Sedan en Göteborgsköpman 1849 förvärvat sockerbruket i Landskrona, byggdes detta ut och moderniserades. Av stor betydelse för den kommande utvecklingen blev tillsättandet av en annan köpman från Göteborg, Justus Tranchell, som brukets disponent. Denne var genom sin hustru insläktad med familjen Kockum i Malmö, och Frans Henrik Kockum investerade kapital i sockerfabriken. Via Kockum fick därigenom sockerbruket i Landskrona del av det kapital, som ackumulerats tack vare Frans Suells utnyttjande av underbetalda barnarbetare.
free web hosting | website hosting | Business WebSite Hosting | Free Website Submission | shopping cart | php hosting

Betsockerindustrin.

Hur kan den från 1849 märkbart ökade flyttningen förklaras? En förklaring erbjuder utbyggnaden av betsockerindustrin. Redan på 1830-talet har man i Landskrona börjat med framställning av betsocker, dock utan större framgång. En av de ledande intressenterna var ägaren till Säbyholms säteri, friherre Bror Cederström, som på sina jordar bedrev en omfattande betodling.

Sedan en Göteborgsköpman 1849 förvärvat sockerbruket i Landskrona, byggdes detta ut och moderniserades. Av stor betydelse för den kommande utvecklingen blev tillsättandet av en annan köpman från Göteborg, Justus Tranchell, som brukets disponent. Denne var genom sin hustru insläktad med familjen Kockum i Malmö, och Frans Henrik Kockum investerade kapital i sockerfabriken. Via Kockum fick därigenom sockerbruket i Landskrona del av det kapital, som ackumulerats tack vare Frans Suells utnyttjande av underbetalda barnarbetare.[Not]

Den ökade utflyttningen till Landskrona från Härslövs socken från 1849 sammanfaller sålunda med utbyggnaden av sockerbruket. Det behöver inte betyda, att alla flyttare eller ens de flesta blivit sockerbruksarbetare. Men en så stor anläggning i en liten stad -- Landskrona hade då endast drygt 4000 invånare -- kan tänkas ha haft en betydande multiplikatoreffekt.

Vill man undersöka, varifrån arbetskraften till sockerindustrin kom under 1840-1850-talen, är detta förenat med svårigheter. En avlöningslista från sockerbruket i Landskrona från 1852-1853 upptar bortåt 80 arbetare, men då både födelsedata och bostadsuppgifter saknas, är det i allmänhet omöjligt att identifiera dem. I 1850-talets husförhörslängder står emellertid en del av sockerbrukets arbetare upptagna på sockerbrukets egen fastighet i kvarteret Kung Carls Warf. Bruket har alltså tillhandahållit bostäder, tydligen fr. a. för ogifta arbetare och för en kortare tid, innan de flyttade till annan bostad i staden eller också flyttade till annan ort. De arbetare, som har kunnat identifieras i husförhörslängden, har i regel varit födda i någon av socknarna omkring Landskrona, och deras fäder har varit husmän, drängar, rotesoldater, i några fall även åbo eller hemmansägare. Som exempel kan nämnas en av dem, som i husförhörslängden 1846-1851 var skrivna under rubriken »Sockerbrukets tjänstehjon«: Pehr Svensson, född 1826 i Ekeby. När han föddes, var hans far frälseåbo på hemmanet Ejlerstorp 5 under säteriet Gedsholm. I husförhörslängden året därefter är sidan under hemmanets namn blank. Hela bondefamiljen är borta, och en anteckning förklarar orsaken: »Jorden lagd under huvudgården.« Pehr Svensson utgör sålunda ett exempel på direkt samband mellan bönders avhysning från jorden och rekrytering av arbetskraft till sockerindustrin.


[Nästa] [Opp] [Bakåt]
Vidare: Hantverk utvecklas till verkstadsindustri. Högre: Från enskiftat jordbruk i Åter: Skattebönders avkomlingar.


Per Jonsson (1928–1998):
»Från enskiftat jordbruk i Hilleshög till verkstadsindustri i Landskrona.«
Copyright © Erik Jonsson.

Sat Nov 6 21:40:12 CET 1999


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.

Innehåll:

Litteraturförteckning
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).