Jacob.

7. Förty deras ägodelar woro så stora, at de kunde icke bo med
   hwarannan: Och landet, der de uti främlingar woro, kunde icke
   fördraga dem, för deras stora ägodelars skull.

8. Så bodde då Esau på Seirs berg: Och denne Esau är Edom.

9. Detta är Esaus slägte, af hwilkom de Edomeer komne äro på Seirs
   berg.

10. Och så heta Esaus barn: Eliphas Ada son, Esaus hustrus; Reguel
    Basmaths son, Esaus hustrus.

11. Men Eliphas söner woro deße: Theman, Omar, Zepho, Gatham och Kenas.

12. Och Thimna war Eliphas Esau sons frilla; hon födde Amalek. Deße
    äro de barn af Ada, Esaus hustru.

13. Men Reguels barn äro deße: Nahath, Serah, Samma, Mißa. Deße äro de
    barn af Basmath, Esaus hustru.

14. Men de barn af Aholibama, Esaus hustru, Anas dotter, Zibeons
    dotters, äro deße, dem hon födde Esau: Jeus, Jaelam och Korah.

15. Deße äro de Förstar ibland Esaus barn: Eliphas barn, den första
    Esaus sons, woro deße: den Försten Theman, den Försten Omar, den
    Försten Zepho, den Försten Kenas,

16. Den Försten Korah, den Försten Gatham, den Försten Amalek. Deße
    äro de Förstar af Eliphas i Edoms lande; och äro barn af Ada.

17. Och deße äro Reguels barn, Esau sons: Den Försten Nahath, den
    Försten Serah, den Försten Samma, den Försten Mißa. Deße äro de
    Förstar af Reguel uti de Edomeers lande; och äro barn af Basmath,
    Esaus hustru.

18. Deße äro barn af Aholibama, Esaus hustru: Den Försten Jeus, den
    Försten Jaelam, den Försten Korah. Deße äro de Förstar af
    Aholibama Anas dotter, Esaus hustru.

19. Deße äro Esaus barn, och deras Förstar; han är Edom.

20. Men de barn af Seir den Horeens, som i landena bodde, äro deße:
    Lotan, Sobal, Zibeon, Ana,

21. Dison, Ezer och Disan. Deße äro de Förstar ibland de Horeer, alle
    Seirs barn i Edoms lande.

22. Men Lotans barn woro deße: Hori och Hemam; och Lotans syster het
    Thimna.

23. Sobals barn woro deße: Alvan, Manahat, Ebal, Sepho och Onam.

24. Zibeons barn woro: Aja och Ana: Denne är den Ana, som i öknene
    påfann mular, då han waktade sins faders Zibeons åsnar.

25. Men Anas barn woro: Dison och Aholibama, det är Anas dotter.

26. Disons barn woro: Hemdan, Esban, Jithran och Cheran.

27. Ezers barn woro: Bilhan, Saawan och Akan.

28. Disans barn woro: Uz och Aran.

29. Deße äro de Förstar ibland de Horeer: Den Försten Lotan, den
    Försten Sobal, den Försten Zideon, den Försten Ana.

30. Den Försten Dison, den Försten Ezer, den Försten Disan. Deße äro
    de Förstar ibland de Horeer, de som regerade i Seirs lande.

31. Men de Konungar, som i Edoms lande regerade, förra än Israels barn
    Konungar hade, äro deße:

32. Bela war Konung i Edom, Beors son: Och hans stad het Dinhaba.

33. Och då Bela blef död, wardt Jobab Konung i hans stad, Seras son af
    Bozra.

34. Då Jobab blef död, wardt Husam utaf de Themaneers lande Konung i
    hans stad.

35. Då Husam blef död, wardt Konung i hans stad Hadad Bedads son, den
    som slog de Midianiter på de Moabiters mark; och hans stad het
    Avith.

36. Då Hadad blef död, wardt Samla af Masreka Konung i hans stad.

37. Då Samla blef död, wardt Konung i hans stad Saul af Rehoboth wid
    älfwena.

38. Då Saul blef död, wardt Baalhanan Achbors son Konung i hans stad.

39. Då Baalhanan Achbors son blef död, wardt Hadar Konung i hans stad:
    Och hans stad het Pagu; och hans hustru het Mehetabeel, Matreds
    dotter, och Mesahabs dotter.

40. Alltså heta de Förstar af Esau i deras slägter, rummom och namnom:
    Den Försten Thimna, den Försten Alva, den Försten Jetheth,

41. Den Försten Aholibama, den Försten Ela, den Försten Pinon,

42. Den Försten Kenas, den Försten Theman, den Försten Mibzar,

43. Den Försten Magdiel, den Försten Iram. Deße äro de Förstar i Edom,
    såsom de bott hafwa uti deras arfwelande. Och Esau är fadren til
    de Edomeer.

37. Capitlet.

Joseph drömmer, säljes, sörjes.

Men Jacob bodde i de landena, der hans fader war en främling uti,
nemliga i Canaans lande.

2. Och detta är Jacobs slägt: Joseph war sjutton år gammal, då han
   wardt en herde öfwer hjorden med sina bröder; och pilten war när
   Bilhas och Silpas sins faders hustrurs barnom: Och han sade för
   deras fader, hwilket ondt rykte öfwer dem war.

3. Men Israel hade Joseph kärare än alla de andra sin barn, efter han
   hade födt honom i ålderdomen: Och gjorde honom en brokot kjortel.

4. Då nu hans bröder sågo, at deras fader hade honom kärare än alla
   hans bröder, wordo de honom hätske, och kunde icke tala honom et
   wänligit ord til.

5. Derutöfwer hade Joseph ena reso en dröm, och sade sina bröder
   deraf. Då blefwo de honom ännu hätskare.

6. Ty han sade til dem: Käre, hörer hwad mig hafwer drömt.

7. Mig tyckte wi bundom kärfwar på markene, och min kärfwe reste sig
   up och stod; och edre kärfwar der omkring bugade sig för min kärfwa.

8. Då sade hans bröder til honom: Skulle du warda wår Konung, och råda
   öfwer oß? Och wordo honom ändå hätskare för hans dröm och hans tals
   skull.

9. Och han hade ännu en annan dröm, den förtälde han sina bröder, och
   sade: Si, jag hafwer ännu haft en dröm: Mig tyckte, at solen och
   månen och ellofwa stjernor bugade sig för mig.

10. Och då det hans fader och hans bröder sagdt wardt, straffade honom
    hans fader, och sade til honom: Hwad är det för en dröm, som dig
    hafwer drömt? Skall jag och din moder och dine bröder komma, och
    falla ned på jordena för dig?

11. Och hans bröder afundades wid honom. Men hans fader behölt deßa
    ord.

12. Då nu hans bröder gingo bort til at beta deras faders boskap i
    Sichem;

13. Sade Israel til Joseph: Wakta icke dine bröder boskapen i Sichem?
    Kom, jag will sända dig til dem. Han sade: Här är jag.

14. Och han sade: Gack bort och se til, om det står wäl til med dina
    bröder och boskapenom; och säg mig igen, huru det hafwer sig. Och
    han sände honom utaf den dalenom Hebron, at han skulle gå til
    Sichem.

15. Då fann honom en man, der han for will på markene. Han frågade
    honom, och sade: Hwem söker du?

16. Han swarade: Jag söker mina bröder: Käre, säg mig, hwarest de
    wakta hjorden.

17. Mannen sade: De äro hädan farne; ty jag hörde, at de sade: Låt oß
    gå til Dothan. Då drog Joseph efter sina bröder, och fann dem i
    Dothan.

18. Som de nu långt ifrå fingo se honom, förra än han kom när intil
    dem, rådslogo de til at döda honom;

19. Och sade inbördes: Si, drömaren kommer här.

20. Så kommer nu, och låter oß slå honom ihjäl och kasta honom i ena
    grop; och säga, at et ondt djur hafwer ätit up honom: Så får man
    se, hwad hans drömar äro.

21. När Ruben hörde det, wille han frälsa honom af deras händer, och
    sade: Låter oß icke slå ena själ.

22. Och ytterligare sade Ruben til dem: Låter oß icke utgjuta blod:
    Utan låt oß kasta honom i den gropena, som är i öknene, och icke
    komma händer wid honom. Men han wille hafwa frälst honom utu deras
    hand, at han måtte hafwa haft honom til sin fader igen.

23. Då nu Joseph kom til sina bröder, afklädde de honom hans kjortel,
    med den brokota kjortelen, som han hade uppå sig.

24. Och togo honom, och kastaden i ena grop; men gropen war tom, och
    intet watn deruti.

25. Och de satte sig ned til at äta. I det hofwo de sin ögon up, och
    sågo en hop Ismaeliter komma ifrå Gilead med deras camelar; de
    förde kryddor, balsam och mirrham, och foro ned uti Egypten.

26. Då sade Juda til sina bröder: Hwad hjelper det oß, at wi dräpe wår
    broder, och fördölje hans blod?

27. Kommer, och låter oß sälja honom de Ismaeliter, at wåra händer
    icke förtaga sig på honom; ty han är wår broder, wårt kött och
    blod. Och de lydde honom.

28. Och då de Midianitiske köpmännerne foro der fram, drogo de honom
    up af gropene, och sålde honom de Ismaeliter för tjugu
    silfwerpenningar: De förde honom in i Egypten.

29. Då nu Ruben kom åter til gropena, och fann icke Joseph derinne,
    ref han sin kläder;

30. Och kom åter til sina bröder, och sade: Pilten är icke der; hwart
    skall jag?

31. Då togo de Josephs kjortel, och slagtade en bock, och indoppade
    kjortelen i blodet;

32. Och sände den brokota kjortelen bort, och läto bära honom til
    deras fader, och sade: Denna hafwom wi funnit: Se, om det är dins
    sons kjortel eller ej.

33. Men han kände honom, och sade: Det är mins sons kjortel. Et ondt
    djur hafwer ätit up honom; et wilddjur hafwer rifwit Joseph.

34. Och Jacob ref sin kläder, och swepte en säck om sina länder, och
    sörjde sin son långan tid.

35. Och alle hans söner och döttrar gingo til, at de skulle hugswala
    honom; men han wille icke låta hugswala sig, och sade: Jag warder
    med sorg wederfarande i grafwena til min son. Och hans fader gret
    honom.

36. Men de Midianiter sålde honom in i Egypten Potiphar, Pharaos
    hofmästare.

38. Capitlet.

Juda söner och blodskam.

Det begaf sig på samma tiden, at Juda for neder ifrå sina bröder, och
gaf sig til en man i Adullam, som het Hira.

2. Och Juda såg der en Canaanesk mans dotter, han het Sua; och tog
   henne.

3. Och då han belåg henne, wardt hon hafwande, och födde en son, den
   kallade hon Er.

4. Och hon wardt åter hafwande, och födde en son, den kallade hon Onan.

5. Åter födde hon en son, honom kallade hon Sela. Och han war i
   Chesib, när hon den födde. Och han war i Chesib, när hon den födde.

6. Och Juda gaf sinom första sone Er ena hustru, som het Thamar.

7. Men Er Juda förstfödde son war arg för HERranom; derföre dödade
   HERren honom.

8. Då sade Juda til sin son Onan: Lägg dig när dins broders hustru,
   och tag henne til ägta, at du upwäcker dinom broder säd.

9. Men då Onan wißte, at säden icke skulle wara hans egen, då han låg
   när sins broders hustru, lät han det falla uppå jordena, och
   förderfwade det, at han icke skulle gifwa sinom broder säd.

10. Då mißhagade HERranom det onda han gjorde, och dödade honom och.

11. Då sade Juda til sina sonahustru Thamar: Blif en enka i dins
    faders huse, så länge Sela min son warder stor; förty han tänkte,
    at han til äfwentyrs måtte ock så dö såsom hans broder. Så gick
    Thamar bort, och blef i sins faders huse.

12. Då nu månge dagar förledne woro, dödde Suas dotter, Judas
    hustru. Och sedan Juda utsörjt hade, gick han up til at klippa sin
    får i Thimnath, med sin herda Hira af Adullam.

13. Då wardt Thamar sagdt: Si, din swär går up til Thimnath til at
    klippa sin får.

14. Då lade hon af sin enkokläder, som hon drog, dokade sig, och
    förhöljde sig, och satte sig ut för porten på wägen emot Thimnath:
    Förty hon såg, at Sela war stor worden, och hon war icke gifwen
    honom til hustru.

15. Då nu Juda såg henne, mente han det hade warit en sköka; förty hon
    hade förhöljt sitt ansikte.

16. Och han wek af wägenom til henne, och sade: Käre, låt mig ligga
    när dig; ty han wißte icke, at det war hans sonahustru. Hon
    swarade: Hwad will du gifwa mig, at du ligger när mig?

17. Han sade: Jag will sända dig en bock ifrå hjordenom. Hon swarade:
    Gif mig en pant, så länge du sänder mig honom.

18. Han sade: Hwad wilt du jag skall gifwa dig för en pant? Hon
    swarade: Din ring, och din hufwudbonad, och din staf, som du
    hafwer i händerna. Det gaf han henne, och låg när henne, och hon
    wardt hafwande af honom.

19. Och hon stod up, och gick dädan, och lade doken af, och tog sin
    enkokläder uppå igen.

20. Men Juda sände bocken med sin herde af Adullam, at han skulle taga
    igen panten ifrå qwinnonen: Och han fann henne intet.

21. Då frågade han folket, som bodde wid det rummet, och sade: Hwarest
    är den skökan, som satt ute på wägenom? De swarade: Ingen sköka
    hafwer der warit.

22. Och då han kom åter til Juda, och sade: Jag hafwer intet funnit
    henne; dertil säger folket, som der bor, at der hafwer ingen sköka
    warit.

23. Juda sade: Hafwe sig det, at wi icke til äfwentyrs skulle komma på
    skam: Ty jag hafwer sändt bocken, men du hafwer icke funnit henne.

24. Tre månader derefter wardt det Juda sagdt: Din sonahustru Thamar
    hafwer bolat; och si, i boleri är hon worden hafwande: Juda sade:
    Hafwer henne här fram, at hon skall brännas.

25. Och då hon hades fram, sände hon til sin swär och sade: Af denna
    mannen är jag hafwande, som detta tilhörer. Och sade: Känner du
    ock, hwem denne ringen och hufwudbonaden och stafwen tilhörer?

26. Juda kände det, och sade: Hon är rättfärdigare än jag; ty jag
    hafwer icke gifwit henne min son Sela. Dock belåg han henne intet
    mer.

27. Och då hon skulle föda, funnos twillingar i hennes lifwe.

28. Och som hon nu födde, gaf sig en hand ut; då tog Jordgumman och
    band der en rödan tråd om, och sade: Denne skall först utkomma.

29. Men då han drog sina hand åter in, kom hans broder ut, och hon
    sade: Hwi är hinnan för dina skull sönderremnad? Och man kallade
    honom Perez.

30. Derefter kom hans broder ut, som hade den röda tråden om sina
    hand; och man kallade honom Serah.

39. Capitlet.

Josephs tjenst, kyskhet, fängsel.

Joseph wardt förd neder i Egypten: Och Potiphar, en Egyptisk man,
Pharaos hofmästare, köpte honom af de Ismaeliter, som honom hade fört
der ned.

2. Och HERren war med Joseph, så at han wardt en lyckosam man: Och war
   i sins herras dens Egyptiens huse.

3. Och hans herre såg, at HERren war med honom: Ty allt det han
   gjorde, lät HERren gå lyckosamlig til med honom:

4. Så at han fann nåd för sinom herra, och wardt hans tjenare: Han
   satte honom öfwer sitt hus, och allt det han hade lät han under
   hans händer.

5. Och ifrå den tiden, då han hade satt honom öfwer sitt hus och alla
   sina ägodelar, wälsignade HERren den Egyptiens hus för Josephs
   skull: Och war alltsammans HERrans wälsignelse i allo de han hade,
   hema och på markene.

6. Derföre lät han det allt under Josephs händer, hwad han hade; och
   hade intet deraf, utan allena brödet, som han åt. Och Joseph war
   dägelig och fager under ansiktet.

7. Och det begaf sig, då detta war skedt, at hans herras hustru
   kastade sin ögon på Joseph, och sade: Ligg när mig.

8. Men han wägrade det henne, och sade til henne: Si, min herre wet
   icke hwad i hans huse är, och allt det han hafwer, hafwer han
   gifwit under mina händer.

9. Och hafwer intet så godt i sino huse, det han i mitt wåld icke
   gifwit hafwer, utan dig, ty du äst hans hustru. Hwi skulle jag nu
   så mycket ondt göra, och synda emot Gud?

10. Men hon hade dageliga sådana ord til Joseph; men han lydde henne
    intet, at han skulle ligga när henne, eller wara något om henne.

11. Det begaf sig en dag, at Joseph gick in i huset til at göra sina
    syslo; och ingen af husfolket war der när.

12. Och hon fick honom i hans mantel, och sade: Ligg när mig. Men han
    lät blifwa mantelen i hennes hand, och rymde ut af huset.

13. Då hon nu såg, at han lät blifwa mantelen i hennes hand, och rymde
    ut,

14. Kallade hon husfolket, och sade til dem: Si, han hafwer fört oß
    här in en Ebreisk man, at han skulle komma oß på skam. han kom här
    in til mig, på det han skulle ligga när mig; men jag ropade med
    höga röst.

15. Och då han hörde, at jag skriade och ropade, då lefde han sin
    mantel när mig, och flydde, och lopp ut.

16. Och hon lade hans mantel när sig, så länge hennes herre kom hem.

17. Och talade til honom samma orden, och sade: Den Ebreiske tjenaren,
    som du hafwer haft här in, kom här in til mig, at han skulle komma
    mig på skam.

18. Men då jag skriade och ropade, lefde han sin mantel när mig, och
    flydde ut.

19. Då hans herre hörde sådana sine hustrus ord, som hon til honom
    talade, och sade: Så hafwer mig din Ebreiske tjenare gjort; wardt
    han ganska wred.

20. Då tog hans herre honom, och lade honom i fängelse, der Konungens
    fångar inne lågo: Och der låg han då i fängelset.

21. Men HERren war med honom, och war honom gunstig, och lät honom
    finna nåd för befallningsmannen öfwer fångahuset.

22. Så at han befallte alla fångarna i fängelsena under hans hand, at
    allt det der skedde, måste ske genom honom.

23. Förty befallningsmannen öfwer fängelset såg, at HERren war med
    honom i allt det som under hans händer war, och at HERren lät, det
    han gjorde, lyckosammeliga tilgå.

40. Capitlet.

Skänkens, Bagarens dröm. Josephs tydning och begär.

Och det begaf sig derefter, at Konungens i Egypten höfwitsman öfwer
skänkerna, och höfwitsmannen öfwer bakarena, bruto deras herra
Konungenom i Egypten emot.

2. Och Pharao wardt wred uppå dem,

3. Och lät sätta dem i hofmästarens hus i fängelse, der Joseph låg
   fången.

4. Och hofmästaren satte Joseph öfwer dem, at han skulle tjena dem;
   och de såto några dagar.

5. Och både skänken och bakaren drömde om ena natt hwar sin dröm, och
   hwars deras dröm hade sin uttydelse.

6. Då nu Joseph kom om morgonen in til dem, och såg dem ångse,

7. Frågade han dem, och sade: Hwi ären i så ångse i dag?

8. De swarade: Oß hafwer drömt, och wi hafwom ingen, som oß det
   utlägger. Joseph sade: Utläggningen hörer Gudi til; dock förtäljer
   mig det.

9. Då förtälde skänken sin dröm för Joseph, och sade til honom: Mig
   drömde, at et winträ war för mig:

10. Det hade tre grenar; det grönskades, wäxte och blomstrades, och
    deß drufwor wordo mogna:

11. Och jag hade Pharaos skänkekar i mine hand, och tog och kryste dem
    i skänkekaret, och fick Pharao skänkekaret i handena.

12. Joseph sade: Detta är uttydningen: Tre grenar äro tre dagar.

13. Efter tre dagar skall Pharao uphäfwa ditt hufwud, och sätta dig
    åter til dit ämbete, at du får honom skänkekaret i hans hand,
    såsom tilförene, då du war hans skänk.

14. Men tänk uppå mig, då dig går wäl, och gör barmhertighet med mig,
    at du Pharao ingifwer, at han tager mig utaf detta huset;

15. Ty jag är hemliga bortstulen utaf de Ebreers lande: Så hafwer jag
    ock här intet gjort, at de mig insatt hafwa.

16. Då bakaren såg, at uttydningen war god, sade han til Joseph: Mig
    hafwer ock drömt, at jag bar tre flätade korgar på mitt hufwud;

17. Och i öfwersta korgenom allahanda bakad mat til Pharaos behof; och
    foglarne åto af korgenom på mitt hufwud.

18. Joseph swarade, och sade: Detta är uttydningen: Tre korgar äro tre
    dagar.

19. Och efter tre dagar skall Pharao upphäfwa ditt hufwud, och hänga
    dig i en galga; och foglarne skola äta ditt kött på dig.

20. Och det hände tredje dagen, då begick Pharao sin årsdag, och han
    gjorde alla sina tjenare ena måltid: Och upphof den öfwersta
    skänkens hufwud, och den öfwersta bakarens, ibland sina tjenare;

21. Och satte den öfwersta skänken åter til sitt skänkeämbete, at han
    skulle få Pharao skänkekaret i handena;

22. Men den öfwersta bakaren lät han hänga; som Joseph hade uttydt
    honom.

23. Men den öfwerste skänken tänkte intet på Joseph, utan förgat honom.

41. Capitlet.

Pharaos dröm. Josephs uttydning, upphöjelse, gifte, barn.

Och tu år derefter hade Pharao en dröm, såsom han hade ståndit wid
älfwena,

2. Och sett af älfwene upstiga sju nöt skön och fet; och de gingo i
   goda bet.

3. Sedan såg han annor sju nöt upstiga af älfwene, wanskapeliga och
   magra; och gingo jemte de andra på strandene wid älfwena.

4. Och de sju wanskapeliga och magra nöten åto up de sju sköna och
   feta nöten. Då waknade Pharao.

5. Och han somnade åter, och åter drömde honom, och såg, at sju ax
   full och tjock wäxte på enom stjelk.

6. Derefter såg han sju tunn förwisen ax upgå.

7. Och de sju magra axen upslukte de sju stora och fulla axen. Då
   waknade Pharao, och såg, at det war en dröm.

8. Och då det wardt morgon, war hans ande bedröfwad; och skickade ut,
   och lät kalla alla spåmän i Egypten, och alla wisa, och förtälde
   dem sin dröm: Men der war ingen, som honom kunde uttyda för Pharao.

9. Då talade den öfwerste skänken med Pharao, och sade: Jag kommer
   ihog i dag mina synder.

10. Då Pharao war förtörnad på sina tjenare, och lade mig med den
    öfwersta bakaren i fängelse, i hofmästarens hus;

11. Då drömde oß bådom i ene natt, hwar sin dröm, hwars uttydning
    hwarjom för sig pågalt.

12. Då war när oß en Ebreisk ung man, hofmästarens tjenare; honom
    förtälde wi det, och han uttydde oß wåra drömmar, hwarjom efter
    sinom dröm.

13. Och som han oß uttyddet, så är det gånget: Ty jag är åter satt til
    mitt ämbete, och han är hängder.

14. Då sände Pharao bort, och lät kalla Joseph, och de hade honom utu
    fängslet. Och han lät raka sig, och förwandla sin kläder, och kom
    in til Pharao.

15. Då sade Pharao til honom: Mig hafwer drömt en dröm, och ingen är,
    som honom uttyder: Men jag hafwer hört af dig sägas, at när du
    hörer en dröm, då uttyder du honom.

16. Joseph swarade Pharao, och sade: Det står icke mig til; men Gud
    skall dock förkunna Pharao det godt är.

17. Pharao sade til Joseph: Mig drömde, jag stod på strandene wid
    älfwena,

18. Och såg upstiga af älfwene sju nöt, fet och skön, och de gingo i
    goda bet;

19. Och efter dem såg jag sju annor nöt upstiga, tunn och fast
    wanskapeliga och magra; jag hafwer icke i hela Egypten sett så
    wanskapeliga.

20. Och de sju wanskapeliga och magra nöten åto up de sju första feta
    nöten.

21. Och då de hade ätit dem up, syntes intet på dem, at de hade ätit
    dem, och woro wanskapeliga såsom tilförene. Då waknade jag.

22. Och såg åter i minom dröm sju ax woxen på enom stjelk full och
    tjock.

23. Derefter gingo up sju torr ax tunn och förwisen.

24. Och de sju tunna axen upsluko de sju torra axen. Och jag hafwer
    sagt det mina spåmän; men de kunna icke tyda mig det ut.

25. Joseph swarade Pharao: Båda drömarne, Pharao, äro ens. Gud
    förkunnar Pharao, hwad han göra will.

26. De sju sköna nöten äro sju år, och de sju fulla axen äro ock de
    sju åren: Det är allt enahanda dröm.

27. De sju magra nöten och wanskapeliga, som efter de andra upstigna
    äro, äro sju år; och de sju magra och förwisnade axen skola wara
    sju hård år.

28. Det är nu det jag sagt hafwer til Pharao, at Gud underwisar
    Pharao, hwad han göra will.

29. Si, sju år warda kommande med stor ymnoghet i hela Egypti lande.

30. Och efter dem warda sju hård år kommande, at man warder
    förgätandes all sådana ymnoghet i Egypti lande: Och den dyre tiden
    warder förtärandes landet;

31. At man intet skall weta af den ymnoghetene i landena, för den dyra
    tidens skull, som efter kommer: Förty han skall warda ganska swår.

32. Men det Pharao hafwer andra resona drömt betyder, at Gud skall
    sådant wißerliga och snarliga göra.

33. Nu må Pharao se efter en förståndig och wis man, den han sätta må
    öfwer Egypti land;

34. Och skaffa, at han förskickar ämbetsmän i landena, och taga den
    femte delen i Egypti lande i de sju rika åren.

35. Och församle alla spisning af de goda åren, som komma skola, at de
    låta inkomma säd uti Pharaos kornhus til förråd i städerna, och
    förwara det:

36. På det man finner landena spisning i de sju hårda åren, som komma
    skola öfwer Egypti land; at landet icke förderfwas af hunger.

37. Det talet behagade Pharao och alla hans tjenare wäl.

38. Och Pharao sade til sina tjenare: Huru kunne wi finna en sådana
    man, som Guds Ande är uti?

39. Och sade til Joseph: Efter Gud hafwer allt sådant kundgjort dig,
    är ingen så klok och förståndig, som du.

40. Du skall wara öfwer mitt hus, och efter dino orde skall allt mitt
    folk lydigt wara: Allena i mitt konungsliga säte will jag wara mer
    än du.

41. Och sade: Si, jag hafwer satt dig öfwer hela Egypti land.

42. Och tog sin ring af sine hand, och klädde honom Joseph i hwitt
    silke, och hängde en guldkedjo på hans hals.

43. Och lät honom sitta på den andra wagnen, och lät utropa honom:
    Denne är landsens fader: Och satte honom öfwer hela Egypti land.

44. Och Pharao sade til Joseph: Jag är Pharao; utan din wilja skall
    ingen, i hela Egypti lande, röra sin hand eller fot.

45. Och kallade honom det hemligaste rådet; och gaf honom til hustru
    Asnath Potiphera dotter Prestens i On. Så for Joseph ut til at
    bese Egypti land.

46. Och han war tretio år gammal, då han stod för Pharao. Och for ut
    ifrå Pharao, och for omkring hela Egypti land.

47. Och landet gjorde allt så i de sju rika åren.

48. Och församlade i de sju åren alla spisning i Egypti land, och läto
    det i städerna: Ehwad spisning som wäxte på markene wid hwar och
    en stad allt omkring, det läto de komma der in.

49. Så lade Joseph tilhopa sädena öfwer måtto mycket, som sandkornen i
    hafwet, så at han wände igen at räkna; ty man kunde det icke räkna.

50. Och Joseph wordo födde twå söner, förra än den dyre tiden kom,
    hwilka honom födde Asnath Potiphera dotter Prestens i On.

51. Och kallade den första Manaße; förty, sade han, Gud hafwer låtit
    mig förgäta alla mina olycko, och mins faders hus.

52. Den andra kallade han Ephraim; förty, sade han, Gud hafwer låtit
    mig wäxa til i mins eländes lande.

53. Då nu de sju rika åren woro framliden i Egypten,

54. Så begynte de sju hårda åren gå uppå, som Joseph hade omtalat. Och
    wardt en dyr tid i all land; men i hela Egypti lande war bröd.

55. Då nu Egypti land ock led hunger, ropade folket til Pharao om
    bröd. Men Pharao sade til alla Egyptier: Går bort til Joseph, hwad
    han säger eder, det görer.

56. När nu dyr tid war öfwer allt landet, slog Joseph kornhusen up
    allestäds, och sålde de Egyptier: Förty som dyre tiden wardt ju
    längre ju större i landena.

57. Och all land kommo til Egypten, til att köpa när Joseph: Förty den
    dyre tiden fick öfwerhandena i all land.

42. Capitlet.

Bröderne komma, beskyllas, fängslas, lemna Simeon, resa efter BenJamin.

Men då Jacob såg, at säd war fal i Egypten, sade han til sina söner:
Hwi sen I icke til?

2. Si, jag hörer, at uti Egypten är säd nog, farer der ned, och köper
   oß säd, at wi må lefwa och icke dö.

3. Så foro då tio Josephs bröder ned, at de skulle köpa säd i Egypten.

4. Ty BenJamin Josephs broder lät Jacob icke fara med sina bröder, ty
   han sade: Honom måtte något ondt wederkomma.

5. Så foro Israels barn åstad til at köpa säd med androm, som kommo
   med dem; ty det war ock dyr tid i Canaans lande.

6. Men Joseph war rådandes i landena, och sålde säd allo folkena i
   landena. Då nu hans bröder kommo til honom, föllo de ned på jordene
   för honom på sitt ansikte.

7. Och han såg uppå dem, och kände dem, och låts wara främmande emot
   dem, och talade skarpt med dem, och sade til dem: Hwadan kommen I?
   De sade: Utaf Canaans land til at köpa spisning.

8. Och ändå han kände dem, så kände de dock intet honom.

9. Och Joseph tänkte på drömen, som honom hade drömt om dem, och sade
   til dem: I ären spejare, och ären komne til at bese, hwarest landet
   är öpet.

10. De swarade honom: Nej, min herre, dine tjenare äro komne til at
    köpa spisning.

11. Wi äre alle ens mans söner; wi äre redelige, och dine tjenare
    hafwa aldrig warit spejare.

12. Han sade til dem: Nej, utan I ären komne til at bese, hwarest
    landet är öpet.

13. De swarade honom: Wi dine tjenare äre tolf bröder, ens mans söner
    i Canaans land; och den yngste är när wår fader, men den ene är
    icke mer til.

14. Joseph sade til dem: Detta är det jag hafwer sagt eder, spejare
    ären I.

15. De uppå will jag pröfwa eder: Wid Pharaos lif, I skolen icke komma
    hädan, med mindre edar yngste broder kommer hit.

16. Sänder en af eder bort, som hemtar hit edar broder: Men I skolen
    wara fångne. Så will jag pröfwa edart tal, om i faren med
    sanningene eller icke. Ty hwar så icke, så ären I, wid Pharaos
    lif, spejare.

17. Och han lät dem allesamman i förwaring i tre dagar.

18. Om tredje dagen sade han til dem: Wiljen I lefwa, så görer alltså;
    ty jag fruktar Gud.

19. Ären I redelige, så låter en edar broder ligga bunden i edart
    fängelse; men I farer bort, och förer hem hwad som I köpt hafwen
    emot hungeren.

20. Och förer edar yngsta broder hit til mig, så will jag tro edor
    ord, på det I icke skolen dö. Och de gjorde så.

21. Men de talade inbördes: Detta hafwe wi förskyllat på wår broder,
    at wi såge hans själs ångest, då han bad oß, och wi wille intet
    höra honom; derför kommer nu denna bedröfwelsen öfwer oß.

22. Ruben swarade dem, och sade: Sade jag icke eder, då jag talade:
    Synder icke på pilten; och I willen icke hörat? Nu warder hans
    blod utkräfd.

23. Men de wißte icke, at Joseph förstod det; ty han talade med dem
    med en tolk.

24. Och han wände sig ifrå dem, och gret. Då han nu wände sig åter til
    dem, och talade med dem, tog han Simeon utaf dem, och bandt honom
    för deras ögon.

25. Och gaf befallningen, at deras säckar skulle fyllas med mälning,
    och gifwas deras penningar igen, hwars i hans säck; dertil ock
    hwarjom sina täring på resone. Och man gjorde dem så.

26. Och de lade sina waror på sina åsnar, och foro dädan.

27. Men då endera lät up sin säck, at han skulle fodra sin åsna i
    herberget, wardt han warse sina penningar, som lågo ofwan i
    säckenom;

28. Och sade til sina bröder: Jag hafwer fått mina penningar igen; si,
    de äro i minom säck. Då förföll dem deras hjerta och förskräcktes
    inbördes, och sade: Hwi hafwer Gud gjort oß så?

29. Då de nu kommo hem til deras fader Jacob i Canaans lande, sade de
    honom allt det dem wederfarit war, och sade:

30. Den mannen, som är herre i landet, talade skarpt til oß, och hölt
    oß för landsens spejare.

31. Och då wi swarade: Wi äre redelige, och hafwe aldrig warit spejare;

32. Utan ärom tolf bröder, wårs faders söner; en är icke mer til, och
    den yngste är ännu i denna dag när wår fader i Canaans lande;

33. Sade han til oß: Deruppå will jag märkat, at I ären redelige: En
    edar broder låter när mig qwar, och tager nödtorft til edor hus,
    och farer bort:

34. Och hemter edar yngsta broder hit til mig, så kan jag märka, at I
    icke ären spejare, utan redelige män; så will jag ock gifwa eder
    edar broder igen, och så må I bruka edart bästa i landena.

35. Och då de slogo ut af säckarna, fann hwar och en sitt
    penningaknyte i sinom säck: Och då de sågo, at det war deras
    penningaknyte, wordo de, med deras fader, förskräckte.

36. Då sade Jacob deras fader: I hafwen gjort mig barnlös; Joseph är
    icke mera til, Simeon är ock icke mera til, BenJamin wiljen I taga
    ifrå mig: Det går allt öfwer mig.

37. Ruben swarade sinom fader, och sade: Om jag icke förer dig honom
    hem igen, så dräp båda mina söner: Allenast gif honom i mina hand,
    jag will föra dig honom hem igen.

38. Han sade: Min son skall icke fara ned med eder; ty hans broder är
    död, och han är allena igenblifwen: Om honom wederfores något ondt
    i wägen, der I resten, worden I drifwande min grå hår med sorg
    neder i grafwena.

43. Capitlet.

BenJamin med bröderna undfås härligen.

Men den dyre tiden twingade landet.

2. Och det wardt allt, som de hade fört utaf Egypten, sade deras fader
   Jacob til dem: Farer åter dit, och köper oß någon spisning.

3. Då swarade honom Juda, och sade: Den mannen wederlade oß det
   högeliga, och sade: I skolen icke komma för min ögon, med mindre
   edar broder är med eder.

4. Är det nu så, at du sänder wår broder med oß, så wilje wi fara ned,
   och köpa dig spisning.

5. Men är det så, at du icke sänder honom, så fare wi icke neder; ty
   mannen hafwer sagt oß: I skolen icke komma för min ögon, utan edar
   broder är med eder.

6. Israel sade: Hwi hafwen I så illa gjort emot mig, at I hafwen det
   sagt mannenom, at I haden än en broder?

7. De swarade: Den mannen frågade så grant om oß och wåra slägt, och
   sade: Lefwer edar fader än? Hafwen I ännu en broder? Då sade wi
   honom, som han frågade: Huru kunde wi weta, at han skulle säga:
   Hafwer edar broder hit ned med eder?

8. Då sade Juda til Israel sin fader: Låt pilten fara med mig, at wi
   må göra oß redo och färdas, och mågom lefwa, och icke dö, både wi
   och du, och wår barn.

9. Jag will wara god för honom; utaf mina händer skall du äska honom:
   Förer jag dig icke honom igen, och sätter honom fram för din ögon,
   så will jag hafwa skuld så länge jag lefwer.

10. Ty hwar wi icke hade fördröjt, hade wi wäl allaredo twå resor
    warit igenkomne.

11. Då sade Israel deras fader til dem: Måste det ju så wara, så görer
    det, och tager af landsens bästa frukt i edra säckar, och förer
    mannenom skänker dit neder, något balsam och hannog, och örter,
    och mirrham, och dadel och mandel.

12. Tager ock andra penningar med eder, och de penningar, som I hafwen
    fått igen ofwan i edra säckar, förer också med eder; tiläfwentyrs
    der är någon willa ibland kommen.

13. Dertil tager edar broder; görer eder redo, och farer til mannen.

14. Men allsmägtig Gud gifwe eder barmhertighet för den mannenom, at
    han måtte eder fri låta den andra broderen och BenJamin. Men jag
    måste wara, som den der sin barn slätt mist hafwer.

15. Då togo de deßa skänker, och penningar dubbelt med sig, och
    BenJamin; gjorde sig redo, och foro in i Egypten, och gingo in för
    Joseph.

16. Då såg Joseph dem med BenJamin, och sade til honom, som war öfwer
    hans hus: Haf deßa männerna in i huset, och slagta, och red til:
    Förty de skola äta med mig i middag.

17. Och mannen gjorde såsom Joseph honom sagt hade, och hade männerna
    in i Josephs hus.

18. Men de fruktade sig, at de wordo hafde i Josephs hus, och sade: Wi
    äre här införde för penningarnas skull, som wi tilförene funnom i
    wåra säckar, at han will komma oß det uppå, och låta en dom gå
    öfwer oß, der han oß med tager til sina trälar, med wåra åsnar.

19. Derföre gingo de til mannen, som war öfwer Josephs hus, och talade
    med honom utanför dörena af husena:

20. Och sade: Min herre, wi worom tilförene här nedre til at köpa
    spisning:

21. Och då wi kommo i herberget, och löste up wåra säckar, si, då woro
    hwars och ens penningar ofwan i hans säck, med fulla wigt; derföre
    hafwe wi åter fört dem med oß.

22. Hafwom också fört andra penningar med oß, til at köpa spisning
    med. Men wi wete icke, ho som hafwer stungit oß wåra penningar i
    wåra säckar.

23. Men han sade: Warer til frids, frukter eder icke, edar Gud, och
    edar faders Gud, hafwer gifwit eder en skatt i edra säckar; edra
    penningar hafwer jag fått. Och han hade Simeon ut til dem.

24. Och hade dem i Josephs hus: Gaf dem watn, at de skulle twå sina
    fötter, och gaf deras åsnar foder.

25. Men de redde til skänkerna, til deß Joseph kom til middagen: Ty de
    hade hört, at de skulle der äta bröd.

26. Då nu Joseph gick in i huset, båro de honom skänkerna i huset på
    sina händer, och föllo för honom neder på jordena.

27. Men han tackade dem kärliga, och sade: Går det wäl med edrom fader
    den gamla, der I mig af saden? Lefwer han ännu?

28. De swarade: Wårom fader dinom tjenare går wäl, och han lefwer
    ännu: Och bugade sig, och föllo ned för honom.

29. Och han lyfte up sin ögon, och såg sin broder BenJamin, sine
    moders son, och sade: Är det edar yngste broder, som I saden mig
    af? Och sade ytterligare: Gud ware dig nådelig, min son.

30. Och Joseph hastade, ty hans hjerta war brinnande öfwer sin broder,
    och sökte rum til at gråta; och gick i sin kammar, och gret der.

31. Och då han hade twagit sitt ansikte, gick han ut, och hölt sig
    fast, och sade: Lägger bröd fram.

32. Och der bars fram, besynnerliga för honom, och besynnerliga för
    dem, och för de Egyptier, som med honom åto, ock besynnerliga:
    Förty de Egyptier töras icke äta bröd med de Ebreer, det är en
    wederstyggelse för dem.

33. Och de sattes för honom, den förstfödde efter sina förstfödslo,
    och den yngste efter sin ungdom. Der förundrade de sig uppå
    inbördes.

34. Och man bar dem besynnerliga rätter af hans bord: Men BenJamin fem
    sinom mer än de andra; och de drucko, och wordo druckne med honom.

44. Capitlet.

Joseph försöker sina bröder.

Och Joseph befallte honom, som war öfwer hans hus, och sade: Fyll deßa
männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg
hwarjom sina penningar ofwan i hans säck:

2. Och mina silfskål ofwan i dens yngstas säck med penningarna för
   sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade.

3. Om morgonen, då ljust wardt, läto de männerna fara med sina åsnar.

4. Då de nu woro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph til
   honom, som war öfwer hans hus: Up och far efter männerna, och när
   du får dem, så säg til dem: Hwi hafwen I lönt godt med ondo?

5. Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I
   hafwen illa gjort.

6. Och som han beslog dem, sade han sådan ord til dem.

7. De swarade honom: Hwi talar min herre sådana ord? Bort det, at dine
   tjenare skulle så göra.

8. Si, penningarna, som wi funnom ofwan uti wåra säckar, hafwom wi
   fört til dig igen af Canaans lande: Och hwi skulle wi då hafwa
   stulit silfwer eller guld af dins herras huse?

9. När hwilken det warder funnit ibland dina tjenare, han må dö:
   Dertil wilje wi ock wara mins herras trälar.

10. Han sade: Ja, ware som I hafwen sagt: När hwilkom det finnes, han
    ware min träl: men I skolen wara löse.

11. Och då de hastade sig, och lade hwar sin säck af ned på jordena,
    och hwar lät up sin säck.

12. Och han sökte, och begynte på den första, in til den yngsta; då
    fans skålen i BenJamins säck.

13. Då refwo de sin kläder, och ladde hwar uppå sin åsna, och foro
    åter in i staden.

14. Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus: Ty han war ändå
    der, och de föllo ned på jordena för honom.

15. Joseph sade til dem: Hwi torden I det göra? Weten I icke, at en
    sådana man, som jag är, kunde spå til?

16. Juda sade: Hwad skole wi säga minom herra, eller huru skole wi
    bära före? Gud hafwer funnit dina tjenares mißgerningar: Si, wi
    och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar.

17. Men han sade: Bort det, at jag skulle så göra. Den mannen, som
    skålen är funnen när, han skall wara min träl: Men I farer med
    frid up til edar fader.

18. Då gick Juda til honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala
    et ord i dina öron, min herre, och din wrede harmes icke öfwer din
    tjenare; ty du äst såsom Pharao.

19. Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafwen I ock någon
    fader, eller broder?

20. Då swarade wi: Wi hafwe en fader, och han är gammal, och en ung
    dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är
    allena blifwen igen af sine moder, och hans fader hafwer honom kär.

21. Då sade du til dina tjenare: Hafwer honom hit ned til mig, och jag
    will göra honom godt.

22. Men wi swarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom
    fader: Hwar han komme honom ifrå, dödde han.

23. Då sade du til dina tjenare: Hwar edar yngste broder icke kommer
    här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon.

24. Då forom wi up til din tjenare, min fader, och sadom honom mins
    herras tal.

25. Då sade wår fader: Farer åter bort, och köper oß någon spisning.

26. Men wi sade: Wi kunne icke fara der ned, med mindre wår yngste
    broder är med oß, så wilje wi fara der ned: Ty wi kunne icke komma
    för dens mansens ögon, hwar wår yngste broder icke är med oß.

27. Då sade din tjenare, min fader, til oß: I weten, at min hustru
    hafwer födt mig twå:

28. Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, at han skulle wara
    ihjälrifwen; och jag hafwer ej sett honom allt härtil.

29. Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom wederfars något ondt,
    så warden I drifwande min grå hår med sorg ned i grafwena.

30. Om jag nu komme hem til din tjenare, min fader, och pilten wore
    icke med oß, efter hans själ hänger in til deßes själ;

31. Så sker det, då han ser, at pilten icke är tilstädes, at han dör:
    Så worde wi dine tjenare, dins tjenares, wårs faders grå hår
    förande med jämmer ned i grafwena.

32. Ty jag, din tjenare, hafwer warit minom fader god för pilten, och
    sagt: Hafwer jag icke honom til dig igen, så will jag hafwa skuld
    i alla mina lifsdagar.

33. Derföre, låt din tjenare blifwa här qwar minom herra för en träl i
    piltens stad; och låt pilten fara up med sina bröder.

34. Förty, huru skulle jag fara up til min fader, när pilten är icke
    med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme.

45. Capitlet.

Joseph bekänd. Jacob kallas, gläds.

Då kunde icke Joseph hålla sig för allom dem, som omkring stodo, och
han ropade: Går alle ut ifrå mig. Och stod ingen när honom, då Joseph
bekände sig för sina bröder:

2. Och han gret öfwerljudt, så at de Egyptier och Pharaos tjenare det
   hörde.

3. Och han sade sina bröder: Jag är Joseph; lefwer min fader ännu? Och
   hans bröder kunde intet swara honom: Så förskräckte woro de för
   hans ansikte.

4. Men han sade: Går dock hit til mig. Och de gingo til honom, och han
   sade: Jag är Joseph edar broder, den I hafwen sålt in uti Egypten.

5. Och nu låter det icke bekymra eder, och tänker icke at jag derföre
   är wred, at I hafwen sålt mig hit: Ty för edra wälfärds skull
   hafwer Gud sändt mig hit för eder.

6. Ty det är nu tu år, at dyr tid hafwer warit i landena; och äro ännu
   fem år, at ingen plöjning eller upskörd skall warda.

7. Men Gud hafwer sändt mig hit för eder, at han will låta eder blifwa
   qwara på jordene, och hålla eder wid lif genom stor under.

8. Så hafwen icke nu I sändt mig hit, utan Gud: Han hafwer gjort mig
   såsom en fader til Pharao, och til en herra öfwer allt hans hus,
   och til en Första i hela Egypti land.

9. Skynder eder nu, och farer up til min fader, och säger honom: Det
   låter din son Joseph säga dig: Gud hafwer satt mig til en herra i
   hela Egypti land; kom ned til mig, försumma dig icke.

10. Du skalt bo i det landet Gosen, och wara hardt när mig, du och din
    barn, och din baranabarn, din får och fä, och allt det ditt är.

11. Jag will der försörja dig: Ty det är ännu fem åra dyr tid at du
    icke warder förderfwad med ditt hus, och allt det ditt är.

12. Si, edor ögon se, och mins broders BenJamins ögon, at jag talar
    munteliga med eder.

13. Förkunner minom fader alla mina härligheter i Egypten, och allt
    det I sett hafwen. Skynder eder, och kommer hit ned med minom
    fader.

14. Och han fick sin broder BenJamin om halsen, och gret; och BenJamin
    gret ock wid hans hals.

15. Och han kyste alla sina bröder, och gret öfwer dem. Sedan talade
    hans bröder med honom.

16. Och när det ryktet kom i Pharaos hus, at Josephs bröder woro
    komne, behagade det Pharao wäl, och alla hans tjenare.

17. Och Pharao sade til Joseph: Säg dina bröder: Detta görer: Lader
    edor djur; farer bort, och när I kommen i Canaans land,

18. Så tager edar fader och edart folk, och kommer til mig, jag will
    gifwa eder af allt det goda, som i Egypti land är, at I skolen äta
    märgen i landena.

19. Och bjud dem: Görer alltså: Tager edor utaf Egypti lande wagnar
    til edor barn och hustrur, och förer edar fader, och kommer.

20. Och skoner icke edor bohags ting: Förty allt det goda i hela
    Egypten skall höra eder til.

21. Israels barn gjorde så, och Joseph fick dem wagnar, efter Pharaos
    befallning, och förtäring på wägen.

22. Och gaf dem allom, hwarjom för sig, högtidskläder; men BenJamin
    och han trehundrad silfwerpenningar, gaf fem högtidsklädningar.

23. Men fadrenom sände han tio åsnar, ladda med gods utaf Egypten, och
    tio åsninnor med mälning och bröd och spisning, sinom fader på
    wägen.

24. Och så lät han sina bröder fara, och sade til dem: Kifwer icke på
    wägenom.

25. Så foro de utaf Egypten, och kommo uti Canaans land til sin fader
    Jacob;

26. Och förkunnade honom det, och sade:  Din son Joseph lefwer ännu,
    och är en herre i hela Egypti lande. Men honom föll det icke i
    sinnet, ty han trodde dem intet.

27. Då sade de honom all Josephs ord, som han til dem sagt hade. Och
    då han såg wagnarna, som Joseph utsändt hade til at föra honom
    med, wardt hans ande lefwandes.

28. Och sade: Jag hafwer nog, at min son Joseph lefwer ännu. Jag will
    fara bort och se honom, förra än jag dör.

46. Capitlet.

Jacobs resa, barn. Josephs möte.

Israel for dit med allt det honom tillhörde. Och då han kom til
BerSaba, offrade han et offer sins faders Isaacs Gudi.

2. Och Gud sade til honom om nattena i ene syn: Jacob, Jacob. Han
   sade: Här är jag.

3. Och han sade: Jag är Gud, dins faders Gud, frukta dig icke at fara
   in i Egypten: Förty, der will jag göra dig til et mägtigt folk.

4. Jag will fara dit med dig, och will åter föra dig derut. Och Joseph
   skall lägga sina hand uppå din ögon.

5. Då for Jacob ifrå BerSaba. Och Israels barn förde Jacob sin fader,
   med sin barn och hustrur, på wagnomen, som Pharao hade sändt til at
   föra dem med.

6. Och togo sin boskap och håfwor, som de förwärfwat hade i Canaans
   lande, och kommo så in uti Egypten, Jacob och all hans säd med
   honom:

7. Hans barn och hans barnabarn med honom, hans döttrar, och hans
   barns döttrar, och all hans säd.

8. Deße äro Israels barns namn, de som kommo i Egypten: Jacob och hans
   söner. Jacobs förstfödde son Ruben.

9. Rubens barn: Hanoch, Pallu, Hetsron och Charmi.

10. Simeons barn: Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Zohar, och Saul den
    Cananeeska qwinnones son.

11. Levi barn: Gerson, Kehat och Merari.

12. Juda barn: Er, Onan, Sela, Perez och Serah. Men Er och Onan dödde
    i Canaans lande. Men Perez barn: Hezron och Hamul.

13. Isaschars barn: Thola, Phuva, Job och Simron.

14. Sebulons barn: Sered, Elon och Jahleel.

15. Deße äro barnen af Lea, som hon födde Jacob i Mesopotamien, med
    sine dotter Dina: De göra tilhopa alle, med söner och döttrar, tre
    och tretio själar.

16. Gads barn: Ziphion, Haggi, Suni, Ezbon, Eri, Arodi och Areli.

17. Assers barn: Jimna, Jisua, Jisui, Brya; och Serah, deras
    syster. Men Bryas barn: Heber och Malchiel.

18. Deße äro Silpas barn, som Laban gaf Lea sine dotter, och födde
    Jacob deßa sexton själar.

19. Rachels Jacobs hustrus barn: Joseph och BenJamin.

20. Och Joseph wordo födde i Egypten, Manasse och Ephraim, som honom
    födde Asnath Potiphera dotter Prestens i On.

21. BenJamins barn: Bela, Becher, Aßberl, Gera, Naaman, Ehi, Ros,
    Muppim, Huppim och Ard.

22. Deße äro barnen af Rachel, som Jacob födde äro; alle tilhopa
    fjorton själar.

23. Dans barn: Husim.

24. Naphtali barn: Jahzeel, Guni, Jezer och Sillem.

25. Deße äro Bilhas barn, som Laban hade gifwit sine dotter Rachel,
    och födde Jacob deßa sju själar.

26. Alla själar som kommo med Jacob in i Egypten, som utgångne woro af
    hans länd, undantagande hans barnahustrur, äro alle tilsamman sex
    och sextio själar.

27. Och Josephs barn, som honom wordo födde i Egypten, woro twå
    själar: Så at alla Jacobs hus själar, som kommo in i Egypten, woro
    sjutio.

28. Och han sände Juda för sig til Joseph, at han skulle wisa honom
    wägen til Gosen; och de kommo in i landet Gosen.

29. Då spände Joseph före sin wagn, och for ut emot Israel sin fader
    til Gosen. Och då han fick se honom, föll han om hans hals, och
    gret swårliga på hans hals.

30. Då sade Israel til Joseph: Nu will jag gerna dö, efter det jag
    hafwer sett ditt ansikte, at du ännu lefwer.

31. Joseph sade til sina bröder och sin faders hus: Jag will fara up,
    och underwisa der Pharao, och säga til honom: Mine broder och mins
    faders hus är kommit til mig utaf Canaans land;

32. Och äro herdar, ty det är sådana folk, som med boskap umgå plägar:
    Deras får och fä, och allt det de hafwa, hafwa de fört med sig.

33. Då nu Pharao warder eder kallandes, och säger: Hwad är edar handel?

34. Så skolen I säga: Dine tjenare äro folk, som med boskap umgå ifrå
    wår barndom allt här til, både wi och wåre fäder, på det I må få
    bo i det landet Gosen: Förty alle herdar äro såsom en styggelse
    för de Egyptier.

47. Capitlet.

Pharaos samtal. Egypti hunger.

Jacobs ålder, begrafning.

Då kom Joseph och förkunnade det Pharao, och sade: Min fader och mine
bröder, deras får och fä, och hwad de hafwa, är kommet utu Canaans
lande; och si, de äro i det landet Gosen.

2. Och han tog fem fina bröder och stälte dem för Pharao.

3. Då sade Pharao til hans bröder: Hwad är edar handel? De swarade:
   Dine tjenare äro herdar, wi och wåre fäder.

4. Och sade ytterligare til Pharao: Wi äre komne til at bor med eder i
   landena; ty dine tjenare hafwa ingen bet til deras boskap, så hårdt
   twingar den hårde tiden Canaans land: Så gör wäl, och låt dina
   tjenare bo i det landet Gosen.

5. Pharao sade til Joseph: Det är din fader, och det äro dine bröder,
   de äro komne til dig.

6. Egypti land står dig öpet; låt dem bo på bästa platsen i landena,
   at de må bo i det landet Gosen: Och om du wetst några män ibland
   dem, som dogse äro, så sätt dem öfver min boskap.

7. Joseph hade ock sin fader Jacob in, och stälte honom för Pharao:
   Och Jacob wälsignade Pharao.

8. Men Pharao frågade Jacob: Huru gammal äst du:

9. Jacob sade: Mins eländes tid är hundrade och tretio år: Liten och
   onder är min eländes tid, och räcker intet til mina fäders eländes
   tid.

10. Och Jacob wälsignade Pharao, och gick ut ifrå honom.

11. Men Joseph skaffade sinom fader och sina bröder boning, och gaf
    dem en besittning i Egypti lande, på bästa platsen i landena,
    nemliga i det landet Rameses, såsom Pharao budit hade.

12. Och han försörjde sin fader och sina bröder, och hela sins faders
    hus, hwarjom och enom sin del bröd, allt ifrå de gamla intil de
    unga barn.

13. Men i all land war intet bröd: Ty at den dyre tiden war ganska
    swår, så at Egypten och Canaans land swolto för den dyra tidens
    skull.

14. Och Joseph samkade alla de penningar tilhopa, som funnos i Egypten
    och Canaan, för mälning, som de köpte: Och han lät alla
    penningarna komma i Pharaos hus.

15. Då nu penningarne fattades i Egypti land och Canaan, kommo alle
    Egyptier til Joseph, och sade: Skaffa oß bröd; hwi låter du oß dö
    för dig, derföre at wi hafwe inga penningar?

16. Joseph sade: Skaffer hit edar boskap, så will jag gifwa eder för
    boskapen, medan I ären utan penningar.

17. Då hade de deras boskap til Joseph, och han gaf dem bröd för deras
    hästar, får, fä och åsnar: Så födde han dem det året med bröd för
    all deras boskap.

18. Då året war omlidit, kommo de til honom: Wi wilje icke döljat för
    wår herra, at icke allena penningarne, utan ock all wår boskap är
    borto när wår herra, utan allena wår kropp och åker.

19. Hwi låter du både oß och wår åker dö? Tag oß til dig, och wårt
    land, för bröd, at wi och wårt land måge wara Pharaos egne: Gif oß
    säd, at wi må lefwa och icke åkren icke förlägges.

20. Så tog Joseph hela Egypti land in til Pharao: Ty de Egyptier sålde
    hwar sin åker; ty den hårde tiden war allt för stark öfwer
    dem. Och wardt så landet Pharaos eget,

21. Med folket, som i hans städer ut och ingick, ifrå den ena ändan i
    Egypten intil den andra.

22. Undantagen Presternas åker, den tog han icke in: Ty det war
    förskickadt af Pharao til Presterna, at de äta skulle det dem
    benämndt war, det han dem gaf; derföre behöfde de icke sälja sina
    åkrar.

23. Då sade Joseph til folket: Si, jag hafwer i dag intagit eder och
    edar åker til Pharao: Si, der hafwen I säd, och sår åkren.

24. Och af wäxtenom skolen I gifwa Pharao den femte delen; fyra delar
    skola wara edre til at så åkren med til edor spisning, och til
    edor hus och barn.

25. De sade: Allenast låt oß lefwa, och finna nåd för dig wårom herra,
    wi wilje gerna wara Pharaos egne.

26. Så gjorde Joseph dem en lag allt intil denna dag, öfwer de
    Egyptiers åker, til at gifwa Pharao den femte delen, undantagnom
    Prestaåkrenom, den wardt icke Pharaos egen.

27. Så bodde Israel i Egypten, i det landet Gosen, och hadet inne, och
    wäxte til, och förökades swårliga.

28. Och Jacob lefde sjutton år i Egypti land, så att hans hela ålder
    wardt hundrade och sju och fyratio år.

29. Då nu tiden kom, at Israel dö skulle, kallade han sin son Joseph,
    och sade til honom: Hafwer jag funnit nåd för dig, så lägg dina
    hand under mina länd, at du gör barmhertighet och trohet med mig,
    och begrafwer mig icke uti Egypten.

30. Utan jag will ligga när mina fäder, och du skalt föra mig ut af
    Egypten, och begraf mig i deras grifter. Han sade: Jag will göra
    som du hafwer sagt.

31. Och han sade: Så swär mig. Och han swor honom. Då böjde Israel sig
    intil sängenes hufwudgärd.

48. Capitlet.

Förordning om Ephraim och Manasse.

Derefter wardt Joseph sagdt: Si, din fader är sjuk. Och han tog båda
sina söner med sig, Manasse och Ephraim.

2. Då wardt Jacob sagdt: Si, din son Joseph kommer til dig. Och Israel
   tog styrko til sig, och satte sig up i sängene.

3. Och sade til Joseph: Den alsmägtige Gud syntes mig i Lus i Canaans
   land, och wälsignade mig,

4. Och sade til mig: Si, jag skall låta dig wäxa och förökas, och göra
   dig til mycket folk, och skall gifwa dine säd efter dig detta
   landet til egendom ewinnerliga.

5. Så skola nu dine twå söner, Ephraim och Manasse, som dig i Egypten
   födde äro, förra än jag kom hit in til dig, wara mine, lika som
   Ruben och Simeon.

6. Men de, som du föder efter dem, skola wara dine: men deße skola
   wara nämnde med deras bröders namn i deras arfwedel.

7. Och då jag kom utaf Mesopotamien, dödde mig Rachel i Canaans lande
   på wägenom, då ännu et litet stycke wägs war til Ephrath; Och jag
   begrof henne på wägenom til Ephrath, det nu heter BethLehem.

8. Och Israel såg Josephs söner, och sade: Ho äro deße?

9. Joseph swarade sinom fader: Det äro mine söner, som Gud hafwer mig
   här gifwit. Han sade: Haf dem hit til mig, att jag wälsignar dem.

10. Ty Israels ögon woro mörk worden för ålders skull, och kunde icke
    wäl se. Och han hade dem til honom: Och han kyste dem, och tog dem
    i famn.

11. Och sade til Joseph: Si, jag hafwer sett ditt ansikte, det jag
    icke förmodat hade: Och si, Gud hafwer ock låtit mig se dina säd.

12. Och Joseph tog dem utaf hans sköte, och han böjde sig ned på
    jordena för hans ansikte.

13. Då tog Joseph dem båda, Ephraim i sin högra hand, emot Israels
    wänstra hand, och Manasse i sina wänstra hand, emot Israels högra
    hand, och dem til honom.

14. Men Israel räckte ut sina högra hand, och lade henne på Ephraims
    dens yngstes hufwud, och sina wänstra hand på Manasses hufwud, och
    omskifte händerna med wilja; ty Manasse war den förstfödde.

15. Och han wälsignade Joseph, och sade: Gud, för hwilkom mine fäder
    Abraham och Isaac wandrat hafwa; Gud, som mig födt hafwer utaf min
    ungdom allt intil denna dag.

16. Ängelen, som mig frälst hafwer af allo ondo, han wälsigne deßa
    piltarna, at de må efter mitt, och mina fäders, Abrahams och
    Isaacs, namn nämnde warda, så at de må wäxa och förökas på jordene.

17. Men då Joseph såg, at hans fader lade sina högra hand på Ephraims
    hufwud, behagade det honom illa, och fattade uti sins faders hand,
    at han skulle wända sina hand af Ephraims hufwud in på Manasses
    hufwud.

18. Och sade til honom: Icke så, min fader; denne är den förstfödde,
    lägg dina högra hand på hans hufwud.

19. Men hans fader nekade det, och sade: Jag wet wäl, min son, jag wet
    det wäl; denne skall ock warda til folk, och skall warda stor, men
    hans yngre broder skall warda större än han, och hans säd skall
    warda til et stort folk.

20. Så wälsignade han dem i den dagen och sade: Warde Israel wälsignad
    efter ditt sätt, så at man må säga: Gud sätte dig såsom Ephraim
    och Manasse: Och så satte han Ephraim för Manasse.

21. Och Israel sade til Joseph: Si, jag dör, och Gud skall wara med
    eder, och skall föra eder åter i edra fäders land.

22. Jag hafwer gifwit dig et stycke land utan dina bröder, som jag med
    mitt swärd och boga utaf de Amoreers hand tagit hafwer.

49. Capitlet.

Jacob wälsignar sina barn, propheterar, dör.

Och Jacob kallade sina söner, och sade: Församler eder, at jag må
förkunna eder, hwad eder skall hända i den yttersta tiden.

2. Kommer tilhopa, och hörer til, I Jacobs barn; hörer edar fader
   Israel.

3. Ruben min förste son, du äst min kraft, och min första magt, den
   öfwerste i offret, och den öfwerste i riket.

4. Han utlöper med hast som watn: Du skalt icke wara den öfwerste; ty
   du hafwer upstigit i dins faders lägre, och der hafwer du med det
   upstigandet besmittat mina säng.

5. De bröder Simeon och Levi, de hafwa handlat orättfärdiga med deras
   mordwapn.

6. Min själ komme icke i deras råd, och min härlighet ware icke i
   deras förbund: Förty uti deras wrede hafwa de dödat mannen, och uti
   deras öfwerdådighet hafwa de förderfwat oxan.

7. Förbannad ware deras wrede, at hon så styf är, och deras grymhet,
   at hon så hård är: Jag skall skingra dem i Jacob, och förströ dem i
   Israel.

8. Juda, du äret, dig skola dine bröder lofwa, din hand skall wara
   dina fiender på halsen; för dig skola dins faders barn buga sig.

9. Juda är et ungt lejon, du äst högt kommen, min son, genom stor
   seger: Han hafwer nederböjt sig, och lägrat sig som et lejon, och
   som en lejinna. Ho törs sätta sig up emot honom?

10. Spiran skall icke warda tagen ifrån Juda, ej heller en mästare
    ifrå hans fötter, till deß Hjelten kommer; och honom skola folken
    tilfalla.

11. Han warder bindandes sin fåla wid winträt, och sine åsninnos son
    wid den ädla winqwisten. Han skall twå sin kläder i win, och sin
    mantel i winbärs blod.

12. Hans ögon äro rödaktigare än win, och hans tänder äro hwitare än
    mjölk.

13. Sebulon skall bo wid hafshamnena, och wid skepphamnena, och
    sträcka sig intil Sidon.

14. Isaschar skall wara en benåsne, och lägra sig emellan gränsorna.

15. Och han såg rolighetena, at hon är god, och landet, at det är
    lustigt, och böjde sina härdar til at bära, och är worden en
    skattskyldig tjenare.

16. Dan skall warda en domare ibland sitt folk, såsom et annat slägte
    i Israel.

17. Dan skall warda en orm på wägenom, och en huggorm på stigenom, och
    bita hästen i foten, at den derpå rider, skall til rygga falla.

18. HERre, jag wäntar efter dina helso.

19. Gud, wäpnad, skall föra hären, och åter igen föran.

20. Af Asser kommer hans feta bröd, och han skall gifwa Konungenom
    kräselig mat.

21. Naphthali är en snar hjort, och gifwer kosteligit tal.

22. Joseph skall tilwäx; han skall tilwäxa likawist som wid en källo:
    Döttrarna träda fram uti regementet.

23. Och ändock skyttarne woro honom förbittrade, trätte med honom, och
    hatade honom:

24. Så är dock hans boge blifwen fast, och hans händers armar äro
    förmannade, genom deß mägtiges händer i Jacob: Af honom äro komne
    herdar, stenar i Israel.

25. Ifrå dins faders Gud är dig kommen hjelp, och af den Allsmägtiga
    äst du wälsignad med wälsignelse ofwan efter af himlenom; med
    wälsignelse af djupet, som under ligger; med wälsignelse på bröst
    och qwed.

26. Den wälsignelse, som dinom fader och minom föräldrom lofwad är,
    går mägteliga efter deras önskan, som höge äro i werldene. Utaf
    Joseph skola hufwuden warda, och de öfwerste Nazareer ibland sina
    bröder.

27. BenJamin är en glupande ulf: Om morgonen skall han äta rof, men om
    aftonen skall han utskifta rofwet.

28. Deße alle äro de tolf Israels slägter, och det är det, som deras
    fader hafwer talat med dem, då han wälsignade dem, hwar med sin
    besynnerliga wälsignelse.

29. Och han böd dem, och sade til dem: Jag skall samkas til mitt folk;
    begrafwer mig när mina fäder, i den kulone på Ephrons Hetheens
    åker.

30. I den dubbelkulone, som ligger emot Mamre i Canaans lande, hwilka
    Abraham köpte til en arfgrift med åkrenom af Ephron den Hetheen.

31. Der hafwa de begrafwit Abraham och Sara hans hustru: Der hafwa de
    ock begrafwit Isaac och Rebecka hans hustru: Der hafwer jag ock
    begrafwit Lea;

32. I den åkrenom och de kulone, som af Heths barnom köpt är.

33. Och när Jacob hade lyktat buden til sin barn, lade han sina fötter
    samman på sängene, led af, och wardt samkad til sitt folk.

50. Capitlet.

Joseph begrafwer Jacob, tröstar sina bröder, och dör.

Då föll Joseph in på sins faders ansikte, och gret, och kyste honom.

2. Och Joseph befallte sina tjenare läkarena, at de skulle smörja hans
   fader: Och läkarena smorde Israel

3. Til deß fyratio dagar woro förgångne; ty så länge warade
   smörjedagarna. Och de Egyptier begreto honom i sjutio dagar.

4. Då nu sörjodagarne ute woro, talade Joseph med Pharaos gårdsfolk,
   och sade: Hafwer jag funnit nåd för eder, så taler med Pharao, och
   säger:

5. Min fader hafwer tagit en ed af mig, och sagt: Si, jag dör; begraf
   mig i mine graf, som jag hafwer grafwit mig i Canaans lande. Så
   will jag nu fara up och begrafwa min fader, och komma igen.

6. Pharao sade: Far dit up, och begraf din fader, som du honom sworit
   hafwer.

7. Så for Joseph up til at begrafwa sin fader: Oh med honom foro alle
   Pharaos tjenare, de äldste af hans folk, och alle de äldste i
   Egypti lande;

8. Dertil allt Josephs folk, och hans bröder, och hans faders folk;
   allena deras barn, får och fä lefde de i det landet Gosen.

9. Och foro deßlikes up med honom wagnar och resenärer, och war en
   ganska stor skare.

10. Då de nu kommo in på den planen Atad, som ligger in emot Jordan,
    då höllo de en ganska stor och bitter dödklagan; och han sörjde
    öfwer sin fader i sju dagar.

11. Och då folket i landet, de Cananeer, sågo det sörjandet på den
    planen Atad, sade de: De Egyptier sörja der fast. Deraf kallar man
    det rummet de Egyptiers sorg; hwilket ligger in emot Jordan.

12. Och hans barn gjorde som han dem befallt hade.

13. Och förde honom i Canaans land, och begrofwo honom i den
    dubbelkulone af åkren, som Abraham med åkrenom köpt hade til
    arfgrift af Ephron Hetheen, twärt emot Mamre.

14. Så for Joseph åter in i Egypten med sina bröder, och med allom
    dem, som woro farne up med honom til at begrafwa hans fader; när
    de hade begrafwit honom.

15. Men Josephs bröder fruktade sig, då deras fader war död, och sade:
    Kanske, at Joseph är oß gramse, och måtte wedergälla oß det onda
    wi honom gjort hafwe.

16. Derföre läto de säga honom: Din fader gaf befallning för sin död,
    och sade:

17. Så skolen I säga til Joseph: Käre, förlåt dina bröder deras
    mißgerning och synd, at de så illa hafwa gjort emot dig. Käre,
    förlåt oß nu, som ärom dins faders Guds tjenare, denna
    mißgerning. Men Joseph gret, då de sådant talade med honom.

18. Och hans bröder gingo til, och föllo ned för honom, och sade: Si,
    wi äre dine tjenare.

19. Joseph sade til dem: Frukter eder icke, ty jag är under Gudi.

20. I tänkten ondt öfwer mig, men Gud hafwer wändt det til godo, at
    han gjorde som för ögon är, til at frälsa mycket folk.

21. Så frukter eder nu intet, jag will försörja eder och edro
    barn. Och han stärkte dem, och talade wänliga med dem.

22. Så bodde Joseph i Egypten med sins faders huse, och lefde hundrade
    och tio år.

23. Och såg Ephraims barn til tredje led: Föddes också barn på Josephs
    sköte, utaf Machirs barnom, hwilken Manasses son war.

24. Och Joseph sade til sina bröder: Jag dör, och Gud warder eder
    sökandes, och förandes utaf detta landet, in uti det landet, som
    han hafwer sworit Abraham, Isaac och Jacob.

25. Derföre tog han en ed af Israels barnom, och sade: När Gud warder
    eder sökandes, så förer min ben hädan.

26. Så dödde Joseph, då han war hundrade och tio år gammal. Och de
    smorde honom, och lade honom uti ena kisto i Egypten.

Ände på den Första Boken Mose.

Denna text är afskrifwen år 2004 och rättad senast den 11.9.2004 (den
elfte september år twåtusenfyra) af Erik Jonsson efter "Bibelen eller
den Heliga Skrift", tryckt hos Samuel Rumstedt i Stockholm år
1857. Fullkomlig öfwerensstämmelse med förlagan utlofwas icke.


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Innehåll:


Litteraturförteckning

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).