20. Skada för skada, öga för öga, tand för tand; såsom han hafwer gjort ene mennisko skada, så skall man göra honom igen.

21. Så at den som slår någon boskap, den skall betalat; men den som slår ena mennisko, han skall dö.

free web hosting | free hosting | Web Hosting | Free Website Submission | shopping cart | php hosting

generaldepoten/bdhs/3b_mose.html
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Tredje Boken Mose.

Följande avskrifter ur »Bibelen eller den Heliga Skrift« (Stockholm 1857)
och »Bibeln eller den Heliga Skrift« (Stockholm 1904) är utförda av
Erik Jonsson <generaldepoten@rambler.ru> år 2003 (år tvåtusentre).

Utgåvan ifrån 1857 (i vänsterspalten) innehåller texten ur 1703 års
bibelöversättning (»Karl XII:s bibel«) men med stavningen anpassad
till 1800-talets ortografi; t.ex. stavas här »den« och »det« på
adertonhundratalsvis i stället för »then« och »thet« på
sjuttonhundratalsvis.

Utgåvan ifrån 1904 (i högerspalten) innehåller Bibelkommissionens
normalupplaga av Gamla Testamentet ifrån 1903.  Den överensstämmer
nästan men inte helt och hållet med 1917 års bibel.

Projekt Runeberg har hela texten till 1917 års bibel.

Förlagan från 1857 är tryckt i frakturstil med framhävningar i
schwabacher, vilken i frakturtryck brukas motsvarande kursiven i
antikvastil till framhävningar.

I frakturstilen tecknas vanligen dubbelt »w« i stället för enkelt »v«
med några få undantag.  I antikvastil ifrån samma tid använder man
visserligen enkelt »v«, men vi har ändå bibehållit dubbelt »w« i denna
avskrift, för att det skall framgå, när förlagan har enkelt »v« eller
dubbelt »w«

Frakturstilen i förlagan utnyttjar de gängse ligaturerna, d.v.s. flera
bokstäver sammanbundna till ett tecken: »st«, »sl«, »ft«, »fl«, »si«,
»fi«, »ff«, »ss«, »ch«, »ck« med flera. Eftersom teckensatsen
iso-8859-1 tråkigt nog saknar flertalet av dessa ligaturer, måste vi
klara oss utan dem här i denna HTML-fil.  Emellertid har vi bibehållit
ligaturen »ß« för »ss«, när denna är använd i förlagan.  I
frakturstilen skiljes även emellan »långa s« (»begynnelse-s«) i början
av ord och stavelser mot »runda s« i slutet av ord och stavelser.
Eftersom teckensatsen iso-8859-1 tyvärr endast har »runda s«, är
»långa s« här ersatt med »runda s«.

Upplevelsen förhöjes, om man får tillfälle att läsa texten i
frakturstil (i synnerhet om man verkligen tycker om att läsa och inte
bara vill komma åt innehållet).  Det kan man göra, om man hämtar
PDF-filen 3b_mose.pdf.

Filen 3b_mose.pdf innehåller en avskrift i fraktur- och schwabacherstil
av »Tredje Boken Mose« och är således ingen avbildning av av förlagans
textsidor utan riktig text med inbäddade typsnitt; den kan därför
omvandlas till ren text (om än ligaturerna kommer att återgivas med
andra tecken än bokstäver), kopieras in i andra program o.s.v.

Nedan följande motställning i två spalter såsom ren text utan stilar
finns även beredd för utskrift i PDF-filen 3b_mose_kn.pdf

Den som är ovan vid att läsa fraktur och har svårt för att känna igen
bokstäverna kan först öva sig på »Propheten Daniel« ur samma bibel.

Den kan läsas i PDF-filen daniel.pdf, vilken innehåller texten i frakturstil
på förlagans vis i vänsterspalten och samma text i antikvastil i högerspalten.

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«)


Bibelen					BIBELN

eller					ELLER

den Heliga Skrift.			DEN HELIGA SKRIFT

innehållande				I FULLSTÄNDIG ÖFVERENSSTÄMMELSE MED
					BIBELKOMMISSIONENS NORMALUPPLAGOR
Gamla och Nya
					STOCKHOLM
Testamentets				E.J. EKMANS FÖRLAGSEXPEDITION

Canoniska Böcker			STOCKHOLM 1904.

Med stående stil.			SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & CO.

Tryckt på Brittiska och Utländska	GAMLA TESTAMENTET
Bibel-Sällskapets bekostnad.
					I FULLSTÄNDIG ÖFVERENSSTÄMMELSE MED
Exemplaret kostar 1 R:dr 36 sk. B:co	DEN AF BIBELKOMMISSIONEN ENLIGT
i Läder-band.				KUNGL. CIRKULÄRET DEN 30 OKTOBER
					1903 UTGIFNA NORMALUPPLAGAN
Stockholm

Samuel Rumstedt, 1857.

Afskrift år 2003.			Afskrift år 2003

-----------------------------------	-----------------------------------

LEVITICUS.				Tredje Mosebok.

Tredje Boken Mose.			Leviticus.


1. Capitlet.				1 KAPITLET.

Bränneoffers lag.			Lagen om brännoffer.

Och HERren kallade Mose, och talade	Och Herren kallade på Mose och
med honom utu wittnesbördsens		talade till honom ur
tabernakel, och sade:			uppenbarelsetältet och sade:

2. Tala med Israels barn, och säg	2. Tala till Israels barn och säg
   til dem: Hwilken ibland eder will	   till dem: När någon bland eder
   göra HERranom et offer, han göre	   vill bära fram ett offer åt
   det af boskap; af fä och af får.	   Herren, så skolen I taga edert
					   offer af boskapen, vare sig af
					   fäkreaturen eller af småboskapen.

3. Will han göra et bränneoffer af	3. Om han vill bära fram ett
   oxar, så offre en stutkalf, den	   brännoffer af fäkreaturen, så
   ingen brist hafwer, inför dörene	   skall han därtill taga ett
   af wittnesbördsens tabernakel, at	   felfritt djur af hankön och föra
   det skall warda HERranom		   det fram till uppenbarelsetältets
   tacknämligit af honom:		   ingång, att han må blifva
					   välbehaglig inför Herrens
					   ansikte.

4. Och lägge sina hand på		4. Och han skall lägga sin hand på
   bränneoffrets hufwud, så warder	   brännoffersdjurets hufvud; så
   det tacknämligit, och försonar	   blifver det välbehagligt, och
   honom.				   försoning bringas för honom.

5. Och skall slagta den stuten för	5. Och han skall slakta ungtjuren
   HERranom: Och Presterne Aarons	   inför Herrens ansikte; och Arons
   söner skola bära blodet fram, och	   söner, prästerna, skola bära fram
   stänka allt omkring på altaret,	   blodet, och de skola hälla blodet
   som är för dörene af			   rundt omkring på det altare, som
   wittnesbördsens tabernakel.		   står vid ingången till
					   uppenbarelsetältet.

6. Och huden skall bränneoffrena	6. Och han skall draga af huden på
   aftagas, och det skall huggas i	   brännoffersdjuret och dela det i
   stycken.				   dess stycken.

7. Och Prestens Aarons söner skola	7. Och prästen Arons söner skola
   göra en eld på altaret, och lägga	   göra upp eld på altaret och lägga
   der wed uppå.			   ved på elden.

8. Och skola lägga stycken, nemliga,	8. Och Arons söner, prästerna, skola
   hufwudet och kroppen uppå weden,	   lägga styckena, hufvudet och
   som ligger på eldenom på altaret.	   istret ofvanpå veden, som ligger
					   på altarets eld.

9. Men inelfwerna och fötterna skall	9. Men inälfvorna och fötterna skola
   man twå med watn, och Presten	   tvås i vatten.  Och prästen skall
   skall allt detta upbränna på		   förbränna alltsammans på altaret:
   altaret til et bränneoffer.		   ett brännoffer, ett eldsoffer
   Detta är et offer, som wäl luktar	   till en välbehaglig lukt för
   för HERranom.			   Herren.

10. Will han göra bränneoffer af får	10. Men om han vill bära fram ett
    eller getter, så offre det		    brännoffer af småboskapen, vare
    mankön är, det ingen brist		    sig af fåren eller af getterna,
    hafwer.				    så skall han därtill taga ett
					    felfritt djur af hankön.

11. Och skall slagta det utmed		11. Och han skall slakta det vid
    sidone af altaret, som norr ut	    sidan af altaret, norrut, inför
    är för HERranom.  Och Presterne	    Herrens ansikte; och Arons
    Aarons söner skola stänka deß	    söner, prästerna, skola hälla
    blod på altaret allt omkring.	    dess blod på altaret rundt
					    omkring.

12. Och man skall hugga det i		12. Och han skall dela det i dess
    stycken.  Och Presten skall		    stycken och frånskilja dess
    lägga hufwudet och kroppen på	    hufvud och ister; och prästen
    weden och elden, som på altaret	    skall lägga detta ofvanpå veden,
    är.					    som ligger på altarets eld.

13. Men inelfwerna och fötterna		13. Men inälfvorna och fötterna
    skall man twå med watn.  Och	    skola tvås i vatten.  Och
    Presten skall allt det offra och	    prästen skall offra alltsammans
    upbränna på altaret til		    och förbränna det på altaret:
    bränneoffer.  Detta är et offer,	    det är ett brännoffer, ett
    som wäl luktar för HERranom.	    eldsoffer till en välbehaglig
					    lukt för Herren.

14. Will han ock göra HERranom et	14. Men om han vill bära fram åt
    bränneoffer af foglar, så göre	    Herren ett brännoffer af fåglar,
    det af turturdufwor, eller af	    så skall han taga sitt offer af
    unga dufwor.			    turturdufvor eller af unga
					    dufvor.

15. Och Presten skall hafwat fram	15. Och prästen skall bära fram
    til altaret, och först wrida thy	    djuret till altaret och vrida
    halsen af, at det må upbrännas	    hufvudet af det och förbränna
    på altaret, och låta utblöda	    det på altaret.  Och dess blod
    blodet på altarens wägg.		    skall utkramas på altarets vägg.

16. Och deß kräfwo med fjädrarna	16. Men dess kräfva med orenligheten
    skall man kasta wid altaret		    däri skall han taga ut och kasta
    öster ut på askohopen.		    den vid sidan af altaret,
					    österut, på askhögen.

17. Och skall bryta deß wingar		17. Och han skall fläka upp det
    sönder, men icke rifwa dem ifrå.	    invid vingarna, dock utan att
    Och alltså skall Presten		    frånskilja dessa; och prästen
    upbränna det på altaret, på		    skall förbränna det på altaret
    wedenom och eldenom, til et		    ofvanpå veden, som ligger på
    bränneoffer.  Detta är et offer,	    elden.  Det är ett brännoffer,
    som wäl luktar för HERranom.	    ett eldsoffer till en
					    välbehaglig lukt för Herren.


2. Capitlet.				2 KAPITLET.

Spisoffers lag.				Lagen om spisoffer.

Will en själ göra HERranom et		Och när någon vill bära fram ett
spisoffer, så skall det wara af		spisoffer åt Herren, så skall hans
semlomjöl; och skall gjuta der oljo	offer vara af fint mjöl, och han
uppå, och lägga rökelse deruppå;	skall gjuta olja därpå och lägga
					rökelse därpå.

2. Och bära det så till Presterna	2. Och han skall bära det fram till
   Aarons söner.  Då skall Presten	   Arons söner, prästerna; och
   taga sina hand fulla af det samma	   prästen skall taga en handfull
   semlomjölet och oljone, samt med	   däraf, nämligen af mjölet och
   allt rökelset, och bränna det up	   oljan, därtill all rökelsen, och
   på altaret til en åminnelse.		   på altaret förbränna detta, som
   Detta är et offer, som wäl luktar	   utgör själfva altaroffret: ett
   för HERranom.			   eldsoffer till en välbehaglig
					   lukt för Herren.

3. Det öfwer är af spisoffret skall	3. Och det som är öfver af
   höra Aaron och hans söner til.	   spisoffret skall tillhöra Aron
   Det skall wara det aldrahelgasta	   och hans söner.  Bland Herrens
   af HERrans offer.			   eldsoffer är det högheligt.

4. Men will han göra et spisoffer af	4. Men när du vill bära fram ett
   det i ugn bakas, så tage kakor af	   spisoffer af det som bakas i ugn,
   semlomjöl, osyrade, beblandade	   så skall det vara af fint mjöl,
   med oljo, och osyrade tunkakor,	   osyrade kakor, begjutna med olja,
   smorda med oljo.			   och osyrade tunnkakor, smorda med
					   olja.

5. Men är ditt spisoffer af något	5. Och om ditt offer är ett
   det som bakadt är i panno, så	   spisoffer, som tillredes på plåt,
   skall det wara af osyradt		   så skall det vara af fint mjöl,
   semlomjöl, beblandadt med oljo.	   begjutet med olja, osyradt.

6. Och du skalt delat i stycken, och	6. Du skall bryta sönder det i
   gjuta der oljo uppå; så är det et	   stycken och gjuta olja därpå.
   spisoffer.				   Det är ett spisoffer.

7. Är ock ditt spisoffer något det	7. Och om ditt offer är ett
   på halster bakadt är, så skalt du	   spisoffer, som tillredes i panna,
   göra det af semlomjöl med oljo.	   så skall det tillredas af fint
					   mjöl med olja.

8. Och det spisoffer, som du af		8. Det spisoffer, som är tillredt på
   sådana wilt göra HERranom, det	   något af dessa sätt, skall du
   skalt du bära till Presten, han	   föra fram till Herren; det skall
   skall hafwa det fram til altaret.	   bäras fram till prästen, och han
					   skall hafva det fram till
					   altaret.

9. Och häfoffra det samma spisoffret	9. Och prästen skall af spisoffret
   til en åminnelse, och bränna det	   taga den del, som ugör själfva
   up på altaret.  Det är et offer,	   altaroffret, och förbränna den på
   som wäl luktar för HERranom.		   altaret: ett eldsoffer till en
					   välbehaglig lukt för Herren.

10. Det öfwer är skall höra Aaron	10. Och det som är öfver af
    och hans söner til.  Det skall	    spisoffret skall tillhöra Aron
    wara det aldrahelgasta af		    och hans söner.  Bland Herrens
    HERrans offer.			    eldsoffer är det högheligt.

11. Allt spisoffer, som I wiljen	11. Intet spisoffer, som I viljen
    offra HERranom, skolen I göra	    bära fram åt Herren, skall vara
    utan surdeg; ty ingen surdeg	    syradt, ty hvarken af surdeg
    eller hannog skall der ibland	    eller af honung skolen i
    upbränd warda HERranom för		    förbränna något såsom eldsoffer
    offer.				    åt Herren.

12. Men til en förstling skolen I	12. Såsom förstlingsoffer mån I bära
    offra dem HERRanom; men på intet	    fram sådant åt Herren, men på
    altare skola de komma til en söt	    altaret må det icke komma för
    lukt.				    att vara en välbehaglig lukt.

13. Allt ditt spisoffer skalt du	13. Och alla dina spisoffer skall du
    salta.  Och ditt spisoffer skall	    beströ med salt; du må icke låta
    aldrig wara utan dins Guds		    din Guds förbunds salt fattas på
    förbunds salt; ty uti alt ditt	    ditt spisoffer.  Till alla dina
    offer skalt du offra salt.		    offer skall du offra salt.

14. Wilt du göra et spisoffer		14. Men om du vill bära fram åt
    HERranom af första frukterna,	    Herren ett spisoffer af
    skalt du torka de grona axen wid	    förstlingsfrukter, skall du
    eld, och stöta dem små, och så	    såsom ett sådant spisoffer af
    offra spisoffer af dina första	    dina förstlingsfrukter bära fram
    frukter.				    ax, rostade vid eld,
					    sönderstötta, af grönskuren säd.

15. Och skalt låta der oljo uppå,	15. Och du skall gjuta olja därpå
    och lägga rökelse deruppå; så är	    och lägga rökelse därpå.  Det är
    det et spisoffer			    ett spisoffer.

16. Och Presten skall taga af det	16. Och prästen skall förbränna den
    stötta, och af oljone med allt	    del af de sönderstötta axen och
    rökelset, och upbränna det til	    af oljan, som utgör själfva
    en åminnelse.  Det är HERranom	    altaroffret, jämte all rökelsen
    et offer.				    därpå: ett eldsoffer åt Herren.


3. Capitlet.				3 KAPITLET.

Tackoffers lag.				Lagen om tackoffer.

Om hans offer är et tackoffer, af	Och om någon vill bära fram ett
fä, antingen oxe eller ko, skall han	tackoffer och han vill taga sitt
offra för HERranom det utan wank är.	offer af fäkreaturen, så skall han
					ställa fram inför Herrens ansikte
					ett felfritt djur, vare sig af
					hankön eller af honkön.

2. Och skall lägga sina hand på deß	2. Och han skall lägga sin hand på
   hufwud, och slagta det för dörene	   sitt offerdjurs hufvud och sedan
   af wittnesbördsens tabernakel.	   slakta det vid ingången till
   Och Presterne Aarons söner skola	   uppenbarelsetältet; och Arons
   stänka blodet på altaret allt	   söner, prästerna, skola hälla
   omkring.				   blodet på altaret rundt omkring.

3. Och skall offra af det tackoffret	3. Och af tackoffret skall han såsom
   HERranom, nemliga, allt det feta	   eldsoffer åt Herren bära fram det
   på inelfwerna:			   fett, som omsluter inälfvorna,
					   och allt det fett, som sitter på
					   inälfvorna,

4. Och båda njurarna med det feta	4. och båda njurarna med det fett,
   som der på är wid länderna, och	   som sitter på dem invid länderna,
   det nätet öfwer lefrena med		   så ock lefverfettet, hvilket han
   njurarna.				   skall frånskilja invid njurarna.

5. Och Aarons söner skola det		5. Och Arons söner skola förbränna
   upbränna på altaret för et		   det på altaret ofvanpå
   bränneoffer på wedenom, som		   brännoffret på veden, som ligger
   ligger på eldenom.  Det är et	   på elden: ett eldsoffer till en
   offer, som wäl luktar för		   välbehaglig lukt för Herren.
   HERranom.

6. Men will han göra HERranom et	6. Men om någon vill bära fram åt
   tackoffer af små boskap, antingen	   Herren ett tackoffer af
   gummar eller gymmer, så skall det	   småboskapen, så skall han därtill
   wara utan all wank.			   tata ett felfritt djur, af hankön
					   eller af honkön.

7. Är det et lamb, så skall han		7. Om det är ett får som han vill
   hafwa det fram för HERran.		   offra, så skall han ställa fram
					   det inför Herrens ansikte.

8. Och skall lägga sina hand på deß	8. Och han skall lägga sin hand på
   hufwud, och slagta det inför		   sitt offerdjurs hufvud och sedan
   wittnesbördsens tabernakel.  Och	   slakta det framför
   Aarons söner skola stänka deß	   uppenbarelsetältet; och Arons
   blod på altaret allt omkring:	   söner skola hälla dess blod på
					   altaret rundt omkring.

9. Och alltså offra HERranom af		9. Och af tackoffersdjuret skall han
   tackoffrena, nemliga, deß feta;	   såsom eldsoffer åt Herren offra
   hela stjerten med ryggenom, det	   dess fett, hela svansen,
   feta som är öfwer inelfwen, samt	   frånskild invid ryggraden, och
   med allt det feta som inwärtes	   det fett, som omsluter
   är:					   inälfvorna, och allt det fett,
					   som sitter på inälfvorna,

10. Och båda njurarna med allt det	10. och båda njurarna med det fett,
    feta som derpå är wid länderna,	    som sitter på dem invid
    och det nätet om lefrena med	    länderna, så ock lefverfettet,
    njurarna.				    hvilket han skall frånskilja
					    invid njurarna.

11. Och Presten skall upbränna det	11. Och prästen skall förbränna det
    på altaret, til offrens spis	    på altaret: en eldsofferspis åt
    HERranom.				    Herren.

12. Är hans offer en get, och bär	12. Likaledes om någon vill offra en
    henne fram för HERran:		    get, så skall han ställa fram
					    denna inför Herrens ansikte.

13. Skall han lägga sina hand på	13. Och han skall lägga sin hand på
    hennes hufwud, och slagta henne	    dess hufvud och sedan slakta den
    för wittnesbördsens tabernakel.	    framför uppenbarelsetältet; och
    Och Aarons söner skola stänka	    Arons söner skola hälla dess
    hennes blod på altaret allt		    blod på altaret rundt omkring.
    omkring.

14. Och skall deraf offra et offer	14. Och han skall däraf såsom
    HERranom, nemliga, det feta som	    eldsoffer åt Herren offra det
    är omkring inelfwerna, och allt	    fett, som omsluter inälfvorna,
    det feta som inwärtes är:		    och allt det fett, som sitter på
					    inälfvorna,

15. Båda njurarna och det feta som	15. och båda njurarna med det fett,
    derpå är wid länderna, och nätet	    som sitter på dem invid
    öfwer lefrena med njurarna.		    länderna, så ock lefverfettet,
					    hvilket han skall frånskilja
					    invid njurarna.

16. Och Presten skall upbrännat på	16. Och prästen skall förbränna
    altaret til offrens spis, til en	    detta på altaret: en
    söt lukt.  Allt det feta hörer	    eldsoffersspis, till en
    HERranom til.			    välbehaglig lukt.  Allt fettet
					    skall tillhöra Herren.

17. Det ware en ewig sed med edra	17. Detta skall vara en evärdlig
    efterkommande uti alla edra		    stadga för eder från släkte till
    boningar, at I intet fett eller	    släkte, hvar I än ären bosatta:
    blod äten.				    intet fett och intet blod skolen
					    i förtära.


4. Capitlet.				4 KAPITLET.

Syndoffers lag.				Lagen om syndoffer.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Tala med Israels barn, och säg:	2. Tala till Israels barn och säg:
   Om en själ syndar af owetenhet	   Om någon ouppsåtligen syndar mot
   emot något HERrans bud, som hon	   något Herrens bud, genom hvilket
   icke göra skulle:			   något förbjudes, och han alltså
					   gör något som är förbjudet, så
					   gäller följande:

3. Nemliga, om en Prester, som smord	3. Om det är den smorde prästen, som
   är, syndar, så at han förargar	   har syndat och därvid dragit
   folket, han skall för sina synd,	   skuld öfver folket, så skall han
   som han gjort hafwer, bära fram	   för den synd han begått offra en
   en ung stut, den utan wank är,	   felfri ungtjur åt Herren till
   HERranom til et syndoffer.		   syndoffer.

4. Och skall hafwa stuten fram för	4. Och han skall föra tjuren fram
   HERran inför dörene af		   inför Herrens ansikte till
   wittnesbördsens tabernakel, och	   uppenbarelsetältets ingång.  Och
   lägga sina hand på hans hufwud,	   han skall lägga sin hand på
   och slagta honom för HERranom.	   tjurens hufvud och sedan slakta
					   tjuren inför Herrens ansikte.

5. Och Presten, som smord är, skall	5. Och den smorde prästen skall taga
   taga af hans blod, och bära in	   något af tjurens blod och bära
   uti wittnesbördsens tabernakel.	   det in i uppenbarelsetältet,

6. Och skall doppa sitt finger uti	6. och prästen skall doppa sitt
   blodet, och stänka dermed sju	   finger i blodet och stänka blodet
   resor för HERranom inför		   sju gånger inför Herrens ansikte,
   förlotten i det helga.		   vid förlåten till helgedomen.

7. Och skall af samma blod stryka på	7. Därefter skall prästen med blodet
   hornen af rökaltaret, som står	   bestryka hornen på den
   för HERranom in uti			   välluktande rökelsens altare, som
   wittnesbördsens tabernakel, och	   står inför Herrens ansikte i
   gjuta allt blodet på bottnen af	   uppenbarelsetältet; men allt det
   bränneoffrens altare, som står	   öfriga blodet af tjuren skall han
   för dörene til wittnesbördsens	   utgjuta vid foten af
   tabernakel.				   brännoffersaltaret, som står vid
					   ingången till uppenbarelsetältet.


8. Och allt det feta af syndoffret	8. Och allt syndofferstjurens fett
   skall han häfoffra: Nemliga, det	   skall han taga ut ur honom ---
   feta som är öfwer inelfwerna, och	   det fett, som omluter inälfvorna,
   allt det feta som inwärtes är:	   och allt det fett, som sitter på
					   inälfvorna,

9. Båda njurarna med det feta som	9. och båda njurarna med det fett,
   derpå är wid länderna, och det	   som sitter på dem invid länderna,
   nätet öfwer lefrena med njurarna:	   så ock lefverfettet, hvilket han
					   skall frånskilja invid njurarna
					   ---

10. Såsom man häfoffrar i tackoffret	10. på samma sätt som detta tages ut
    af oxanom; och skall upbrännat	    ur tackofferstjuren; och prästen
    på bränneoffrens altare;		    skall förbränna det på
					    brännoffersaltaret.

11. Men hudena af stuten med allt	11. Men tjurens hud och allt hans
    köttet, samt med hufwudet, och	    kött jämte hans hufvud och hans
    fötterna, och inelfwerna, och	    fötter, hans inälfvor och hans
    goret;				    orenlighet,

12. Det skall han allt utföra utu	12. korteligen allt det öfriga af
    lägret, på et rent rum, dit man	    tjuren, skall han föra bort
    slår askona, och skall upbrännat	    utanför lägret till en ren
    på wed i elde.			    plats, där man slår ut askan,
					    och bränna upp det på ved i eld;
					    på den plats, där man slår ut
					    askan, skall det uppbrännas.

13. Om en hel menighet i Israel		13. Och om Israels hela menighet
    försåge sig, och gerningen wore	    begår synd ouppsåtligen, och
    fördold för deras ögon, så at de	    utan att församlingen märker
    gjort hade emot något HERrans	    det, i det att de bryta mot
    bud, det de icke göra skulle,	    något Herrens bud, genom hvilket
    och wordo så brotslige:		    något förbjudes, och så ådraga
					    sig skuld,

14. Och förnummo så sedan sina synd,	14. och den synd de begått sedan
    som de gjort hade; så skola de	    blifver känd, så skall
    hafwa en ung stut fram til		    församlingen offra en ungtjur
    syndoffer, och ställa honom för	    till syndoffer.  De skola föra
    dörene af wittnesbördsens		    honom fram inför
    tabernakel:				    uppenbarelsetältet;

15. Och de äldste af menighetene	15. och de äldste i menigheten skola
    skola lägga deras händer på hans	    lägga sina händer på tjurens
    hufwud för HERranom, och slagta	    hufvud inför Herrens ansikte,
    den stuten för HERranom.		    och sedan skall man slakta
					    tjuren inför Herrens ansikte.

16. Och Presten, som smord är, skall	16. Och den smorde prästen skall
    bära blodet af stuten in uti	    bära något af tjurens blod in i
    wittnesbördsens tabernakel:		    uppenbarelsetältet,

17. Och doppa der in med sitt		17. och prästen skall doppa sitt
    finger, och sju resor stänka för	    finger i blodet och stänka sju
    HERranom inför förlotten.		    gånger inför Herrens ansikte,
					    vid förlåten.

18. Och skall stryka af blodet på	18. Därefter skall han med blodet
    hornen af altaret, som står för	    bestryka hornen på det altare,
    HERranom uti wittnesbördsens	    som står inför Herrens ansikte i
    tabernakel, och allt det andra	    uppenbarelsetältet; men allt det
    blodet gjuta på bottnen af		    öfriga blodet skall han utgjuta
    bränneoffers altaret, som står	    vid foten af brännoffersaltaret,
    för dörene af wittnesbördsens	    som står vid ingången till
    tabernakel.				    uppenbarelsetältet.

19. Allt hans feta skall han		19. Och allt tjurens fett skall han
    häfoffra, och upbränna på		    taga ut ur honom och förbränna
    altaret.				    det på altaret.

20. Och skall göra med denna stuten,	20. Så skall han göra med tjuren;
    såsom han gjorde med syndoffers	    såsom han skulle göra med den
    stutenom.  Och alltså skall		    förra syndofferstjuren, så skall
    Presten försona dem, och det	    han göra med denna.  När så
    warder dem förlåtit.		    prästen bringar försoning för
					    dem, så blifver dem förlåtet.

21. Och skall han föra stuten utu	21. Och han skall föra ut tjuren
    lägret och bränna honom up,		    utanför lägret och bränna upp
    såsom han upbrände den förra	    honom, såsom han skulle göra med
    stuten.  Det skall wara		    den förra tjuren.  Detta är
    syndoffret för menighetene.		    syndoffret för församlingen.

22. Om en Förste syndar, och något	22. Om en höfding syndar, i det att
    gör emot HERrans sins Guds bud,	    han ouppsåtligen bryter mot
    det han icke göra skulle, och	    något Herrens, sin Guds, bud,
    warder brotslig owetandes:		    genom hvilket något förbjudes,
					    och han själf märker, att han
					    ådragit sig skuld,

23. Och förnimmer sina synd, som han	23. eller af någon får veta, hvilken
    gjort hafwer; han skall frambära	    synd han begått, så skall han
    til offers en getabock utan all	    såsom sitt offer föra fram en
    wank:				    bock, ett felfritt djur af
					    hankön.

24. Och lägga sina hand på bocksens	24. Och han skall lägga sin hand på
    hufwud, och slagta honom på det	    bockens hufvud och sedan slakta
    rum, der man slagtar bränneoffer	    honom på samma plats, där man
    för HERranom: Det ware hans		    slaktar brännoffret, inför
    syndoffer.				    Herrans ansikte.  Det är ett
					    syndoffer.

25. Sedan skall då Presten taga af	25. Och prästen skall taga något af
    syndoffrens blod med sitt		    syndoffrets blod på sitt finger
    finger, och stryka det på hornen	    och stryka på
    af bränneoffers altaret, och det	    brännoffersaltarets horn; men
    andra blodet gjuta på botnen af	    det öfriga blodet skall han
    bränneoffrens altare.		    utgjuta vid foten af
					    brännoffersaltaret.

26. Men allt hans feta skall han	26. Och allt fettet skall han
    upbränna på altaret, lika såsom	    förbränna på altaret, såsom det
    det feta af tackoffrena: Och	    sker med tackoffersdjurets
    alltså skall Presten försona	    fett.  När så prästen bringar
    hans synd, och det warder honom	    försoning för honom till rening
    förlåtit.				    från hans synd, så blifver honom
					    förlåtet.

27. Om en själ af meniga folket		27. Och om någon af det meniga
    syndar owetandes, så at hon		    folket syndar ouppsåtligen,
    owetandes gör emot något HERrans	    därigenom att han bryter mot
    bud, det hon icke göra skulle,	    något Herrens bud, genom hvilket
    och blifwer så brotslig:		    något förbjudes, och han själf
					    märker, att han ådragit sig
					    skuld,

28. Eller förnimmer sina synd, som	28. eller af någon får veta, hvilken
    hon gjort hafwer; hon skall bära	    synd han begått, så skall han
    fram för et offer ena get utan	    såsom sitt offer för den synd
    wank, för syndena som hon gjort	    han begått föra fram en felfri
    hafwer.				    get, ett djur af honkön.

29. Och skall lägga sina hand på	29. Och han skall lägga sin hand på
    syndoffrens hufwud, och slagta	    syndoffersdjurets hufvud och
    det på bränneoffrens rum.		    sedan slakta syndoffersdjuret på
					    den plats, där brännoffersdjuren
					    slaktas.

30. Och Presten skall taga af blodet	30. Och prästen skall taga något af
    med sitt finger, och stryka på	    blodet på sitt finger och stryka
    hornen af bränneoffrens altare,	    på brännoffersaltarets horn; men
    och allt blodet gjuta på botnen	    allt det öfriga blodet skall han
    af altaret.				    utgjuta vid foten af altaret.

31. Allt hennes feta skall han		31. Och allt fettet skall han taga
    aftaga, såsom han aftager det	    ut, på samma sätt som fettet
    feta af tackoffrena, och skall	    tages ut ur tackoffersdjuret,
    upbränna på altaret til en söt	    och prästen skall förbränna det
    lukt HERranom: Och alltså skall	    på altaret, till en välbehaglig
    Presten försona henne, och det	    lukt för Herren.  När så prästen
    warder henne förlåtit.		    bringar försoning för honom, så
					    blifver honom förlåtet.

32. Men bär han fram et får til		32. Men om någon vill offra ett lamm
    syndoffer, så bäre en gymmer	    till syndoffer, så skall han
    utan wank:				    föra fram ett felfritt djur af
					    honkön.

33. Och lägge sina hand på		33. Och han skall lägga sin hand på
    syndoffrens hufwud, och slagte	    syndoffersdjurets hufvud och
    det til et syndoffer, på det	    sedan slakta det till syndoffer
    rummet, der man slagtar		    på samma plats, där man slaktar
    bränneoffret.			    brännoffersdjuren.

34. Och Presten skall taga af blodet	34. Och prästen skall taga något af
    med sitt finger, och stryka på	    syndoffrets blod på sitt finger
    hornen af bränneoffrets altare,	    och stryka på
    och gjuta allt blodet på botnen	    brännoffersaltarets horn; men
    af altaret.				    allt det öfriga blodet skall han
					    utgjuta vid foten af altaret.

35. Men allt deß feta skall man		35. Och allt fettet skall han taga
    aftaga, såsom han aftager det	    ut, på samma sätt som fettet
    feta af tackoffrets fåre, och	    tages ut ur tackoffersfåret, och
    skall det upbränna på altaret	    prästen skall förbränna det på
    til et HERrans offer.  Och		    altaret ofvanpå Herrens
    alltså skall Presten försona	    eldsoffer.  När så prästen för
    hans synd, den han gjort hafwer,	    honom bringar försoning för den
    och honom warder det förlåtet.	    synd han begått, så blifver
					    honom förlåtet.


5. Capitlet.				5 KAPITLET.

Skuldoffers lag.			Fortsättning af lagen om syndoffer.
					Lagen om skuldoffer.

Om en själ syndar, så at hon hörer	Och om någon syndar, i det att han,
några bannor, och hon är deß wittne,	när han hör edsförpliktelsen och kan
eller det sett eller förfarit		vittna om något, vare sig han sett
hafwer, och icke hafwer tilsagt, hon	det eller eljest förnummit det,
är brotslig til en mißgerning.		likväl icke yppar detta och han
					sålända bär på missgärning;

2. Eller om en själ kommer wid något	2. eller om någon, utan att märka
   orent, antingen et as af et orent	   det, kommer vid något orent, vare
   djur, eller af boskap, eller af	   sig den döda kroppen af ett orent
   matkar, och wißte det icke, hon	   vilddjur eller den döda kroppen
   är oren, och är brotslig.		   af ett orent boskapsdjur eller
					   den döda kroppen af något slags
					   orent smådjur, och han så blifver
					   oren och ådrager sig skuld;

3. Eller om hon kommer wid ena orena	3. eller om han, utan att märka det,
   mennisko, i hwad som hälst		   kommer vid en människas orenhet,
   orenhet der menniskan kan med	   det må nu vara hvad som helst
   oren warda, och wißte det icke,	   hvarigenom hon kan vara oren, och
   och förnimmer det sedan, den är	   han sedan får veta det och han så
   brotslig.				   ådrager dig skuld;

4. Eller om en själ swär, så att	4. eller om någon, utan att märka
   henne går af munnen at göra illa	   det, svär i obetänksamhet med
   eller wäl, såsom ene mennisko wäl	   sina läppar något, vare sig ondt
   händer at swärja, och wißte det	   eller godt --- det må nu vara
   icke, och förnimmer det sedan,	   hvad som helst som man kan svärja
   den warder brotslig på et af		   i obetänksamhet --- och sedan
   detta.				   kommer till insikt därom och han
					   så ådrager sig skuld i något af
					   dessa stycken:

5. När nu händer, at hon brotslig är	5. så skall han, när han ådragit sig
   på etdera, och bekänner at hon	   skuld i något af dessa stycken,
   derpå syndat hafwer;			   bekänna det hvari han har syndat

6. Så skall hon för detta hennes	6. och såsom bot för den synd han
   synds brott, som hon gjort		   begått föra fram åt Herren ett
   hafwer, bära fram HERranom af	   hondjur af småboskapen, vare sig
   hjordenom et får eller ena get,	   en tacka eller en get, till
   som foster haft hafwer, til		   syndoffer.  Och prästen skall
   syndoffer; så skall Presten		   bringa försoning för honom till
   försona henne hennes synder.		   rening från hans synd.

7. Förmår hon icke et får, så bäre	7. Men om han icke förmår anskaffa
   HERranom för sitt brott, som hon	   ett sådant djur, så skall han
   brutit hafwer, twå turturdufwor,	   såsom bot för hvad han syndat
   eller twå unga dufwor; ena til	   bära fram åt Herren två
   syndoffer, den andra till		   turturdufvor eller två unga
   bränneoffer.				   dufvor, en till syndoffer och en
					   till brännoffer.

8. Och bäre dem til Presten, han	8. Dem skall han bära fram till
   skall den första göra til		   prästen, och denne skall först
   syndoffer, och wrida halsen		   offra den som är afsedd till
   sönder af henne, och dock icke	   syndoffer.  Han skall vrida
   rifwa hufwudet ifrå.			   hufvudet af den invid halsen,
					   dock utan att frånskilja det.

9. Och stänka med syndoffrets blod	9. Och han skall stänka något af
   på altarens wägg, och låta det	   syndoffrets blod på altarets
   blodet, som öfwer är, utblöda på	   vägg; men det öfriga blodet skall
   altarens botn: Det är syndoffret.	   utkramas vid foten af altaret.
					   Det är ett syndoffer.

10. Den andra skall han göra till	10. Och den andra skall han offra
    bränneoffer efter deß rätt: Och	    till ett brännoffer, på
    alltså skall Presten försona	    föreskrifvet sätt.  När så
    henne hennes synd, som hon gjort	    prästen bringar försoning för
    hafwer, och det warder henne	    honom till rening från den synd
    förlåtet.				    han begått, så blifver honom
					    förlåtet.

11. Förmår hon icke twå			11. Men om han icke kan anskaffa två
    turturdufwor, eller twå unga	    turturdufvor eller två unga
    dufwor, så bäre fram sitt offer	    dufvor, så skall han såsom offer
    för sina synd, en tiondedel af	    för hvad han syndat bära fram en
    ett Epha semlomjöl til		    tiondels efa fint mjöl till
    syndoffer; men ingen oljo skall	    syndoffer, men ingen olja skall
    han låta deruppå, eller rökelse	    han gjuta därpå och ingen
    låta komma deruppå; ty det är et	    rökelse lägga därpå, ty det är
    syndoffer.				    ett syndoffer.

12. Och han skall bärat til Presten,	12. Och han skall bära det fram till
    och Presten skall taga deraf en	    prästen, och prästen skall taga
    hand full til åminnelse, och	    en handfull däraf, det som utgör
    bränna det up på altaret		    själfva altaroffret, och
    HERranom til et offer: Detta är	    förbränna det på altaret,
    et syndoffer.			    ofvanpå Herrens eldsoffer.  Det
					    är ett syndoffer.

13. Och Presten skall så försona	13. När så prästen för honom bringar
    honom hans synd, som han gjort	    försoning för den synd han
    hafwer, och det warder honom	    begått i något af dessa stycken,
    förlåtet.  Och det skall höra	    så blifver honom förlåtet.  Och
    Prestenom til såsom et		    det öfriga skall tillhöra
    spisoffer.				    prästen, likasom vid spisoffret.

14. Och HERren talade med Mose, och	14. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

15. Om en själ förtager sig, så at	15. Om någon begår en orättrådighet,
    hon med owetenhet syndar på		    i det att han ouppsåtligen
    något, som HERranom wigdt är;	    försyndar sig genom att
    skall hon bära HERranom		    undanhålla något som är helgadt
    skuldoffer, en wädur af		    åt Herren, så skall han såsom
    hjordenom utan wank, den twå	    bot föra fram åt Herren till
    siklar silfwer är wärd, efter	    skuldoffer af småboskapen en
    helgedomens sikel, til		    felfri vädur, efter det värde du
    skuldoffer.				    bestämmer i silfver, till ett
					    visst belopp siklar efter
					    helgedomssikelns vikt.

16. Dertil hwad han syndat hafwer på	16. Och han skall gifva ersättning
    det wigda, skall han det		    för det som han undanhållit af
    igengifwa, och ändå gifwa		    det helgade och skall lägga
    femtedelen derutöfwer.  Och		    femtedelen af värdet därtill;
    skall gifwat Prestenom, han		    och detta skall han gifva åt
    skall försona honom med		    prästen.  När så prästen bringar
    skuldoffrets wädur, så warder	    försoning för honom genom
    det honom förlåtet.			    skuldoffersväduren, så blifver
					    honom förlåtet.

17. Om en själ syndar, och gör emot	17. Och om någon, utan att veta det,
    något HERrans bud, det hon icke	    syndar, i det att han bryter mot
    göra skulle, och wißte det icke,	    något Herrens bud, genom hvilket
    hon är brotslig, och är skyldig	    något förbjudes, och han så
    åt den mißgerningene.		    ådrager sig skuld och bär på
					    missgärning,

18. Och skall bära en wädur af		18. så skall han såsom skuldoffer
    hjordenom utan wank, den et		    föra fram till prästen af
    skuldoffer wärd är, til Presten.	    småboskapen en felfri vädur,
    Han skall försona honom hans	    efter det värde du bestämmer.
    owetenhet, den han gjort hafwer,	    När så prästen för honom bringar
    och wißte det icke, så warder	    försoning för den synd han
    det honom förlåtet.			    begått ouppsåtligen och utan att
					    veta det, så blifver honom
					    förlåtet.

19. Det är skuldoffret, til hwilket	19.  Det är ett skuldoffer, ty han
    han HERranom brotslig är.		     har ådragit sig skuld inför
					     Herren.

6. Capitlet.

Bränne- Spis- Wigelse- och
Synd-offer.

Och HERren talade med Mose, och		6:1 Och Herren talade till Mose och
sade:					     sade:

2. Om en själ syndar, och förtager	2. Om någon syndar och begår en
   sig för HERranom, så at han nekar	   orättrådighet mot Herren, i det
   sinom nästa det han honom befallt	   att han inför sin nästa nekar
   hafwer, eller det han honom i	   angående något som denne har
   godo tro handfått hafwer, eller	   ombetrott honom eller öfverlämnat
   det han med wåld tagit, eller med	   i hans hand eller angående något
   orätt under sig slagit hafwer;	   som han med våld har tagit; eller
					   i det att han med orätt afhänder
					   sin nästa något;

3. Eller det tappadt war funnit		3. eller i det att han, när han
   hafwer, och säger der nej til med	   hittat något borttappadt, nekar
   en falsk ed, och hwad det hälst	   därtill och svär falskt i någon
   kan wara, det en menniska emot	   sak, hvad det nu må vara, hvari
   sin nästa bryter.			   en människa kan försynda sig:

4. När nu sker, at han så syndar,	4. så skall den som så har syndat
   och sig förbryter, så skall han	   och därmed ådragit sig skuld
   igengifwa, hwad han så med wåld	   återställa hvad han med våld har
   tagit hafwer, eller med orätt	   tagit eller med orätt tillägnat
   under sig slagit, eller det honom	   sig eller det som varit honom
   befaldt war, eller det han funnit	   ombetrodt eller det borttappade,
   hafwer:				   som han hittat,

5. Eller der han den falska eden	5. eller hvad det må vara, hvarom
   öfwer gjort hafwer, det skall han	   han svurit falskt; han skall
   alltsammans igengifwa, och ändå	   ersätta det till dess fulla
   gifwa femtedelen deröfwer, honom	   belopp och lägga femtedelen af
   som det tilhörde, på den dagen	   värdet därtill.  Han skall gifva
   han sitt skuldoffer gifwer.		   det åt ägaren samma dag han bär
					   fram sitt skuldoffer.

6. Men för sina skuld skall han bära	6. Ty sitt skuldoffer skall han föra
   HERranom til Presten en wädur af	   fram inför Herren; en felfri
   hjorden utan wank, den et		   vädur af småboskapen, efter det
   skuldoffer wärd är.			   värde du bestämmer, skall han
					   såsom sitt skuldoffer föra fram
					   till prästen.

7. Så skall Presten försona honom	7. När så prästen bringar försoning
   för HERranom; så warder honom	   för honom inför Herrens ansikte,
   förlåtet allt det han gjorde, der	   så blifver honom förlåtet, hvad
   han sig med förbröt.			   han än må hafva gjort, som dragit
					   skuld öfver honom.


					6 KAPITLET.

					Tillägg till lagarna om brännoffer,
					spisoffer och syndoffer.
					Invigningsoffren.


8. Och HERren talade med Mose, och	Och Herren talade till Mose och
   sade:				sade:

9. Bjud Aaron och hans söner, och	9. Bjud Aron och hans söner och säg:
   säg: Detta är bränneoffrets lag.	   Detta är lagen om brännoffret:
   Bränneoffret skall brinna på		   Brännoffret skall ligga på
   altarens eldstad, alla nattena	   altarets härd hela natten intill
   intil morgonen; och allena		   morgonen, och elden på altaret
   altarens eld skall derpå brinna.	   skall därigenom hållas brinnande.

10. Och Presten skall kläda på sig	10. Och prästen skall ikläda sig sin
    sin linna kjortel, och det linna	    lifrock af linne och ikläda sig
    nederklädet på sin kropp; och	    benkläder af linne, att de må
    skall uptaga askona, som af		    skyla hans kött; därefter skall
    bränneoffrets eld kommer uppå	    han taga bort askan, hvartill
    altaret, och lägga den jemte wid	    elden förbränt brännoffret på
    altaret.				    altaret, och lägga den vid sidan
					    af altaret.

11. Och skall kläda sig af, och		11. Sedan skall han taga af sig sina
    kläda sig i annor kläde, och	    kläder och ikläda sig andra
    bära askona ut om lägret på et	    kläder och föra askan bort
    rent rum.				    utanför lägret till en ren
					    plats.

12. Elden på altaret skall brinna,	12. Men elden på altaret skall hålla
    och aldrig utsläckas.  Presten	    brinnande och får icke slockna;
    skall hwar morgon uptända weden	    prästen skall hvar morgon
    deruppå, och ställa bränneoffret	    antända ny ved därpå och
    deruppå, och bränna deruppå det	    förbränna fettstyckena af
    feta af tackoffret.			    tackoffret därpå.

13. Alltid skall elden brinna på	13. Elden skall beständigt hållas
    altaret, och aldrig utsläckas.	    brinnande på altaret; den får
					    icke slockna.

14. Och detta är spisoffrens lag,	14. Och detta är lagen om
    det Aarons söner offra skola för	    spisoffret: Arons söner skola
    HERranom på altaret.		    bära fram det inför Herrens
					    ansikte till altaret.

15. Man skall häfoffra sin hand full	15. Och prästen skall taga en
    af semlomjöl, af spisoffret och	    handfull däraf, nämligen af det
    deß oljo, och allt rökelset, som	    fina mjölet, som hör till
    ligger på spisoffret, och skall	    spisoffret, och af oljan,
    uptändat på altarena, til en söt	    därtill af rökelsen, som ligger
    lukt, HERranom till åminnelse.	    på spisoffret, och detta, som
					    utgör själfva altaroffret, skall
					    han förbränna på altaret, till
					    en välbehaglig lukt för Herren.

16. Det öfwer är skall Aaron och	16. Och det som är öfver däraf skola
    hans söner förtära, och skola	    Aron och hans söner äta.
    ätat osyradt på heligt rum, i	    Osyradt skall det ätas på en
    gårdenom til wittnesbördsens	    helig plats; i förgården till
    tabernakel.				    uppenbarelsetältet skola de äta
					    det.

17. De skola intet baka med surdeg;	17. Det skall icke bakas med
    ty det är deras del, den jag dem	    surdeg.  Detta är deras del, det
    af mitt offer gifwit hafwer: Det	    som jag har gifvit dem af mina
    skall wara dem det			    eldsoffer.  Det är högheligt
    aldrahelgasta, lika såsom		    likasom syndoffret och
    syndoffret och skuldoffret.		    skuldoffret.

18. Det mankön är ibland Aarons barn	18. Allt mankön bland Arons barn må
    skola det äta.  Det ware edrom	    äta det.  Det skall vara deras
    efterkommandom en ewig rätt om	    evärdliga rätt af Herrens
    HERrans offer.  Ingen skall		    eldsoffer från släkte till
    komma derwid, utan han är wigd.	    släkte.  Hvar och en som kommer
					    därvid blifver helig.

19. Och HERren talade med Mose, och	19. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

20. Detta skall wara Aarons och hans	20. Detta är det offer, som Aron och
    söners offer, som de skola offra	    hans söner skola offra åt Herren
    HERranom på deras wigelsedag.	    på den dag, då någon af dem
    Tiondedelen af et Epha semlomjöl	    undfår smörjelsen: en tiondels
    til ewigt spisoffer, hälftena om	    efa fint mjöl såsom det dagliga
    morgonen, och hälftena om		    spisoffret, hälften om morgonen
    aftonen.				    och hälften om aftonen.

21. Uti panno skalt du göra det med	21. På plåt skall det tillredas med
    oljo, och bära det bakadt fram,	    olja, och du skall bära fram det
    och i stycken skalt du det offra	    hopknådadt; och du skall offra
    HERranom til en söt lukt.		    det sönderdeladt, såsom när man
					    offrar ett spisoffer i stycken,
					    till en välbehaglig lukt för
					    Herren.

22. Och Presten, som af hans söner i	22. Och den präst bland hans söner,
    hans stad smord warder, han		    som blifver smord i hans ställe,
    skall göra det.  Detta är en	    skall göra så.  Detta skall vara
    ewig rätt HERranom.  Det skall	    en evärdlig stadga.  Såsom ett
    allt upbrändt warda.		    heloffer skall det förbrännas åt
					    Herren.

23. Ty allt spisoffer, som för en	23. En prästs spisoffer skall alltid
    Prest sker, skall förtäras af	    vara ett heloffer; det får icke
    eld, och icke ätas.			    ätas.

24. Och HERren talade med Mose, och	24. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

25. Tala til Aaron och hans söner,	25. Tala till Aron och hans söner
    och säg: Detta är syndoffrens	    och säg: Detta är lagen om
    lag: på den staden, der du		    syndoffret: På samma plats, där
    slagtar bränneoffret, der skalt	    brännoffersdjuret slaktas, skall
    du ock slagta syndoffret för	    ock syndoffersdjuret slaktas,
    HERranom: Det är det		    inför Herrens ansikte.  Det är
    aldrahelgasta.			    högheligt.

26. Presten, som syndoffret offrar,	26. Den präst, som offrar
    skall det äta på heligt rum, uti	    syndoffret, skall äta det; på en
    gårdenom til wittnesbördsens	    helig plats skall det ätas, i
    tabernakel.				    förgården till
					    uppenbarelsetältet.

27. Ingen skall komma wid deß kött,	27. Hvar och en som kommer vid
    utan han är wigd.  Och den som	    köttet blifver helig.  Och om
    en klädnad stänker af deß blod,	    något af blodet stänkes på
    han skall twå sig på heligt rum.	    någons kläder, så skall man
					    aftvå det bestänkta stället på
					    en helig plats.

28. Och krukan, der det uti kokadt	28. Ett lerkärl, hvari kokningen
    är, skall sönderslås.  Är det en	    skett, skall sönderslås; men har
    koppargryta, så skall man skura	    kokningen skett i ett
    henne, och skölja med watn.		    kopparkärl, så skall detta
					    skuras och sköljas med vatten.

29. Det mankön är ibland Presterna,	29. Allt mankön bland prästerna må
    de skola äta deraf; ty det är	    äta det.  Det är högheligt.
    det aldrahelgasta.

30. Men allt det syndoffer, hwars	30. Men intet syndoffer, af hvars
    blod burit warder in uti		    blod något bäres in i
    wittnesbördsens tabernakel til	    uppenbarelsetältet till att
    försoning i thy helga, det skall	    bringa försoning i helgedomen,
    man icke äta, utan upbränna det	    får ätas, utan det skall
    med eld.				    uppbrännas i eld.


7. Capitlet.				7 KAPITLET.

Prestens del af skuld- och annor	Tillägg till lagarna om skuldoffer
offer.  Fett, blod.			och tackoffer.  Prästens ämbetslott
					af offren.

Och detta är skuldoffrens lag, och	Och detta är lagen om skuldoffret.
det är det aldrahelgasta.		Det är högheligt.

2. På det rummet, der man slagtar	2. På samma plats, där man slaktar
   bränneoffret, skall man ock		   brännoffersdjuret, skall man
   slagta skuldoffret, och stänka	   slakta skuldoffersdjuret.  Och
   deß blod på på altaret allt		   man skall hälla dess blod på
   omkring.				   altaret rundt omkring.

3. Och allt deß feta skall man		3. Och allt dess fett skall man
   offra, stjerten och det feta som	   offra, svansen och det fett, som
   är på inelfwerna:			   omsluter inälfvorna,

4. Båda njurarna med det feta som	4. och båda njurarna med det fett,
   derpå är wid länderna, och nätet	   som sitter på dem invid länderna,
   öfwer lefrena med njurarna.		   så ock lefverfettet, hvilket man
					   skall frånskilja invid njurarna.

5. Och Presten skall upbränna det på	5. Och prästen skall förbränna det
   altaret HERranom til et offer.	   på altaret till ett eldsoffer åt
   Det är et skuldoffer.		   Herren.  Det är ett skuldoffer.

6. Det mankön är ibland Presterna	6. Allt mankön bland prästerna må
   skola det äta på heligt rum; ty	   äta det; på en helig plats skall
   det är det aldra helgasta.		   det ätas; det är högheligt.

7. Såsom syndoffret, så skall ock	7. Hvad som gäller om syndoffret
   skuldoffer wara: Bägges deras	   skall ock gälla om skuldoffret;
   skall en lag wara.  Och skall	   samma lag skall gälla för dem
   höra Prestenom til, som derigenom	   båda.  Den präst, som bringar
   försonar.				   försoning därmed, honom skall det
					   tillhöra.

8. Den Prester något bränneoffer	8. Och när en präst bär fram
   offrar, honom skall tilhöra huden	   brännoffer för någon, så skall
   af bränneoffret, som han offrat	   huden af det framburna
   hafwer.				   brännoffersdjuret tillhöra den
					   prästen.

9. Och allt spisoffer, som i ugn,	9. Och ett spisoffer, som är bakadt
   eller på halster, eller uti panno	   i ugn eller som är tillredt i
   bakadt warder, skall höra		   pann eller på plåt, skall alltid
   Prestenom til, som det offrar.	   tillfalla den präst, som bär fram
					   det.

10. Och allt spisoffer, som med oljo	10. Men ett spisoffer, som är
    blandadt eller tort är, det		    begjutet med olja eller som
    skall allom Aarons barnom		    frambäres torrt, skall alltid
    tilhöra, så thy eno som thy		    tillfalla Arons söner gemensamt,
    andro.				    den ene likaväl som den andre.

11. Och detta är tackoffers lag, det	11. Och detta är lagen om
    man HERranom offrar.		    tackoffret, när ett sådant bäres
					    fram åt Herren:

12. Wilja de göra et lofoffer, så	12. Om någon vill bära fram ett
    skola de offra osyrade kakor,	    sådant till lofoffer, så skall
    blandade med oljo, och osyrade	    han, förutom det till lofoffret
    tunkakor, bestrukna med oljo,	    hörande slaktdjuret, bära fram
    och i panno bakade semlokakor,	    osyrade kakor, begjutna med
    blandade med oljo.			    olja, och osyrade tunnkakor,
					    smorda med olja, och fint mjöl,
					    ihopknådadt, i form af kakor,
					    begjutna med olja.

13. Och sådana offer skola de göra	13. Jämte kakor af syradt bröd skall
    på en kako af syradt bröd til	    han bära fram detta sitt offer,
    sitt tackoffers lofoffer.		    förutom det slaktdjur, som hör
					    till hans såsom lofoffer
					    framburna tackoffer.

 14. Och et af thy allo skall offras	14. Af detta offer skall han bära
    HERranom til häfoffer, och skall	    fram en kaka af hvart slag såsom
    höra Prestenom til, som stänker	    en gärd åt Herren; den präst,
    tackoffrens blod.			    som häller tackoffrets blod på
					    altaret, honom skall den
					    tillhöra.

15. Och lofoffrens kött, i sitt		15. Och köttet af det slaktdjur, som
    tackoffer, skall ätas på samma	    hör till det såsom lofoffer
    dagen, som det offradt warder,	    framburna tackoffret, skall ätas
    och intet låtas qwart intil		    samma dag det offrats; intet
    morgonen.				    däraf må lämnas kvar till
					    följande morgon.

16. Och ehwad det är et löfte eller	16. Om däremot det slaktoffer, som
    friwiljogt offer, så skall det	    någon vill bära fram, är ett
    på samma dagen ätit warda, som	    löftesoffer eller ett frivilligt
    det offradt är: Om något qwart	    offer, så skall offerdjuret
    blifwer til den andra dagen,	    likaledes ätas samma dag det
    skall man ändå ätat.		    offrats; dock må det som blifvit
					    öfver däraf ätas den följande
					    dagen.

17. Men hwad qwart blifwer af		17. Blifver ändock något öfver af
    offradt kött intil tredje dagen,	    offerköttet, skall detta på
    det skall upbrännas i elde.		    tredje dagen uppbrännas i eld.

18. Och om någor äter på tredje		18. Om någon på tredje dagen äter af
    dagen af det offrade köttet af	    tackoffersköttet, så blifver
    hans tackoffer, så blifwer han	    offret icke välbehagligt; honom
    icke tacknämlig, som det offrat	    som burit fram det skall det då
    hafwer, det skall icke heller	    icke räknas till godo, det skall
    warda honom tillräknadt, utan	    anses såsom en
    det blifwer en styggelse.  Och	    vederstygglighet.  Den som äter
    hwad själ som deraf äter, hon är	    däraf kommer att bära på
    brotslig til en mißgerning.		    missgärning.

19. Och det kött som kommer wid		19. Ej heller må det kött ätas, som
    något orent, det skall icke		    har kommit vid något orent, utan
    warda ätit, utan upbrändt i		    det skall uppbrännas i eld.  För
    elde. Den der ren är til		    öfrigt må köttet ätas af hvar
    lekamen, han skall äta det		    och en som är ren.
    köttet.

20. Och den själ som äter af		20. Men den som, medan orenhet låder
    tackoffrens kött, det HERranom	    vid honom, äter kött af Herrens
    tilhörer, hennes orenhet ware	    tackoffer, han skall utrotas ur
    öfwer henne, och hon skall warda	    sitt folk.
    utrotad utu sitt folk.

21. Och om en själ kommer wid något	21. Och om någon har kommit vid
    det orent är, ware sig oren		    något orent, vare sig en
    menniska, boskap, eller hwad	    människas orenhet eller ett
    eljest styggeligit är, eller ock	    orent djur eller hvilken oren
    äter af tackoffrens kött, det	    styggelse det vara må, och han
    HERranom tilhörer, den skall	    likväl äter kött af Herrens
    utrotad warda utu sitt folk.	    tackoffer, så skall han utrotas
					    ur sitt folk.

22. Och HERren talade med Mose, och	22. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

23. Tala med Israels barn, och säg:	23. Tala till Israels barn och säg:
    I skolen intet fett äta af fä,	    Intet fett af fäkreatur, får
    lambom och getom.			    eller getter skolen I äta.

24. Men det feta af et as, och hwad	24. Fettet af ett själfdödt eller
    af wilddjur rifwit är, bruker	    ihjälrifvet djur må eljest
    eder til allahanda nytto; men	    användas till alla slags behof,
    icke skolen I ätat.			    men äta det skolen I icke.

25. Ty den som äter det feta af den	25. Ty hvar och en som äter fettet
    boskap, som HERranom til offer	    af något djur, hvaraf man bär
    gifwen är, den samma själen		    fram eldsoffer åt Herren, hvem
    skall utrotad warda utu sitt	    det vara må som äter däraf, han
    folk.				    skall utrotas ur sitt folk.

26. I skolen ock intet blod äta,	26. Och intet blod skolen I förtära,
    antingen af boskap, eller af	    hvarken af fåglar eller af
    foglar, der I bon.			    boskap, hvar I än ären bosatta.

27. Hwilken själ som äter något		27. Hvar och en som förtär något
    blod, hon skall utrotad warda	    blod, han skall utrotas ur sitt
    utu sitt folk.			    folk.

28. Och HERren talade med Mose, och	28. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

29. Tala med Israels barn, och säg:	29. Tala till Israels barn och säg:
    Den som HERranom sitt tackoffer	    Den som vill offra ett tackoffer
    göra will, han skall ock bära	    åt Herren, han skall af detta
    med hwad som HERranom til et	    sitt tackoffer bära fram åt
    tackoffer tilhörer.			    Herren den vederbörliga
					    offergåfvan.

30. Han skall med sine hand bärat	30. Med egna händer skall han bära
    fram til HERrans offer, nemliga,	    fram Herrens eldsoffer; fettet
    det feta på bröstena skall han	    jämte bringan skall han bära
    frambära, samt med bröstet, at	    fram, bringan till att viftas
    de skola warda ett weftoffer för	    såsom ett viftoffer inför
    HERranom.				    Herrens ansikte.

31. Och Presten skall upbränna det	31. Och prästen skall förbränna
    feta på altaret.  Och bröstet	    fettet på altaret, men bringan
    skall höra Aaron til, och hans	    skall tillhöra Aron och hans
    söner.				    söner.

32. Och den högra bogen skola de	32. Också det högra lårstycket
    gifwa Prestenom til häfoffer af	    skolen I gifva åt prästen såsom
    deras tackoffer.			    en gärd af edra tackoffer.

33. Och hwilken ibland Aarons söner	33. Den bland Arons söner, som
    offrar blodet af tackoffret, och	    offrar tackoffrets blod och
    det feta, han skall ock hafwa	    fettet, han skall hafva det
    den högra bogen på sin del.		    högra lårstycket till sin del.

34. Ty weftebröstet och häfwebogen	34. Ty af Israels barns tackoffer
    hafwer jag tagit af Israels		    tager jag viftoffersbringan och
    barn, af deras tackoffer, och	    offergärdslåret och gifver dem
    hafwer gifwit det Prestenom		    åt prästen Aron och åt hans
    Aaron, och hans söner, til en	    söner till en evärdlig rätt af
    ewig rätt.				    Israels barn.

35. Detta är Aarons och hans söners	35. Detta är Arons och hans söners
    wigelse af HERrans offer, på den	    ämbetslott af Herrens eldsoffer,
    dagen då de öfwerantwardade		    den lott som gafs dem den dag de
    wordo til at wara HERranom		    fördes fram till att blifva
    Prester.				    Herrens präster

36. Då HERren böd, på den dagen då	36. hvilken lott, efter Herrens
    han dem wigde, hwad dem af		    befallning på den dag, då han
    Israels barnom gifwas skulle,	    smorde dem, skulle gifvas dem af
    til en ewig rätt, allom deras	    Israels barn, till en evärdlig
    efterkommandom.			    rätt, släkte efter släkte.

37. Och detta är bränneoffrens lag,	37. Detta är lagen om brännoffret,
    spisoffrens, syndoffrens,		    spisoffret, syndoffret,
    skuldoffrens, fylleoffrens och	    skuldoffret, handfyllningsoffret
    tackoffrens:			    och tackoffret,

38. Det HERren på Sinai berg Mose	38. hvilken Herren på Sinai berg gaf
    böd, den dagen då han böd honom	    Mose på den dag, då han bjöd
    til Israels barn, at de skulle	    Israels barn, att de skulle
    offra deras offer HERranom uti	    offra sina offer åt Herren, i
    den öknene Sinai.			    Sinais öken.


8. Capitlet.				8 KAPITLET.

Presterne och tabernaklet		Prästernas invigning.
smörjas, wigas.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Tag Aaron och hans söner med		2. »Tag Aron och hans söner med
   honom, samt med deras kläder, och	   honom samt deras kläder och
   smörjooljon, och en stut til		   smörjelseoljan, så ock
   syndoffer; twå wädrar, och en	   syndofferstjuren och de två
   korg med osyradt bröd.		   vädurarna och korgen med de
					   osyrade bröden.

3. Och församla alla menighetena	3. Församla sedan hela menigheten
   inför dörene af wittnesbördsens	   vid ingången till
   tabernakel.				   uppenbarelsetältet.»

4. Mose gjorde såsom HERren honom	4. Och Mose gjorde såsom Herren hade
   böd, och församlade menighetena	   bjudit honom, och menigheten
   inför dörene af wittnesbördsens	   församlade sig vid ingången till
   tabernakel:				   uppenbarelsetältet.

5. Och sade til dem: Detta är det,	5. Och Mose sade till menigheten:
   som HERren budit hafwer at göra.	   »Detta är hvad Herren har bjudit
					   mig att göra.»

6. Och tog Aaron och hans söner, och	6. Och Mose förde fram Aron och hans
   twådde dem med watn.			   söner och tvådde dem med vatten.

7. Och drog honom den linna		7. Och han satte lifklädnaden på
   kjortelen uppå, och bandt bältet	   honom och omgjordade honom med
   omkring honom, och klädde på		   bältet och klädde på kåpan och
   honom den gula silkeskjortelen,	   satte på honom efoden och
   och fick honom lifkjortelen uppå,	   omgjordade honom med efodens
   och gjordade honom öfwer		   skärp och sammanfäste därmed allt
   lifkjortelen.			   på honom.

8. Och satte på honom skölden, och i	8. Och han satte på honom
   skölden Ljus och Fullkomlighet.	   bröstskölden och lade urim och
					   tummim in i skölden.

9. Och satte honom hatten på hans	9. Och han satte hufvudbindeln på
   hufwud, och satte på hatten		   hans hufvud och satte på
   ofwanför hans änne, et gyldene	   hufvudbindeln framtill den
   span på den helga kronona; såsom	   gyllene plåten, det heliga
   HERren Mose budit hade.		   diademet, såsom Herren hade
					   bjudit Mose.

10. Och Mose tog smörjooljon, och	10. Och Mose tog smörjelseoljan och
    smorde tabernaklet med allt det	    smorde tabernaklet och allt hvad
    deruti war, och wigde det.		    däri var och helgade allt,

11. Och stänkte dermed sju resor på	11. och han stänkte därmed sju
    altaret, och smorde altaret med	    gånger på altaret och smorde
    all sin redskap, twättekaret med	    altaret och alla dess tillbehör
    sinom fot, at det skulle warda	    och bäckenet jämte dess
    wigdt.				    fotställning, för att helga dem.

12. Och gjöt af smörjooljone på		12. Och han göt smörjelseolja på
    Aarons hufwud, och smorde honom,	    Arons hufvud och smorde honom
    at han skulle warda wigd.		    för att helga honom.

13. Och hade Aarons söner fram, och	13. Och Mose förde fram Arons söner
    drog dem linna kjortlar uppå,	    och klädde lifklädnader på dem
    och gjordade dem med bälter, och	    och omgjordade dem med bälten
    bandt dem hufwor uppå; såsom	    och band hufvor på dem, såsom
    HERren honom budit hade.		    Herren hade bjudit Mose.

14. Och lät hafwa fram til sig en	14. Och han förde fram
    stut til syndoffer.  Och Aaron	    syndofferstjuren, och Aron och
    och hans söner lade sina händer	    hans söner lade sina händer på
    på hans hufwud.			    syndofferstjurens hufvud.

15. Sedan slagtades han. Och Mose	15. Sedan slaktades den, och Mose
    tog af blodet, och strök med	    tog blodet och strök med sitt
    fingret på hornen af altaret	    finger på altarets horn rundt
    allt omkring, och skärde		    omkring och renade altaret; men
    altaret, och gjöt blodet på		    det öfriga blodet utgöt han vid
    altarens botn, och wigde det, at	    foten af altaret och helgade
    han skulle försonat.		    detta och bragte försoning för
					    det.

16. Och tog allt det feta af		16. Och han tog allt det fett, som
    inelfwerna; nätet öfwer lefrena,	    satt på inälfvorna, så ock
    och båda njurarna med det feta	    lefverfettet och båda njurarna
    derpå är, och upbrände det på	    med fettet på dem, och Mose
    altaret.				    förbrände det på altaret.

17. Men stuten med hans hud, kött	17. Men det öfriga af tjuren, hans
    och träck, brände han up i elde	    hud och kött och orenlighet,
    utanför lägret, såsom HERren	    uppbrände han i eld utanför
    honom budit hade.			    lägret, såsom Herren hade bjudit
					    Mose.

18. Och hade en wädur fram till		18. Och han förde fram
    bränneoffer: Och Aaron med hans	    brännoffersväduren, och Aron och
    söner lade sina händer på hans	    hans söner lade sina händer på
    hufwud.				    vädurens hufvud.

19. Sedan slagtades han.  Och Mose	19. Sedan slaktades den, och Mose
    stänkte af blodet på altaret	    hällde blodet på altaret rundt
    allt omkring:			    omkring;

20. Högg wäduren i stycken, och		20. men själfva väduren delade han
    brände up hufwudet och stycken:	    i dess stycken.  Och Mose
					    förbrände hufvudet och styckena
					    och istret;

21. Och twådde inelfwerna och		21. inälfvorna och fötterna tvådde
    fötterna med watn, och brände så	    han i vatten, och så förbrände
    hela wäduren up på altarena.	    Mose hela väduren på altaret.
    Det war et bränneoffer til en	    Det var ett brännoffer till en
    söt lukt, et offer HERranom;	    välbehaglig lukt, det var ett
    såsom HERren honom budit hade.	    eldsoffer åt Herren, såsom
					    Herren hade bjudit Mose.

22. Han hade ock fram den andra		22. Därefter förde han fram den
    wäduren, som är fylleoffrens.	    andra väduren,
    Och Aaron med hans söner lade	    handfyllningsväduren, och Aron
    sina händer på hans hufwud.		    och hans söner lade sina händer
					    på vädurens hufvud.

23. Sedan slagtades han.  Och Mose	23. Sedan slaktades den, och Mose
    tog af hans blod, och strök på	    tog af dess blod och beströk
    högra örnatimpen af Aaron, och	    Arons högra örsnibb och tummen
    uppå tuman af högra handene, och	    på hans högra hand och stortån
    på den största tåna af hans		    på hans högra fot.
    högra fot.

24. Och hade fram Aarons söner, och	24. Därpå förde han fram Arons
    strök af blodet på deras högra	    söner.  Och Mose beströk med
    örnatimp, och på tuman af deras	    blodet deras högra örsnibb och
    högra hand, och på största tåna	    tummen på deras högra hand och
    af deras högra fot: Och stänkte	    stortån på deras högra fot; men
    blodet på altaret allt omkring.	    det öfriga blodet hällde Mose på
					    altaret rundt omkring.

25. Och tog det feta och stjerten,	25. Och han tog fettet, svansen och
    och allt det feta på inelfwerna,	    allt det fett, som satt på
    och nätet på lefrena, båda		    inälfvorna, så ock lefverfettet
    njurarna med det feta deruppå	    och båda njurarna med fettet på
    är, och den högra bogen.		    dem, därtill det högra
					    lårstycket.

26. Dertil tog han utaf korgenom,	26. Och ur korgen med de osyrade
    der det osyrade brödet uti war	    bröden, som stod inför Herrens
    för HERranom, ena osyrada kako,	    ansikte, tog han en osyrad kaka,
    och ena kako af det oljade		    en oljebrödskaka och en tunnkaka
    brödet, och ena tunkako, och	    och lade detta på fettstyckena
    lade det på det feta, och på	    och det högra lårstycket.
    högra bogen.

27. Och fick allt detta Aaron och	27. Och alltsammans lade han på
    hans söner på händerna, och		    Arons och hans söners händer och
    weftade det för ett weftoffer	    viftade det såsom ett viftoffer
    för HERranom.			    inför Herrens ansikte.

28. Och tog det allt igen af deras	28. Sedan tog Mose det ur deras
    händer, och brände det up på	    händer och förbrände det på
    altaret ofwan uppå bränneoffret:	    altaret, ofvanpå brännoffret.
    Ty det är fyllooffer til en söt	    Det var ett handfyllningsoffer
    lukt, et offer HERranom.		    till en välbehaglig lukt, det
					    var et eldsoffer åt Herren.

29. Och Mose tog bröstet, och		29. Och Mose tog bringan och viftade
    weftade det til et weftoffer för	    den såsom ett viftoffer inför
    HERranom af fyllooffrens wädur,	    Herrens ansikte; af
    den kom Mose på hans del; såsom	    handfyllningsoffrets vädur fick
    HERren honom budit hade.		    Mose detta till sin del, såsom
					    Herren hade bjudit Mose.

30. Och Mose tog af smörjooljone,	30. Och Mose tog af smörjelseoljan
    och af blodet på altaret, och	    och af blodet på altaret och
    stänkte på Aaron och hans		    stänkte på Aron --- på hans
    kläder, på hans söner och deras	    kläder --- och likaledes på hans
    kläder, och wägde så Aaron och	    söner och hans söners kläder;
    hans kläder, hans söner och		    han helgade så Aron --- hans
    deras kläder med honom.		    kläder --- och likaledes hans
					    söner och hans söners kläder.

31. Och sade til Aaron och hans		31. Och Mose sade till Aron och till
    söner: Koker köttet för dörene	    hans söner: »Koken köttet vid
    af wittnesbördsens tabernakel;	    ingången till
    och äter det der, dertil med	    uppenbarelsetältet, och äten det
    brödet i fylleoffrens korg,		    där jämte brödet, som är i
    såsom mig budit är och sagdt, at	    handfyllningskorgen,  såsom jag
    Aaron och hans söner skulle		    har bjudit och sagt: Aron och
    ätat.				    hans söner skola äta det.

32. Hwad öfwer blifwer af köttet och	32. Men hvad som blifver öfver af
    brödet, det skolen I upbränna på	    köttet eller af brödet, det
    elde.				    skolen I uppbränna i eld.

33. Och I skolen icke utgå i sju	33. Och under sju dagar skolen I
    dagar ifrå dörene af		    icke gå bort ifrån
    wittnesbördsens tabernakel, allt	    uppenbarelsetältets ingång, utan
    intil den dagen, då edra		    I skolen stanna där ända till
    fylloffers dagar äro ute; ty i	    dess att edra handfyllningsdagar
    sju dagar äro edra händer		    äro ute, ty sju dagar skall eder
    fyllda:				    handfyllning vara.

34. Såsom det på denna dag skedt är:	34. Och Herren har bjudit, att såsom
    HERren hafwer så budit at göra,	    det i dag har tillgått, så skall
    på det I skolen wara försonade.	    det ock sedan tillgå, på det att
					    försoning må bringas för eder.

35. Och I skolen blifwa för dörene	35. Vid ingången till
    af wittnesbördsens tabernakel	    uppenbarelsetältet skolen I
    dag och natt i sju dagar långt.	    stanna kvar i sju dygn, dag och
    Och skolen taga wara på HERrans	    natt, och I skolen iakttaga hvad
    wakt, at I icke dön: Ty så är	    Herren bjudit eder iakttaga, på
    mig budit.				    det att I icke mån dö; ty så är
					    mig bjudet.»

36. Och Aaron med hans söner gjorde	36. Och Aron och hans söner gjorde
    allt det HERren genom Mose budit	    allt hvad Herren hade bjudit
    hade.				    genom Mose.


9. Capitlet				9 KAPITLET.

Aarons första offer.  Eld af		Arons första offer.
himmelen.

Och på åttonde dagen kallade Mose	Och på åttonde dagen kallade Mose
Aaron och hans söner, och de äldsta	till sig Aron och hans söner och de
i Israel;				äldste i Israel.

2. Och sade til Aaron: Tag til dig	2. Och han sade till Aron: »Tag dig
   en ung kalf til syndoffer, och en	   en tjurkalf till syndoffer och en
   wädur til bränneoffer, båda utan	   vädur till brännoffer, båda
   wank, och haf dem fram för		   felfria, och för dem fram inför
   HERran.				   Herrens ansikte.

3. Och tala med Israels barn, och	3. Och tala till Israels barn och
   säg: Tager en getabock til		   säg: Tagen en bock till syndoffer
   syndoffer, och en kalf, och et	   och en kalf och ett lamm, båda
   får, båda årsgamla, och utan		   årsgamla och felfria, till
   wank, til bränneoffer.		   brännoffer,

4. Och en oxa och en wädur til		4. så ock en tjur och en vädur till
   tackoffer, at wi offre för		   tackoffer, att offra inför
   HERranom; och et spisoffer		   Herrens ansikte, därtill ett
   blandadt med oljo: Förty i dag	   spisoffer, begjutet med olja; ty
   skall HERren låta eder se sig.	   i dag uppenbarar sig Herren för
					   eder.»

5. Och de togo det Mose budit hade	5. Och de togo det som Mose bjudit
   inför dörene af wittnesbördsens	   dem taga och förde det fram inför
   tabernakel; och hela menigheten	   uppenbarelsetältet; och hela
   gick fram, och stod för HERranom.	   menigheten trädde fram och
					   ställde sig inför Herrens
					   ansikte.

6. Då sade Mose: Detta är det HERren	6. Då sade Mose: »Detta är hvad
   budit hafwer, at I göra skolen;	   Herren har bjudit eder göra;
   så warder HERrans härlighet sig	   sedan skall Herrens härlighet
   se låtandes.				   visa sig för eder.»

7. Och Mose sade til Aaron: Gack	7. Och Mose sade till Aron: »Träd
   fram til altaret, och gör ditt	   fram till altaret och offra ditt
   syndoffer, och ditt bränneoffer,	   syndoffer och ditt brännoffer och
   och försona dig och folket.		   bringa försoning för dig själf
   Derefter gör folkens offer, och	   och folket; offra sedan folkets
   försona deßlikes dem; såsom		   offer och bringa försoning för
   HERren budit hafwer.			   dem, såsom Herren har bjudit.»

8. Och Aaron gick fram til altaret,	8. Då trädde Aron fram till altaret
   och slagtade kalfwen til sitt	   och slaktade sin syndofferskalf.
   syndoffer.

9. Och hans söner båro blodet til	9. Och Arons söner buro fram blodet
   honom, och han doppade med sitt	   till honom, och han doppade sitt
   finger i blodet, och strök på	   finger i blodet och strök på
   hornen af altaret, och gjöt		   altarets horn, men det öfriga
   blodet på botnen af altaret:		   blodet utgöt han vid foten af
					   altaret.

10. Men det feta och njurarna och	10. Och syndoffersdjurets fett,
    det nätet på lefrene af		    njurar och lefverfett förbrände
    syndoffrena brände han up på	    han på altaret, såsom Herren
    altaret; såsom HERren hade budit	    hade bjudit Mose.
    Mose.

11. Och köttet och skinnet brände	11. Men köttet och huden uppbrände
    han up på elde, utanför lägret.	    han i eld utanför lägret.

12. Sedan slagtade han bränneoffret,	12. Sedan slaktade han
    och Aarons söner båro blodet til	    brännoffersdjuret.  Och Arons
    honom, och han stänkte det på	    söner räckte honom blodet, och
    altaret allt omkring.		    han hällde det på altaret rundt
					    omkring.

13. Och de båro bränneoffret til	13. Och de räckte honom
    honom styckadt, och hufwudet:	    brännoffersdjuret, deladt i sina
    Och han brände det up på		    stycken, och dess hufvud, och
    altaret.				    han förbrände detta på altaret.

14. Och han twådde inelfwerna och	14. Och han tvådde inälfvorna och
    fötterna, och brände det up		    fötterna och förbrände dem
    ofwan på bränneoffret på		    ofvanpå brännoffret, på altaret.
    altaret.

15. Derefter bar han fram folkens	15. Därefter förde han fram folkets
    offer, och tog bocken, folkens	    offer.  Han tog folkets
    syndoffer, och slagtade honom,	    syndoffersbock och slaktade
    och gjorde et syndoffer deraf,	    honom och offrade honom till
    såsom det förra.			    syndoffer på samma sätt som det
					    förra syndoffersdjuret.

16. Och bar bränneoffret fram, och	16. Och han förde fram
    gjorde såsom det sig borde.		    brännoffersdjuret och offrade
					    det på föreskrifvet sätt.

17. Och bar fram spisoffret dertil,	17. Och han bar fram spisoffret och
    och tog sina hand full, och		    tog en handfull däraf och
    brände det up på altaret,		    förbrände detta på altaret,
    förutan morgonens bränneoffer.	    förutom morgonens brännoffer.

18. Sedan slagtade han oxan och		18. Sedan slaktade han tjuren och
    wäduren til folkens tackoffer:	    väduren, som voro folkets
    Och hans söner båro honom		    tackoffer.  Och Arons söner
    blodet, det stänkte han på		    räckte honom blodet, och han
    altaret allt omkring.		    hällde det på altaret rundt
					    omkring.

19. Men det feta af oxanom och		19. Och fettstyckena af tjuren samt
    wädurenom, stjerten, och det	    af väduren svansen och hvad som
    feta som war öfwer inelfwerna,	    omsluter inälfvorna, så ock
    och njurarna, och nätet öfwer	    njurarna och lefverfettet,
    lefrena:

20. Allt detta feta lade de på		20. dessa fettstycken lade de på
    bröstet, och brände det feta up	    bringorna; och han förbrände
    på altaret.				    fettstyckena på altaret.

21. Men bröstet och den högra bogen	21. Men bringorna och det högra
    weftade Aaron til et weftoffer	    lårstycket viftade Aron till ett
    för HERranom; såsom Mose budit	    viftoffer inför Herrens ansikte,
    hade.				    såsom Mose hade bjudit.

22. Och Aaron hof sina hand up til	22. Och Aron lyfte upp sina händer
    folket, och wälsignade dem; och	    öfver folket och välsignade
    gick neder, sedan han		    det.  Därefter steg han ned,
    syndoffret, bränneoffret och	    sedan han hade offrat
    tackoffret gjort hade.		    syndoffret, brännoffret och
					    tackoffret.

23. Och Mose och Aaron gingo in uti	23. Och Mose och Aron gingo in i
    wittnesbördsens tabernakel.  Och	    uppenbarelsetältet; sedan gingo
    då de gingo åter ut igen,		    de åter ut och välsignade
    wälsignade de folket.  Då lät	    folket.  Då visade sig Herrens
    HERrans härlighet se sig allo	    härlighet för allt folket.
    folkena.

24. Ty eld kom ut ifrå HERranom, och	24. Och eld gick ut från Herren och
    förstörde bränneoffret, och det	    förtärde brännoffret och
    feta på altaret.  Då allt folket	    fettstyckena på altaret.  Och
    såg detta, fröjdade det sig, och	    allt folket såg detta; och de
    föllo på deras anlete.		    jublade och föllo ned på sina
					    ansikten.


10. Capitlet.				10 KAPITLET

Nadabs, Abihu död.  Folkets		Arons söners synd och straff.
klagan. Win förbjudes.  Prestens	Förbud för prästerna att dricka
del.					vin.  Prästernas andel af offren.

Och Aarons söner, Nadab och Abihu,	Men Arons söner Nadab och Abihu togo
togo hwar sitt rökelsekar, och lade	hvar sitt fyrfat och lade eld i dem
eld deruti, och lade rökwerk		och strödde rökelse därpå och buro
deruppå, och båro främmande eld fram	fram inför Herrens ansikte främmande
för HERran, det han dem icke budit	eld, annan än den han hade bjudit
hade.					dem.

2. Då kom en eld ut ifrå HERranom,	2. Då gick eld ut från Herren och
   och förtärde dem, så at de blefwo	   förtärde dem, så att de föllo
   döde för HERranom.			   döda ned inför Herrens ansikte.

3. Då sade Mose til Aaron: Detta är	3. Och Mose sade till Aron: »Detta
   det HERren sagt hafwer: Jag skall	   är hvad Herren har talat och
   warda helgader på dem som nalkas	   sagt: På dem som stå mig nära
   mig, och för allo folke skall jag	   vill jag bevisa mig helig, och
   härlig hållen warda.  Och Aaron	   inför allt folket vill jag bevisa
   tigde stilla.			   mig härlig.»  Och Aron teg
					   stilla.

4. Men Mose kallade til sig Misael	4. Och Mose kallade till sig Misael
   och Elzaphan Usiels söner, Aarons	   och Elsafan, Arons farbroder
   faderbroders, och sade til dem:	   Ussiels söner, och sade till dem:
   Går fram, och bärer edra bröder	   »Träden fram och bären edra
   här ut af helgedomenom, ut för	   fränder bort ifrån helgedomen och
   lägret.				   fören dem utanför lägret.»

5. Och de gingo fram, och båro dem	5. Då trädde de fram och buro bort
   med deras linne kjortlar ut för	   dem i deras lifklädnader, utanför
   lägret; såsom Mose sagt hade.	   lägret, såsom Mose hade sagt.

6. Då sade Mose til Aaron, och hans	6. Och Mose sade till Aron och till
   söner, Eleazar och Ithamar: I	   hans söner Eleasar och Itamar: »I
   skolen icke blotta edor hufwud,	   skolen icke hafva edert hår
   icke heller rifwa edor kläder, at	   oordnadt, ej heller rifva sönder
   I icke dön, och wrede kommer		   edra kläderr, att I icke mån dö
   öfwer hela menighetena: Låter	   och draga förtörnelse öfver hela
   edra bröder af hela Israels hus	   menigheten.  Men edra bröder,
   gråta öfwer denna branden, som	   hela Israels hus, må gråta öfver
   HERren gjort hafwer.			   denna brand, som Herren har
					   upptändt.

7. Men I skolen intet gå ut igenom	7. Och I skolen icke gå bort ifrån
   dörena af wittnesbördsens		   uppenbarelsetältets ingång, på
   tabernakel; annars kunden I dö:	   det att I icke mån dö, ty Herrens
   Ty HERrans smörjoolja är på eder.	   smörjelseolja är på eder.» Och de
   Och de gjorde såsom Mose sade.	   gjorde såsom Mose hade sagt.

8. Men HERren talade med Aaron, och	8. Och Herren talade till Aron och
   sade:				   sade:

9. Du och dine söner med dig skola	9. »Hvarken du själf eller dina
   icke dricka win eller starka		   söner må dricka vin eller starka
   drycker, när I gån in uti		   drycker, när I skolen gå in i
   wittnesbördsens tabernakel, at i	   uppenbarelsetältet, på det att I
   icke skolen dö.  Det ware en ewig	   icke mån dö.  Det skall vara en
   rätt allom edrom efterkommandom:	   evärdlig stadga för eder från
					   släkte till släkte.

10. At I mågen åtskilja hwad heligt	10. I skolen skilja mellan heligt
    och oheligt, hwad rent och orent	    och oheligt, mellan orent och
    är:					    rent;

11. Och at I mågen lära Israels barn	11. och I skolen lära Israels barn
    alla rätter, som HERren til eder	    alla de stadgar, som Herren har
    genom Mose sagt hafwer.		    kungjort dem genom Mose.»

12. Och Mose talade med Aaron, och	12. Och Mose sade till Aron och till
    med hans återlefda söner,		    Eleasar och Itamar, hans
    Eleazar och Ithamar: Tager det	    kvarlefvande söner: »Tagen det
    öfwerblifwit är af spisoffret af	    spisoffer, som blifvit öfver af
    HERrans offer, och äter det		    Herrens eldsoffer, och äten det
    osyradt wid altaret; ty det är	    osyradt vid sidan af altaret, ty
    det aldrahelgasta.			    det är högheligt.

13. Och I skolen ätat på et heligt	13. I skolen äta det på en helig
    rum, ty det är din rätt, och	    plats; ty det är din och dina
    dina söners rätt af HERrans		    söners stadgade rätt af Herrens
    offer; ty så är mig budit.		    eldsoffer, så är mig bjudet.

14. Weftebröstet och häfwebogen		14. Och viftoffersbringan och
    skalt du och dine söner, och	    offergärdslåret skola ätas af
    dina döttrar med dig, äta på	    dig och af dina söner och dina
    rent rum; ty denne rätten är dig	    döttrar jämte dig på en ren
    och dina söner gifwen til		    plats, ty de äro dig gifna
    Israels barns tackoffer.		    såsom din och dina söners
					    stadgade rätt af Israels barns
					    tackoffer.

15. Ty häfwebogen och weftebröstet,	15. Jämte eldsoffren ---
    med deß fetas offer, skola		    fettstyckena --- skola
    inbäras, at de skola warda		    offergärdslåret och
    weftade til weftoffer för		    viftoffersbringan bäras fram för
    HERranom.  Derföre är det ditt	    att viftas  såsom ett viftoffer
    och dina barns til en ewig rätt;	    inför Herrens ansikte; och de
    såsom HERren budit hafwer.		    skola såsom en evärdlig rätt
					    tillhöra dig och dina söner
					    jämte dig, såsom Herren har
					    bjudit.»

16. Och Mose sökte efter syndoffrens	16. Och Mose frågade efter
    bock; och fann honom wara		    syndoffersbocken, men den
    upbrändan.  Och han wardt wred	    befanns vara uppbränd.  Då
    öfwer Eleazar och Ithamar Aarons	    förtörnadess han på Eleasar och
    söner, de ännu igenlefde woro;	    Itamar, Arons kvarlefvande
    och sade:				    söner, och sade:

17. Hwi hafwen I icke ätit		17. »Hvarför hafven i icke ätit
    syndoffret på heligt rum, efter	    syndoffret på den heliga
    det är det aldrahelgasta, och	    platsen?  Det är ju högheligt.
    han hafwer gifwit eder det, på	    Och han har gifvit eder det, på
    det I skolen bära menighetenes	    det att I mån borttaga
    mißgerningar, och försona dem	    menighetens missgärning och
    för HERranom?			    bringa försoning för dem inför
					    Herrens ansikte.

18. Si, hans blod är icke kommen in	18. Se, dess blod har icke blifvit
    uti det helga: I skullen hafwa	    inburet i helgedomens inre;
    ätit det in i det helga, såsom	    därför skullen I på heligt
    mig budit är.			    område hafva ätit upp köttet,
					    såsom jag bjudit.»

19. Men Aaron sade til Mose: Si, i	19. Men Aron sade till Mose: »Se, de
    dag hafwa de offrat deras		    hafva i dag offrat sitt
    syndoffer, och deras bränneoffer	    syndoffer och sitt brännoffer
    för HERranom, och mig är så		    inför Herrens ansikte, och mig
    gångit som du ser.  Skulle jag i	    har vederfarits hvad du vet.  Om
    dag äta af syndoffer, och wara	    jag nu i dag åte syndofferskött,
    wid godt mod för HERranom?		    skulle detta vara Herren
					    välbehagligt?»

20. Då Mose det hörde, war han til	20. När Mose hörde detta, var han
    frids.				    tillfreds.


11. Capitlet.				11 KAPITLET.

Ren och oren djur.			Rena och orena djur.

Och HERren talade med Mose och		Och Herren talade till Mose och Aron
Aaron, och sade til dem:		och sade till dem:

2. Taler med Israels barn, och		2. Talen till Israels barn och
   säger: Deßa äro de djur, som I	   sägen:  Dessa äro de djur, som I
   äta skolen, ibland all djur på	   fån äta bland alla fyrfotadjur på
   jordene.				   jorden:

3. Allt det som ibland djuren		3. alla de fyrfotadjur, som hafva
   twåklöfwadt är, och idislar, det	   klöfvar och hafva dem helklufna
   skolen i äta.			   och som idissla, dem fån I äta.

4. Men det som idislar, och är		4. Men dessa skolen I icke äta af de
   klöfwadt, dock icke twåklöfwadt,	   idisslande djuren och af dem som
   såsom camelen, det är eder orent,	   hafva klöfvar: kamelen, ty han
   och I skolen icke ätat:		   idisslar väl, men har icke
					   klöfvar, han skall gälla för eder
					   såsom oren;

5. Cuniler idisla wäl; men de äro	5. klippdassen, ty han idisslar väl,
   icke twåklöfwade: Derföre äro de	   men har icke klöfvar, han skall
   orene.				   gälla för eder såsom oren;

6. Haren idislar ock; men han är	6. haren, ty han idisslar väl, men
   icke twåklöfwad: Derföre är han	   har icke klöfvar, han skall gälla
   eder oren.				   för eder såsom oren;

7. Och swinet är wäl twåklöfwadt;	7. svinet, ty det har väl klöfvar
   men det idislar icke: Derföre är	   och har dem helklufna, men det
   det eder orent.			   idisslar icke, det skall gälla
					   för eder såsom orent.

8. Af deßas kött skolen I icke	        8. Af dessa djurs kött skolen I icke
   äta, och icke komma wid deras as;	   äta, ej heller skolen I komma vid
   ty de äro eder oren.			   deras döda kroppar; de skola
					   gälla för eder såsom orena.

9. Detta skolen I äta ibland det som	9. Detta är hvad I fån äta af allt
   i watnena är: Allt det som spol	   det som lefver i vattnet: allt
   och fjäll hafwer i floder, i		   det i vattnet, vare sig i sjöar
   hafwena, och i bäckom; det skolen	   eller i strömmar, som har fenor
   I äta.				   och fjäll, det fån I äta.

10. Men allt det som icke hafwer	10. Men allt det i sjöar och
    spol och fjäll i hafwena, och i	    strömmar, som icke har fenor och
    bäckom, ibland allt det som		    fjäll, bland allt det som rör
    röres i watnen, och allt det som	    sig i vattnet, bland alla
    lefwer i watne, det skall wara	    lefvande varelser i vattnet, det
    eder en wederstyggelse.		    skall vara en styggelse för
					    eder.

11. At I icke äten af deß kött: Och	11. Ja, de skola vara en styggelse
    skyr wid deras as;			    för eder; af deras kött skolen I
					    icke äta, och deras döda kroppar
					    skolen I räkna såsom en
					    styggelse.

12. Ty allt det som icke hafwer spol	12. Allt det i vattnet, som icke har
    och fjäll i watnena, der skolen	    fenor och fjäll, skall vara en
    I sky weder.			    styggelse för eder.

13. Och detta skolen I sky weder	13. Och bland fåglarna skolen I
    ibland foglarna, at I icke äten	    räkna dessa som en styggelse, de
    dem: Örnen, höken, falken:		    skola icke ätas, de äro en
					    styggelse: örnen, lammgamen,
					    hafsörnen,

14. Gamen, gladona, och det af deras	14. gladan, falken med dess arter,
    art är:

15. Och alle korpar med deras art:	15. alla slags korpar efter deras
					    arter,

16. Strußfoglen, uglona, göken,		16. strutsen, tahemasfågeln,
    sparfhöken med sin art:		    fiskmåsen, höken med dess arter,

17. Stenuglona, swanen, ufwen:		17. ugglan, dykfågeln, uven,

18. Flädermusena, rördrommen:		18. tinsemetfågeln, pelikanen,
					    asgamen,

19. Storken, hägren, skrikona med	19. hägern, regnpiparen med dess
    sin art: Widhöfden och swalona.	    arter, härfågeln och
					    flädermusen.

20. Och allt det sig rörer ibland	20. Alla de flygande smådjur, som gå
    foglarna, och går på fyra		    på fyra fötter, skola vara en
    fötter, det skall wara eder en	    styggelse för eder.
    wederstyggelse.

21. Dock detta skolen I äta af		21. Af alla flygande smådjur, som gå
    foglom, der sig rörer och går på	    på fyra fötter, fån I allenast
    fyra fötter, hwilkas knä stå	    äta dem som ofvanför sina fötter
    tilbaka, der det med hoppar på	    hafva två ben att hoppa med på
    jordene.				    jorden.

22. Der af må I äta, såsom är Arbe	22. Dessa fån I äta af dem: arbe med
    med sin art, och Saleam med sin	    dess arter, soleam med dess
    art, och Hargol med sin art, och	    arter, hargol med dess arter och
    Hagab med sin art.			    hagab med dess arter.

23. Allt det eljest hafwer fyra		23. Men alla andra flygande smådjur,
    fötter ibland foglarna, det		    som hafva fyra fötter, skola
    skall wara eder en			    vara en styggelse för eder.
    wederstyggelse.

24. Och I skolen räkna dem oren.	24. Genom dessa djur ådragen I eder
    Den som kommer wid deras as, han	    orenhet.  Hvar och en som kommer
    skall wara oren allt intill		    vid deras döda kroppar skall
    aftonen.				    vara oren ända till aftonen.

25. Och den som någors deras as bär,	25. Och hvar och en som burit bort
    han skall twå sin kläder, och	    någon sådan död kropp skall två
    skall blifwa oren allt intil	    sina kläder och vara oren ända
    aftonen.				    till aftonen.

26. Derföre, allt det djur som		26. Alla de fyrfotadjur, som hafva
    klöfwadt är, och icke		    klöfvar, men icke helklufna, och
    twåklöfwadt, och idislar icke,	    som icke idissla, skola gälla
    det skall wara eder orent: Den	    för eder såsom orena.  Hvar och
    som kommer derwid, han blifwer	    en som kommer vid dem blifver
    oren.				    oren.

27. Och allt det som går på händer	27. Och alla slags fyrfotade djur,
    ibland djuren, som gå på fyra	    som gå på tassar, skola gälla
    fötter, det skall wara eder		    för eder såsom orena.  Hvar och
    orent: Den som kommer wid deras	    en som kommer vid deras döda
    as, han skall wara oren allt	    kroppar skall vara oren ända
    intil aftonen.			    till aftonen.

28. Och den som deras as bär, han	28. Och den som har burit bort en
    skall twå sin kläder, och wara	    sådan död kropp, han skall två
    oren allt intil aftonen; ty allt	    sina kläder och vara oren ända
    sådant är eder orent.		    till aftonen; de skola gälla för
					    eder såsom orena.

29. Deße skola ock wara eder oren	29. Och bland de smådjur, som röra
    ibland de djur som krypa på		    sig på jorden, skola dessa gälla
    jordene: Lekatten, musen,		    för eder såsom orena: vesslan,
    paddan, hwart efter sitt slag:	    jordråttan, ödlan med dess
					    arter,

30. Igelkotten, molken, ödlan,		30. anakan, koadjuret, letan,
    stellion, mullwaden:		    hometdjuret och kameleonten.

31. De äro eder oren ibland allt det	31. Dessa äro de som skola gälla för
    som kryper; den som kommer wid	    eder såsom orena bland alla
    deras as, han skall wara oren	    smådjur.  Hvar och en som kommer
    intil aftonen.			    vid dem, sedan de äro döda,
					    skall vara oren ända till
					    aftonen.

32. Och allt det som et sådant dödt	32. Och allt hvarpå något sådant
    as på faller, det warder orent;	    djur faller, sedan det är dödt,
    ware sig allahanda träkäril,	    blifver orent, vare sig det är
    eller kläder, eller skinn, eller	    något slags träkärl eller det är
    säck, och all sådana redskap,	    kläder eller något af skinn
    der man något med gör, skall man	    eller en säck, eller hvilken
    låta i watn, och det blifwer	    annan sak det vara må, som
    orent intil aftonen; så warder	    användes till något behof.  Man
    det rent.				    skall lägga det i vatten, och
					    det skall vara orent ända till
					    aftonen; så blifver det rent.

33. Allahanda lerkäril, om et sådant	33. Och om något sådant faller i
    as deruti faller, warder allt	    något slags lerkärl, så blifver
    orent, som deruti är, och skall	    allt som är i detta orent, och
    sönderslås.				    kärlet skolen i slå sönder.

34. All mat som man äter, om det	34. Allt slags mat däri, allt som
    watnet kommer deruti, den är	    man äter tillredt med vatten,
    oren: Och all dryck, som man	    det blifver orent; och allt
    dricker af allahanda sådana		    slags dryck i något slags kärl,
    kärile, är oren.			    allt som man dricker, det
					    blifver orent däraf.

35. Och allt det som et sådant as på	35. Och allt hvarpå någon sådan död
    faller, det blifwer orent, ware	    kropp faller blifver orent.  Är
    sig ugn eller ketslar, det skall	    det en ugn eller en härd, skall
    man slå sönder; ty det är orent,	    den förstöras, ty den blifver
    och skall wara eder orent.		    oren.  Och den skall gälla för
					    eder såsom oren.

36. Dock brunnar, källor och dammar	36. Men en källa eller en brunn, en
    äro rene: Den som kommer wid	    plats dit vattnet samlar sig,
    deras as, han är oren:		    skall förblifva ren; men kommer
					    någon vid själfva den döda
					    kroppen, blifver han oren.

37. Och om et sådant as fölle på	37. Och om en sådan död kropp faller
    säd, som man sått hafwer, så är	    på något slags utsädeskorn,
    hon dock ren.			    något man sår, då förblifver
					    detta rent.

38. Men gjuter man watn på sädena,	38. Men om vatten har kommit på
    och sedan fölle sådant as		    säden och någon sådan död kropp
    deruppå, så worde hon eder oren.	    sedan faller därpå, så skall den
					    gälla för eder såsom oren.

39. Om et djur dör, det I äta mågen:	39. Och om något fyrfotadjur, som
    Den som kommer wid det aset, den	    får ätas af eder, dör, så skall
    är oren intil aftonen.		    den som kommer vid dess döda
					    kropp vara oren ända till
					    aftonen.

40. Den som äter af sådant as, han	40. Och den som äter kött af en
    skall twå sin kläder, och skall	    sådan död kropp, han skall två
    blifwa oren intil aftonen: Så	    sina kläder och vara oren ända
    ock den som bär et sådant as,	    till aftonen.  Och den som har
    han skall twå sin kläder, och	    burit bort någon sådan död
    blifwa oren intill aftonen.		    kropp, han skall två sina kläder
					    och vara oren ända till aftonen.

41. Det som kräker på jordene skall	41. Och alla slags smådjur, som röra
    wara eder en wederstyggelse, och	    sig på jorden, äro en styggelse;
    man skall icke ätat.		    de skola icke ätas.

42. Och allt det som går på bukenom,	42. Hvarken af det som går på buken
    och allt det som går på fyra	    eller af det som går på fyra
    eller flera fötter, af allo thy	    eller flera fötter bland alla de
    som kräker på jordene, det		    smådjur, som röra sig på jorden,
    skolen I icke äta; ty det skall	    skolen I äta något, ty de äro en
    wara eder en wederstyggelse.	    styggelse.

43. Görer edra själar icke till		43. Gören eder icke själfva till en
    styggelse, och besmitter eder	    styggelse genom något sådant
    icke deruppå, så at I blifwen	    djur, och ådragen eder icke
    orene.				    orenhet genom sådana, så att I
					    blifven orenade genom dem.

44. Ty jag är HERren edar Gud:		44. Ty jag är Herren, eder Gud; och
    Derföre skolen I helga eder, at	    I skolen hålla eder heliga och
    I blifwen helige; ty jag är		    vara heliga, ty jag är helig.
    helig: Och I skolen icke orena	    Och I skolen icke ådraga eder
    edra själar på något kräkande	    orenhet genom något af de
    djur, som på jordene kräker.	    smådjur, som röra sig på jorden.

45. Ty jag är HERren, som hafwer	45. Ty jag är Herren, som har fört
    fört eder utur Egypti land, at	    eder upp ur Egyptens land, på
    jag skall wara edar Gud: Derföre	    det att jag skall vara eder
    skolen I wara helige, ty jag är	    Gud.  Så skolen I nu vara
    helig.				    heliga, ty jag är helig.

46. Detta är lagen öfwer djur och	46. Detta är lagen om fyrfotadjuren
    foglar, och allahanda kräkande	    och om fåglarna och om alla
    djur i watnena, och allahanda	    slags lefvande varelser som röra
    djur som kräka på jordene:		    sig i vattnet och om alla slags
					    smådjur på jorden,

47. At I skolen weta åtskilnad på,	47. på det att I mån kunna skilja
    hwad orent och rent är, och hwad	    mellan orent och rent, mellan de
    djur man äta, och hwad man icke	    djur, som få ätas, och de djur,
    äta skall.				    som icke få ätas.


12. Capitlet.				12 KAPITLET.

Barnaföderskors renselse.		Barnaföderskors rening.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Tala med Israels barn, och säg:	2. Tala till Israels barn och säg:
   När en qwinna undfår säd, och	   När en kvinna föder barn och det
   föder piltabarn, då skall hon	   är ett gossebarn som hon födt, så
   wara oren i sju dagar, så länge	   skall hon vara oren i sju dagar;
   hon lider sina krankhet.		   lika många dagar som vid sin
					   månadsrening skall hon vara oren.

3. Och på åttonde dagen skall man	3. Och på åttonde dagen skall
   omskära hans förhuds kött.		   barnets förhud omskäras.

4. Och hon skall hema blifwa tre och	4. Och sedan skall hon stanna hemma
   trettio dagar uti hennes		   trettiotre dagar, under sitt
   renselseblod.  Intet heligt skall	   reningsflöde.  Hon skall icke
   hon komma wid, och til helgedomen	   komma vid något heligt och får
   skall hon icke komma, til deß	   icke heller komma till
   hennes renselsedagar äro ute.	   helgedomen, förrän hennes
					   reningsdagar äro ute.

5. Föder hon pigobarn, så skall hon	5. Men om det är ett flickebarn som
   wara oren i twå weckor, så		   hon födt, så skall hon vara oren
   länge hon lider sina krankhet,	   i två veckor, på samma sätt som
   och skall sex och sextio dagar	   vid sin månadsrening; och sedan
   hema blifwa i hennes			   skall hon stanna hemma i
   renselseblod.			   sextiosex dagar, under sitt
					   reningsflöde.

6. Och när hennes renselsedagar äro	6. Och när hennes reningsdagar äro
   ute, efter son eller dotter,		   ute, vare sig efter son eller
   skall hon bära fram et årsgammalt	   efter dotter, skall hon föra fram
   lamb til bränneoffer, och en ung	   ett årsgammalt lamm såsom
   dufwo, eller turturdufwo, til	   brännoffer och en ung dufva eller
   syndoffer Prestenom, för dörena	   en turturdufva såsom syndoffer,
   af wittnesbördsens tabernakel.	   till uppenbarelsetältets ingång,
					   till prästen.

7. Der skall han offrat för		7. Och han skall offra detta inför
   HERranom, och försona henne, så	   Herrens ansikte och bringa
   warder hon ren af sinom blodgång.	   försoning för henne, så blifver
   Detta är lagen för den som föder	   hon ren från sitt blodflöde.
   piltabarn eller pigobarn.		   Detta är lagen om en
					   barnaföderska, när hon födt ett
					   gossebarn, och när hon födt ett
					   flickebarn.

8. Om hennes hand icke förmå et får,	8. Och om hon icke förmår anskaffa
   så tage twå turturdufwor, eller	   ett får, så skall hon taga två
   twå unga dufwor, den ena til		   turturdufvor eller två unga
   bränneoffer, den andra til		   dufvor, en till brännoffer och en
   syndoffer: Så skall Presten		   till syndoffer.  Och prästen
   försona henne, at hon skall warda	   skall bringa försoning för henne,
   ren.					   så blifver hon ren.


13. Capitlet.				13 KAPITLET.

Spitelskans art, tekn.			Spetälska på människor och kläder.

Och HERren talade med Mose och		Och Herren talade till Mose och Aron
Aaron, och sade:			och sade:

2. Om ene mennisko något kommer på	2. När någon på sin kropps hud får
   hennes kötts hud, eller warder	   en upphöjning eller ett utslag
   skabbot, eller etterhwitt, såsom	   eller en ljus fläck och däraf
   der wille spitelska komma på hans	   uppstår ett spetälskeartadt ondt
   kötts hud, skall man hafwa honom	   på hans kropps hud, så skall han
   til Presten Aaron, eller til en	   föras till prästen Aron eller
   af hans söner ibland Presterna.	   till en af hans söner, prästerna.

3. Och när Presten ser sårnaden på	3. Om då prästen, när han beser det
   köttsens hud, at håren äro		   angripna stället på hans kropps
   förwandlade til hwitnad, och		   hud, finner, att håret på det
   rummet är så påseende, som det	   angripna stället har hvitnat, och
   djupare är, än den andra huden af	   att det angripna stället visar
   hans kött, så är det förwißo		   sig djupare än den öfriga huden
   spitelska: Ty skall Presten bese	   på kroppen, så är han angripen af
   honom, och döma honom oren.		   spetälska; och sedan prästen har
					   besett honom, skall han förklara
					   honom oren.

4. Om något etterhwitt är på hans	4. Och om det är en hvit fläck som
   kötts hud, och är dock icke		   synes på hans kropps hud, men den
   rummet så påseende, at det		   icke visar sig djupare än den
   djupare är än den andra huden på	   öfriga huden och håret därpå icke
   köttet, och håren äro icke		   har hvitnat, så skall prästen
   förwandlade til hwitnad, så skall	   hålla den angripne innestängd i
   Presten lycka honom inne i sju	   sju dagar.
   dagar:

5. Och på sjunde dagen bese honom,	5. Om då prästen när han på sjunde
   om sårnaden synes för hans ögon	   dagen beser honom, finner, att
   såsom tilförene, och hafwer intet	   det angripna stället visar sig
   widare ätit sig ut på hudene, så	   oförändradt, och att det onda
   skall Presten åter sluta honom	   icke har utbredt sig på huden, så
   inne i sju dagar.			   skall prästen för andra gången
					   hålla honom innestängd i sju
					   dagar.

6. Och när han beser honom annan	6. Om då prästen, när han på sjunde
   gången, på sjunde dagen, och		   dagen beser honom för andra
   finner då, at sårnaden är		   gången finner, att det angripna
   förswunnen, och hafwer intet		   stället bleknat, och att det onda
   widare ätit sig på hudene, så	   icke har utbredt sig på huden, så
   skall han döma honom renan; ty	   skall prästen förklara honom ren,
   det är en skabb: Och han skall	   ty då är det ett vanligt utslag,
   twå sin kläder, och så är han	   och sedan han tvått sina kläder,
   ren.					   är han ren.

7. Om nu skabben widare äter sig på	7. Men om utslaget utbreder sig på
   hudene, sedan han af Prestenom	   huden, sedan han låtit bese sig
   besedd och ren sagd wardt; och	   af prästen för att förklaras ren,
   warder nu annan tid besedd af	   och han nu för andra gången låter
   Prestenom:				   bese sig af prästen

8. Ser då Presten, at skabben hafwer	8. och prästen då, när han beser
   widare ätit sig i hudena, skall	   honom, finner, att utslaget har
   han döma honom oren: Ty det är	   bredt sig på huden, så skall
   wißerliga spitelska.			   prästen förklara honom oren, ty
					   då är det spetälska.

9. Om någon spitelsko sårnad warder	9. När någon blifver angripen af
   på ene mennisko, den skall man	   spetälska, skall han föras till
   hafwa til Presten:			   prästen.

10. När han ser och finner, at en	10. Om då prästen, när han beser
    hwitnad är kommen på hudena, och	    honom, finner en hvit upphöjning
    håren äro hwit wordne, och rått	    på huden och ser, att håret där
    kött är i sårena;			    hvitnat, och att svallkött
					    bildar sig i upphöjningen,

11. Så är det wißerliga en gammal	11. så är det gammal spetälska på
    spitelska på hans kötts hud;	    hans kropps hud, och prästen
    derföre skall Presten döma honom	    skall förklara honom oren; han
    oren, och icke sluta honom inne;	    skall då icke stänga honom inne,
    ty han är allaredo oren.		    ty han är oren.

12. Om spitelskan förwidgas på		12. Men om spetälskan så brutit ut
    hudene, och går utöfwer hela	    på huden, att på den angripne
    hudena, ifrå hufwudet ned til	    hela huden, från hufvud till
    fötterna, allt det Prestenom för	    fötter, öfverallt där prästen
    ögonen wara kan;			    ser, är betäckt af spetälska

13. När nu Presten beser det, och	13. och prästen alltså, när han
    finner at spitelskan är gången	    beser honom, finner, att
    öfwer hela köttet, då skall han	    spetälska betäcker hela hans
    döma honom ren, efter det allt	    kropp, så skall han förklara den
    på honom förwandladt är til		    angripne ren.  Hela hans kropp
    hwitnad; ty han är ren.		    har blifvit hvit; han är ren.

14. Men är der rått kött den dagen	14. Men så snart svallkött visar sig
    då han besedd warder, så är han	    på honom, är han oren.
    oren.

15. Och när Presten ser det rå		15. När prästen ser svallköttet,
    köttet, skall han döma honom	    skall han förklara honom oren;
    oren; ty han är oren, och är	    svallköttet är orent, det är
    wißerliga spitelsk.			    spetälska.

16. Om det rå köttet förwänder sig	16. Men om svallköttet förändrar sig
    igen, och förwandlas til		    och stället blifver hvitt, så
    hwitnad, så skall han komma til	    skall han komma till prästen.
    Presten.

17. Och när Presten ser och finner,	17. Om då prästen, när han beser
    at den sårnaden är förwandlad	    honom, finner, att det angripna
    til hwitnad, skall han döma		    stället har blifvit hvitt, så
    honom renan; ty han är ren.		    skall prästen förklara den
					    angripne ren; han är då ren.

18. Om någrom kommer på hans kötts	18. När någon på sin kropps hud har
    hud en böld, och läkes åter		    haft en bulnad, som blifvit
    igen:				    läkt,

19. Och derefter på samma rummet	19. men sedan på det ställe, där
    upkommer något hwitt, eller		    bulnaden varit, en hvit
    rödligit etterhwitt warder,		    upphöjning eller en rödhvit
    skall han warda besedd af		    fläck visar sig, så skall han
    Prestenom.				    låta bese sig af prästen.

20. När Presten ser, at det rummet	20. Om då prästen, när han beser
    är lägre än den andra huden, och	    honom, finner, att stället visar
    håret är förwandladt til		    sig lägre än den öfriga huden,
    hwitnad, så skall han döma honom	    och att håret därpå hvitnat, så
    oren; ty det är wißerliga wordet	    skall prästen förklara honom
    en spitelsko sårnad af den		    oren; ty då är han angripen af
    böldene.				    spetälska, som har brutit ut där
					    bulnaden var.

21. Men ser Presten och finner, at	21. Men om prästen, när han beser
    håren icke äro hwit, och är icke	    stället, finner, att hvitt hår
    lägre än den andra huden, och är	    saknas där, och att stället icke
    förswunnet, så skall han sluta	    är lägre än den öfriga huden,
    honom inne i sju dagar.		    och att det är blekt, så skall
					    prästen hålla honom innestängd i
					    sju dagar.

22. Äter det sig widare i hudena, så	22. Om då det onda utbreder sig på
    skall han döma honom oren; ty	    huden, så skall prästen förklara
    det är wißerliga en spitelsko	    honom oren, ty då är han
    sårnad.				    angripen.

23. Men blifwer den etterhwitnaden	23. Men om den ljusa fläcken blifver
    så ståndandes, och äter sig icke	    oförändrad där den är och icke
    widare, så är det ärret efter	    utbreder sig, så är det ett
    böldene; och Presten skall döma	    märke efter bulnaden, och
    honom ren.				    prästen skall förklara honom
					    ren.

24. Om någors mans kött warder sårt	24. Men om någon på sin kropps hud
    på hudene af eldsbränning, och	    får ett brännsår, och om af
    brännesårnaden är rödlig eller	    ärrbildningen i brännsåret sedan
    hwit:				    blifver en rödhvit eller hvit
					    fläck

25. Och Presten beser honom, och	25. och prästen, när han beser
    finner håret förwandladt til	    stället, finner, att håret på
    hwitnad, der bränningen war, och	    fläcken har hvitnat, och att den
    är lägre til anseende än den	    visar sig djupare än den öfriga
    andra huden; så är wißerliga	    huden, så är mannen angripen af
    spitelska worden af den		    spetälska, som har brutit ut där
    bränningene: Derföre skall		    brännsåret var; och prästen
    Presten döma honom oren; ty det	    skall förklara honom oren, ty då
    är en spitelsko sårnad.		    är han angripen af spetälska.

26. Men ser Presten och finner, at	26. Men om prästen, när han beser
    håret på bränningene icke är	    stället, finner, att hvitt hår
    förwandladt til hwitnad, och	    saknas på den ljusa fläcken, och
    icke lägre än den andra huden,	    att stället icke är lägre än den
    och är dertil förswunnet; skall	    öfriga huden, och att det är
    han sluta honom inne i sju		    blekt, så skall prästen hålla
    dagar.				    honom innestängd i sju dagar.

27. Och på sjunde dagen skall han	27. Om då prästen, när han på sjunde
    bese honom: Hafwer det widare	    dagen beser honom, finner, att
    ätit sig ut på hudene, så skall	    det onda utbredt sig på huden,
    han döma honom oren: Ty det är	    så skall prästen förklara honom
    spitelska.				    oren, ty då är han angripen af
					    spetälska.

28. Men är det blifwit ståndande på	28. Men om den ljusa fläcken blifver
    bränningene, och icke hafwer	    oförändrad där den är och icke
    widare ätit sig ut på hudene,	    utbreder sig på huden och
    och är dertil förswunnet, så är	    förblifver blek, så är det en
    det et sår efter bränningene,	    upphöjning efter brännsåret, och
    och Presten skall döma honom	    prästen skall förklara honom
    ren; ty det är et ärr efter		    ren, ty det är ett märke efter
    bränningen.				    brännsåret.

29. Om en man eller qwinna warder	29. När på en man eller en kvinna
    skabbot på hufwudet eller på	    något ställe på hufvudet eller
    skägget:				    på hakan blifver angripet

30. Och Presten beser sårnaden, och	30. och prästen, då han beser det
    finner at det är lägre til		    angripna stället, finner, att
    anseende än den andra huden, och	    det visar sig djupare än den
    håret der sammastäds warder		    öfriga huden, och att gulaktigt,
    gulaktigt och tunt, så skall han	    tunt hår finnes där, så skall
    döma honom oren; ty det är en	    prästen förklara den angripne
    spitelsko skabb på hufwudet		    oren, ty då är det
    eller skäggena.			    spetälskeskorf, hufvud- eller
					    hakspetälska.

31. Men ser Presten, at skabben icke	31. Men om prästen, när han beser
    är lägre til anseende än den	    det angripna stället med
    andra huden, och håret icke är	    skorfven, finner, att om det än
    blackt; skall han sluta honom	    icke visar sig djupare än den
    inne i sju dagar.			    öfriga huden, svart hår likväl
					    saknas där, så skall prästen
					    hålla den af skorfven angripne
					    innestängd i sju dagar.

32. Och när han på sjunde dagen ser	32. Om då prästen, när han på sjunde
    och finner, at skabben icke		    dagen beser det angripna
    hafwer ätit sig widare, och		    stället, finner, att skorfven
    intet gult hår på färde är, och	    icke har utbredt sig, och att
    skabben är icke lägre til		    där icke finnes något gulaktigt
    anseende än den andra huden;	    hår, och att skorfven icke visar
					    sig djupare än den öfriga huden,

33. Skall han raka sig, dock at han	33. så skall den sjuke raka sig,
    icke rakar skabben; och Presten	    utan att dock raka det skorfviga
    skall åter sluta honom inne i	    stället, och prästen skall för
    sju dagar.				    andra gången hålla den
					    skorfsjuke innestängd i sju
					    dagar.

34. Och när han på sjunde dagen		34. Om då prästen, när han på sjunde
    beser honom, och finner at		    dagen beser den skorfsjuke,
    skabben hafwer icke widare ätit	    finner, att skorfven icke har
    sig i hudene, och är icke lägre	    utbredt sig på huden, och att
    til anseende än den andra huden,	    den icke visar sig djupare än
    så skall Presten säga honom ren,	    den öfriga huden, så skall
    och han skall twå sin kläder; ty	    prästen förklara honom ren, och
    han är ren.				    sedan han tvått sina kläder, är
					    han ren.

35. Om skabben äter sig widare i	35. Men om skorfven utbreder sig på
    hudena, sedan han ren sagd war:	    huden, sedan han blifvit
					    förklarad ren,

36. Och Presten ser och finner, at	36. och prästen, när han beser
    skabben hafwer ätit sig widare	    honom, finner, att skorfven har
    på hudene, så skall han icke mer	    utbredt sig på huden, så
    fråga efter, om håren äro		    behöfver prästen icke fråga
    gulaktig; ty han är oren.		    efter, om där finnes något
					    gulaktigt hår, ty han är oren.

37. Är det ock för ögonen, at		37. Men om skorfven visar sig
    skabben hafwer ståndit stilla,	    oförändrad och svart hår har
    och der äro black hår upgångne,	    vuxit upp på stället, då är
    så är skabben läkt, och han är	    skorfven läkt och han är ren,
    ren: Ty skall Presten säga honom	    och prästen skall förklara honom
    renan.				    ren.

38. Om enom manne eller qwinno något	38. När någon, man eller kvinna, på
    etterhwitt kommer på hans kötts	    sin kropps hud får fläckar,
    hud:				    hvita fläckar,

39. Och Presten ser, at det		39. och prästen, när han beser den
    etterhwita något förswinner, så	    angripne, finner, att fläckarna
    är det en hwit skabb, upkommen	    på hans kropps hud äro
    på hudena; och han är ren.		    blekhvita, så är det ett
					    ofarligt utslag, som har kommit
					    fram på huden; han är ren.

40. Om enom manne hufwudhåret		40. När på en mans hufvud håret utan
    affaller, så at han warder		    vidare faller af, så är det
    skallot, han är ren.		    vanlig bakskallighet; han är
					    ren.

41. Faller det honom framman af		41. Och om håret utan vidare faller
    hufwudet, så är det en		    af på främre delen af hufvudet,
    framskallot; och han är ren.	    så är det vanlig framskallighet;
					    han är ren.

42. Men warder der någor hwit eller	42. Men när på det skalliga stället,
    rödlig sårnad uppå det skallota	    baktill eller framtill, en
    eller framskallota, så är det	    rödhvit fläck uppstår, så är det
    spitelska upgången på samma		    spetälska som har brutit ut på
    skallota eller framskallota.	    det skalliga stället, baktill
					    eller framtill.

43. Derföre skall Presten bese		43. Om alltså prästen, när han beser
    honom, och när han finner den	    honom, finner, att den upphöjda
    hwita eller rödliga sårnaden	    fläcken på det skalliga stället,
    uplupen på hans skallota eller	    baktill eller framtill, är
    framskallota, at det synes såsom	    rödhvit, och att den visar sig
    eljest spitelska på hudene;		    lik spetälska på den öfriga
					    kroppens hud,

44. Så är han spitelsk och oren: Och	44. så är mannen spetälsk, han är
    Presten skall säga honom oren	    oren; prästen skall strax
    för sådana sårnads skull på hans	    förklara honom oren, ty han är
    hufwud.				    angripen på sitt hufvud.

45. Den som spitelsk är, hans kläder	45. Den som är angripen af spetälska
    skola wara rifwin, och hufwudet	    skall gå med sönderrifna kläder,
    blott; munne skylter, och skall	    han skall hafva sitt hår
    allstinges oren kallas.		    oordnadt och skyla sitt skägg,
					    och han skall ropa: »Oren,
					    oren!»

46. Och så länge den sårnaden på	46. Så länge han är angripen af
    honom är, skall han wara oren;	    spetälska, skall han vara oren;
    bo allena, och hans boning skall	    oren är han.  Han skall bo
    wara utan lägret.			    afskild; utanför lägret skall
					    han hafva sin bostad.

47. Om på et kläde kommer en		47. När en klädnad blifver angripen
    spitelsko sårnad, ware sig ullet	    af spetälska, vare sig klädnaden
    eller linnet;			    är af ylle eller linne,

48. På warp eller wäft, ehwad det	48. eller när så sker med något
    är, linnet eller ullet, eller på	    väfdt eller virkadt tyg, vare
    ett skinn, eller på allt det af	    sig af linne eller af ylle,
    skinn gjordt är;			    eller med skinn eller med något,
					    hvad det vara må, som är
					    förfärdigadt af skinn

49. Och när den sårnaden warder blek	49. och det angripna stället visar
    eller rödlig, på kläde eller på	    sig grönaktigt eller rödaktigt,
    skinne, eller på warpe eller	    på klädnaden eller skinnet eller
    wäfte, eller på något ting, som	    på det väfda eller virkade tyget
    af skinn gjordt är, det är wißt	    eller på det af skinn gjorda
    en spitelsko sårnad.		    föremålet, hvad det vara må, så
					    är stället angripet af spetälska
					    och skall visas för prästen.

50. Derföre skall Presten bese det,	50. Och när prästen har besett det
    och när han ser sårnaden, skall	    angripna stället, skall han
    han sluta det inne i sju dagar.	    hafva den angripna saken inläst
					    i sju dagar.

51. Och om han på sjunde dagen ser,	51. Om han då, när han på sjunde
    at sårnaden hafwer widare ätit	    dagen beser det angripna
    sig, på klädet, på warpenom		    stället, finner, att skadan har
    eller wäftena, på skinne, eller	    utbredt sig på klädnaden eller
    hwad af skinne gjordt är; så är	    på det väfda eller virkade tyget
    det en inbiten spitelsko sårnad,	    eller på skinnet, hvad helst det
    och det är orent.			    vara må som är förfärdigadt af
					    skinnet, så är stället angripet
					    af elakartad spetälska; sådant
					    är orent.

52. Och klädet skall brännas up,	52. Och man skall bränna upp
    eller warpen, eller wäftet,		    klädnaden eller det väfda eller
    ehwad det är ullet eller linnet,	    virkade tyget, vare sig det är
    eller allahanda skinnwerk, der	    af ylle eller af linne, eller
    sådana sårnad uppå är: Ty det är	    det af skinn gjorda föremålet,
    en spitelsko sårnad, och skall	    som är angripet, hvad det vara
    brännas up i elde.			    må; ty det är en elakartad
					    spetälska; allt sådant skall
					    uppbrännas i eld.

53. Om Presten ser, at sårnaden icke	53. Men om prästen, när han beser
    hafwer widare ätit sig på klädet	    stället, finner, att fläcken
    eller på warpenom, eller		    icke har utbredt sig på
    wäftena, eller allahanda		    klädnaden eller på det väfda
    skinnwerk;				    eller virkade tyget eller på det
					    af skinn gjorda föremålet, hvad
					    det vara må,

54. Så skall han bjuda, at man twår,	54. så skall prästen bjuda, att man
    der sårnaden är, och skall sluta	    tvår den sak, på hvilken det
    det inne i andra sju dagar.		    angripna stället finnes, och han
					    skall för andra gången hafva den
					    inläst i sju dagar.

55. Och när Presten ser, sedan		55. Om då prästen, när han efter
    sårnaden twagen är, at sårnaden	    tvagningen beser det angripna
    intet förwandlad är för hans	    stället, finner, att det
    ögon, och ej heller hafwer		    angripna stället icke har
    widare ätit sig, så är det		    förändrat sitt utseende, så är
    orent, och skall upbrännas på	    en sådan sak oren, låt vara att
    elde: Ty det är djupt inätit,	    fläcken icke vidare har utbredt
    och hafwer befrätit det.		    sig; du skall uppbränna den i
					    eld; det är en frätfläck, den må
					    nu sitta på afvigsidan eller på
					    rätsidan.

56. Om Presten ser, at sårnaden		56. Men om prästen, när han beser
    något förswunnen är, sedan han	    det angripna stället, finner,
    wardt twagen; så skall han rifwa	    att det efter tvagningen har
    det af klädena, af skinnena, af	    bleknat, så skall han rifva bort
    warpenom eller wäftena.		    det från klädnaden eller skinnet
					    eller från det väfda eller
					    virkade tyget.

57. Synes det ändå sedan på klädena,	57. Om likväl sedan en fläck åter
    på warpenom, på wäftena, eller	    visar sig på klädnaden eller på
    allahanda skinnwerk; så är det	    det väfda eller virkade tyget
    en fläck, och skall det		    eller på det av skinn gjorda
    upbrännas med elde, der den		    föremålet, hvad det vara må, så
    sårnaden uti är.			    är det spetälska som har brutit
					    ut; den sak, på hvilken det
					    angripna stället finnes, skall
					    du uppbränna i eld.

58. Men klädet eller warpen, eller	58. Men om genom tvagningen fläcken
    wäftet, eller allahanda		    har gått bort på klädnaden eller
    skinnwerk, som twagit är, och	    på det väfda eller virkade tyget
    sårnaden afgången är, skall man	    eller på det af skinn gjorda
    på nytt twå, och så är det rent.	    föremålet, hvad det vara må, så
					    skall det för andra gången tvås,
					    och så blifver det rent.

59. Detta är lagen om spitelsko		59. Detta är lagen om det som
    sårnad på kläder, ehwad de äro	    blifver angripet af spetälska,
    ullen eller linnen; på warp		    antingen det är en klädnad af
    eller wäft, och allahanda		    ylle eller linne, eller det är
    skinnwerk, til at säga dem ren	    väfdt eller virkadt tyg eller
    eller oren.				    något föremål som är gjordt af
					    skinn, hvad det vara må --- den
					    lag, efter hvilken det skall
					    förklaras rent eller orent.


14. Capitlet.				14 KAPITLET.

Om de spitelskas rening, försoning.	Den spetälskes rening.  Spetälska på
					hus.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Detta är lagen om den spitelska,	2. Detta vare lagen om huru man
   när han skall rensad warda.  Han	   skall förfara, när den som haft
   skall komma til Presten:		   spetälska skall renas:

					   Han skall föras till prästen;

3. Och Presten skall gå utu lägret,	3. och prästen skall gå ut utanför
   och bese huru spitelsko sårnaden	   lägret.  Om då prästen, när han
   är på dem spitelska hel worden;	   beser den spetälske, finner, att
					   han är botad från den spetälska,
					   hvaraf han varit angripen,

4. Och skall bjuda honom, som rensas	4. så skall prästen bjuda, att man
   skall, at han tager twå lefwande	   för dens räkning, som skall
   foglar, de som rene äro, och		   renas, tager två lefvande rena
   cedreträ, och rosenfärgo ull, och	   fåglar, cederträ, rosenrödt garn
   Isop.				   och isop.

5. Och skall bjuda at slagta den ena	5. Och prästen skall bjuda, att man
   foglen uti et lerkärile wid		   slaktar den ena fågeln öfver ett
   rinnande watn.			   lerkärl med friskt vatten i.

6. Och skall taga den lefwande		6. Sedan skall han taga den lefvande
   foglen med cedreträt, rosenfärgo	   fågeln, så ock cederträet, det
   ullen, och Isopen, och doppa uti	   rosenröda garnet och isopen, och
   den slagtade foglens blod wid	   detta alltsammans, jämväl den
   rinnande watn.			   lefvande fågeln, skall han doppa
					   i den fågelns blod, som blifvit
					   slaktad öfver det friska vattnet.

7. Och stänka på honom, som af		7. Och han skall stänka sju gånger
   spitelskone rensas skall, sju	   på den, som skall renas från
   resor; och rensa honom alltså,	   spetälskan: och sedan han så
   och låta den lefwande foglen		   renat honom, skall han släppa den
   flyga i fria markena.		   lefvande fågeln fri ute på
					   marken.

8. Men den rensade skall twå sin	8. Och den som skall renas skall två
   kläder, och raka allt sitt hår	   sina kläder och raka af allt sitt
   af, och bada sig i watne, och så	   hår och bada sig i vatten, så
   är han ren: Sedan gånge han in i	   blifver han ren och får sedan gå
   lägret, dock skall han blifwa	   in i lägret.  Dock skall han
   utan sitt tjäll i sju dagar.		   stanna utanför sitt tält i sju
					   dagar.

9. Och på sjunde dagen skall han	9. Och på sjunde dagen skall han
   raka allt sitt hår af hufwudet,	   raka af allt sitt hår, både
   skägget och ögonbrynen, så at	   hufvudhåret och skägget och
   allt hår blifwer afrakadt; och	   ögonbrynen: allt sitt hår skall
   skall twå sin kläder, och bada	   han raka af.  Och han skall två
   sitt kött i watne, och så är han	   sin kläder och bada sin kropp i
   ren.					   vatten, så blifver han ren.

10. Och på åttonde dagen skall han	10. Och på åttonde dagen skall han
    taga tu lamb, de utan wank äro,	    taga två felfria lamm af hankön
    och et årsgammalt får utan wank,	    och ett årsgammalt felfritt lamm
    och tre tijungar semlomjöl til	    af honkön, så ock tre tiondels
    spisoffer, blandadt med oljo,	    efa fint mjöl, begjutet med
    och en Log oljo.			    olja, till spisoffer, och
					    därtill en log olja.

11. Då skall Presten ställa den		11. Och prästen, som förrättar
    rensada och deßa ting fram för	    reningen, skall ställa den som
    HERran, för dörena af		    skall renas och allt det andra
    wittnesbördsens tabernakel:		    fram inför Herrens ansikte, vid
					    ingången till
					    uppenbarelsetältet.

12. Och skall taga det ena lambet,	12. Och prästen skall taga det ena
    och offra det til et skuldoffer	    lammet och offra det till ett
    med den Log oljo, och skall		    skuldoffer jämte tillhörande log
    sådant weftoffra för HERranom.	    olja och vifta detta såsom ett
					    viftoffer inför Herrens ansikte.

13. Och sedan slagta lambet, der man	13. Och man skall slakta lammet på
    slagtar syndoffret och		    samma plats, där man slaktar
    bränneoffret, som är på heligt	    synd- och brännoffersdjuren, på
    rum: Ty såsom syndoffret, så	    en helig plats; ty skuldoffret
    hörer ock skuldoffret Prestenom	    tillhör prästen, likasom
    til; ty det är det			    syndoffret; det är högheligt.
    aldrahelgasta.

14. Och Presten skall taga af		14. Och prästen skall taga något af
    skuldoffrens blod, och stryka på	    skuldoffrets blod, och därmed
    högra örnatimpen af den rensada,	    skall prästen bestryka högra
    och på tuman af hans högra hand,	    örsnibben på den som skall
    och på största tåna af hans		    rensas, så ock tummen på hans
    högra fot.				    högra hand och stortån på hans
					    högra fot.

15. Sedan skall han taga af oljone	15. Sedan skall prästen taga af
    utu Logen, och gjuta den i sin	    tillhörande log olja och gjuta i
    wänstra hand:			    sin vänstra hand,

16. Och doppa med sitt högra finger	16. och prästen skall doppa sitt
    i oljona, den i hans wänstra	    högra pekfinger i oljan, som han
    hand är, och stänka oljona med	    har i sin vänstra hand, och
    sitt finger sju resor för		    stänka något af oljan med sitt
    HERranom.				    finger sju gånger inför Herrens
					    ansikte.
17. Men det öfwer blifwer af oljone
    i hans hand skall han gjuta på	17. Och med det som blifver öfver af
    den högra örnatimpen af honom	    oljan i hans hand skall prästen
    som rensad är, och på den högra	    bestryka högra örsnibben på den
    tuman, och på den stora tåna af	    som skall renas, så ock tummen
    hans högra fot, ofwan uppå		    på hans högra hand och stortån
    skuldoffrens blod.			    på hans högra fot, ofvanpå
					    skuldoffersblodet.

18. Det qwart är af oljone i hans	18. Och det som därefter är öfver af
    hand skall han slå på hans		    oljan i prästens hand skall han
    hufwud som rensader är, och		    gjuta på dens hufvud, som skall
    försona honom för HERranom.		    renas; så skall prästen bringa
					    försoning för honom inför
					    Herrens ansikte.

19. Och skall göra syndoffer, och	19. Därpå skall prästen offra
    försona den rensada för hans	    syndoffret och bringa försoning
    orenlighets skull.  Och skall	    för den som skall renas, så att
    sedan slagta bränneoffret.		    han blifver fri ifrån sin
					    orenhet; sedan skall han slakta
					    brännoffersdjuret.

20. Och skall offra det på altaret	20. Och prästen skall offra
    samt med spisoffret, och försona	    brännoffret på altaret och
    honom, så är han ren.		    tillika spisoffret.  När så
					    prästen bringar försoning för
					    honom, så blifver han ren.

21. Är han fattig, och icke så		21. Men om han är fattig och icke
    mycket förwärfwar med sine hand,	    kan anskaffa så mycket, så skall
    så tage et lamb för sitt		    han taga allenast ett lamm till
    skuldoffer, til at weftoffra,	    skuldoffer och vifta det för
    til att försona honom, och en	    att bringa försoning för sig,
    tijung af semlomjöl, blandad med	    och allenast en tiondedels efa
    oljo til spisoffer, och en Log	    fint mjöl, begjutet med olja,
    oljo:				    till spisoffer, och därtill en
					    log olja.

22. Och twå turturdufwor, eller twå	22. så ock två turturdufvor eller
    unga dufwor, de han med sine	    två unga dufvor, efter som han
    hand förwärfwa kan; den ena ware	    kan anskaffa; den ena skall vara
    til et syndoffer, den andra til	    till syndoffer, den andra till
    et bränneoffer:			    brännoffer.

23. Och bäre dem til Presten, på	23. Och han skall för att förklaras
    åttonde dagen efter hans		    ren bära allt detta till prästen
    renselse, inför dörena af		    på åttonde dagen, till
    wittnesbördsens tabernakel för	    uppenbarelsetältets ingång,
    HERranom.				    inför Herrens ansikte.

24. Då skall Presten taga		24. Och prästen skall taga
    skuldoffrens lamb, och den Log	    skuldofferslammet och
    oljo, och skall det allt		    tillhörande log olja, och detta
    weftoffra för HERranom.		    skall prästen vifta såsom ett
					    viftoffer inför Herrens ansikte.

25. Och slagta skuldoffrens lamb,	25. Och man skall slakta
    och taga af samma skuldoffers	    skuldofferslammet, och prästen
    blod, och stryka den rensada på	    skall taga af skuldoffrets blod
    hans högra örnatimp, och på		    och bestryka högra örsnibben på
    tuman af hans hand, och på den	    den som skall renas, så ock
    stora tåna af hans högra fot:	    tummen på hans högra hand och
					    stortån på hans högra fot.

26. Och gjuta oljona i sina wänstra	26. Sedan skall prästen gjuta något
    hand:				    af oljan i sin vänstra hand,

27. Och stänka med sitt högra finger	27. och prästen skall stänka med
    oljona, som i hans wänstra hand	    sitt högra pekfinger något af
    är, sju resor för HERranom.		    oljan, som han har i sin vänstra
					    hand, sju gånger inför Herrens
					    ansikte.

28. Det qwart blifwer i hans hand	28. Och prästen skall med oljan, som
    skall han låta på högra		    han har i sin hand, bestryka
    örnatimpen af den rensada, och	    högra örsnibben på den som skall
    på tuman af hans högra hand, och	    renas, så ock tummen på hans
    på stora tåna af hans högra fot,	    högra hand och stortån på hans
    ofwan uppå skuldoffrens blod.	    högra fot, ofvanpå
					    skuldoffersblodet.

29. Det qwart är i hans hand af		29. Och det som är öfver af oljan i
    oljone skall han låta på		    prästens hand skall han gjuta på
    hufwudet af den rensada, til at	    dens hufvud, som skall renas,
    försona honom för HERranom.		    till att bringa försoning för
					    honom inför Herrens ansikte.

30. Och sedan göra et syndoffer utaf	30. Därpå skall han offra den ena af
    den ena turturdufwone, eller	    turturdufvorna eller af de unga
    unga dufwone, såsom hans hand	    dufvorna, hvad han nu kunnat
    hafwer kunnat förwärfwa:		    anskaffa;

31. Utaf den andra et bränneoffer,	31. efter som han kunnat anskaffa,
    samt med spisoffret.  Och alltså	    skall han offra den ena till
    skall Presten försona den		    brännoffer, tillika med
    rensada för HERranom.		    spisoffret.  Så skall prästen
					    bringa försoning inför Herrens
					    ansikte för den som skall renas.

32. Detta ware lagen för den		32. Detta är lagen om den som varit
    spitelska, som icke kan med sine	    angripen af spetälska, men icke
    hand förwärfwa det til hans		    kan anskaffa hvad som rätteligen
    renselse hörer.			    hör till hans rening.

33. Och HERren talade med Mose och	33. Och Herren talade till Mose och
    Aaron, och sade:			    Aron och sade:

34. När i kommen in uti Canaans		34. När I kommen in i Kanaans land,
    land, det jag eder til		    som jag vill gifva eder till
    besittning gifwa skall, och jag	    besittning, och jag låter något
    der i någro edor besittnings	    hus i det land I fån till
    huse en spitelsko sårnad gifwer;	    besittning blifva angripet af
					    spetälska,

35. Så skall han, som huset		35. så skall husets ägare gå och
    tilhörer, komma, underwisa det	    anmäla det för prästen och säga:
    Prestenom, och säga: Det synes	    »Det synes som om mitt hus vore
    såsom en spitelsko sårnad är i	    angripet af spetälska.»
    mino huse.

36. Då skall Presten säga dem, at de	36. Då skall prästen bjuda, att man,
    skola ryma utu huset förra än	    innan prästen går in för att
    Presten går derin, til at bese	    bese det angripna stället,
    sårnaden: På det at allt det i	    utrymmer huset, på det att icke
    huset är icke skall warda orent.	    allt som är i huset må blifva
    Sedan skall Presten gå in til at	    orent.  Och därefter skall
    bese huset.				    prästen gå in för att bese
					    huset.

37. När han nu ser sårnaden, och	37. Om han då, när han beser det
    finner at på husens wäggar gula	    angripna stället, finner, att
    eller rödletta gropar äro, och	    det angripna stället på husets
    deras anseende djupare in är, än	    vägg bildar grönaktiga eller
    wäggen eljest är:			    rödaktiga fördjupningar, som
					    visa sig lägre än den öfriga
					    väggen,

38. Så skall han gå utu huset genom	38. så skall prästen gå ut ur huset,
    dörena, och igenlycka huset i	    till dörren på huset, och stänga
    sju dagar.				    huset för sju dagar.

39. Och när han på sjunde dagen		39. Om då prästen, när han på sjunde
    igenkommer, och ser at sårnaden	    dagen kommer igen och beser det,
    hafwer ätit sig widare på		    finner, att fläcken har utbredt
    wäggene af huset:			    sig på husets vägg,

40. Så skall han bjuda dem utbryta	40. så skall prästen bjuda, att man
    stenarna, der den sårnaden uti	    bryter ut de stenar, som äro
    är, och kasta det ut för staden	    angripna, och kastar dem utanför
    på et orent rum.			    staden på någon oren plats.

41. Och huset skall man skrapa		41. Men huset skall man skrapa
    innantil allt omkring, och kasta	    öfverallt innantill och kasta
    det afskrapade stoftet ut för	    det afskrapade murbruket utanför
    staden på et orent rum:		    staden på någon oren plats.

42. Och taga andra stenar, och sätta	42. Och man skall taga andra stenar
    dem i samma staden; och taga	    och sätta in dem i de förras
    annan kalk, och bestryka huset	    ställe och taga annat murbruk
    med.				    och rappa huset därmed.

43. Om då sårnaden igenkommer, och	43. Om likväl en fläck åter kommer
    brister ut på huset, sedan man	    fram på huset, sedan man brutit
    hafwer uttagit stenarna, skrapat	    ut stenarna, och sedan man
    huset, och bestrukit det på		    skrapat huset, och sedan det
    nytt:				    blifvit rappadt,

44. Så skall Presten gå derin: Och	44. så skall prästen gå in och bese
    när han ser at sårnaden hafwer	    det, och om han då finner, att
    widare ätit sig på husena, så är	    fläcken har utbredt sig på
    det wißerliga en frätande		    huset, så är detta en elakartad
    spitelska på huset; och är		    spetälska på huset; det är
    orent.				    orent.

45. Derföre skall man bryta huset	45. Och man skall rifva ned huset
    ned, både sten och trä, och allt	    med dess stenar och trävirke
    stoftet af husena föra ut för	    allt murbruk på huset och föra
    staden på et orent rum.		    bort alltsammans utanför staden
					    till någon oren plats.

46. Och den som går in i huset, så	46. Och om någon har gått in i huset
    länge det tilslutit är, han är	    under den tid det skulle vara
    oren intill aftonen.		    stängdt, så skall han vara oren
					    ända intill aftonen.

47. Och den derinne ligger, eller	47. Och om någon har legat i huset,
    äter derinne, han skall twå sin	    skall han två sin kläder, och om
    kläder.				    någon har ätit i huset, skall
					    också han två sina kläder.

48. Hwar nu Presten ser, då han går	48. Men om prästen, när han går in
    derin, at sårnaden icke widare	    och beser huset, finner, att
    hafwer ätit sig på huset, sedan	    fläcken icke har utbredt sig på
    huset bestrukit är; så skall han	    huset, sedan det blifvit
    säga det rent; ty sårnaden är	    rappadt, så skall han förklara
    hel worden.				    huset rent, ty då är det onda
					    häfdt.

49. Och skall taga til syndoffer för	49. Och han skall till husets rening
    huset, twå foglar, cederträ, och	    taga två fåglar, cederträ,
    rosenfärgad ull, och Isop:		    rosenrödt garn och isop.

50. Och slagta den ena foglen uti et	50. Och han skall slakta den ena
    lerkäril med rinnande watn.		    fågeln öfver ett lerkärl med
					    friskt vatten i.

51. Och skall taga det cederträt,	51. Sedan skall han taga cederträet,
    rosenfärgada ullen, Isopen och	    isopen, det rosenröda garnet och
    den lefwande foglen, och doppa	    den lefvande fågeln och doppa
    honom uti den slagtada foglens	    alltsammans i den slaktade
    blod wid rinnande watn, och		    fågelns blod och det friska
    stänka huset sju resor.		    vattnet och stänka på huset sju
					    gånger.

52. Och skall alltså skära huset med	52. Så skall han rena huset med
    foglens blod, och med det		    fågelns blod och det friska
    rinnande watnet, med den		    vattnet och med den lefvande
    lefwande foglen, med cedreträt,	    fågeln, cederträet, isopen och
    med Isopen, och med rosenfärgada	    det rosenröda garnet.
    ullen.

53. Och skall låta den lefwande		53. Och han skall släppa den
    foglen flyga ut för staden i	    lefvande fågeln fri ute på
    fria markena, och försona huset;	    marken utanför staden.  När han
    så är det rent.			    så bringar försoning för huset,
					    så blifver det rent.

54. Detta är lagen om all spitelskos	54. Detta är lagen om allt som
    och skabbs sårnad:			    blifver angripet af spetälska
					    eller spetälskeskorf,

55. Om kläders spitelsko, och huses;	55. om spetälska på kläder och på
					    hus,

56. Om blemor, skabb och etterhwitt:	56. om upphöjningar på huden, utslag
					    och ljusa fläckar,

57. På det man skall weta, när något	57. till undervisning om när något
    orent eller rent är.  Detta är	    är orent eller rent.  Detta är
    lagen om spitelsko.			    lagen om spetälska.


15. Capitlet.				15 KAPITLET.

Säds- blods-flöd, rening.		Oren flytning hos man och kvinna.

Och HERren talade med Mose och		Och Herren talade till Mose och Aron
Aaron, och sade:			och sade:

2. Taler med Israels barn, och säger	2. Talen till Israels barn, och
   til dem:				   sägen till dem:

3. Om enom manne flyter hans kötts	   Om någon får flytning ur sitt
   flöd, han är oren.  Och då är han	   kött, så är sådan flytning oren.
   oren af denna flödene, när hans
   kött förrötes, eller bortfrätes	3. Och angående hans orenhet, medan
   af det flytandet.			   flytningen varar, gäller
					   följande: Ehvad hans kött
					   afsöndrar flytningen, eller det
					   tillsluter sig för flytningen, så
					   är han oren.

4. All säng, der han på ligger, och	4. Allt hvarpå den sjuke ligger
   allt det han sitter uppå, skall	   blifver orent, och allt hvarpå
   wara orent.				   han sitter blifver orent.

5. Och den som kommer wid hans säng,	5. Och den som kommer vid det hvarpå
   han skall twå sin kläder, och	   han legat skall två sina kläder
   bada sig med watn, och wara oren	   och bada sig i vatten och vara
   intil aftonen.			   oren ända till aftonen.

6. Och den som sätter sig der han	6. Och den som sätter sig på något
   suttit hafwer, han skall twå sin	   hvarpå den sjuke suttit skall två
   kläder, och bada sig med watn,	   sina händer och bada sig i vatten
   och wara oren intil aftonen.		   och vara oren ända till aftonen.

7. Den som kommer wid hans kött, han	7. Och den som kommer vid den sjukes
   skall twå sin kläder, och bada	   kropp skall två sina kläder och
   sig med watn, och wara oren intil	   bada sig i vatten och vars oren
   aftonen.				   ända till aftonen.

8. Om han spottar på den som ren är,	8. Och om den sjuke spottar på någon
   skall han twå sin kläder, och	   som är ren, skall denne två sina
   bada sig med watn, och wara oren	   kläder och bada sig i vatten och
   intil aftonen.			   vara oren ända till aftonen.

9. Och sadelen, der han rider uppå,	9. Och allt hvarpå den sjuke sitter,
   skall wara oren.			   när han färdas någonstädes,
					   blifver orent.

10. Och den som kommer wid något,	10. Och hvar och en som kommer vid
    som under honom warit hafwer,	    något, hvad det vara må, som
    han skall wara oren intil		    legat under honom skall vara
    aftonen.  Och den sådant bär,	    oren ända till aftonen; och den
    han skall twå sin kläder, och	    som bär bort något sådant skall
    bada sig med watn, och wara oren	    två sina kläder och bada sig i
    intil aftonen.			    vatten och vara oren ända till
					    aftonen.

11. Och den som han wederkommer, och	11. Och hvar och en som den sjuke
    hafwer tilförene icke twagit	    kommer vid utan att hafva sköljt
    sina händer, han skall twå sin	    sina händer i vatten skall två
    kläder, och bada sig med watn,	    sina kläder och bada sig i
    och wara oren intil aftonen.	    vatten och vara oren ända till
					    aftonen.

12. Kommer han wid et lerkäril,		12. Och ett lerkärl, som den sjuke
    skall man det sönderslå: Men	    kommer vid, skall sönderslås;
    träkäril skall man skölja med	    men är det ett träkärl, skall
    watn.				    det sköljas med vatten.

13. Och när han warder ren af hans	13. När den som har flytning blifver
    flytande, skall han räkna sju	    ren från sin flytning, skall han
    dagar sedan han wardt ren, och	    för att förklaras ren räkna sju
    twå sin kläder, och bada sitt	    dagar och därefter två sina
    kött med rinnande watn, så är	    kläder, och sedan skall han bada
    han ren.				    sin kropp i rinnande vatten, så
					    blifver han ren.

14. Och på åttonde dagen skall han	14. Och på åttonde dagen skall han
    taga twå turturdufwor, eller twå	    taga sig två turturdufvor eller
    unga dufwor, och bära fram för	    två unga dufvor och komma inför
    HERran inför dörena af		    Herrens ansikte till
    wittnesbördsens tabernakel, och	    uppenbarelsetältets ingång och
    få Prestenom.			    gifva dem åt prästen.

15. Och Presten skall göra af den	15. Och prästen skall offra dem,
    ena et syndoffer, och af den	    den ena till syndoffer och den
    andra et bränneoffer; och		    andra till brännoffer; så skall
    försona honom för HERranom, för	    prästen bringa försoning för
    hans flytande skull.		    honom inför Herrens ansikte till
					    rening från hans flytning.

16. När enom manne hans säd utgår i	16. Och om en man har haft
    sömnen, han skall bada sitt hela	    sädesutgjutning, så skall han
    kött med watn, och wara oren	    bada hela sin kropp i vatten och
    intil aftonen.			    vara oren ända till aftonen.

17. Och allt kläde, och allt skinn,	17. Och allt slags klädnad och allt
    som med sådana säd befläckadt	    af skinn, hvarpå sådan
    är, skall twås med watn, och	    sädesutgjutning har skett, skall
    wara orent intill aftonen.		    tvås i vatten och vara orent
					    ända till aftonen.

18. En qwinna, när hwilko en sådana	18. Och när en man har legat hos en
    ligger, hon skall bada sig i	    kvinna och sädesutgjutning
    watne, och wara oren intill		    skett, så skola de båda bada sig
    aftonen.				    i vatten och vara orena ända
					    till aftonen.

19. När en qwinna hafwer sins kötts	19. Och när en kvinna har sin
    blodflöd, hon skall wara afsides	    flytning, i det att blod afgår
    i sju dagar.  Och den som kommer	    ur hennes kött, skall hon vara
    wid henne, han skall wara oren	    oren i sju dagar, och var och en
    intill aftonen.			    som kommer vid henne skall vara
					    oren ända till aftonen.

20. Och allt det hon ligger uppå, så	20. Och allt hvarpå hon ligger under
    länge hon afsides är, skall wara	    sin månadsrening blifver orent,
    orent: Och det hon sitter uppå	    och allt hvarpå hon sitter
    skall wara orent.			    blifver orent.

21. Och den som kommer wid hennes	21. Och hvar och en som kommer vid
    säng, han skall twå sin kläder,	    det hvarpå hon legat skall två
    och bada sig med watn, och wara	    sina kläder och bada sig i
    oren intil aftonen.			    vatten och vara oren ända till
					    aftonen.

22. Och den som kommer wid något,	22. Och hvar och en som kommer vid
    der hon hafwer suttit uppå, den	    något hvarpå hon suttit skall
    skall twå sin kläder, och bada	    två sina kläder och bada sig i
    sig med watn, och wara oren		    vatten och vara oren ända till
    intil aftonen.			    aftonen.

23. Hwad som kommer wid hennes säng,	23. Och om någon sak blifvit lagd på
    eller det hon sitter på, den det	    det hvarpå hon legat eller
    rörer, han skall wara oren intil	    suttit och någon då kommer vid
    aftonen.				    denna sak, så skall han vara
					    oren ända till aftonen.

24. Och om en man ligger när henne,	24. Och om en man ligger hos henne
    den stund hon afsides är, han	    och något af hennes månadsflöde
    skall wara oren i sju dagar; och	    kommer på honom, skall han vara
    sängen, der han uppå legat		    oren i sju dagar, och allt
    hafwer, skall wara oren.		    hvarpå han ligger blifver orent.

25. Om en qwinna hafwer sin blodflöd	25. Och om en kvinna har blodflöde
    i långan tid, icke allenast i så	    under en längre tid, utan att
    lång tid som wandt är, utan ock	    det är hennes månadsrening,
    utöfwer den tiden som wandt är,	    eller om hon har flöde utöfver
    skall hon wara oren så länge hon	    tiden för sin månadsrening, så
    flyter: Såsom hon är i hennes	    skall om henne, så länge hennes
    rätta flöds tid, så skall hon	    orena flöde varar, gälla
    ock wara oren i denna tiden.	    detsamma som under hennes
					    månadsreningstid; hon är oren.

26. All den säng, der hon uppå		26. Om allt hvarpå hon ligger, så
    ligger, så länge hon då flyter,	    länge hennes flöde varar, skall
    skall wara såsom den säng i		    gälla detsamma som om det hvarpå
    hennes rätta flöds tid.  Och	    hon ligger under sin
    allt det hon sitter uppå skall	    månadsrening; och allt hvarpå
    wara orent, såsom i den		    hon sitter blifver orent,
    orenheten i hennes rätta flöds	    likasom under hennes
    tid.				    månadsrening.

27. Den som kommer wid något deraf,	27. Och hvar och en som kommer vid
    han skall wara oren, och skall	    något af detta blifver oren; han
    twå sin kläder, och bada sig med	    skall två sina kläder och bada
    watn, och wara oren intil		    sig i vatten och vara oren ända
    aftonen.				    till aftonen.

28. Warder hon ren af hennes flöd,	28. Men om hon blifver ren från sitt
    så skall hon räkna sju dagar,	    flöde, skall hon räkna sju dagar
    sedan skall hon wara ren.		    och sedan vara ren.

29. Och på åttonde dagen skall hon	29. Men på åttonde dagen skall hon
    taga twå turturdufwor, eller twå	    taga sig två turturdufvor eller
    unga dufwor, och bära dem til	    två unga dufvor och bära dem
    Presten inför dörena af		    till prästen, till
    wittnesbördsens tabernakel.		    uppenbarelsetältets ingång.

30. Och Presten skall göra et		30. Och prästen skall offra den ena
    syndoffer af den ena; af den	    till syndoffre och den andra
    andra et bränneoffer, och		    till brännoffer; så skall
    försona henne för HERranom,		    prästen bringa försoning för
    öfwer hennes orenlighets flöd.	    henne inför Herrens ansikte,
					    till rening från hennes orena
					    flöde.

31. Så skolen I förwara Israels barn	31. Så skolen I bevara Israels barn
    för deras orenlighet, at de icke	    från orenhet, på det att de icke
    dö uti deras orenlighet, om de	    må dö i sin orenhet, om de orena
    göra mitt tabernakel orent, det	    mitt tabernakel, som står midt
    ibland eder är.			    ibland dem.

32. Detta är lagen om den som hafwer	32. Detta är lagen om den som har
    en flöd, och den som i sömnen	    flytning och om den som har
    hans säd flyter, så at han		    sädesutgjutning, så att han
    warder deraf oren:			    därigenom blifver oren,

33. Och öfwer henne som hafwer sina	33. och om den kvinna, som har sin
    blodsflöd, och den som en flöd	    månadsrening, och om den som har
    hafwer, ehwad det är man eller	    någon flytning, ehvad det är man
    qwinna, och när en man ligger	    eller kvinna, så ock om en man
    när ena oreno.			    som ligger hos en oren kvinna.


16. Capitlet.				16 KAPITLET.

Försonings-högtid, bocken.		Den stora försoningsdagen.

Och HERren talade med Mose, sedan de	Och Herren talade till Mose efter
twå Aarons söner döde woro, då de	Arons två söners död, de båda som
offrade för HERranom.			träffades af döden, när det trädde
					fram inför Herrens ansikte.

2. Och HERren sade: Säg dinom broder	2. Och Herren sade till Mose:
   Aaron, at han icke i alla tider
   ingår uti den innersta		   Säg till din broder Aron, att han
   helgedomen, inom förlotten inför	   icke på hvilken tid som helst får
   nådastolen som på arkenom är, at	   gå in i helgedomen innanför
   han icke dör; ty jag will låta se	   förlåten, framför nådastolen, som
   mig uti et moln på nådastolenom.	   är ofvanpå arken, på det att han
					   icke må dö; ty i molnskyn vill
					   jag uppenbara mig öfverr
					   nådastolen.

3. Utan härmed skall han gå in: med	3. Så skall förfaras, när Aron skall
   en ung stut til syndoffer, och	   gå in i helgedomen: Han skall
   med en wädur til brännoffer.		   taga en ungtjur till syndoffer
					   och en vädur till brännoffer;

4. Och skall kläda den helga linna	4. han skall ikläda sig en helig
   kjortelen uppå, och hafwa det	   lifklädnad af linne och hafva
   linna nederklädet uppå sitt kött,	   benkläder af linne öfver sitt
   och gjorda sig med et linnet		   kött, och han skall omgjorda sig
   bälte, och hafwa den linna hatten	   med ett bälte af linne och vira
   uppå; förty det äro de helga		   en hufvudbindel af linne om sitt
   kläden; och skall bada sitt kött	   hufvud; detta är de heliga
   med watn, och lägga dem uppå.	   kläderna, och han skall badda sin
					   kropp i vatten, innan han ikläder
					   sig dem.

5. Och skall taga utaf menighetene	5. Och af Israels barns menighet
   af Israels barnom, twå getabockar	   skall han mottaga två bockar till
   til syndoffer, och en wädur til	   syndoffer och en vädur till
   bränneoffer.				   brännoffer.

6. Och Aaron skall hafwa fram		6. Och Aron skall föra fram sin egen
   stuten, sitt syndoffer, och		   syndofferstjur och bringa
   försona sig och sitt hus.		   försoning för sig och sitt hus.

7. Och sedan taga de twå bockarna,	7. Sedan skall han taga de två
   och ställa dem fram för HERran	   bockarna och ställa dem inför
   inför dörena af wittnesbördsens	   Herrens ansikte, vid ingången
   tabernakel.				   till uppenbarelsetältet.

8. Och skall kasta lott öfwer de twå	8. Och Aron skall draga lott om de
   bockarna; den ena lotten		   två bockarna: en lott för Herren
   HERranom, den andra fribockenom.	   och en lott för Asasel.

9. Och skall offra den bocken til et	9. Och den bock, som lotten
   syndoffer, på hwilken HERrans	   bestämmer åt Herren, skall Aron
   lott föll.				   föra fram och offra till
					   syndoffer.

10. Men den bocken, öfwer hwilken	10. Men den bock, som lotten
    deß frias lott föll, skall han	    bestämmer åt Asasel, skall
    ställa lefwande fram för HERran,	    ställas lefvande inför Herrens
    at han skall försona honom, och	    ansikte, att försoning må
    släppa den fribocken i öknena.	    bringas för honom, på det att
					    han må släppas fri ut till
					    Asasel i öknen.

11. Och så skall han då hafwa fram	11. Aron skall alltså föra fram sin
    sins syndoffers stut, och		    syndoffersstjur och bringa
    försona sig och sitt hus, och	    försoning för sig och sitt hus;
    skall slagta honom.			    han skall slakta sin
					    syndofferstjur.

12. Och skall taga ena panno, full	12. Sedan skall han taga ett fyrfat,
    med glöd af altaret, som står	    fullt med glöd från altaret som
    för HERranom, och handena fulla	    står inför Herrens ansikte, och
    med stött rökwerk, och bära det	    taga sina händer fulla med stött
    inom förlotten.			    välluktande rökelse, och han
					    skall bära in detta innanför
					    förlåten.

13. Och lägga rökwerket på elden	13. Och rökelsen skall han lägga på
    inför HERranom, så at dambet af	    elden inför Herrens ansikte, så
    rökwerket skyler nådastolen, som	    att ett moln af rökelse skyler
    är på wittnesbördet, at han icke	    nådastolen, som är ofvanpå
    dör.				    vittnesbördet, på det att han
					    icke må dö.

14. Och skall taga blodet af		14. Och han skall taga af tjurens
    stutenom, och stänka med sitt	    blod och stänka med sitt finger
    finger up åt nådastolen,		    framtill på nådastolen, och
    frammantil.  Sju resor skall han	    framför nådastolen skall han
    så stänka af blodet för		    stänka blodet sju gånger med
    nådastolenom med hans finger.	    sitt finger.

15. Sedan skall han slagta bocken,	15. Sedan skall han slakta folkets
    folkens syndoffer, och bära af	    syndoffersbock och bära in hans
    hans blod der inom förlotten,	    blod innanför förlåten; och han
    och skall göra med hans blod	    skall göra med hans blod såsom
    såsom han gjorde med stutens	    han gjorde med tjurens blod: han
    blod, och stänka deßlikes dermed	    skall stänka därmed på
    frammantil, up åt nådastolen.	    nådastolen och framför
					    nådastolen.

16. Och skall alltså försona		16. Så skall han bringa försoning
    helgedomen af Israels barns		    för helgedomen och rena den från
    orenhet, och ifrå deras		    Israels barns orenheter och
    öfwerträdelse i alla deras		    öfverträdelser, hvad de än må
    synder.  Sammalunda skall han	    hafva syndat.  Och på samma sätt
    göra wittnesbördsens tabernakel;	    skall han göra med
    ty de äro orene, som omkring	    uppenbarelsetältet, som har sin
    ligga.				    plats hos dem midt ibland deras
					    orenheter.

17. Ingen menniska skall wara in uti	17. Och ingen människa får vara i
    wittnesbördsens tabernakel, när	    uppenbarelsetältet från den
    han går der in til at försona i	    stund, då han går in för att
    helgedomenom, til deß han går ut	    bringa försoning i helgedomen,
    igen; och skall alltså försona	    ända till dess han gått ut.  Så
    sig och sitt hus, och hela		    skall han bringa försoning för
    Israels menighet.			    sig och sitt hus och för Israels
					    hela församling.

18. Och när han utgår til altaret,	18. Sedan skall han gå ut till
    som står för HERranom, skall han	    altaret, som står inför Herrens
    försona det; och skall taga af	    ansikte, och bringa försoning
    stutens blod, och af bockens	    för det; han skall taga af
    blod, och stryka på altarens	    tjurens blod och af bockens blod
    horn allt omkring.			    och stryka på altarets horn
					    rundt omkring,

19. Och skall stänka af blodet med	19. och han skall stänka blodet
    sitt finger sju resor der uppå,	    därpå med sitt finger sju gånger
    och rensa, och helga det af		    och rena och helga det från
    Israels barns orenhet.		    Israels barns orenheter.

20. Och när han fullkomnat hafwer	20. När han så har fullbordat
    helgedomens och wittnesbördsens	    försoningen för helgedomen,
    tabernakels och altarens		    uppenbarelsetältet och altaret,
    försoning, skall han hafwa fram	    skall han föra fram den lefvande
    den lefwande bocken:		    bocken.

21. Och skall då Aaron lägga båda	21. Och Aron skall lägga båda sina
    sina händer på hans hufwud, och	    händer på den lefvande bockens
    bekänna öfwer honom alla Israels	    hufvud och bekänna öfver honom
    barns mißgerningar, och all		    Israels barns alla missgärningar
    deras öfwerträdelse i alla deras	    och alla deras öfverträdelser,
    synder, och skall lägga dem på	    hvad de än må hafva syndat; han
    bockens hufwud, och låta honom	    skall lägga dem på bockens
    löpa genom någons mans hjelp,	    hufvud och genom en man, som
    som förhanden är, i öknena.		    hålles därtill redo, släppa
					    honom ut i öknen.

22. At bocken skall bortbära alla	22. Så skall bocken bära alla deras
    deras mißgerningar på sig uti	    missgärningar på sig ut i
    wildmarkena; och låta honom i	    vildmarken; man skall släppa
    öknene.				    bocken ut i öknen.

23. Och Aaron skall gå in uti		23. Därefter skall Aron gå in i
    wittnesbördsens tabernakel, och	    uppenbarelsetältet och taga af
    afkläda sig de linna kläden, som	    sig linnekläderna, som han hade
    han på sig klädt hade, då han	    iklädt sig, då han gick in i
    gick in uti helgedomen, och		    helgedomen; och han skall lämna
    skall der låta blifwa dem:		    dem där.

24. Och skall bada sitt kött med	24. Och han skall bada sin kropp i
    watn på heligt rum, och kläda	    vatten på en helig plats och
    sin egen kläder uppå, och gå der	    ikläda sig sina vanliga kläder;
    ut, och göra sitt bränneoffer	    sedan skall han gå ut och offra
    och folkens bränneoffer, och	    sitt eget brännoffer och folkets
    försona både sig och folket:	    brännoffer och bringa försoning
					    för sig och för folket.

25. Och bränna up det feta af		25. Och fettet af syndoffersdjuret
    syndoffret på altarena.		    skall han förbränna på altaret.

26. Men den, som förde fribocken ut,	26. Men den som släppte bocken ut
    skall twå sin kläder, och bada	    till Asasel skall två sina
    sitt kött med watn, och sedan	    kläder och bada sin kropp i
    komma igen i lägret.		    vatten; därefter får han gå in i
					    lägret.

27. Syndoffrens stut och syndoffrens	27. Och syndofferstjuren och
    bock, hwilkas blod til försoning	    syndoffersbocken, hvilkas blod
    burit wardt in i helgedomen,	    blef inburet för att bringa
    skall man föra utom lägret, och	    försoning i helgedomen, skola
    upbränna i elde, både deras hud,	    föras bort utanför lägret, och
    kött och träck.			    man skall bränna upp dem i eld
					    med deras hud och kött och
					    orenlighet.

28. Och den som bränner det up, han	28. Och den som bränner upp detta
    skall twå sin kläder, och bada	    skall två sina kläder och bada
    sitt kött med watn, och sedan	    sin kropp i vatten; därefter får
    komma i lägret.			    han gå in i lägret.

29. Och skall detta wara eder en	29. Och detta skall vara för eder en
    ewig rätt: På tionde dagenom i	    evärdlig stadga: I sjunde
    sjunde månadenom skolen I späka	    månaden, på tionde dagen i
    edra kroppar, och ingen gerning	    månaden, skolen i späka eder och
    göra, ware sig inländsk eller	    icke göra något arbete, hvarken
    utländsk ibland eder:		    infödingen eller främlingen, som
					    bor ibland eder.

30. Förty på den dagen sker edor	30. Ty på den dagen skall försoning
    försoning, så at I warden		    bringas för eder till att rena
    rengjorde; ifrån alla edra		    eder; från alla edra synder
    synder warden I rengjorde för	    skolen I renas inför Herrens
    HERranom.				    ansikte.

31. Derföre skall det wara eder den	31. En hvilosabbat skall den vara
    störste Sabbath, och I skolen	    för eder, och I skolen då späka
    späka edra kroppar: En ewig rätt	    eder.  Detta skall vara en
    ware det.				    evärdlig stadga.

32. Men den försoningen skall en	32. Och den präst, som blifvit smord
    Prester göra, den man wigt		    och mottagit handfyllning till
    hafwer, och hwilkens hand man	    att vara präst i sin faders
    fyllt hafwer til en Prest i hans	    ställe, skall bringa denna
    faders stad; och skall kläda på	    försoning; han skall ikläda sig
    sig de linna kläder, som äro	    linnekläderna, de heliga
    heliga kläden:			    kläderna,

33. Och skall alltså försona den	33. och han skall bringa försoning
    helga helgedomen, och		    för det allraheligaste och
    wittnesbördsens tabernakel, och	    försoning för uppenbarelsetältet
    altaret, och Presterna, och allt	    och altaret, och han skall
    folket af menighetene.		    bringa försoning för prästerna
					    och allt folket i församlingen.

34.  Det skall wara eder en ewig	34. Detta skall vara för eder en
     rätt, at I försonen Israels	    evärdlig stadga, att försoning
     barn af alla deras synder, ena	    skall bringas för Israels barn
     reso om året.  Och Mose gjorde	    till rening från alla deras
     såsom HERren honom budit hade.	    synder, en gång om året.

					    Och han gjorde såsom Herren hade
					    bjudit Mose.


17. Capitlet.				17 KAPITLET.

Hwarest och hwilkom offras bör.		Slaktandet af djur.  Förbud att
					förtära blod och köttet af själfdöda
Blod, as.				eller rifna djur.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Tala med Aaron och hans söner,	2. Tala till Aron och hans söner och
   och all Israels barn, och säg til	   alla Israels barn och säg till
   dem: Detta är det HERren budit	   dem: Detta är hvad Herren har
   hafwer:				   bjudit och sagt:

3. Hwilken af Israels hus, som i	3. Om någon af Israels hus i lägret
   lägret, eller utanför lägret,	   eller utanför lägret slaktar ett
   slagtar en oxa, eller lamb, eller	   fäkreatur eller ett lamm eller en
   get:					   get

4. Och intet bär fram för dörena af	4. utan att föra fram djuret till
   wittnesbördsens tabernakel det	   uppenbarelsetältets ingång för
   som HERranom för et offer burit	   att frambära det såsom en
   warder inför HERrans boning, han	   offergåva åt Herren framför
   skall för blod brotslig wara,	   Herrens tabernakel, så skall
   såsom den som blod utgjutit		   detta tillräknas den mannen såsom
   hafwer; och sådana menniska skall	   blodskuld, ty blod har han
   utrotad warda utu sitt folk.		   utgjutit, och den mannen skall
					   utrotas ur sitt folk.

5. Derföre skola Israels barn deras	5. Därför skola Israels barn föra
   offer, som de på fria markene	   sina slaktdjur, hvilka de plägat
   offra wilja, bära fram för		   slakta ute på marken, fram till
   HERran, inför dörena af		   Herren, till uppenbarelsetältets
   wittnesbördsens tabernakel til	   ingång, till prästen, och där
   Presten, och der offra deras		   slakta dem såsom tackoffer åt
   tackoffer HERranom.			   Herren.

6. Och Presten skall stänka blodet	6. Och prästen skall hålla blodet på
   på HERrans altare inför dörena af	   Herrens altare vid ingången till
   wittnesbördsens tabernakel, och	   uppenbarelsetältet och förbränna
   bränna up det feta, HERranom til	   fettet till en välbehaglig lukt
   en söt lukt.				   för Herren.

7. Och ingalunda mer offra djeflomen	7. Och de skola icke mer offra sina
   deras offer, med hwilkom de hor	   slaktoffer åt de onda andar, som
   bedrifwa.  Det skall dem wara en	   de löpa efter i horeri.  Detta
   ewig rätt i deras efterkommandom.	   skall vara en evärdlig stadga för
					   dem från släkte till släkte.

8. Derföre skalt du säga dem:		8. Och du skall säga till dem: 
   Hwilken menniska af Israels huse,
   eller ock en främling, den ibland	   Om någon af Israels hus eller af
   eder är, som gör et offer eller	   främlingarna, som bo ibland dem,
   bränneoffer:				   offrar ett brännoffer eller ett
					   slaktoffer

9. Och bär det icke in för dörena af	9. och icke för det fram till
   wittnesbördsens tabernakel, at	   uppenbarelsetältets ingång för
   han gör det HERranom, den skall	   att offra det åt Herren, så skall
   utrotad warda utu hans folk.		   den mannen utrotas ur sitt folk.

10. Och hwilken menniska, ware sig	10. Och om någon af Israels hus
    af Israels huse, eller en		    eller af främlingarna, som bo
    främling ibland eder, äter något	    ibland dem, förtär något blod,
    blod; emot honom skall jag sätta	    så skall jag vända mitt ansikte
    mitt anlete, och skall utrota	    mot honom, som förtär blodet,
    honom midt utu hans folk:		    och utrota honom ur hans folk.

11. Ty kroppsens lif är uti blodet,	11. Ty allt kötts själ är i blodet,
    och jag hafwer gifwit eder det	    och jag har gifvit eder det till
    til altaret, at edra själar		    altaret, till att bringa
    skola dermed försonade warda:	    försoning för edra själar; ty
    Förty blodet är försoning för	    blodet är det som bringar
    lifwet:				    försoning genom själen som är
					    däri.

12. Derföre hafwer jag sagt Israels	12. Därför säger jag till Israels
    barnom: Ingen själ ibland eder	    barn: Ingen af eder skall
    skall äta blod, och ingen		    förtära blod; och främlingen,
    främling, som ibland eder bor.	    som bor ibland eder, skall icke
					    heller förtära blod.

13. Och hwilken menniska, ware sig	13. Och om någon af Israels barn
    af Israels huse, eller en		    eller af främlingarna, som bo
    främling ibland eder, som tager	    ibland dem, fäller ett villebråd
    et djur eller fogel i jagt, det	    af fyrfotadjur eller en fågel,
    man äter, han skall utgjuta deß	    sådant som får ätas, så skall
    blod, och öfwertäcka honom med	    han låta blodet rinna ut och
    jord.				    öfvertäcka det med jord.

14. Ty kroppsens lif är i sinom		14. Ty så är det med allt kötts
    blod.  Och jag hafwer sagt		    själ, att blodet är det som
    Israels barnom: I skolen ingen	    innehåller själen; därför säger
    kropps blod äta; ty kroppsens	    jag till Israels barn: I skolen
    lif är i sinom blod.  Den det	    icke förtära något kötts blod.
    äter, han skall utrotad warda.	    Ty blodet är allt kötts själ;
					    hvar och en som förtär det skall
					    utrotas.

15. Och hwilken själ som äter et as,	15. Och hvar och en som äter ett
    eller det af wilddjur rifwit är,	    själfdödt eller ihjälrifvet
    ware sig en inländsk eller		    djur, ehvad han är inföding
    utländsk, han skall twå sin		    eller främling, skall två sina
    kläder, och bada sig med watn,	    kläder och bada sig i vatten och
    och wara oren intil aftonen, så	    vara oren ända till aftonen; då
    warder han ren.			    blifver han ren.

16. Om han icke twår sin kläder,	16. Men om han icke tvår sina kläder
    eller sig icke badar, skall han	    och icke badar sin kropp, kommer
    bära sina mißgerning.		    han att bära på missgärning.


18. Capitlet.				18 KAPITLET.

Förbudna leder och beblandelser.	Förbjudna leder.  Onaturlig
					beblandelse.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Tala med Israels barn, och säg	2. Tala till Israels barn och säg
   til dem: Jag är HERren edar Gud.	   till dem:

3. I skolen icke göra efter som görs	3. Jag är Herren, eder Gud.  I
   i Egypti land, der I bott hafwen;	   skolen icke göra såsom man gör i
   och icke efter som görs i Canaans	   Egyptens land, där I hafven
   land, der jag dig införa skall; I	   bott.  Ej heller skolen I göra
   skolen icke heller hålla eder wid	   såsom man gör i Kanaans land, dit
   deras sätt;				   jag vill föra eder; I skolen icke
					   vandra efter deras stadgar.

4. Utan efter mina rätter skolen I	4. Efter mina rätter skolen I göra,
   göra, och mina stadgar skolen I	   och mina stadgar skolen I hålla
   hålla, at I wandren derutinnan:	   och vandra efter dem.  Jag är
   Ty jag är HERren edar Gud.		   Herren, eder Gud.

5. Derföre skolen I hålla mina		5. Ja, I skolen hålla mina stadgar
   stadgar, och mina rätter; ty		   och rätter, ty den människa, som
   hwilken menniska dem göra, han	   gör efter dem, skall lefva genom
   skall derigenom lefwa: Ty jag är	   dem.  Jag är Herren.
   HERren.

6. Ingen skall gå in til sina nästa	6. Ingen bland eder skall komma vid
   blodsfränko, til att blotta		   någon kvinna, som är hans nära
   hennes blygd: Ty jag är HERren.	   blodsförvant, och blotta hennes
					   blygd.  Jag är Herren.

7. Du skalt dins faders och dine	7. Du skall icke blotta din faders
   moders blygd icke blotta: Hon är	   blygd genom att blotta din moders
   din moder, derföre skalt du icke	   blygd; hon är din moder, du skall
   blotta hennes blygd.			   icke blotta hennes blygd.

8. Du skalt icke blotta dins faders	8. Du skall icke blotta någon annan
   hustrus blygd; ty det är dins	   kvinnas blygd, som är din faders
   faders blygd.			   hustru, ty det är din faders
					   blygd.

9. Du skalt icke blotta dine systers	9. Du skall icke blotta din systers
   blygd, den dins faders, eller	   blygd, ehvad hon är din faders
   dine moders dotter är, hema eller	   dotter eller din moders dotter,
   ute född.				   ehvad hon är född hemma eller
					   född ute.

10. Du skalt icke blotta dine		10. Du skall icke blotta din
    sonadotters, eller dine		    sondotters eller din
    dotterdotters blygd; ty det är	    dotterdotters blygd, ty det är
    din blygd.				    din egen blygd.

11. Du skalt icke blotta dins faders	11. Du skall icke blotta din faders
    hustrus dotters blygd, den dinom	    hustrus dotters blygd, ty hon är
    fader född är, och din syster	    af din faders släkt, hon är din
    är.					    syster.

12. Du skalt icke blotta dins		12. Du skall icke blotta din faders
    fadersysters blygd; ty hon är	    systers blygd; hon är din faders
    dins faders nästa blodsfränka.	    nära blodsförvant.

13. Du skalt icke blotta dine		13. Du skall icke blotta din moders
    modersysters blygd; ty hon är	    systers blygd, ty hon är din
    dine moders nästa blodsfränka.	    moders nära blodsförvant.


14. Du skalt icke blotta dins		14. Du skall icke blotta din faders
    faderbroders blygd, så at du	    broders blygd: vid hans hustru
    tager hans hustru; ty hon är din	    skall du icke komma; hon är din
    swägerska.				    faders syster.

15. Du skalt icke blotta dine		15. Du skall icke blotta din
    sonahustrus blygd; ty hon är	    svärdotters blygd; hon är din
    dins sons hustru, derföre skalt	    sons hustru, hennes blygd skall
    du icke blotta hennes blygd.	    du icke blotta.

16. Du skalt icke blotta dins		16. Du skall icke blotta din broders
    broders hustrus blygd; ty hon är	    hustrus blygd, ty det är din
    dins broders blygd.			    broders blygd.

17. Du skalt icke blotta dine		17. Du skall icke blotta en kvinnas
    hustrus, samt med hennes dotters	    blygd och tillika hennes
    blygd: ej heller taga hennes	    dotters; du skall icke heller
    sons dotter, eller dotterdotter,	    taga till hustru hennes
    til at blotta hennes blygd; ty	    sondotter eller dotterdotter och
    hon är hennes nästa blodsfränka:	    blotta dennas blygd; de äro nära
    och det är en last.			    blodsförvanter, sådan är en
					    skändlighet.

18. Du skalt ock icke taga dins		18. Och du skall icke till hustru
    hustrus syster, til at blotta	    taga en kvinna jämte hennes
    hennes blygd, henne emot, medan	    syster, så att du uppväcker
    hon ännu lefwer.			    fiendskap mellan dem, i det att
					    du blottar den enas blygd och
					    tillika den andras, medan den
					    förra lefver.

19. Du skalt icke gå in til		19. Du skall icke komma vid en
    qwinnona, så länge hon hafwer	    kvinna och blotta hennes blygd,
    sina sjuko i sine orenhet, til	    när hon är oren och under sin
    at blotta hennes blygd.		    månadsrening.

20. Du skalt ock icke ligga när dins	20. Med din nästas hustru skall du
    nästas hustru, til at beblanda	    icke beblanda dig, så att du
    dig med henne, dermed du orenar	    genom henne blifver oren.
    dig på henne.

21. Du skalt ock icke gifwa af dine	21. Du skall icke gifva någon af
    säd, at det skall upbrännas för	    dina afkomlingar till offer åt
    Molech, at du icke ohelgar dins	    Molok; du skall icke ohelga din
    Guds namn; ty jag är HERren.	    Guds namn.  Jag är Herren.

22. Du skalt icke ligga när drängar,	22. Du skall icke ligga hos en man
    såsom när ena qwinno; ty det är	    såsom man ligger hos en kvinna;
    en styggelse.			    det är en styggelse.

23. Du skalt ock icke ligga när		23. Du skall icke beblanda dig med
    något djur, at du dermed orenar	    något djur, så att du genom
    dig: Och ingen qwinna skall		    detta blifver oren.  Och ingen
    skaffa hafwa med något djur; ty	    kvinna skall hafva att skaffa
    det är en styggelse.		    med något djur, så att hon
					    beblandar sig därmed; det är en
					    vederstygglighet.

24. I skolen uti intet af detta		24. I skolen icke orena eder med
    orena eder; förty uti allt detta	    något af allt detta, ty med allt
    hafwa Hedningarne orenat sig,	    sådant hafva de hedningar orenat
    hwilka jag skall här utdrifwa	    sig, som jag fördrifver för
    för eder.				    eder.

25. Och landet är derigenom orenadt:	25. Därigenom har landet blifvit
    Och jag skall söka deras		    orenadt, och jag har på det
    mißgerningar på dem, så at		    hemsökt dess missgärning, så att
    landet skall utspy sina		    landet har utspytt sina
    inbyggare.				    inbyggare.

26. Derföre håller mina stadgar och	26. Så hållen då I mina stadgar och
    rätter, och görer intet af denna	    rätter, och ingen af eder, ehvad
    styggelsen, antingen inländske	    han är inföding eller en
    eller utländske ibland eder:	    främling, som bor ibland eder,
					    må göra någon af alla dessa
					    styggelser.

27. Ty all sådana styggelse hafwa	27. Ty alla dessa styggelser hafva
    landsens folk gjort, som för	    landets inbyggare, som varit där
    eder woro, och hafwa orenat		    före eder, bedrifvit, så att
    landet:				    landet har blifvit orenadt.

28. På det at landet ock icke utspyr	28. Gören intet sådant, på det att
    eder, då I det orenen, lika som	    landet icke må utspy eder, om I
    det hafwer utspytt Hedningarna,	    så orenen det, likasom det
    som för eder woro.			    utspyr det folk, som har bott
					    där före eder.

29. Förty, de som göra denna		29. Ty hvar och en som gör någon af
    styggelsen, deras själar skola	    alla dessa styggelser skall
    utrotade warda utu deras folk.	    utrotas ur sitt folk, hvar och
					    en som gör sådant.

30. Derföre håller mina stadgar, at	30. Iakttagen därför hvad jag bjudit
    I icke gören efter de styggeliga	    eder iakttaga, så att I icke
    seder, som för eder woro, at I	    gören efter någon af de
    icke dermed orenade warden; ty	    styggeliga stadgar, som man har
    jag är HERren edar Gud.		    följt före eder, och så orenen
					    eder genom dem.  Jag är Herren,
					    eder Gud.


19. Capitlet.				19 KAPITLET.

Helighets-regler.			Helighetsregler.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Tala med hela menighetene af		2. Tala till Israels barns hela
   Israels barn, och säg til dem: I	   menighet och säg till dem:
   skolen wara helige; ty jag är
   helig, HERren edar Gud.		   I skolen vara heliga, ty jag,
					   Herren, eder Gud, är helig.

3. Hwar och en frukte sina moder,	3. Hvar och en af eder frukte sin
   och sin fader: Håller mina		   moder och sin fader.  Mina
   helgedagar; ty jag är HERren edar	   sabbater skolen i hålla.  Jag är
   Gud.					   Herren, eder Gud.

4. I skolen icke wända eder til		4. I skolen icke vända eder till
   afgudar, och skolen icke göra	   afgudar och icke göra eder gjutna
   eder gutna gudar; ty jag är		   gudar.  Jag är Herren, eder Gud.
   HERren edar Gud.

5. Och när I wiljen göra HERranom	5. När I viljen offra tackoffer åt
   tackoffer, så skolen I offra det,	   Herren, skolen I offra det på
   at det må wara honom täckt:		   sådant sätt, att I blifven
					   välbehagliga.

6. Och skolen det äta på samma		6. Samma dag I offren det skall det
   dagen, då I offren det, och på	   ätas, eller ock den följande
   den andra dagen.  Hwad qwart		   dagen; men det som blifver öfver
   blifwer til tredje dagen, det	   till tredje dagen skall
   skall man bränna up i eld.		   uppbrännas i eld.

7. Äter der någor af på tredje		7. Om det ätes på tredje dagen, så
   dagen, så är han en styggelse,	   är det en vederstygglighet; det
   och warder icke tacknämlig:		   blifver då icke välbehagligt.

8. Och den samme ätaren skall bära	8. Den som äter däraf kommer att
   sin mißgerning, at han HERrans	   bära på en missgärning, ty han
   helgedom hafwer ohelgat; och den	   har ohelgat det som var helgadt
   själen skall utrotad warda utu	   åt Herren, och han skall utrotas
   sitt folk.				   ur sitt folk.

9. När du upskär af ditt land, skalt	9. När I inbärgen skörden af edert
   du icke skära intil ändan allt	   land, skall du icke skörda intill
   omkring, och icke noga allt		   yttersta kanten af din åker, icke
   afhemta.				   heller skall du göra någon
					   axplockning efter din skörd.

10. Sammalunda skalt du ej heller	10. Och i din vingård skall du icke
    noga berga din wingård, eller	    göra någon efterskörd, och de
    uphemta de affallna bären: Utan	    affallna drufvorna i din vingård
    skall det blifwa låta för de	    skall du icke plocka upp; du
    fattiga och främlingar; ty jag	    skall lämna detta kvar åt den
    är HERren edar Gud.			    fattige och åt främlingen.  Jag
					    är Herren, eder Gud.

11. I skolen icke stjäla eller		11. I skolen icke stjäla eller
    ljuga, eller handla falskeliga	    ljuga eller begå något svek mot
    den ene med den andra.		    hvarandra.

12. I skolen icke swärja falskt wid	12. I skolen icke svärja falskt vid
    mitt namn, och ohelga dins Guds	    mitt namn; då ohelgar du din
    namn; ty jag är HERren.		    Guds namn.  Jag är Herren.

13. Du skalt icke göra dinom nästa	13. Du skall icke med orätt afhända
    orätt, eller röfwa honom.  Din	    din nästa något eller taga något
    dagakarls lön skall icke blifwa	    ifrån honom med våld.  Du skall
    när dig intill morgonen.		    icke förhålla dagakarlen hans
					    lön öfver natten till morgonen.

14. Du skalt icke banna dem döfwa.	14. Du skall icke förbanna en döf,
    Du skalt icke sätta för den		    och för en blind skall du icke
    blinda något, der han kan stöta	    lägga något hvarpå han kan
    sig uppå; utan du skalt frukta	    falla; du skall frukta din Gud.
    din Gud; ty jag är HERren.		    Jag är Herren.

15. I skolen icke handla orätt i	15. I skolen icke göra orätt i
    dome, och skalt icke skona dem	    domen; du skall icke hafva
    ringa, och icke ära den mägtiga,	    anseende till den ringes person,
    utan skalt döma dinom nästa		    ej heller vara partisk för den
    rätt.				    mäktige; du skall döma din nästa
					    rätt.
16. Du skalt icke wara en bakdantare
    ibland ditt folk.  Du skalt ock	16. Du skall icke gå med förtal
    icke stå emot dins nästas blod;	    bland ditt folk; du skall icke
    ty jag är HERren.			    stå efter din nästas blod.  Jag
					    är Herren.

17. Du skalt icke hata din broder i	17. Du skall icke hafva hat till din
    dino hjerta; utan du skalt		    broder i ditt hjärta, men väl må
    straffa din nästa, på det du	    du tillrättavisa din nästa, på
    icke skalt lida skuld för hans	    det att du icke för hans skull
    skull.				    må komma att bära på synd.

18. Du skalt icke hämnas, och icke	18. Du skall icke hämnas och icke
    behålla någon owilja emot dins	    hysa agg mot någon af ditt folk,
    folks barn.  Du skalt älska din	    utan du skall älska din nästa
    nästa såsom dig sjelfwan; ty jag	    såsom dig själf.  Jag är Herren.
    är HERren.

19. Mina stadgar skolen I hålla, at	19. Mina stadgar skolen I hålla: Du
    du icke låter din boskap hafwa	    skall icke låta två slags djur
    beblandning med annor djur; och	    af din boskap para sig med
    icke sår din åker med blandad	    hvarandra; din åker skall du
    säd: Och at ingen klädnad kommer	    icke beså med två slags säd; en
    på dig, som af ull och lin		    klädnad af två olika slags garn
    tilhopa kommen är.			    får icke komma på dig.

20. Om en man ligger när ena qwinno,	20. Om en man har legat hos en
    och beblandar sig med henne, och	    kvinna och beblandat sig med
    hon är en trälinna, och är af	    henne och hon är trälinna i en
    enom androm kränkt, dock är icke	    annan mans våld och hon icke har
    löst, eller frihet fått hafwer,	    blifvit friköpt eller frigifven,
    det skall straffadt warda; men	    då skola de straffas, men icke
    icke skola de dö: Ty hon hafwer	    dödas, eftersom hon icke var
    icke warit fri.			    fri.

21. Men han skall frambära HERranom	21. Och han skall föra fram sitt
    för sina skuld en wädur til		    skuldoffer inför Herren, till
    skuldoffer, inför dörena af		    uppenbarelsetältets ingång, en
    wittnesbördsens tabernakel.		    skuldoffersvädur.

22. Och Presten skall försona honom	22. När så prästen medelst
    med skuldoffret för HERranom,	    skuldoffersväduren bringar
    för den synd, som han gjort		    försoning för honom inför
    hafwer: Så warder honom Gud		    Herrens ansikte för den synd han
    nådelig öfwer hans synd, som han	    begått, så blifver den synd han
    gjort hafwer.			    begått honom förlåten.

23. När I kommen i landet, och		23. När I kommen in i landet och
    planteren allahanda trä, der man	    planteren träd af olika slag med
    af äter, skolen I afskära deras	    ätbar frukt, så skolen I anse
    förhud med deras frukt: I tre år	    deras frukt såsom deras förhud.
    skolen I hålla dem för		    I tre år skolen I hålla dem för
    oomskorna, så at I icke äten	    oomskurna och icke äta af dem;
    dem.

24. Men i fjerde årena skall all	24. men under det fjärde året skall
    deras frukt wara helgad och		    all deras frukt vara helgad till
    prisad HERranom:			    Herrens lof,

25. I femte årena skolen I äta		25. och först under det femte skolen
    fruktena, och samla henne in; ty	    I äta deras frukt.  Så skolen I
    jag är HERren edar Gud.		    göra, på det att de må gifva så
					    mycket större afkastning åt
					    eder.  Jag är Herren, eder Gud.

26. I skolen intet äta med blod: I	26. I skolen icke äta något med blod
    skolen icke akta på foglarop;	    uti.  I skolen icke befatta eder
    eller wälja några dagar.		    med spådom eller teckentyderi.

27. I skolen icke skära någon plätt	27. I skolen icke rundklippa kanten
    på edart hufwud, och icke		    af edert hufvudhår, ej heller
    allstinges raka edart skägg af.	    skall du afstympa kanten af ditt
					    skägg.

28. I skolen icke skära något märke	28. I skolen icke göra något märke
    på edar kropp öfwer en dödan;	    på eder kropp för någon död, ej
    eller skrifwa bokstäfwer på		    heller inbränna skrifttecken på
    eder; ty jag är HERren.		    eder.  Jag är Herren.

29. Du skalt icke hålla dina dotter	29. Du skall icke ohelga din dotter
    til boleri, på det at landet	    med att låta henne blifva en
    icke skall bedrifwa boleri, och	    sköka, på det att icke landet må
    warda fullt med laster.		    förfalla i skökoväsende och
					    blifva uppfylldt af skändlighet.

30. Håller mina helgedagar, och		30. Mina sabbater skolen I hålla,
    frukter för min helgedom; ty jag	    och för min helgedom skolen I
    är HERren.				    hafva fruktan.  Jag är Herren.

31. I skolen icke wända eder til	31. I skolen icke vända eder till
    spåmän, och fråger intet af de	    andar, som tala genom besvärjare
    teknatydare, at I icke warden	    eller signare.  Söken icke
    orenade på dem; ty jag är HERren	    sådana, så att I blifven orena
    edar Gud.				    genom dem.  Jag är Herren, eder
					    Gud.

32. För et grått hufwud skalt du	32. För ett grått hufvud skall du
    upstå, och ära de gamla; ty du	    stå upp, och den gamle skall du
    skalt frukta din Gud; ty jag är	    ära; du skall frukta din Gud.
    HERren.				    Jag är Herren.

33. Om en främling warder boendes	33. När en främling bor hos eder i
    när eder i edro lande, den		    edert land, skolen I icke
    skolen I icke öfwerfalla.		    förtrycka honom.

34. Han skall bo när eder såsom en	34. Främlingen, som bor hos eder,
    inländsk ibland eder; och du	    skall räknas såsom en inföding
    skalt älskan såsom dig sjelfwan:	    bland eder, du skall älska honom
    Förty I woren ock främlingar i	    såsom dig själf; I hafven ju
    Egypti lande.  Jag är HERren	    själfva varit främlingar i
    edar Gud.				    Egyptens land.  Jag är Herren,
					    eder Gud.

35. I skolen intet olika handla, i	35. I skolen icke göra orätt i
    dom, med aln, med wigt, med		    domen, icke i fråga om mått,
    mått.				    vikt eller mål.

36. Rätt wåg, rätt pund, rätt		36. Riktig våg, riktiga vikter,
    skeppa, rätt kanna skall wara	    riktig efa, riktigt hinmått
    när eder; ty jag är HERren edar	    skolen I hafva.  Jag är Herren,
    Gud, som hafwer fört eder utur	    eder Gud, som har fört eder ut
    Egypti land:			    ur Egyptens land.

37. At I skolen hålla och göra alla	37. Så skolen I nu hålla alla mina
    mina stadgar, och alla mina		    stadgar och alla mina rätter och
    rätter; ty jag är HERren.		    göra efter dem.  Jag är Herren.


20. Capitlet.				20 KAPITLET.

Molechs offer.  Spåmäns, blodskams	Straffbestämmelser.
straff.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Säg Israels barnom: Hwilken af	2. Du skall ock säga till Israels
   Israels barn, eller en främling,	   barn:
   som bor i Israel, gifwer af sine
   säd Molech, han skall döden dö;	   Om någon af Israels barn eller af
   folket i landena skall stena		   främlingarna, som bo i Israel,
   honom.				   gifver någon af sina afkomlingar
					   åt Molok, så skall han straffas
					   med döden; folket i landet skall
					   stena honom.

3. Och jag skall sätta mitt anlete	3. Och jag skall vända mitt ansikte
   emot sådana mennisko, och skall	   mot den mannen och utrota honom
   utrota honom utu hans folk;		   ur hans folk, därför att han har
   derföre, at han af sine säd		   gifvit en af sina afkomlingar åt
   gifwit hafwer Molech, och orenat	   Molok och därmed orenat min
   min helgedom, och ohelgat mitt	   helgedom och ohelgat mitt heliga
   helga namn.				   namn.

4. Och om folket i landet se genom	4. Om folket i landet i landet ser
   finger med de menniskone, som af	   genom fingrarna med den mannen,
   sine säd hafwer gifwit Molech, så	   när han gifver en af sina
   at de icke dräpa honom;		   afkomlingar åt Molok, så att de
					   icke döda honom,

5. Så will jag dock sätta mitt		5. då skall jag själf vända mitt
   anlete emot den menniskan, och	   ansikte mot den mannen och mot
   emot hans slägt, och skall utrota	   hans släkt; och honom och alla
   honom, och alla de som efter		   dem som hafva följt honom och
   honom med Molech hor bedrifwit	   lupit i horeri efter Molok skall
   hafwa, utu deras folk.		   jag utrota ur deras folk.

6. Om en själ wänder sig til spåmän	6. Och om någon vänder sig till
   och teknatydare, så at hon hor	   andar, som tala genom besvärjare
   bedrifwer efter dem; så will jag	   eller signare, för att i horeri
   sätta mitt anlete emot den samma	   löpa efter dem, så skall jag
   själen, och will utrota henne utu	   vända mitt ansikte mot honom och
   hennes folk.				   utrota honom ur hans folk.

7. Derföre helger eder, och warer	7. Så skolen I nu hålla eder heliga
   helige; ty jag är HERren edar	   och vara heliga; ty jag är
   Gud.					   Herren, eder Gud.

8. Och håller mina stadgar, och		8. Och I skolen hålla mina stadgar
   görer dem; ty jag är HERren, den	   och göra efter dem.  Jag är
   eder helgar.				   Herren, som helgar eder.

9. Den som bannar sin fader eller	9. Om någon förbannar sin fader
   sina moder, han skall döden dö;	   eller sin moder, skall han
   hans blod ware öfwer honom, at	   straffas med döden; sin fader och
   han sin fader eller moder bannat	   sin moder har han förbannat,
   hafwer.				   blodskuld låder vid honom.

10. Den som hor bedrifwer med någors	10. Om någon bedrifver hor med en
    mans hustru, den skall döden dö,	    annan mans hustru, om han
    både horkarlen och horkonan;	    bedrifver hor med sin nästas
    derföre, at han med sins nästas	    hustru, så skola de straffas med
    hustru hor bedrifwit hafwer.	    döden, både mannen och kvinnan,
					    som hafva bedrifvit hor.

11. Om någor ligger när sins faders	11. Om någon ligger hos en kvinna,
    hustru, så at han sins faders	    som är hans faders hustru, så
    blygd blottat hafwer, de skola	    blottar han sin faders blygd; de
    både döden dö; deras blod ware	    skola båda straffas med döden,
    öfwer dem.				    blodskuld låder vid dem.

12. Om någor ligger när sina		12. Om någon ligger hos sin
    sonahustru, så skola de både	    svärdotter, så skola de båda
    döden dö; förty de hafwa gjort	    straffas med döden; de hafva
    ena skam; deras blod ware öfwer	    bedrifvit en vederstygglighet,
    dem.				    blodskuld låder vid dem.

13. Om någor ligger nära en dräng,	13. Om en man ligger hos en annan
    såsom när ena qwinno, de hafwa	    man såsom man ligger hos en
    gjort en stygghet, och skola	    kvinna, så göra de båda en
    både döden dö; deras blod ware	    styggelse; de skola straffas med
    öfwer dem.				    döden, blodskuld låder vid dem.

14. Om någor tager en hustru, och	14. Om någon till hustru tager en
    hennes moder dertil, han hafwer	    kvinna och tillika hennes moder,
    gjort en last; man skall bränna	    så är det en skändlighet; man
    honom up i elde, och de båda	    skall uppbränna både honom och
    med, at ingen last blifwer		    dem i eld, att icke någon
    ibland eder.			    skändlighet må finnas bland
					    eder.

15. Om någor hafwer skaffa med		15. Om en man beblandar sig med
    oskälig djur, han skall döden	    något djur, så skall han
    dö, och djuret skall man dräpa.	    straffas med döden, och djuret
					    skolen I dräpa.

16. Om en qwinna låter sig in til	16. Och om en kvinna kommer vid
    något oskäligt djur, så at hon	    något djur och beblandar sig
    dermed hafwer skaffa, den skalt	    därmed, så skall du dräpa både
    du dräpa, och djuret deßlikes:	    kvinnan och djuret; de skola
    Döden skola de dö; deras blod	    straffas med döden, blodskuld
    ware öfwer dem.			    låder vid dem.

17. Om någor tager sina syster, sins	17. Om någon tager till hustru sin
    faders dotter, eller sine moders	    syster, sin faders dotter eller
    dotter, och skådar hennes blygd,	    sin moders dotter, och ser
    och hon åter hans blygd, det är	    hennes blygd och hon ser hans
    en skam; de skola förgöras inför	    blygd, så är det en skamlig
    deras slägtes folk: Ty han		    gärning, och de skola utrotas
    hafwer blottat sine systers		    inför sitt folks ögon; han har
    blygd; han skall bära sina		    blottat sin systers blygd, han
    skuld.				    bär på missgärning.

18. Om en man ligger när ena qwinno	18. Om någon ligger hos en kvinna,
    i hennes krankhets tid, och		    som har sin månadsrening, och
    blottar hennes blygd, och		    blottar hennes blygd, i det att
    uplåter hennes brunn, och hon	    han aftäcker hennes brunn och
    blottar sins blods brunn; de	    hon blottar sitt blods brunn, så
    skola både förgjorde warda utu	    skola de båda utrotas ur sitt
    deras folk.				    folk.

19. Dine modersysters blygd, och	19. Du skall icke blotta din moders
    dine fadersysters blygd skalt du	    systers eller din faders systers
    icke blotta: Ty en sådana hafwer	    blygd.  Ty den så gör aftäcker
    sina nästa blodsfränko blottat;	    sin nära blodsförvants blygd; de
    och de skola bära deras skuld.	    komma att bära på missgärning.

20. Om någor ligger när sins		20. Om någon ligger hos sin
    faderbroders hustru, den hafwer	    farbroders hustru, så blottar
    sins faderbroders blygd blottat:	    han sin farbroders blygd; de
    De skola bära deras synd; utan	    komma att bära på synd, barnlösa
    barn skola de dö.			    skola de dö.

21. Om någor tager sins broders		21. Om någon tager sin broders
    hustru, det är en skamlig		    hustru, så är det en oren
    gerning: De skola wara utan		    gärning; han blottar då sin
    barn, derföre, at han hafwer	    broders blygd, barnlösa skola de
    sins broders blygd blottat.		    blifva.

22. Så håller nu alla mina stadgar	22. Så skolen I nu hålla alla mina
    och mina rätter, och görer dem,	    stadgar och alla mina rätter och
    på det landet icke utspyr eder,	    göra efter dem, på det att
    der jag eder införer, at I		    landet icke må utspy eder, det
    deruti bo skolen.			    land, dit jag vill föra eder, så
					    att I fån bo der.

23. Och wandrer icke uti		23. Och I skolen icke vandra efter
    Hedningarnas stadgar, hwilka jag	    det folks stadgar, som jag vill
    skall utdrifwa för eder; ty allt	    fördrifva för eder, ty just
    sådant hafwa de gjort, och jag	    därför att de bedrifvit allt
    hafwer haft en styggelse wid	    sådant, har jag blifvit led vid
    dem.				    dem.

24. Men eder säger jag: I skolen	24. Och därför har jag sagt till
    besitta deras land; ty jag skall	    eder: I skolen besitta deras
    gifwa eder et land i arf, der	    land, ty jag skall gifva eder
    mjölk och hannog uti flyter: Jag	    det till besittning, ett land,
    är HERren edar Gud, den eder	    som flyter af mjölk och honung.
    afskilt hafwer ifrån annat folk:	    Jag är Herren, eder Gud, som har
					    afskilt eder från andra folk.

25. At I ock skilja skolen den rena	25. Så skolen I nu göra skillnad
    boskapen ifrå den orena; och	    mellan rena fyrfotadjur och
    orena foglar ifrå de rena; och	    orena och mellan rena fåglar och
    icke orena edra själar på		    orena, så att I icke gören eder
    boskap, på foglar, och på allt	    själfva till styggelse för de
    det på jordene kryper, det jag	    fyrfotadjurs eller fåglars skull
    eder afskilt hafwer, at det		    eller för de kräldjurs skull på
    skall wara orent.			    marken, som jag har afskilt, på
					    det att I mån hålla dem för
					    orena.

26. Derföre skolen I wara mig		26. I skolen vara mig heliga, ty
    helige; ty jag HERren är helig,	    jag, Herren, är helig, och jag
    den eder afskilt hafwer ifrån	    har afskilt eder från andra
    annat folk, at I skolen höra mig	    folk, på det att I skolen höra
    til.				    mig till.

27. Om någor man eller qwinna warder	27. När någon, man eller kvinna,
    en spåman, eller en teknatydare,	    befattar sig med andebesvärjelse
    de skola döden dö; Man skall	    eller signeri, skall han
    stena dem; deras blod ware öfwer	    straffas med döden; man skall
    dem.				    stena honom, blodskuld låder vid
					    honom.


21. Capitlet.				21 KAPITLET.

Presta-reglor.				Helighetsregler för prästerna.

Och HERren sade til Mose: Tala til	Och Herren sade till Mose: Säg till
Presterna, Aarons söner, och säg til	prästerna, Arons söner, säg till
dem: En Prester skall icke orena sig	dem:
på någon dödan af sitt folk;
					En präst får icke ådraga sig
					orenlighet genom någon död bland
					sitt folk,

2. Utan på sin skyldman, den honom	2. utom genom sina närmaste
   näst tilkommer, såsom på sin		   blodsförvanter: sin moder, sin
   moder, på sin fader, på sin son,	   fader, sin son, sin dotter, sin
   på sin dotter, på sin broder;	   broder;

3. Och på sin syster, den ännu en	3. så ock genom sin syster, om hon
   jungfru och ingens mans hustru	   var jungfru och bodde hos honom
   warit hafwer; den hans nästa		   och icke tillhörde någon man, i
   skyldman är, på dem må han orena	   sådant fall må han ådraga sig
   sig.					   orenhet genom henne.

4. Eljest skall han icke orena sig	4. Eftersom han är en herre bland
   på någon, som honom är		   sitt folk, får han icke ådraga
   wederkommande ibland hans folk,	   sig orenhet och göra sig ohelig.
   så at han sig ohelgar.

5. Han skall ock ingen plätt göra på	5. Prästerna skola icke raka någon
   sitt hufwud, eller afraka sitt	   del af sitt hufvud skallig eller
   skägg, och på hans kropp intet	   afraka kanten af sitt skägg eller
   märke skära.				   rista något märke på sin kropp.

6. De skola sinom Gudi helige wara,	6. De skola varra helgade åt sin Gud
   och icke ohelga sins Guds namn:	   och icke ohelga sin Guds namn, ty
   Förty de offra HERrans offer,	   de bära fram Herrens eldsoffer,
   deras Guds bröd; derföre skola de	   sin Guds spis; därför skola de
   wara helige.				   vara heliga.

7. Han skall icke taga någon sköko,	7. Ingen af dem skall taga till
   eller ena förkränkta, eller den	   hustru en sköka eller en vanärad
   som af sin man bortdrifwen är; ty	   kvinna, ej heller skall någon
   han är helig sinom Gudi.		   taga till hustru en kvinna, som
					   blifvit förskjuten af sin man, ty
					   prästen är helgad åt sin Gud.

8. Derföre skalt du räkna honom		8. Därför skall du akta honom helig,
   helig; ty han offrar dins Guds	   ty han bär fram din Guds spis;
   bröd.  Han skall wara dig helig;	   han skall vara dig helig, ty jag,
   ty jag är helig, HERren som eder	   Herren, som helgar eder, är
   helgar.				   helig.

9. Om ens Prests dotter begynner til	9. Om en prästs dotter ohelgar sig
   at bola, den skall man upbränna i	   genom skökolefnad, så ohelgar hon
   elde; ty hon hafwer skämt sin	   sin fader; hon skall uppbrännas i
   fader.				   eld.

10. Hwilken öfwerste Prester är		10. Den som är öfverstepräst bland
    ibland hans bröder, på hwilkens	    sina bröder, den på hvilkens
    hufwud smörjooljan gutin är, och	    hufvud smörjelseoljan blifvit
    hans hand fylld är, så at han	    utgjuten och som mottagit
    med kläden iklädd warder, den	    handfyllning till att ikläda sig
    skall icke blotta sitt hufwud,	    prästkläderna, han skall icke
    och icke skära sin kläder		    hafva sitt hår oordnadt, ej
    sönder.				    heller rifva sönder sina kläder;

11. Och skall til ingen dödan komma,	11. och han skall icke gå in till
    och skall icke orena sig,		    någon död; icke ens genom sin
    hwarken öfwer fader eller moder.	    fader eller genom sin moder får
					    han ådraga sig orenlighet.

12. Utu helgedomenom skall han icke	12. Och ur helgedomen skall han icke
    gå, at han icke ohelgar sins	    gå ut, på det att han icke må
    Guds helgedom.  Ty wigelsen,	    ohelga sin Guds helgedom, ty
    hans Guds smörjoolja, är på		    hans Guds smörjelseolja, hvarmed
    honom: Jag är HERren.		    han har blifvit invigd, är på
					    honom.  Jag är Herren.

13. Ena jungfru skall han taga sig	13. Till hustru skall han taga en
    til hustru:				    kvinna som är jungfru.

14. Men inga enko, eller bortdrefna,	14. En änka eller en förskjuten
    eller förkränkta, eller sköko;	    hustru eller en vanärad kvinna,
    utan ena jungfru, af sitt folk,	    en sköka --- en sådan får han
    skall han taga til hustru;		    icke taga, utan en jungfru af
					    sitt folk skall han taga till
					    hustru,

15. På det han icke skall ohelga	15. på det att han icke må ohelga
    sina säd ibland sitt folk; ty	    sin lifsfrukt bland sitt folk;
    jag är HERren, som honom helgar.	    ty jag är Herren, som helgar
					    honom.

16. Och HERren talade med Mose, och	16. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

17. Tala med Aaron, och säg: Om		17. Tala till Aron och säg: Af dina
    någor wank är på någrom af dine	    afkomlingar i kommande släkten
    säd uti edart slägte, den skall	    skall ingen som har något lyte
    icke gå fram, at han offrar sins	    träda fram för att frambära sin
    Guds bröd:				    Guds spis.

18. Förty hwar och en, den någon	18. Ingen skall träda fram, som har
    wank hafwer, skall icke gå fram,	    något lyte, hvarken en blind
    ware sig blind, halt, med ene	    eller en halt eller en som har
    stygga näso, med oskickeliga	    lyte i ansiktet eller har någon
    lemmar:				    lem för stor,

19. Eller den som hafwer en		19. ingen som har brutit arm eller
    sönderbruten fot eller hand:	    ben,

20. Eller kroppog är, eller hinno på	20. ingen som är puckelryggig eller
    ögonen hafwer, eller windögd,	    förkrympt eller som har fel på
    eller maslog, eller skabbog,	    ögat eller som har skabb eller
    eller förbråken är.			    annat utslag eller som är snöpt.

21. Den som nu af Prestens Aarons	21. Af prästen Arons afkomlingar
    säd hafwer en wank uppå sig, han	    skall ingen som har något lyte
    skall icke gå fram til at offra	    gå fram för att frambära Herrens
    HERrans offer; ty han hafwer en	    eldsoffer; han har ett lyte, han
    wank, derföre skall han intet	    skall icke gå fram för att
    nalkas intil sins Guds bröd, at	    frambära sin Guds spis.
    han dem offrar.

22. Dock skall han äta af sins Guds	22. Sin Guds spis må han äta, både
    bröde, både af det helgo, så ock	    det som är högheligt och det som
    af de aldrahelgasto.		    är heligt,

23. Men dock skall han icke komma in	23. men eftersom han har ett lyte,
    til förlotten, ej heller nalkas	    skall han icke gå in till
    altarena, så länge sådana wank	    förlåten, ej heller skall han gå
    på honom är, at han icke ohelgar	    fram till altaret, på det att
    min helgedom; ty jag är HERren,	    han icke må ohelga mina heliga
    som helgar dem.			    ting; ty jag är Herren, som
					    helgar dem.

24. Och Mose sade detta til Aaron,	24. Och Mose talade detta till Aron
    och til hans söner, och til all	    och hans söner och alla Israels
    Israels barn.			    barn.


22. Capitlet.				22 KAPITLET.

Lag om offers ätande och art.		Ytterligare regler för prästerna.
					Föreskrifter om djuroffren.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Säg Aaron och hans söner, at de	2. Tala till Aron och hans söner och
   hålla sig ifrån Israels barns	   säg, att de skola hålla sig ifrån
   helgo, hwilket de mig helga, och	   de heliga gåfvor, som Israels
   icke ohelga mitt helga namn; ty	   barn frambära åt mig, på det att
   jag är HERren.			   de icke må ohelga mitt heliga
					   namn.  Jag är Herren.

3. Säg dem nu til, och deras		3. Säg till dem: Om i kommande
   efterkommandom: Hwilken af edor	   släkten någon af edra
   säd går til det helga, som		   afkomlingar, medan orenhet låder
   Israels barn helga HERranom, och	   vid honom, kommer vid de heliga
   orenar sig så på det, hans själ	   gåfvor, som Israels barn frambära
   skall utrotad warda för mitt		   åt Herren, så skall han utrotas
   anlete; ty jag är HERren.		   ur min åsyn.  Jag är Herren.

4. Hwilken af Aarons säd är		4. Om någon af Arons afkomlingar är
   spitelsk, eller hafwer ena flöd,	   spetälsk eller har flytning,
   den skall icke äta af det helga,	   skall han icke äta af de heliga
   til deß han warder ren.  Den som	   gåfvorna, förrän han blifvit ren;
   kommer wid någon oren kropp,		   ej heller den som kommer vid
   eller den som hans säd afgår i	   någon som blifvit oren genom en
   sömnen:				   död, eller den som haft
					   sädesutgjutning;

5. Eller den som kommer wid en matk,	5. ej heller den som kommer vid
   den honom oren är, eller en		   något slags smådjur, genom
   mennisko, som honom oren är, och	   hvilket man blifver oren, eller
   allt det honom orenar:		   vid en människa, genom hvilken
					   man blifver oren, på hvad sätt
					   denna än må hafva blifvit oren.

6. Hwilken själ kommer wid något	6. Den som kommer vid något sådant
   deraf, den är oren intil aftonen,	   han skall vara oren ända till
   och skall icke äta af de helgo;	   aftonen och skall icke äta af de
   utan skall först bada sin kropp	   heliga gåfvorna, förrän han har
   med watn.				   badat sin kropp i vatten.

7. Och när solen är nedergången, och	7. Men när solen har gått ned, är
   han ren worden är, då må han äta	   han ren, och sedan må han äta af
   deraf; ty det är hans spis.		   de heliga gåfvorna, ty det är
					   hans spis.

8. Et as, och hwad af wilddjur		8. Ett själfdödt eller ihjälrifvet
   rifwit är, skolen I icke äta, at	   djur skall han icke äta, så att
   I icke skolen warda orene		   han därigenom blifver oren.  Jag
   deruppå; ty jag är HERren.		   är Herren.

9. Derföre skola de hålla mina		9. De skola iakttaga hvad jag bjudit
   stadgar, at de icke skola lägga	   dem iakttaga, på det att de icke
   synd uppå sig, och dö deröfwer,	   för det heligas skull må komma
   när de ohelga sig; ty jag är		   att bära på synd och så träffas
   HERren, som dem helgar.		   af döden, därför att de ohelga
					   det.  Jag är Herren, som helgar
					   dem.

10. Ingen annar skall äta af det	10. Ingen främmande får äta af det
    helgo, ej heller Prestens		    heliga; en inhysesman hos
    husman, ej heller någon		    prästen eller en hans legodräng
    dagakarl.				    skall icke äta af det heliga.

11. När Presten köper ena själ för	11. Men när en präst har köpt en
    sina penningar, den må äta		    träl för sina penningar, så må
    deraf. Och det i hans huse födt	    denne äta däraf, så ock den
    är, det må ock äta af hans bröd.	    träl, som är född i hans hus;
					    dessa må äta af hans spis.

12. Om Prestens dotter warder ens	12. När en prästs dotter blifvit en
    främmandes hustru, skall hon	    främmande mans hustru, skall hon
    icke äta af deß helgas häfoffer.	    icke äta af det heliga, som
					    gifves till offergärd.

13. Warder hon en enka, eller		13. Men när en prästs dotter blifvit
    utdrifwen, och hafwer ingen säd,	    änka eller blifvit förskjuten
    och kommer igen til sins faders	    och hon är utan lifsfrukt och
    hus, så skall hon äta af sins	    hon så kommer åter till sin
    faders bröd, såsom då hon ännu	    faders hus och är där såsom i
    piga war: Men ingen främmande	    sin ungdom, då må hon äta af sin
    skall äta deraf.			    faders spis; men ingen främmande
					    får äta däraf.

14. Hwilken som eljest äter af de	14. Och om någon ouppsåtligen äter
    helgo owetandes, han skall lägga	    af det heliga, skall han lägga
    femtedelen dertil, och gifwa	    femtedelen därtill och gifva
    Prestenom med de helgo:		    prästen ersättning för det
					    heliga.

15. På det at de icke skola ohelga	15. Prästerna skola icke ohelga de
    Israels barns helga, som de		    heliga gåfvorna, det som Israels
    häfoffra HERranom:			    barn gifva åt Herren,

16. At de icke skola lägga		16. och därigenom draga öfver dem
    mißgerning och skuld på sig, när	    missgärning och skuld, när de
    de äta af deras helgo; ty jag är	    äta af deras heliga gåfvor; ty
    HERren, som dem helgar.		    jag är Herren, som helgar dem.

17. Och HERren talade med Mose, och	17. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

18. Säg Aaron och hans söner, och	18. Tala till Aron och hans söner
    all Israels barn: Hwilken		    och alla Israels barn och säg
    Israelit eller främling i Israel	    till dem: Om någon af Israels
    will göra sitt offer, ware sig	    hus eller af främlingarna i
    af löfte, eller af fri wilja, at	    Israel vill offra något offer,
    de wilja göra HERranom et		    vare sig det är ett löftesoffer
    bränneoffer, det honom skall	    eller ett frivilligt offer som
    wara tacknämligit af eder:		    de vilja offra åt Herren såsom
					    brännoffer,

19. Det skall wara et mankön, och	19. så skolen i göra det på sådant
    utan wank, af fä, lambom eller	    sätt, att I blifven
    getom.				    välbehagliga; offret skall vara
					    ett felfritt handjur, af
					    fäkreaturen eller af fåren eller
					    af getterna;

20. Allt det som något fel hafwer,	20. I skolen icke därtill taga ett
    skolen I icke offra; förty det	    djur, som har något lyte, ty
    warder icke tacknämligit för	    genom ett sådant blifven I icke
    eder.				    välbehagliga.

21. Och hwilken et tackoffer		21. Och när någon vill offra ett
    HERranom göra will, et		    tackoffer åt Herren af
    besynnerligit löfte, eller af	    fäkreaturen eller af
    fri wilja, af fä eller får, det	    småboskapen, vare sig det gäller
    skall wara utan wank, at det må	    att fullgöra ett löfte, eller
    warda tacknämligit.  Det skall	    det gäller ett frivilligt offer,
    hafwa ingen wank.			    så skall det vara felfritt för
					    att blifva välbehagligt; intet
					    lyte får finnas därpå.

22. Är det blindt, eller brutit,	22. Det som är blindt eller brutet
    eller sargadt, eller förtwinadt,	    eller stympadt eller sårigt
    eller maslogt, eller skabbogt;	    eller som har skabb eller annat
    så skola de icke sådant offra	    utslag, sådant skolen I icke
    HERranom, och intet offer deraf	    offra åt Herren; eldsoffer af
    gifwa på HERrans altare.		    sådant skolen I icke lägga på
					    altaret åt Herren.

23. En oxe eller får, som		23. Ett djur af fäkreaturen eller af
    oskickeliga eller lytta lemmar	    småboskapen, som har någon lem
    hafwer, må du offra af en fri	    för stor eller för liten, må du
    wilja; men icke warder det		    väl offra såsom frivilligt
    tacknämligit för et löfte.		    offer, men såsom löftesoffer
					    blifver det icke välbehagligt.

24. Du skalt ock icke offra HERranom	24. Och I skolen icke offra åt
    något det förkramadt, eller		    Herren något som blifvit snöpt
    förstött, eller förslitit, eller	    genom klämning eller krossning
    utskurit är; och skolen sådant	    eller afslitning eller
    icke göra i edro lande.		    utskärning; sådant skolen I icke
					    göra i edert land.

25. Du skalt ock icke offra något	25. Icke heller af en utlännings
    sådant af ens främlings hand,	    hand skolen I mottaga och offra
    med edars Guds bröd; ty det		    sådana djur till eder Guds spis,
    doger intet, och hafwer en wank:	    ty de äro skadade, de hafva ett
    Derföre warder det icke		    lyte; genom sådana blifven I
    tacknämligit för eder.		    icke välbehagliga.

26. Och HERren talade med Mose, och	26. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

27. När en kalf, eller lamb, eller	27. När en kalf eller ett får eller
    get födt är, så skall det wara	    en get har blifvit född, skall
    när sine moder i sju dagar: På	    djuret dia sin moder i sju
    åttonde dagen och derefter må	    dagar.  Men allt ifrån den
    man offra det HERranom, så är	    åttonde dagen är det
    det tacknämligit.			    välbehagligt såsom
					    eldsoffersgåfva åt Herren.

28. Ware sig nöt eller får, så skall	28. I skolen icke slakta något djur,
    man icke slagta det med sin unga	    vare sig af fäkreaturen eller af
    på enom dag.			    småboskapen, på samma dag som
					    dess afföda.

29. När I wiljen göra HERranom et	29. När I viljen offra ett lofoffer
    lofoffer, det för eder		    åt Herren, skolen I offra det på
    tacknämligit skall wara;		    sådant sätt, att I blifven
					    välbehagliga.

30. Så skolen I äta det på samma	30. Det skall ätas samma dag; I
    dagen, och skolen intet behålla	    skolen icke lämna något däraf
    qwart intil morgonen; ty jag är	    kvar till följande morgon.  Jag
    HERren.				    är Herren.

31. Derföre håller min bud, och		31. I skolen hålla mina bud och göra
    görer dem; ty jag är HERren.	    efter dem.  Jag är Herren.

32. At I icke ohelgen mitt helga	32. I skolen icke ohelga mitt heliga
    namn, och at jag må helgad warda	    namn, ty jag vill blifva helgad
    ibland Israels barn; ty jag är	    bland Israels barn.  Jag är
    HERren den eder helgar:		    Herren, som helgar eder,

33. Den eder utur Egypti land fört	33. den som har fört eder ut ur
    hafwer, at jag skulle wara edar	    Egyptens land, på det att jag må
    Gud: Jag är HERren.			    vara eder Gud.  Jag är Herren.


23. Capitlet				23 KAPITLET.

Årliga Högtiders lag.			Stadgar för högtiderna.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Tala til Israels barn, och säg	2. Tala till Israels barn och säg
   til dem: Deße äro HERrans		   till dem:
   högtider, som I skolen kalla
   heliga och mina högtider, då I	   Detta är Herrens högtider, hvilka
   samman kommen.			   I skolen utlysa såsom heliga
					   sammankomster till att vara mina
					   högtider:

3. Sex dagar skalt du göra ditt		3. Sex dagar skall arbete göras, men
   arbete; men den sjunde dagen är	   på sjunde dagen är hvilosabbat,
   den store helge Sabbathen, då I	   en dag för helig sammankomst;
   tilhopa kommen: Intet arbete		   intet arbete skolen I då göra.
   skolen I göra på honom; förty det	   Det är Herrens sabbat, hvar I än
   är HERrans Sabbath, ehwar I bon.	   ären bosatta.

4. Deße äro de HERrans högtider, dem	4. Detta är Herrens högtider, de
   I skolen kalla helga högtider, då	   heliga sammankomster, som I
   I samman kommen:			   skolen utlysa på bestämda tider:

5. På fjortonde dagen i första		5. I första månaden, på fjortonde
   månadenom om aftonen är HERrans	   dagen i månaden, vid aftontiden,
   Passah,				   är Herrens påsk.

6. Och på den femtonde i samma		6. Och på femtonde dagen i samma
   månadenom är HERrans osyrade		   månad är Herrens osyrade bröds
   bröds högtid; då skolen I äta	   högtid; då skolen I äta osyradt
   osyradt bröd i sju dagar.		   bröd, i sju dagar.

7. Den förste dagen skall kallas	7.  På den första dagen skolen I
   helig ibland eder, då I samman	    hålla en helig sammankomst;
   kommen; då skolen I intet		    ingen arbetssyssla skolen I då
   tjenstearbete göra:			    göra.

8. Och offra HERranom i sju dagar.	8. Och I skolen offra eldsoffer åt
   Den sjunde dagen skall ock helig	   Herren i sju dagar.  På den
   kallas, då I tilhopa kommen; på	   sjunde dagen skall ock hållas en
   honom skolen I ock intet		   helig sammankomst; ingen
   tjenstearbete göra.			   arbetssyssla skolen I då göra.

9. Och HERren talade med Mose, och	9. Och Herren talade till Mose och
   sade:				   sade:

10. Tala med Israels barn, och säg	10. Tala till Israels barn och säg
    til dem: När I kommen i landet,	    till dem:
    som jag eder gifwa skall, och i
    skolen upskära, så skolen I föra	    När I kommen in i det land, som
    til Presten en kärfwa		    jag vill gifva eder, och I
    förstlingen af edro säd:		    inbärgen dess skörd, så skolen I
					    bära till prästen den kärfve,
					    som är förstlingen af eder
					    skörd.

11. Då skall den kärfwen warda		11. Och den kärfven skall han vifta
    weftad för HERranom, at det		    inför Herrens ansikte, att I mån
    skall blifwa tacknämligit af	    blifva välbehagliga; dagen efter
    eder.  Och detta skall Presten	    sabbaten skall prästen vifta
    göra på den andra dagen näst	    den.
    efter Sabbathen.

12. Och skolen på den dagen, då edar	12. Och på den dag, då I låten vifta
    kärfwe weftad warder, göra		    kärfven, skolen I offra ett
    HERranom et bränneoffer af et	    felfritt årsgammalt lamm till
    lamb, det utan wank och		    brännoffer åt Herren,
    årsgammalt är.

13. Samt med spisoffret, twå		13. och såsom spisoffer därtill två
    tijungar semlomjöl, blandadt med	    tiondels efa fint mjöl, begjutet
    oljo, til en söt lukts offer	    med olja, ett eldsoffer åt
    HERranom; dertil dryckoffer, en	    Herren till en välbehaglig lukt,
    fjerding af et Hin win.		    och såsom drickoffer därtill en
					    fjärdedels hin vin.

14. Och skolen intet äta af det nya,	14. Och intet af det nya, hvarken
    hwarken bröd, torkad ax eller	    bröd eller rostade ax eller korn
    korn, intil den dagen, då I		    af grönskuren säd, skolen I äta
    bären edrom Gud offer.  Det		    förrän på denna samma dag, då I
    skall wara en ewig rätt til edra	    hafven framburit offergåfvan åt
    efterkommande, ehwar I bon.		    eder Gud.  Detta skall vara en
					    evärdlig stadga för eder från
					    släkte till släkte, hvar I än
					    ären bosatta.

15. Sedan skolen I räkna ifrå den	15. Sedan skolen I räkna sju fulla
    andra Sabbathsdagen, då i båren	    veckor från dagen efter
    weftekärfwan fram, sju hela		    sabbaten, från den dag, då i
    Sabbather:				    framburen viftofferskärfven;

16. Intil den andra dagen efter den	16. femtio dagar skolen I räkna
    sjunde Sabbathen: Det är, femtio	    intill dagen efter den sjunde
    dagar skolen I räkna och offra	    sabbaten; då skolen I bära fram
    HERranom nytt spisoffer:		    ett offer af den nya grödan åt
					    Herren.

17. Och skolen offra det af alla	17. Från de orter, där I bon, skolen
    edra boningar, nemliga, tu		    I bära fram viftoffersbröd, två
    weftebröd af twå tijungar		    kakor af två tiondels efa fint
    semlomjöl, syradt och bakadt	    mjöl, bakade med surdeg: en
    HERranom til en förstling.		    förstlingsgåfva åt Herren.

18. Och skolen frambära med edor	18. Och jämte brödet skolen I föra
    bröd sju årsgamla lamb utan		    fram sju felfria årsgamla lamm,
    wank, och en ung stut, och twå	    en ungtjur och två vädurar till
    wädrar: Det skall wara HERrans	    att offras såsom brännoffer åt
    bränneoffer, spisoffer och		    Herren, med tillhörande
    dryckoffer; det är en söt lukts	    spisoffer och drickoffer: ett
    offer HERranom.			    eldsoffer till en välbehaglig
					    lukt för Herren.

19. Dertil skolen I göra en getabock	19. Därtill skolen I offra en bock
    til syndoffer, och tu årsgamla	    till syndoffer och två årsgamla
    lamb til tackoffer.			    lamm till tackoffer.

20. Och Presten skall wefta det med	20.  Och prästen skall vifta dem
    förstlings brödena för HERranom	     såsom ett viftoffer inför
    til de tu lamben: Och skall wara	     Herrens ansikte jämte
    HERranom heligt, och höra		     förstlingsbröden, som frambäras
    Presten til.			     tillika med de båda lammen; de
					     skola vara helgade åt Herren
					     och tillhöra prästen.

21. Och I skolen utropa denna dagen:	21. Och till denna samma dag skolen
    Ty han skall kallas helig ibland	    I utlysa en helig sammankomst
    eder, då I samman kommen: Intet	    att hållas af eder; ingen
    tjenstearbete skolen i göra.  En	    arbetssyssla skolen I då göra.
    ewig rätt skall det wara, til	    Detta skall vara en evärdlig
    edra efterkommande, ehwar I bon.	    stadga för eder från släkte till
					    släkte, hvar I än ären bosatta.

22. När I upskären sädena i edro	22. Och när I inbärgen skörden af
    lande, skolen I icke allt		    edert land, skall du icke skörda
    upskära på åkren, och icke allt	    intill yttersta kanten af din
    för noga uphemta; utan skolen	    åker, icke heller skall du göra
    det låta dem fattigom, och		    någon axplockning efter din
    främlingom.  Jag är HERren edar	    skörd; du skall lämna detta kvar
    Gud.				    åt den fattige och åt
					    främlingen.  Jag är Herren, eder
					    Gud.

23. Och HERren talade med Mose, och	23. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

24. Tala med Israels barnom, och	24. Tala till Israels barn och säg:
    säg: På första dagen i sjunde	    I sjunde månaden, på första
    månadenom skolen I hålla		    dagen i månaden, skolen I hålla
    Blåsandens helga Sabbath til	    sabbatshvila, en åminnelsefest
    åminnelse, då I samman kommen:	    med basunklang, en helig
					    sammankomst.

25. Då skolen I intet tjenstearbete	25. Ingen arbetssyssla skolen I då
    göra; och skolen göra HERranom	    göra, och I skolen offra
    offer.				    eldsoffer åt Herren.

26. Och HERren talade med Mose, och	26. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

27. På tionde dagen i denna sjunde	27. Men på tionde dagen i samma
    månadenom är Försonedagen, den	    sjunde månad är försoningsdagen;
    skall ibland eder kallas helig,	    då skolen I hålla en helig
    at I tilhopa kommen.  Då skolen	    sammankomst, och I skolen då
    I späka edra kroppar, och offra	    spåka eder; och i skolen offra
    HERranom:				    eldsoffer åt Herren.

28. Och skolen intet arbete göra på	28. Och I skolen intet arbete göra
    denna dagen; ty det är en		    på denna samma dag, ty det är en
    försonedag, at I skolen		    försoningsdag, då försoning
    försonade warda för HERranom	    bringas för eder inför Herrens,
    edrom Gud.				    eder Guds ansikte.

29. Ty hwilken icke späker sin kropp	29. Och hvar och en som icke späker
    på denna dagen, den skall		    sig på denna samma dag skall
    utrotad warda utu hans folk.	    utrotas ur sitt folk.

30. Och hwilken på denna dagen något	30. Och hvar och en som gör något
    arbete gör, den skall jag		    arbete på denna samma dag, honom
    förgöra utu hans folk.		    skall jag förgöra ur hans folk.

31. Derföre skolen I intet arbete	31. Intet arbete skolen I då göra.
    göra.  Det skall wara en ewig	    Detta skall vara en evärdlig
    rätt til edra efterkommande,	    stadga för eder från släkte till
    ehwar I bon.			    släkte, hvar I än ären bosatta.

32. Det är edrar store Sabbath, at I	32. En hvilosabbat skall den vara
    skolen späka edra kroppar.  På	    för eder, och I skolen då späka
    nionde dagen i månadenom om		    eder.  På nionde dagen i månaden
    aftonen skolen I hålla denna	    om aftonen skolen I hålla denna
    Sabbath, ifrån aftonen och åter	    eder sabbatshvila, från afton
    intil aftonen.			    till afton.

33. Och HERren talade med Mose och	33. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

34. Tala med Israels barn, och säg:	34. Tala till Israels barn och säg:
    På femtonde dagen i denna sjunde	    På femtonde dagen i samma sjunde
    månadenom är Löfhyddo högtid i	    månad är Herrens löfhyddohögtid,
    sju dagar HERranom.			    i sju dagar.

35. Den förste dagen skall kallas	35. På den första dagen skall man
    helig, at I samman kommen; intet	    hålla en helig sammankomst;
    tjenstearbete skolen I göra.	    ingen arbetssyssla skolen I då
					    göra.

36. I sju dagar skolen I offra		36. I sju dagar skolen I offra
    HERranom.  Den åttonde dagen	    eldsoffer åt Herren.  På den
    skall ock kallas helig, at I	    åttonde dagen skolen I hålla en
    samman kommen: Och I skolen göra	    helig sammankomst, och I skolen
    edart offer HERranom; ty det är	    offra eldsoffer åt Herren; då är
    samlingesdag: Intet			    högtidsförsamling; ingen
    tjenstearbete skolen I göra.	    arbetssyssla skolen I då göra.

37. Deße äro HERrans helgedagar, de	37. Detta är Herrens högtider,
    I skolen heliga hålla, at I		    hvilka I skolen utlysa såsom
    samman kommen, och gören		    heliga sammankomster, och på
    HERranom offer, bränneoffer,	    hvilka I skolen offra eldsoffer
    spisoffer, dryckoffer, och annor	    åt Herren, brännoffer och
    offer, hwart efter sin dag:		    spisoffer, slaktoffer och
					    drickoffer, hvar dag de för den
					    dagen bestämda offren ---

38. Förutan det HERrans Sabbath, och	38. detta förutom Herrens sabbater
    edra gåfwor och löfte, och		    och förutom edra öfriga gåfvor
    friwiljoga gåfwor äro, som I	    och förutom alla edra
    gifwen HERranom.			    löftesoffer och förutom alla
					    frivilliga offer, som I gifven
					    åt Herren.

39. Så skolen I nu på femtonde dagen	39. Men på femtonde dagen i sjunde
    i sjunde månadenom, när I hafwen	    månaden, när I inbärgen
    i hus samlat årswäxten af		    afkastningen af landet, skolen I
    landena, hålla HERrans högtid i	    fira Herrens högtid, i sju
    sju dagar.  På första dagenom är	    dagar.  På den första dagen är
    Sabbath, och på åttonde dagenom	    sabbatshvila, på den åttonde
    är ock Sabbath.			    dagen är ock sabbatshvila.

40. Och I skolen på första dagenom	40. Och I skolen på den första dagen
    taga frukt af skön träd,		    taga frukt af edra skönaste
    palmtelningar, och qwistar af	    träd, kvistar af palmer och
    tjockqwistadt trä, och pilträ;	    grenar af lummiga träd och af
    och wara glade i sju dagar för	    pilträd och skolen så vara glada
    HERranom edrom Gud.			    i sju dagar inför Herrens, eder
					    Guds, ansikte.

41. Och skolen alltså hålla HERranom	41. I skolen fira denna högtid såsom
    den högtiden om året i sju		    en Herrens högtid sju dagar om
    dagar; det skall wara en ewig	    året.  Detta skall vara en
    rätt til edra efterkommande, at	    evärdlig stadga för eder från
    de så skola hålla helg uti den	    släkte till släkte; i sjunde
    sjunde månaden.			    månaden skolen I fira den.

42. Sju dagar skolen I bo i		42. Då skolen I bo i löfhyddor i sju
    löfhyddor.  Den en inländning är	    dagar; alla de som äro
    i Israel, han skall bo i		    infödingar i Israel skola bo i
    löfhyddor:				    löfhyddor,

43. At edre efterkommande skola		43. på det att edra efterkommande må
    weta, huru jag hafwer låtit		    veta huru jag lät Israels barn
    Israels barn bo i hyddor, då jag	    bo i löfhyddor, då jag förde dem
    förde dem utur Egypti land.  Jag	    ut ur Egyptens land.  Jag är
    är HERren edar Gud.			    Herren, eder Gud.

44. Och Mose sade Israels barnom om	44. Och Mose talade till Israels
    denna HERrans helg.			    barn om dessa Herrens högtider.


24. Capitlet.				24 KAPITLET.

Lyseolja, skådobröd.  Bannors,		Föreskrifter om den gyllene
skadas straff.				ljusstaken och om skådebröden.  En
					gudsförsmädare stenad.  Strafflagar.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Bjud Israels barnom, at de bära	2. Bjud Israels barn att bära till
   til dig klara stötta bomoljo til	   dig ren olja, af stötta oliver,
   lysning, hwilken dageliga skall	   till ljusstaken, så att lamporna
   slås up i lamporna:			   dagligen kunna sättas upp.

3. Utanför wittnesbördsens förlott i	3. Utanför den förlåt, som hänger
   wittnesbördsens tabernakel.  Och	   framför vittnesbördet, i
   Aaron skall sköta det både afton	   uppenbarelsetältet, skall Aron
   och morgon för HERranom dageliga.	   beständigt sköta den från aftonen
   Det skall wara en ewig rätt med	   till morgonen, inför Herrens
   edra efterkommande.			   ansikte.  Detta skall vara en
					   evärdlig stadga för eder från
					   släkte till släkte.

4. Och skall han pynta til lamporna	4. Lamporna på den gyllene
   på dem sköna ljusastakanom för	   ljusstaken skall han beständigt
   HERranom dageliga.			   sköta inför Herrens ansikte.

5. Och du skalt taga semlomjöl, och	5. Och du skall taga fint mjöl och
   baka deraf tolf kakor; en kaka	   däraf baka tolf kakor; hvar kaka
   skall hålla twå tijungar.		   skall innehålla två tiondels efa.

6. Och skalt lägga dem ju sex i hwar	6. Och du skall lägga upp dem i två
   hop på det sköna bordet för		   rader, sex i hvar rad, på det
   HERranom.				   gyllene bordet inför Herrens
					   ansikte.

7. Och skalt lägga på dem rent		7. Och på hvardera raden skall du
   rökelse, at det skall wara		   lägga ren rökelse, att denna må
   åminnelse-bröd til et offer		   utgöra själfva altaroffret af
   HERranom.				   bröden, ett eldsoffer åt Herren.

8. På hwar Sabbathsdag skall han	8. Sabbatsdag efter sabbatsdag skall
   pynta dem til HERranom alltid, af	   man beständigt lägga upp dem
   Israels barn til et ewigt		   inför Herrens ansikte: en gärd af
   förbund.				   Israels barn till ett evigt
					   förbund.

9. Och skola höra Aaron och hans	9. De skola tillhöra Aron och hans
   söner til, de skola äta dem på	   söner och skola ätas af dem på en
   heligt rum; ty det är hans		   helig plats, ty de äro högheliga
   aldrahelgasta af HERrans offer	   och äro hans evärdliga rätt af
   til en ewig rätt.			   Herrens eldsoffer.

10. Och en man utgick, enes		10. Och en man, som var son till en
    Israelitiska qwinnos son, den	    israelitisk kvinna, men till
    ens Egyptisk mans son war ibland	    fader hade en egyptisk man, gick
    Israels barn, och trätte med en	    ut bland Israels barn; och den
    Israelitisk man i lägret:		    israelitiska kvinnans son och en
					    israelitisk man kommo i träta
					    med hvarandra i lägret.

11. Och nämnde namnet, och bannades.	11. Och den israelitiska kvinnans
    Då hade de honom fram för Mose.	    son smädade Namnet* och hädade.
    Och hans moder het Selomith,	    Då förde de honom fram till
    Dibri dotter af Dans slägte:	    Mose.  Och hans moder hette
					    Selomit, dotter till Dibri af
					    Dans stam.

					    * »Herren»; jfr 2 Mos. 6:3.

12. Och de lade honom i fängelse,	12. Och de satte honom i förvar, på
    til deß dem worde wiß swar		    det att de måtte få hans dom
    gifwen genom HERrans mun.		    bestämd efter Herrens
					    befallning.

13. Och HERren talade med Mose, och	13. Och Herren talade till Mose och
    sade:				    sade:

14. För honom ut för lägret, som	14. För ut hädaren utanför lägret,
    bannats hafwer, och låt alla	    och må alla som hörde det lägga
    dem, som det hörde, lägga sina	    sina händer på hans hufvud, och
    händer på hans hufwud, och låt	    må sedan hela menigheten stena
    hela menighetena stena honom.	    honom.

15. Och säg Israels barnom: Hwilken	15. Och till Israels barn skall du
    som bannar sin GUD, han skall	    tala och säga: Om någon hädar
    bära sina synd.			    sin Gud kommer han att bära på
					    synd.

16. Hwilken som HERrans namn nämner,	16. Och den som smädar Herrens namn
    han skall döden dö; hela		    skall straffas med döden; hela
    menigheten skall stena honom.	    menigheten skall stena honom.
    Såsom utländningen, så skall ock	    Ehvad det är en främling eller
    inländningen wara: Om han nämner	    en inföding, som smädar Namnet,
    det namnet, så skall han dö.	    skall han dödas.

17. Om någor slår ena mennisko, han	17. Om någon slår ihjäl någon
    skall döden dö.			    människa, skall han straffas med
					    döden;

18. Men den som slår någon boskap,	18. och den som slår ihjäl ett
    han skall betalat kropp för		    boskapsdjur skall ersätta det
    kropp.				    lif för lif.

19. Och den som gör sinom nästa		19. Och om någon vållar, att hans
    skada, honom skall man göra		    nästa får ett lyte, så skall man
    såsom han gjorde:			    göra mot honom såsom han själf
					    gjort:

20. Skada för skada, öga för öga,	20. bruten lem för bruten lem, öga
    tand för tand; såsom han hafwer	    för öga, tand för tand; samma
    gjort ene mennisko skada, så	    lyte som han vållat att en annan
    skall man göra honom igen.		    fått skall han själf få.

21. Så at den som slår någon boskap,	21. Den som slår ihjäl ett
    den skall betalat; men den som	    boskapsdjur skall ersätta det,
    slår ena mennisko, han skall dö.	    och den som slår ihjäl en
					    människa skall dödas.

22. Samma rätten skall wara ibland	22. En och samma lag skall gälla för
    eder, så för utländningen, som	    eder, den skall gälla lika väl
    för inländningen; ty jag är		    för främlingen som för
    HERren edar Gud.			    infödingen; ty jag är Herren,
					    eder Gud.

23. Och Mose sade detta för Israels	23. Och Mose talade detta till
    barnom, och förde honom, som	    Israels barn; och de förde ut
    bannats hade, ut för lägret, och	    hädaren utanför lägret och
    stenade honom.  Och alltså		    stenade honom.  Alltså gjorde
    gjorde Israels barn, såsom		    Israels barn såsom Herren hade
    HERren Mose budit hade.		    bjudit Mose.


25. Capitlet.				25 KAPITLET.

Helg- klang- fri-år.			Sabbatsår och jubelår.

Och HERren talade med Mose på Sinai	Och Herren talade till Mose på Sinai
berg, och sade:				berg och sade:

2. Tala med Israels barn, och säg	2. Tala till Israels barn och säg
   til dem: När I kommen in uti det	   till dem:
   land, som jag eder gifwandes
   warder, skolen I hålla landsens	   När I kommen in i det land, som
   helg HERranom:			   jag vill gifva eder, skall landet
					   hålla sabbat åt Herren.

3. Så at du i sex år sår din åker,	3. I sex år skall du beså din åker
   och i sex år skär din wingård,	   och i sex år skära din vingård
   och samlar in fruktena;		   och inbärga afkastningen af
					   landet,

4. Men på sjunde årena skall landet	4. men under det sjunde året skall
   hålla HERranom sina stora helg, i	   landet hafva hvilosabbat, en
   hwilko du icke skalt så din åker,	   Herrens sabbat; då skall du icke
   eller berga din wingård.		   beså din åker och icke skära din
					   vingård.

5. Och hwad af sig sjelfwo wäxer,	5. Hvad som uppväxer af spillsäden
   efter din afbergning, skalt du	   efter din skörd skall du icke
   icke berga.  Och de windrufwor,	   skörda, och de drufvor, som växa
   som utan ditt arbete wäxte äro,	   på dina oskurna vinträd, skall du
   skalt du icke afhemta, efter det	   icke afbärga.  Det skall vara ett
   är landsens helgår.			   sabbatshvilans år för landet.

6. Utan landsens helgår skalt du	6. Och hvad landets sabbat ändock
   fördenskull hålla, at du skalt	   gifver skolen I hafva till föda:
   äta der af, din tjenare, din		   du själf, din tjänare och din
   tjenarinna, din dagakarl, din	   tjänarinna, din daglönare och din
   husman, din främling när dig:	   inhyseman, de som bo hos dig.

7. Din boskap, och djuren i ditt	7. Din boskap och de vilda djuren i
   land, allt det der wäxer skall	   ditt land skola ock hafva sin
   wara til mats.			   föda af all dess afkastning.

8. Och du skalt räkna sju sådana	8. Och du skall räkna sju årsveckor,
   helgår, så at sju år skola sju	   det är sju gånger sju år, så att
   resor tald warda, och den sju	   tiden för de sju årsveckorna
   helgårs tiden gör nio och fyratio	   blifver fyrtionio år.
   år.

9. Då skalt du låta blåsa i basunen	9. Då skall du i sjunde månaden, på
   öfwer allt edart land, på tionde	   tionde dagen i månaden, låta
   dagen i sjunde månadenom, rätt på	   blåsa i larmbasun; på
   Försonedagen.			   försoningsdagen skolen I blåsa i
					   basun öfver hela edert land.

10. Och I skolen helga det femtionde	10. Och I skolen helga det femtionde
    året, och skolen kalla det et	    året och utropa frihet i landet
    friår i landena, allom dem som	    för alla dess inbyggare.  Det
    bo derinne; ty det är edart		    skall vara ett jubelår för eder;
    klangår.  Så skall hwar och en	    hvar och en af eder skall då
    när eder komma til sina ägor	    återfå sin arfsbesittning, hvar
    igen, och til sina slägt.		    och en af eder skall återfå sin
					    släktegendom.

11. Ty det femtionde året är edart	11. Ett jubelår skall detta
    klangår.  I skolen intet få, ej	    femtionde år vara för eder; då
    heller upskära det af sig		    skolen I icke så något, och hvad
    sjelfwo wäxt är, ej heller		    som då uppväxer af spillsäden
    afhemta i wingårdenom det utan	    skolen I icke skörda, och I
    arbete wäxt är.			    skolen då icke afbärga edra
					    oskurna vinträd.

12. Förty klangåret skall wara		12. Ty det är ett jubelår; heligt
    heligt ibland eder.  Men I		    skall det vara för eder.  Från
    skolen äta allt det som marken	    själfva marken skolen I hämta
    bär.				    eder föda, af dess afkastning.

13. Det är klangåret, i hwilko hwar	13. Under ett sådant jubelår skall
    man skall komma til sitt igen.	    hvar och en af eder återfå sin
					    arfsbesittning.

14. Om du något säljer dinom nästa,	14. Om I nu säljen något åt eder
    eller något köper af honom,		    nästa eller köpen något af eder
    skall ingen besnika sin broder:	    nästa, skolen I icke göra
					    hvarandra orätt:

15. Men efter klangårens tal skalt	15. efter antalet år från jubelåret
    du köpa det af honom, och hwad	    skall du betala din nästa, efter
    åren sedan draga kunna, der		    antalet årsgrödor skall han få
    efter skall han sälja dig det.	    betalning af dig.

16. Efter som åren äro mång til, så	16. Alltefter som åren äro flera,
    skalt du låta risa köpet, och	    skall du höja priset, och
    efter som de äro så til, skalt	    alltefter som åren äro färre,
    du låta köpet falla; ty han		    skall du sänka priset; ty ett
    skall sälja dig det efter som	    visst antal grödor är det han
    det draga kan.			    säljer till dig.

17. Så besnike nu ingen sin nästa,	17. I skolen icke göra hvarandra
    utan frukta din Gud; ty jag är	    orätt, du skall frukta din Gud;
    HERren edar Gud.			    ty jag är Herren, eder Gud.

18. Derföre görer efter mina		18. Och I skolen göra efter mina
    stadgar, och håller mina rätter,	    stadgar, och mina rätter skolen
    at I dem gören, på det I mågen	    I hålla och göra efter dem; då
    tryggeliga bo i landena;		    skolen I bo trygga i landet.

19. Ty landet skall gifwa eder sina	19. Och landet skall gifva sin
    frukt, at I skolen hafwa nog til	    frukt, så att I hafven nog att
    at äta, och bo tryggeliga		    äta, och I skolen bo trygga
    derinne.				    däri.

20. Och om du worde sägandes: Hwad	20. Och om I frågen: »Hvad skola vi
    skole wi äta på sjunde årena; ty	    äta under det sjunde året, om vi
    wi så intet, och församle ingen	    icke få så och icke få inbärga
    årswäxt?				    vår gröda?»

21. Så will jag bjuda min		21. så mån I veta, att jag skall
    wälsignelse i sjette årena öfwer	    bjuda min välsignelse komma
    eder, så at det skall göra eder	    öfver eder under det sjätte
    tre åras wäxt.			    året, så att det gifver gröda
					    för de tre åren.

22. Det I fån på de åttonde årena,	22. Och ännu när I det åttonde året
    och af den gamla årswäxten, der	    sån, skolen I hafva af den gamla
    äter af intil nionde året, så at	    grödan att äta; ända till dess
    I äten af det gamla, intil deß	    att grödan det nionde året har
    åter ny årswäxt kommer.		    kommit in, skolen I hafva
					    gammalt att äta.

23. Derföre skolen I icke sälja		23. När I säljen jord, skolen I icke
    landet ewinnerliga: Ty landet är	    sälja den för evärdlig tid, ty
    mitt, och I ären främmande och	    landet är mitt; I ären ju
    gäster för mig.			    främlingar och gäster hos mig.

24. Och I skolen i allt edart land	24. I hela det land I fån till
    låta landet til lösen:		    besittning skall det vara
					    medgifvet att återbörda
					    jordegendom.

25. Om din broder warder fattig, och	25. Om din broder råkar i armod och
    säljer dig sina ägor, och hans	    säljer något af sin
    näste skyldman kommer til honom,	    arfsbesittning, så må hans
    och will lösat, så skall han	    närmaste bördeman komma och
    lösa det hans broder sålt		    återbörda det hans broder har
    hafwer.				    sålt.

26. Om någor wore, som ingen lösare	26. Och om någon icke har någon
    hafwer, och kan med sine hand så	    bördeman, men han själf kommer i
    mycket åstadkomma, at han löser	    tillfälle att anskaffa hvad som
    en del;				    behöfves för att återbörda,

27. Då skall man räkna åratalet		27. så skall han räkna efter, huru
    sedan han såldet, och hwad igen	    många år som förflutit ifrån
    står, gifwe honom som köpt		    försäljningen, och betala lösen
    hafwer, at han må komma til sina	    för de återstående åren åt den
    ägor igen.				    man, till hvilken han sålde, och
					    skall så återfå sin besittning.

28. Om hans hand icke kan finna så	28. Men om han icke förmår anskaffa
    mycket, at han kan få någon del	    hvad som behöfves till att
    igen, så skall det, som han sålt	    betala honom, så skall det han
    hafwer, wara i köparens händer	    sålt förblifva i köparens hand
    intil klangåret; då skall det	    intill jubelåret.  Men på
    wara ute, och han komme til sina	    jubelåret skall det frånträdas,
    ägor igen.				    och han skall så återfå sin
					    besittning.

29. Ho som säljer bort et boningahus	29. Om någon säljer ett boningshus i
    innan stadsmuren, han hafwer et	    en stad, som är omgifven med
    helt års frist til at lösa det	    murar, skall han hafva rätt att
    igen; det skall wara tiden,		    återbörda det innan ett år
    innan hwilken han det lösa må.	    förflutit, sedan han sålde det;
					    hans rätt att återbörda det är
					    då inskränkt till viss tid.

30. Om han icke löser det förra än	30. Men om det icke blifvit
    hela året ute är, så skall		    återbördadt, förrän hela året är
    köparen behålla det ewinnerliga,	    ute, så skall huset, om det
    och hans efterkommande; och		    ligger i en stad som är omgifven
    skall icke löst utgå i		    med murar, förblifva köparens
    klangårena.				    och hans efterkommandes egendom
					    för evärdlig tid; det skall då
					    icke frånträdas på jubelåret.

31. Men är det et hus i sådana by,	31. Men hus i sådana byar, som icke
    der ingen mur om är, det skall	    hafva murar omkring sig, skola
    man räkna lika med markene i	    räknas till landets åkermark; de
    landena; och skall warda löst,	    skola kunna återbördas, och på
    och i klangårena fritt utgå.	    jubelåret skola de frånträdas.

32. De Leviters städer, och husen i	32. Dock skola leviterna inom de
    städerna, der deras ägor inne	    städer, som äro deras
    äro, måga alltid löste warda.	    arfsbesittning, hafva evärdlig
					    rätt att återbörda husen i
					    städerna.

33. Den som något löser ifrå de		33. Också om någon annan af
    Leviter, den skall gå derifrån i	    leviterna inlöser det sålda
    klangårena, ware sig hus eller	    huset i den stad, där han har
    stad, som han besuttit hafwer;	    sin besittning, skall det dock
    förty husen uti de Leviters		    frånträdas på jubelåret; ty
    städer äro deras ägor ibland	    husen i levitstäderna äro
    Israels barn.			    leviternas arfsbesittning bland
					    Israels barn.

34. Men markena för deras städer	34. Och ett fält, som är utmark
    skall man icke sälja; förty det	    omkring någon af deras städer,
    är deras egendom ewinnerliga.	    får icke säljas, ty det är deras
					    evärdliga besittning.

35. Om din broder warder fattig, och	35. Om din broder råkar i armod och
    af sig kommer när dig, så skalt	    kommer på obestånd hos dig, så
    du taga honom til dig, såsom en	    skall du taga dig af honom;
    främling eller husman, at han må	    såsom en främling eller en
    lefwa när dig.			    inhysesman skall han få lefva
					    hos dig.

36. Och du skalt icke taga ocker af	36. Du skall icke ockra på honom
    honom, eller winning; utan skalt	    eller taga ränta, ty du skall
    frukta din Gud, at din broder må	    frukta din Gud, och du skall
    lefwa bredewid dig.			    låta din broder lefva hos dig.

37. Ty du skalt icke få honom dina	37. Du skall icke lämna honom dina
    penningar på ocker, och icke	    penningar på ocker eller lämna
    utfå din spis på fördel.		    honom af dina lifsmedel mot
					    ränta.

38. Ty jag är HERren edar Gud, den	38. Jag är Herren, eder Gud, som har
    eder utur Egypti land fört		    fört eder ut ur Egyptens land
    hafwer, at jag skulle gifwa eder	    för att gifva eder Kanaans land
    det landet Canaan, och wara edar	    och vara eder Gud.
    Gud.

39. Om din broder warder fattig när	39. Om din broder råkar i armod hos
    dig, och säljer dig, så skalt du	    dig och säljer sig åt dig, skall
    icke låta honom göra trälars	    du icke låta honom göra
    arbete:				    trälarbete;

40. Utan han skall wara när dig,	40. såsom en daglönare och en
    såsom en dagakarl och en husman,	    inhysesman skall han vara hos
    och tjena dig intil klangåret;	    dig; intill jubelåret skall han
					    tjäna hos dig.

41. Då skall han gå lös ut ifrå dig,	41. Då skall du gifva honom fri,
    och hans barn med honom; och	    honom själf och hans barn med
    skall komma til sitt slägte		    honom, och han skall återfå sin
    igen, och til sina fäders ägor.	    släktegendom, sin
					    fädernebesittning skall han
					    återfå.

42. Förty de äro mine tjenare, de	42. Ty de äro mina tjänare, som jag
    jag utur Egypti land fört		    har fört ut ur Egyptens land; de
    hafwer; ty skall man icke sälja	    skola icke säljas, såsom man
    dem efter trälars sätt.		    säljer trälar.

43. Och skalt du icke med stränghet	43. Du skall icke med hårdhet bruka
    råda öfwer dem, utan frukta din	    din makt öfver dem; du skall
    Gud.				    frukta din Gud.

44. Men wilt du hafwa trälar och	44. Men om du vill skaffa dig en
    trälinnor, så skalt du köpa dem	    verklig träl eller trälinna, så
    af Hedningarna, som omkring eder	    skall du köpa en sådan träl
    äro:				    eller trälinna från hedningarna,
					    som bo rundt omkring eder.

45. Af husmän, som främlingar ibland	45. I mån ock köpa sådana ibland
    eder äro, och af deras		    barnen till inhysesmännen, som
    afkommandom, som de när eder uti	    bo hos eder, och bland personer
    lande föda, dem skolen I hafwa	    af deras släkt, som I hafven hos
    til egna:				    eder och som äro födda i edert
					    land; sådana skola förblifva
					    eder egendom.

46. Och skolen äga dem, och edor	46. Och dem mån I hafva att lämna
    barn efter eder til en ewig ägo;	    såsom arf åt edra barn efter
    dem skolen i låta wara trälar.	    eder till egendom och
    Men öfwer edra bröder, Israels	    besittning; dem kunnen I hafva
    barn, skall ingen öfwer den		    till trälar evärdligen.  Men
    andra råda med stränghet.		    ibland edra bröder, Israels
					    barn, skall ingen med hårdhet
					    bruka sin makt öfver den andre.

47. Om en främling eller en husman	47. Om en främling eller en
    wäxer til när dig, och din		    inhysesman hos dig kommer till
    broder warder fattig när honom,	    välstånd och en din broder råkar
    och säljer sig enom främling,	    i armod hos honom och säljer sig
    eller husmanne när dig, eller	    åt en dylik främling, som bor
    någrom af sine slägt;		    inhyses hos dig, eller eljest åt
					    någon som tillhör en
					    främlingssläkt,

48. Så skal han rätt hafwa, sedan	48. så skall han sedan, efter det
    han såld är, at warda löst igen;	    att han sålt sig, kunna lösas
    och någor af hans bröder må lösa	    ut; någon af hans bröder må lösa
    honom:				    honom;

49. Eller hans faderbroder, eller	49. eller ock må hans farbroder
    faderbroders son, eller eljest	    eller hans farbroders son lösa
    någor hans när skyldman i hans	    honom, eller må någon annan nära
    slägte; eller om hans egen hand	    blodsförvant af hans släkt lösa
    kan så mycket åstadkomma, så	    honom; eller om han kommer i
    skall han lösa sig:			    tillfälle därtill, må han själf
					    lösa sig.

50. Och skall räkna med sin köpare	50. Därvid skall han jämte den som
    ifrå det året, då han sålde sig,	    köpt honom räkna efter, huru
    intil klangåret.  Och		    lång tid förflutit ifrån det år,
    penningarne skola räknade warda	    då han sålde sig åt honom, till
    efter åratalet, sedan han		    jubelåret; och det pris, för
    såldes; och skall hans lön med	    hvilket han såldes, skall
    inräknas för hela tiden.		    uppskattas efter årens antal;
					    hans arbetstid hos honom skall
51. Om ännu mång år äro intil		    beräknas till samma värde som en
    klangåret, så skall han der		    daglönares.
    efter desto mer gifwa för
    lösnen, efter som han köpt är.	51. Om ännu många år äro kvar, skall
					    han såsom lösen för sig betala
					    en mot dem svarande del af det
					    penningbelopp, för hvilket han
					    blef köpt.

52. Äro få år qwar intil klangåret,	52. Om däremot allenast få år
    så skall han ock der efter		    återstå till jubelåret, så skall
    igengifwa til sin lösning.		    han räkna efter detta, sig till
					    godo, och betala lösen för sig
					    efter antalet af de år han redan
					    tjänat.

53. Och skall räkna sin lön med		53. Såsom en daglönare, som är lejd
    honom år ifrån år.  Och skalt	    för år, skall man behandla
    icke låta råda öfwer honom med	    honom; ingen må inför dina ögon
    stränghet för din ögon.		    med hårdhet bruka sin makt öfver
					    honom.

54. Om han icke löser sig i denna	54. Men om han icke blifver löst på
    måtto, så skall han i klangåret	    något af de nämnda sätten, så
    lös utgå, och hans barn med		    skall han på jubelåret gifvas
    honom.				    fri, han själf och hans barn med
					    honom.

55. Förty Israels barn äro mine		55. Ty Israels barn äro mina
    tjenare, de jag utur Egypti land	    tjänare; de äro mina tjänare,
    fört hafwer.  Jag är HERren edar	    som jag har fört ut ur Egyptens
    Gud.				    land.  Jag är Herren, eder Gud.


26. Capitlet.				26 KAPITLET.

Gudaktighets och ogudaktighets lön.	Varning för afguderi.  Löften för
					dem som hålla lagen, hotelser mot
					dess öfverträdare.

I skolen icke göra eder några		I skolen icke göra eder några
afgudar, eller beläte, icke heller	afgudar, ej heller uppresa åt eder
upresa eder några stodar, icke		något beläte eller någon stod, eller
heller någon wårdsten sätta uti edro	uppsätta i edert land stenar med
lande, til at tilbedja derföre: Ty	inhuggna bilder, för att tillbedja
jag är HERren edar Gud.			vid dem; ty jag är Herren, eder Gud.

2. Håller mina Sabbather, och		2. Mina sabbater skolen I hålla, och
   frukter eder för min helgedom.	   för min helgedom skolen I hafva
   Jag är HERren.			   fruktan.  Jag är Herren.

3. Om I wandren i minom stadgom, och	3. Om I vandren i mina stadgar och
   hållen min bud, och gören dem;	   hållen mina bud och gören efter
					   dem,

4. Så skall jag gifwa eder regn i	4. så skall jag gifva eder regn i
   sinom tid; landet skall gifwa sin	   rätt tid, så att jorden gifver
   wäxt, och trän på markene bära	   sin gröda och träden på marken
   sina frukt.				   bära sin frukt.

5. Och tröskotiden skall räcka intil	5. Och trösktiden skall hos eder
   winandena, och winanden skall	   räcka intill vinbärgningen, och
   räcka intil sädestiden.  Och I	   vinbärgningen skall räcka intill
   skolen hafwa bröd nog, och skolen	   såningstiden, och I skolen hafva
   tryggeliga bo i edro lande.		   bröd nog att äta och bo trygga i
					   edert land.

6. Jag skall gifwa frid i edro		6. Och jag skall skaffa frid i
   lande, at I skolen sofwa, och	   landet, och I skolen få ro, och
   ingen förfära eder.  Jag skall	   ingen skall förskräcka eder.  Jag
   låta komma de onda djur utur edro	   skall göra slut på vilddjuren i
   lande, och intet swärd skall gå	   landet, och intet svärd skall gå
   genom edart land.			   fram genom edert land.

7. I skolen jaga edra fiendar, och	7. I skolen jaga edra fiender
   de skola falla för eder genom	   framför eder, och de skola falla
   swärd.				   för edra för edra svärd.

8. Fem af eder skola jaga hundrade,	8. Fem af eder skola jaga hundra
   och hundrade af eder skola jaga	   framför sig, och hundra af eder
   tio tusende; ty edre fiender		   skola jag tiotusen, och edra
   skola falla för eder genom swärd.	   fiender skola falla för edra
					   svärd.

9. Och jag skall wända mig til eder;	9. Och jag skall vända mig till eder
   jag skall föröka eder, och låta	   och göra eder fruktsamma och
   eder wäxa til, och jag skall göra	   föröka eder, och jag skall
   mitt förbund fast med eder.		   upprätthålla mitt förbund med
					   eder.

10. Och I skolen äta af det gamla,	10. Och gammal gröda, som länge
    så at I skolen låta det gamla	    legat inne, skolen I hafva att
    fara för det nya.			    äta; I skolen nödgas skaffa den
					    gamla undan för den nya.

11. Jag skall hafwa min boning		11. Och jag skall uppsätta min
    ibland eder, och min själ skall	    boning midt ibland eder, och min
    icke förkasta eder.			    själ skall icke försmå eder.

12. Och jag skall wandra ibland		12. Jag skall vandra midt ibland
    eder, och skall wara edar Gud,	    eder, och vara eder Gud, och I
    så skolen I wara mitt folk.		    skolen vara mitt folk.

13. Ty jag är HERren edar Gud, den	13. Jag är Herren, eder Gud, som
    eder utur Egypti land fört		    förde eder ut ur Egyptens land,
    hafwer, at I icke skullen wara	    på det att I icke skullen vara
    deras trälar.  Och hafwer		    trälar där; och jag har brutit
    sönderbrutit edart ok, och		    sönder edert ok och låter eder
    hafwer låtit eder gå rätta.		    gå med upprätt hufvud.

14. Men om I icke hören mig, och	14. Men om I icke hören mig och icke
    icke gören deßa buden all:		    gören efter alla dessa bud,

15. Utan förakten mina stadgar, och	15. om I förkasten mina stadgar, och
    edra själar förkasta mina		    om edra själar försmå mina
    rätter, så at I icke gören all	    rätter, så att I icke gören
    min bud, och låten mitt förbund	    efter alla mina bud, utan bryten
    tilbaka;				    mitt förbund,

16. Så skall jag ock då göra eder	16. då skall ock jag handla på samma
    detta: Jag skall hemsöka eder	    sätt mot eder: jag skall hemsöka
    med förskräckelse, swulnad, och	    eder med förskräckliga olyckor,
    skälfwo, at edor ansikte		    med tärande sjukdom och feber,
    förfalla, och edre kroppar		    så att edra ögon försmäkta och
    försmäkta skola: I skolen		    eder själ förtvinar; och I
    fåfängt så edra säd, och edre	    skolen förgäfves så eder säd, ty
    fiender skola äta henne.		    edra fiender skola äta den.

17. Och jag skall ställa mitt anlete	17. Jag skall vända mitt ansikte mot
    emot eder, och I skolen warda	    eder, och I skolen blifva slagna
    slagne för edra fiendar.  Och de	    af edra fiender; och de som hata
    som hata eder, skola råda öfwer	    eder skola råda öfver ederr, och
    eder, och I skolen fly, då ingen	    I skolen fly, om ock ingen
    jagar eder.				    förföljer eder.

18. Om I ändå icke hören mig, så	18. Om I, detta oaktadt, icke hören
    skall jag ännu sju resor mer	    mig, så skall jag tukta eder
    görat, til at näpsa eder för	    sjufaldt värre för edra synders
    edra synder:			    skull.

19. At jag edra högfärd och		19. Jag skall krossa eder stolta
    genstörtighet nederslå skall.	    makt.  Jag skall låta eder
    Och jag skall göra edar himmel	    himmel blifva såsom järn och
    såsom jern, och edra jord såsom	    eder jord såsom koppar.
    koppar.

20. Och edro möda och arbete skall	20. Och eder möda skall vara
    förtappadt wara, så at edart	    förspilld, ty eder jord skall
    land icke skall gifwa sin wäxt,	    icke gifva sin gröda och träden
    och trän i landet icke bära sina	    på marken skola icke bära sin
    frukt.				    frukt.

21. Och om I wandren mig emot, och	21. Om I ändock vandren mig emot och
    icke wiljen höra mig; så skall	    icke viljen höra mig, så skall
    jag ändå görat sju resor mer,	    jag slå eder sjufaldt värre,
    til at slå eder för edra synders	    såsom edra synder förtjäna.
    skull.

22. Och skall sända wilddjur ibland	22. Jag skall sända öfver eder
    eder: De skola upäta edor barn,	    vilddjur, som skola döda edra
    och förderfwa edar boskap, och	    barn och fördärfva eder boskap
    förminska eder; och edre wägar	    och förminska edert eget antal,
    skola warda öde.			    så att edra vägar blifva öde.

23. Om I ändå icke dermed låten		23. Om I, detta oaktadt, icke låten
    rätta eder, och wandren mig		    tukta eder af mig, utan vandren
    emot;				    mig emot,

24. Så skall jag ock wandra emot	24. så skall också jag vandra eder
    eder, och skall ännu slå eder	    emot och slå eder sjufaldt för
    sju resor mer för edra synders	    edra synders skull.
    skull.

25. Och skall låta komma öfwer eder	25. Jag skall låta eder drabbas af
    et hämndeswärd, det mitt förbund	    ett hämndesvärd, som skall
    hämna skall.  Och om I församlen	    hämnas mitt förbund, och I
    eder uti edra städer, skall jag	    skolen nödgas församla eder i
    dock sända pestilentie ibland	    städerna; men där skall jag
    eder, och skall gifwa eder uti	    sända pest ibland eder, och I
    edra fienders händer.		    skolen blifva gifna i
					    fiendehand.

26. Så skall jag ock förderfwa edars	s26. Jag skall så fördärfva edert
    bröds tilråd, så at tio qwinnor	    lifsuppehälle, att edert bröd
    skola baka sitt bröd i enom ugn,	    skall kunna bakas i en enda ugn
    och edart bröd skall man utwäga	    af tio kvinnor, och edert bröd
    med wigt; och när I äten, skolen	    skall utlämnas efter vikt, och
    I icke warda mätte.			    när I äten, skolen I icke blifva
					    mätta.

27. Om I dermed än icke hören mig,	27. Om I, detta oaktadt, icke hören
    utan wandren mig emot;		    mig, utan vandren mig emot,

28. Så skall jag ock i grymhet		28. så skall också jag i vrede
    wandra emot eder, och skall		    vandra eder emot och tukta eder
    sjufallt mer näpsa eder för edra	    sjufaldt för edra synders skull.
    synders skull;

29. Så at I skolen äta edra söners	29. I skolen nödgas äta edra söners
    och döttrars kött.			    kött och äta edra döttrars kött.

30. Och jag skall borthäfwa edra	30. Jag skall ödelägga edra
    högder, och edro beläte utrota,	    offerhöjder och utrota edra
    och skall kasta edra kroppar	    solstoder; jag skall kasta edra
    uppå edra afgudar, och min själ	    döda kroppar på edra smutsgudars
    skall wämja wid eder:		    döda kroppar, ty min själ skall
					    försmå eder.

31. Och skall göra edra städer öde,	31. Och jag skall göra edra städer
    och edra kyrkor förlägga, och	    till ruiner och föröda edra
    skall icke wilja lukta edra söta	    helgedomar, och jag skall icke
    lukt.				    mer med välbehag känna lukten af
					    edra offer.

32. Alltså skall jag göra landet	32. Jag skall själf ödelägga landet,
    öde, at edre fiender, som bo	    så att edra fiender, som bo
    deruti, skola grufwa sig		    däri, skola häpna däröfver.
    derföre.

33. Men eder skall jag förskingra	33. Men eder skall jag förströ bland
    ibland Hedningarna, och draga ut	    hedningarna, och jag skall
    swärdet efter eder, at edart	    förfölja eder med draget svärd;
    land skall blifwa öde, och edre	    så skall edert land blifva en
    städer omkull slagne.		    ödemark, och edra städer skola
					    blifva ruiner.

34. Så skall då landena behaga sin	34. Då skall landet få godtgörelse
    helg, så länge det öde ligger,	    för sina sabbater, medan det
    och I ären i fienda lande.  Ja,	    ligger öde och I ären i edra
    då skall landet hålla helg, och	    fienders land.  Ja, då skall
    deß helg thy behaga.		    landet hålla sabbat och gifva
					    godtgörelse för sina sabbater.

35. Så länge det öde ligger, skall	35. Medan det ligger öde, skall det
    det hålla helg: Derföre, at det	    hålla sabbat och få den hvila
    icke kunde heligt hålla, då I	    det icke fick på edra sabbater,
    skullen låtat heligt hålla, då I	    då I bodden däri.
    deruti bodden.

36. Och de som återlefwas af eder,	36. Och åt dem som blifva kvar af
    dem skall jag göra et bäfwande	    eder skall jag gifva försagda
    hjerta uti deras fiendars lande,	    hjärtan i deras fienders länder,
    så at et ruskande löf skall jaga	    så att de jagas på flykten af
    dem; och skola fly derföre,		    ett prasslande löf, som röres af
    likasom et swärd jagade dem, och	    vinden, och fly, såsom flydde de
    falla der som ingen jagar dem.	    för svärd, och falla, om ock
					    ingen förföljer dem.

37. Och den ene skall falla på den	37. Och de skola stupa på hvarandra,
    andra, lika såsom för swärd, och	    likasom för svärd, om ock ingen
    dock ingen jagar dem.  Och I	    förföljer dem.  Ja, I skolen
    skolen icke töra duka eder up	    icke kunna hålla stånd mot edra
    för edra fiendar.			    fiender.

38. Och I skolen förfaras ibland	38. I skolen förgås bland
    Hedningarna, och edra fiendars	    hedningarna, och edra fienders
    land skall fräta eder up.		    land skall förtära eder.

39. De som återlefwas, skola		39. Och de som blifva kvar af eder
    försmäktas i deras mißgerningar	    skola försmäkta i edra fienders
    uti fienda lande; och uti deras	    land, genom sin egen
    fäders mißgerningar skola de	    missgärning, och försmäkta
    försmäktas.				    tillika genom sina fäders
					    missgärning, likasom dessa
					    gjort.

40. Så skola de då bekänna sina		40. Och de skola nödgas bekänna den
    mißgerning, och sina fäders		    missgärning de själfva begått
    mißgerning, i hwilkom de sig	    och den deras fäder begått genom
    förtagit, och emot mig wandrat	    att handla trolöst mot mig, och
    hafwa.				    huru de vandrat mig emot ---

41. Derföre will jag ock wandra emot	41. hvarför också jag måste vandra
    dem, och skall drifwa dem bort i	    dem emot och föra dem bort i
    deras fienda land.  Då warder ju	    deras fienders land --- ja, då
    deras oomskorna hjerta sig		    skola deras oomskurna hjärtan
    ödmjukandes.  Och då skall dem	    nödgas ödmjuka sig, då skola de
    behaga deras mißgerningars		    få umgälla sin missgärning.
    straff.
					42. Och då skall jag tänka på mitt
42. Och jag skall ihogkomma mitt	    förbund med Jakob, då skall jag
    förbund med Jacob, och mitt		    ockå tänka på mitt förbund med
    förbund med Isaac, och mitt		    Isak och på mitt förbund med
    förbund med Abraham; och skall	    Abraham, och på landet skall jag
    tänka uppå landet,			    tänka.

43. Som af dem öfwergifwit är, och	43. Ty landet måste blifva
    hafwer haft et behag til sina	    öfvergifvet af dem och så få
    helg, medan det öde ligger ifrå	    godtgörelse för sina sabbater
    dem, och dem behagar deras		    genom att blifva öde, när de äro
    mißgerningars straff, derföre,	    borta, och själfva skola de få
    at de hafwa föraktat mina		    umgälla sin missgärning, därför,
    rätter, och deras själ hafwer	    ja, därför att de förkastat mina
    haft en wämjelse til mina		    rätter, och därför att deras
    stadgar.				    själar försmått mina stadgar.

44. Och om de än i fienda land äro,	44. Men detta oaktadt skall jag,
    hafwer jag likwäl icke förkastat	    medan de äro i sina fienders
    dem, och icke så wämjat wid dem,	    land, icke så förkasta eller
    och mitt förbund med dem skulle	    försmå dem, att jag förgör dem
    intet mer gälla; ty jag är		    och bryter mitt förbund med dem;
    HERren deras Gud.			    ty jag är Herren, deras Gud.

45. Och jag skall för dem ihogkomma	45. Nej, till fromma för dem skall
    mitt första förbund, då jag		    jag tänka på förbundet med
    förde dem utur Egypti land för	    förfäderna, som jag förde ut ur
    Hedningarnas ögon, at jag skulle	    Egyptens land, inför
    wara deras Gud: Jag är HERren.	    hedningarnas ögon, på det att
					    jag skulle vara deras Gud.  Jag
					    är Herren.

46. Deße äro de stadgar och rätter,	46. Dessa äro de stadgar och rätter
    och lag, som HERren emellan sig	    och lagar, som Herren
    och Israels barn satt hafwer, på	    fastställde mellan sig och
    Sinai berg, genom Mose hand.	    Israels barn, på Sinai berg
					    genom Mose.


27. Capitlet.				27 KAPITLET.

Löften, förstfödt, spilgift, tionde.	Löfteslösen och tionde.

Och HERren talade med Mose, och		Och Herren talade till Mose och
sade:					sade:

2. Tala med Israels barn, och säg	2. Tala till Israels barn och säg
   til dem: Om någor gör HERranom et	   till dem:
   besynnerligit löfte, så at han
   skattar sig;				   Om någon skall fullgöra ett
					   löfte, ett sådant hvarvid du har
					   bestämma värdet på personer, som
					   lofvas åt Herren, så gäller
					   följande:

3. Så skall detta wara skattningen:	3. Om värdet skall bestämmas för en
   En mansperson tjugu åra gammal,	   man, som är mellan tjugu och
   allt intil sextio år, skalt du	   sextio år gammal, så skall du
   skatta på femtio silfwer siklar,	   bestämma detta till femtio siklar
   efter helgedomens sikel;		   silfver, efter helgedomssikelns
					   vikt.

4. En qwinsperson på tretio siklar.	4. Om frågan gäller en kvinna, så
					   skall du bestämma värdet till
					   trettio siklar.

5. Men ifrå fem år intil tjugu år;	5. Om frågan gäller någon som är
   om det är en mansperson, skalt du	   mellan fem år och tjugu år
   skatta honom på tjugu siklar; en	   gammal, så skall det värde du
   qwinsperson på tio siklar.		   bestämmer vara för mankön tjugu
					   siklar och för kvinnkön tio
					   siklar.

6. Är det en månad gammalt, intil	6. Om frågan gäller någon som är
   fem år; om det är en mansperson,	   mellan en månad och fem år
   skalt du skatta det på fem		   gammal, så skall det värde du
   silfwer siklar; en qwinno på tre	   bestämmer vara för mankön fem
   silfwer siklar.			   siklar silfver och för kvinnkön
					   tre siklar silfver.

7. Men är det sextio åra gammalt,	7. Om frågan gäller någon som är
   och der utöfwer; och är en		   sextio år gammal eller
   mansperson, skalt du skatta honom	   därutöfver, så skall det värde du
   på femton silfwer siklar; en		   bestämmer vara, om det är en man,
   qwinno på tio siklar.		   femton siklar, men för en kvinna
					   skall det vara tio siklar.

8. Om han är för fattig til sådana	8. Är någon för arm att kunna betala
   skattning, så skall han gå för	   det värde du så bestämmer, då
   Presten, och Presten skall skatta	   skall han ställas fram inför
   honom: Och han skall skatta honom	   prästen, och prästen skall då
   efter som hans hand, som löftet	   bestämma ett värde för honom;
   gjort hafwer, förwärfwa kan.		   efter hvad den som gjort löftet
					   kan anskaffa skall prästen
					   bestämma värdet för honom.

9. Om det är af boskap det man		9. Om frågan gäller boskap, af de
   HERranom offra må; allt det man	   slag man får bära fram såsom
   HERranom gifwer, det är heligt.	   offer åt Herren, så skall allt
					   sådant, när man gifvit det åt
					   Herren, vara heligt;

10. Man skall icke wäßla det, eller	10. man skall icke utväxla eller
    förwandlat, et godt för et ondt,	    utbyta det, vare sig ett bättre
    eller et ondt för et godt.  Om	    mot ett sämre eller ett sämre
    någor wäßlar det, et djur för	    mot ett bättre.  Om någon likväl
    det andra, så skola de båda wara	    utbyter ett djur mot ett annat,
    helig.				    så skall både det förra och det
					    som blifvit lämnadt i utbyte
					    vara heligt.

11. Är det djuret orent, det man	11. Men om frågan gäller något slags
    icke bör offra HERranom; så		    orent djur, ett sådant som man
    skall man hafwa det fram för	    icke får bära fram såsom offer
    Presten:				    åt Herren, så skall djuret
					    ställas fram inför prästen;

12. Och Presten skall skatta det, om	12. och prästen skall bestämma dess
    det är godt eller ondt.  Och det	    värde, allt eftersom det är
    skall blifwa wid Prestens		    bättre eller sämre.  Såsom du
    skattning.				    --- prästen --- bestämmer det,
					    så skall det vara.

13. Will någor lösa det, han skall	13. Och om ägaren vill lösa djuret,
    gifwa femte delen utöfwer		    så skall han till det värde du
    skattningena.			    bestämt lägga femtedelen af
					    värdet.

14. Om någor helgar sitt hus, så at	14. Om någon helgar sitt hus, att
    det skall wara HERranom heligt;	    det skall vara helgadt åt
    så skall Presten skatta det, om	    Herren, så skall prästen
    det är godt eller ondt.  Och	    bestämma dess värde, allt
    efter som Presten skattar det,	    eftersom det är bättre eller
    så skall det blifwa.		    sämre.  Såsom prästen bestämmer
					    dess värde, så skall det
					    förblifva.

15. Men om han, som det helgat		15. Och om den som har helgat sitt
    hafwer, will det lösa, skall han	    hus vill lösa det, så skall han
    gifwa den femte delen i silfwer,	    till det värde i penningar du
    mer än som det skattadt är, och	    bestämt lägga femtedelen däraf;
    så skall det warda hans.		    då blifver det hans.

16. Om någor helgar HERranom et		16. Om någon helgar åt Herren ett
    stycke åker af sitt arfwegods,	    stycke åker af sin
    så skall den skattad warda efter	    arfsbesittning, så skall du
    som han bär.  Bär han en Homer	    bestämma dess värde efter
    korn, så skall han gälla femtio	    utsädet därpå: mot hvar homer
    silfwer siklar.			    korn skola svara femtio siklar
					    silfver.

17. Men helgar han sin åker strax	17. Om han helgar sin åker ända från
    ifrå klangåret, så skall han	    jubelåret, så skall det
    gälla efter hans wärde.		    förblifva vid det värde du
					    bestämmer.

18. Hafwer han helgat honom efter	18. Men om han helgar sin åker efter
    klangåret, så skall Presten		    jubelåret, så skall prästen åt
    räkna honom efter de åren, som	    honom beräkna penningvärdet
    tilbaka stå intil klangåret, och	    efter antalet af de år, som
    der efter skatta honom desto	    återstå till nästa jubelår; och
    ringare.				    ett motsvarande afdrag skall
					    göras på det förut af dig
					    bestämda värdet.

19. Will han, som honom helgat		19. Och om den som har helgat åker
    hafwer, lösa åkren, så skall han	    vill lösa den, så skall han till
    gifwa femte delen i silfwer, mer	    det värde i penningar du bestämt
    än han skattad är, och så skall	    lägga femtedelen däraf; då
    han warda hans.			    förblifver den hans.

20. Will han icke lösan, utan säljer	20. Om han icke löser åkern, men
    honom enom androm, så skall han	    säljer den åt någon annan, så
    icke mer lösa honom:		    får åkern sedan icke lösas,

21. Utan den samme åkren, när han i	21. utan när åkern frånträdes på
    klangåret lös utgår, skall wara	    jubelåret, skall den vara helgad
    helig HERranom, såsom en		    åt Herren, likasom en
    förspild åker, och skall wara	    tillspillogifven åker; hans
    Prestens arfwegods.			    arfsbesittning tillfaller då
					    prästen.

22. Om någor helgar HERranom en		22. Om någon helgar åt Herren en
    åker, den han köpt hafwer, och	    åker, som han har köpt, en som
    icke hans arfwegods är;		    icke hör till hans
					    arfsbesittning,

23. Så skall Presten räkna honom	23. så skall prästen åt honom
    hwad han gälla kan intil		    uträkna beloppet af det bestämda
    klangåret, och han skall på		    värdet intill jubelåret; och han
    samma dagen gifwa den		    skall samma dag erlägga detta af
    skattningen ut, at hon skall	    dig bestämda värde, såsom
    wara HERranom helig.		    helgadt åt Herren.

24. Men på klangåret skall han komma	24. Men på jubelåret skall åkern
    til honom igen, som honom sålt	    återgå till den af hvilken den
    hade, at han blifwer hans		    blifvit köpt och hvilkens
    arfwegods i landena.		    arfvejord den är.

25. All skattning skall ske efter	25. Och när du bestämmer något
    helgedomens sikel; men en sikel	    värde, skall det alltid
    gör tjugu Gera.			    bestämmas i helgedomssiklar,
					    sikeln räknad till tjugu gera.

26. Det förstfödda ibland boskapen,	26. Men det som är förstfödt ibland
    det HERranom eljest tilhörer,	    boskap och som tillhör Herren
    skall ingen helga, ware sig oxe	    redan såsom förstfödt, det skall
    eller får; ty det är HERrans.	    ingen helga; vare sig det är ett
					    djur af fäkreaturen eller ett
					    djur af småboskapen, tillhör det
					    redan Herren.

27. Är något orent på boskapen, så	27. Men om frågan gäller något orent
    skall man lösa det efter sitt	    djur, så skall man lösa det
    wärde, och der utöfwer gifwa den	    efter det värde du bestämmer och
    femte delen.  Will han icke lösa	    lägga femtedelen af värdet
    det, så må det säljas efter sitt	    därtill.  Om det icke löses, så
    wärde.				    skall det säljas efter det värde
					    du bestämmer.

28. Man skall intet spilgifwit sälja	28. Och om frågan gäller något
    eller lösa, det någor HERranom	    tillspillogifvet, hvad någon
    til spillo gifwer, at allt det	    gifvit till spillo åt Herren af
    hans ägodelar är, ware sig		    sin egendom, det må nu vara en
    menniska, boskap, eller arfåker;	    människa eller ett boskapsdjur
    ty allt spilgifwit är det		    eller den åker, som är hans
    aldrahelgasta HERranom.		    arfsbesittning, så får sådant
					    hvarken säljas eller lösas; allt
					    tillspillogifvet är högheligt
					    och tillhör Herren.

29. Man skall ock icke lösa någon	29. En människa, som har blifvit
    spilgifwen mennisko; utan hon	    tillspillogifven, får aldrig
    skall döden dö.			    lösas; en sådan måste dödas.

30. All tionde i landet, både af	30. Och all tionde af jorden, vare
    landsens säd, och af frukten af	    sig af säden på jorden eller af
    trän, höra HERranom til, och	    trädens frukt, tillhör Herren;
    skola wara helig HERranom.		    det är helgadt åt Herren.

31. Will någor lösa sin tiond, han	31. Om någon vill lösa något af sin
    skall gifwa femtedelen utöfwer.	    tionde, så skall han lägga
					    femtedelen af värdet därtill.

32. Och all tiond af fä och får, och	32. Och hvad beträffar tionde af
    allt det under ris går, det är	    fäkreatur eller af småboskap,
    en helig tiond HERranom.		    allt som går under herdestafven,
					    så skall af allt detta hvart
					    tionde djur vara helgadt åt
					    Herren.

33. Man skall icke fråga, om det är	33. man skall icke fråga efter, om
    godt eller ondt; man skall icke	    det är bättre eller sämre, och
    heller wäßlat.  Om någor wäßlar	    man får icke utbyta det.  Om
    det, så skall både wara heligt,	    någon likväl utbyter djuret, så
    och icke löst warda.		    skall både detta och det som
					    blifvit lämnadt i utbyte vara
					    heligt; det får icke lösas.

34. Deße äro de bud, som HERren böd	34. Dessa äro de bud, som Herren på
    Mose til Israels barn på Sinai	    Sinai berg gaf Israels barn
    berg.				    genom Mose.

Ände på den Tredje Boken Mose.


Denna text är afskrifwen år 2003 af	Denna text är afskrifven år 2003 af
Erik Jonsson ur »Bibelen eller den	Erik Jonsson efter »GAMLA
Heliga Skrift«, tryckt hos Samuel	TESTAMENTET I FULLSTÄNDIG
Rumstedt i Stockholm år 1857.		ÖFVERENSSTÄMMELSE MED DEN AF
					BIBELKOMMISSIONEN ENLIGT
					KUNGL. CIRKULÄRET DEN 30 OKTOBER
					1903 UTGIFNA NORMALUPPLAGAN« ur
					»BIBELN ELLER DEN HELIGA SKRIFT I
					FULLSTÄNDIG ÖFVERENSSTÄMMELSE MED
					BIBELKOMMISSIONENS NORMALUPPLAGOR«,
					Svenska Tryckeribolaget Ekman & Co.,
					Stockholm 1904.

Fullkomlig öfwerensstämmelse med	Fullkomlig öfverrensstämmelse med
förlagan garanteras icke.		förlagan garanteras icke.


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Innehåll:


Litteraturförteckning

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).