Pål Hindersson och hans familjs fattigdom före proletariseringen var inte en fattigdom, som med naturnödvändighet hade drabbat dem, eller som de själva var skulden till. Den var inte heller orsaken till deras proletarisering. Både fattigdom och proletarisering påtvingades dem av den härskande klassen.
free web hosting | website hosting | Business Hosting Services | Free Website Submission | shopping cart | php hosting

Finntorparna i Mången
Jord, människor och rättsuppfattning i förproletär bergslagsmiljö

av Per Jonsson

Copyright © 1989 Per Jonsson.
Copyright © 1999 Erik Jonsson.

Pappersboken (ISBN 91 85454 25 7) finns på en del offentliga bibliotek. Vill man veta var, kan man t.ex. söka i Libris.





Denna text är hämtad ur Per Jonssons avhandling »Finntorparna i Mången«..
Copyright © 1989 Per Jonsson. .
Copyright © 1999 Erik Jonsson.
Fullkomlig överensstämmelse med den tryckta boken garanteras icke.
Kartor, fotografier och andra bilder i den tryckta boken ingår icke i denna utgåva på Världsväven.
Det är tillåtet att citera ur texten samt skriva ut densamma (vilket dock är olämpligt) i ett enda exemplar för eget, personligt, privat, ickekommersiellt bruk. Övrig exemplarframställning förbjudes.
Det är icke tillåtet att visa denna sida inom ram (s.k. frame) på annan WWW-sida.
Den, som önskar flera exemplar av denna text eller tillgång till kartor och bilder, hänvisas till den tryckta boken, ISBN 91 85454 25 7.

Fri Nov 5 05:54:35 CET 1999

Die Finnbauer in Mången: Zusammenfassung.

Mångenin suomalaistalolliset: Yhteenveto.

The Finn-peasants in Mången: Abstract.


Ur en recension:

»I slutet av 1700-talet tillägnade sig bruken av produktionsmässiga skäl stora markområden i Bergslagens finnmarker. Torparna berövades sin jord, proletariserades och blev dagsverkstorpare och kolbönder till bruken. Lundahistorikern Per Jonsson har i sin nyutkomna doktorsavhandling sökt åskådliggöra vad som skedde genom att berätta om några finntorpare i Mången i Noraskoga som förlorade bördsrätten till sin jord till Hällefors silvergruva. Jonsson menar med all rätt att människan är det centrala i historien, och vill med denna metod sätta den lilla människan in i ett större sammanhang. Med hjälp av alla slags handlingar - mantalslängder, jordeböcker, domböcker och kyrkoarkivets alla märkliga register - har han trängt dessa Mångenbor in på livet, samtidigt som han i sin ingående skildring av deras kamp för brödfödan ger läsaren goda uppgifter om svedjebruk, kolning och andra intressanta bondenäringar. Skildringen blir engagerad, eftersom Jonsson själv räknar släkt med Mångenborna. Hans bok blir på så sätt ett äreminne över dessa människor.«.

Alf Åberg i Svenska Dagbladet 2/6 1989


Baksidestext på pappersboken (ISBN 91 85454 25 7) 1989:

När finntorparen Pål Hindersson den 28 maj 1790 av Hällefors bergstingsrätt dömdes att ta lösen för sitt torp i Mången och därmed blev en jordlös proletär, berodde det inte på, att Mångens jord inte längre förmådde föda honom och hans familj. Medan de första torparna i Mången hade mindre än ett tunnland jord till sitt förfogande, hade Pål Hindersson, när han brukade hela den östra hemmansdelen, tio gånger så mycket. När de första åborna fick nöja sig med åtta lass hö, kunde Pål Hindersson enbart på sina ängsbärgningar öster om sjön skörda 20 lass. Liksom fallet var för hans svärfar före honom, kunde torpet åtminstone normala år ge honom en knapp bergning. Något behov av extra arbetstillfällen vid bruken, för att därmed uppväga en alltför svag agrar ekonomi, hade han knappast. Det arbete för bruken, som han trots det utförde, bidrog i stället till att undergräva hans ekonomi, till att göra honom fattigare.

Varför arbetade han likafullt åt bruken? Han gjorde detta underkastad ett dubbelt tvång. Dels var han förhindrad att fritt använda skogen för svedjebruk; därför kunde i synnerhet vissa år överlevnadsmarginalen bli alltför smal, så att han måste lita till uttag ifrån bruksmagasinet. Dels arbetade han för Hälleforsverket på grund av ett yttre i 1686 års donationsbrev grundat tvång.

Pål Hindersson och hans familjs fattigdom före proletariseringen var inte en fattigdom, som med naturnödvändighet hade drabbat dem, eller som de själva var skulden till. Den var inte heller orsaken till deras proletarisering. Både fattigdom och proletarisering påtvingades dem av den härskande klassen.


Andra texter av Per Jonsson med anknytning till denna: Övrigt med anknytning till Per Jonssons artikel om släkten Muhoinen:


Finnsams länkar till sidor med finnkulturanknytning.


Några släktingar till finntorparna i Mången med sidor på Världsväven:


Per Jonsson avled den 28 november 1998.

Post till Per Jonssons anhöriga kan sändas hit.


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Innehåll:

Generaldepotens Fotografiska Anstalt.

Ryska Litteraturdepoten.

Emil Tusens Uppfostringsanstalt.

Generaldepotens Typografiska Anstalt.

Generaldepotens Förströelsedetalj.

Hävder och anor.

Generaldepotens Bibliografiska Anstalt.

Några skrifter, vilka kan nerladdas på en gång i en
enda fil vardera.  HTML-filerna lämpar sig vanligen bäst
för läsning på skärm, mens PDF-filerna merendels
lämpar sig bäst för utskrift.

Undantag ifrån detta utgör sådana texter, vilka
innehåller frakturstil men enbart i PDF-filen och
därför kan se bäst ut i denna även vid
läsning på skärm.


Litteraturförteckning

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Denna sidas innehåll finnes även på sidan http://www.geocities.com/Athens/Troy/6160/finntorp.html