free web hosting | free hosting | Business Hosting | Free Website Submission | shopping cart | php hosting
Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Tillbaka Vidare Innehåll


62. Ögonvittnet.

En lallande stämma, vars ordström inte avbröts trots tillsägelse av en polismans barska myndighetsröst, hördes från korridoren genom den ännu öppna dörren, och en konstapel införde ögonvittnet. Mannen hade flera dagars skäggstubb, var klädd i gammal lump och såg ut att vanligen sova med kläderna på, samt spred en odör av svett, urin, inpyrd tobaksos och alkohol. Mannens hudfärg var den, som vanligen kallas »vit«, men till följd av hans ständiga utomhusvistelse hade ansiktshuden antagit den bruna kulör, som av många anses så klädsam, att de t.o.m. betalar för bestrålning med konstgjort solsken. Kommissarien tecknade åt konstapeln att ställa fyllehunden på betryggande avstånd från skrivbordet. Tyst hade fattat posto vid rummets andra skrivbord och lagt pekfingrarna i färdigställning över f och j på den svartlackerade skrivmaskinens tangenter. Den konstapel, som fört in luffaren, stängde dörren och ställde sig intill densamma.

Tillbaka Vidare Innehåll

Denna Öfversättning är utförd af Erik Jonsson <generaldepoten@rambler.ru>.


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).


Litteraturförteckning

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).