free web hosting | free hosting | Web Hosting | Free Website Submission | shopping cart | php hosting

Finntorparna i Mången.

[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: Arbete åt bruken. Opp: En förproletär stamfamilj. Bakåt: Arbetsåret 1754-1755.


Arbetsåret 1774-1775.

Arbetsåret 1774-1775 är hemmansdelen öster om sjön uppdelad på två åbor med 1/16 mantal vardera, Anders Hindersson och hans måg Pål Hindersson. (Se kartan s. 301 i pappersboken.)

Anders Hinderssons hushåll består nu, förutom av honom själv, av hustrun i tredje giftet, Maria Kristoffersdotter, och dottern i andra giftet, Maria. Styvdottern Katarina hade flyttat till Sandsjöhöjden, sedan hon gift sig med en äldre bror till Pål Hindersson. Styvdottern Maria var också utflyttad från Mången och gift. Dottern Stina var gift med dagkarlen Anders Ersson Holm från Strömsdal och bosatt på ett torp vid Sandsjöhöjden. Hindrik var som nämnts död. Lisa var gift med mästersvennen Jan Lindsten vid Karlsdals bruk, och Sara slutligen hade 1773 ingått äktenskap med torparen Petter Jansson i Silken.

I Pål Hinderssons familj finns förutom hustrun Anna vid årsskiftet 1774-1775 fem barn: Hindrik 13, Anders 11, Jakob 4, Hans 2 år och Jonas sju månader.

Under året hade Anders Hindersson levererat 14 stigar kol ā 5 daler kmt och 30 stigar ā 6 daler kmt, och hans kolkonto belöper sig totalt till 250 daler kmt. Hans uttag från bruksmagasinet är obetydliga, endast sådana varor, som han själv inte kan producera: Två rullar tobak och 1/4 tunna salt. Dessutom har han gjort ett kontantuttag på 18 daler. Mågen Pål har kolat 13 1/2 stigar ā 5 daler kmt. och 39 ā 6 daler, vilket tillsammans gör 306:16 daler. Han har dessutom arbetat en dag med reparation av norra bron vid Sävsjön och för det fått 1:16. Hans uttag är större än svärfaderns: Fem rullar tobak ā 1:24, tre tunnor råg/korn ā 48 daler kmt. samt 5/8 tunna salt för 30 daler kmt.

Anders och Pål delar 1774 års donationsränta med tingsgästning lika och betalar 4:31 vardera. Anders kronoutskylder belöper sig för 1775 till 15:5, medan Påls går på 20:21 daler kmt.

En påtaglig skillnad jämfört med ställningen 20 år tidigare utgör Anders balanskonto vid räkenskapsårets slut. 1755 hade han, som nämnts ovan (sidan [*] här eller s. 113 i pappersboken) ett tillgodohavande på 55:14. Nu har han däremot en skuld på 329:22 och mågen en skuld på 456:2.[Not]

Hur och när har Anders Hinderssons skuld uppkommit? Det går att exakt fastställa när. I oktober 1766 var tillgodohavandet 140:6, medan det ett år därefter ersatts av en skuld på 370:28.[Not]

På kreditsidan det året upptas inte mindre än 82 stigar kol, vilket kan ha motsvarat 492 dagsverken. Fördelade på tre vuxna arbetare, Anders, Pål och Hindrik, blir det 164 dagsverken på var av dem. Hustrun Lisa är nu sjuk och sängliggande från februari 1767 och kan knappast ha bidragit med något arbete. Påls hustru Anna ammar ännu dottern Maria, som föddes i maj 1766. Anders dotter Lisa 20 och Sara 15 bor kvar hemma och ingår alltså i arbetsstyrkan. Svägerskan Kerstin är nu 65 år. Påls och Annas övriga minderåriga barn är Kristina 6, Hindrik 5 och Anna 2 år. Anders Hinderssons hela familj utgöres av 8 1/2 RP. Spannmålsbehovet skulle då ha varit 21 tunnor. 

Detta har den egna spannmålsproduktionen inte kunnat motsvara, ty inte mindre än 8 1/2 tunnor råg eller korn har tagits ut från bruksmagasinet, vartill kommer en tunna ärter. Dessutom har uttagits en tunna sill, en tunna malt och en tunna salt. Om all malt hade använts till brännvinsbränning, hade två tunnor spannmål gått åt för detta ändamål. Enligt Reinerus Broocman behövdes nämligen 1/4 tunna malt vid brännvinstillverkning av en tunna råg.[Not] Troligt är emellertid, att en del av malten i stället användes vid brygd av öl.

En annan tung utgiftspost 1767 utgjordes av »påförda sakören enligt räkning« 193 daler kmt. Förmodligen har denna post samband med en dom i bergstingsrätten (se sidan [*] här eller s. 109 i pappersboken).

Det stora spannmålsuttaget kan förklaras utifrån dåliga skördar under föregående år. De första åren av 1760-talet har årsväxten av Ekman betecknats som svag eller knapp, 1765 som medelmåttig.[Not] Utterström betecknar 1762 och 1764 som »torrår« och 1763 som »våtår« med missväxter i bl.a. Värmland 1762 och 1763 och nära missväxt 1764.[Not]

Den stora skuld, som uppkom 1766-1767, har Anders Hindersson sedan haft kvar år efter år. Vissa år har han lyckats betala av på den, andra år har den stigit. Så var t.ex. fallet 1773 och 1774.[Not] 1771 och 1772 hade varit missväxtår med åtföljande kraftigt höjda spannmålspriser. Våren 1771 betalades i bruksmagasinet för en tunna råg eller korn 48 daler kmt. Våren 1773 kostade tunnan 78 daler kmt.[Not] Ekman anger 1771 som missväxtår och betecknar skörden 1772 som knapp.[Not] Trots att Finland inte hade någon missväxt, endast det övriga Sverige, steg dödstalen i Sverige som helhet till det dubbla 1773 jämfört med åren närmast före och efter. I Hällefors socken dog 90 promille av befolkningen. I jordbrukssocknen Mellösa dock betydligt fler, 113 promille.[Not] Skillnaden kan möjligen förklaras med att ett bruksföretag haft större ekonomiska reserver än lantbrukarna på slätten och därför haft råd att hålla sin arbetskraft vid liv också i dyrtider.

Det var inte bara det högre priset, som slog hårt mot torparnas ekonomi. De var under nödår också tvungna att köpa mer spannmål än vanligt. 1771 tog Pål Hindersson från bruksmagasinet inte ut mer än 2 7/8 tunnor råg eller korn, medan han våren och sommaren 1773 behövde 5 1/8 tunnor. Detta förklarar, att Pål Hinderssons skuld till Sävsjöverket ökade från 309 daler kmt. 1772 till 510 daler kmt 1773. Pål Hinderssons skuld fortfor sedan att stiga fram till år 1774, då den var som störst, 534 daler 6 öre kmt.[Not]

Anders Mattsson väster om sjön hade redan 1763 en skuld på 270:24, och denna steg sedan så gott som oavbrutet. Från 1767 till 1776 steg den från 757:8 till 2.402:25.[Not] Exemplet är intressant, då det visar, hur människor, som lever under i stort sett likartade yttre betingelser, i viss utsträckning också kan påverka sin situation i ena eller andra riktningen.[Not] Några av de yttre omständigheter, under vilka Anders Mattsson, Anders Hindersson och Pål Hindersson själva bidrog till att forma sin egen historia, kan vi i viss utsträckning bilda oss en uppfattning om. Jämför vi avräkningsböckernas uppgifter om uttag, faller oss en påfallande skillnad i ögonen mellan Anders Mattsson och Anders Hindersson. Den förre har tagit ut betydligt mer spannmål inkl ärter än den senare. Från tioårsperioden 1767-1776 finns sex års räkenskaper bevarade.[Not] Enligt dessa tog Anders Mattsson ut i genomsnitt 14 1/8 tunnor spannmål pr år, medan Anders Hindersson för sin del stannade vid 4 1/2.

Hur skall vi förklara det stora spannmålsuttaget? Om vi ser tillbaka på år 1766, finner vi, att behovet för Anders Mattssons familj rimligtvis borde ha varit mindre än för Anders Hinderssons. Samtliga Anders Mattssons barn var minderåriga, det äldsta 8 år, det minsta fött i juli 1766. Dessutom hade han hos sig sin far, Matts Mattsson d.y., 65 år, och sin mor, Sara Samuelsdotter, 57 år. Eftersom barnen är små, har han lidit brist på arbetskraft och haft både dräng och piga. Talet för RP (jfr. sidan [*] här eller s. 117 i pappersboken) är 7 3/8. Spannmålsbehovet skulle då ha varit endast något mer än 18 tunnor, alltså ungefär tre tunnor mindre än hos Anders Hindersson (sidan [*] här eller s. 119 i pappersboken).

Olyckliga omständigheter kan givetvis ha gjort, att Anders Mattsson fått sämre skördar. Både av tiondelängderna 1755 och 1775 att döma bör dock Anders Mattsson ha haft större areal för utsäde än Anders Hindersson och hans måg.[Not] En möjlig förklaring är, att Anders Mattsson använt mer spannmål för brännvinsbränning. Han har nämligen tagit ut mer än fyra tunnor malt i medeltal pr år, medan Anders Hinderssons maltuttag är mera anspråkslöst, knappt 1/4 tunna i medeltal pr år. Anders Mattssons maltuttag skvallrar om ölbrygd och brännvinsbränning i stor skala. Det måste ha krävt betydande mängder spannmål.[Not]

När det gäller att bedöma försörjningssituationen 1774-1775 är vi källmässigt i bättre läge, än när det gällde 1754-1755. Det finns nu underlag för en uppskattning av den röjda jorden och kreatursbesättningen. Vid den 1779 gjorda uppskattningen (sidan [*] här eller s. 38 i pappersboken) skattades den röjda jorden för Anders Hinderssons del till 4 5/8 tunnors utsäde och för Pål Hinderssons del till 4 1/2 tunnors utsäde, alltså tillsammans något mer än 9 tunnor. I anslutning till vad som uppges från det angränsande Säfsnäs, finns det skäl att anta, att endast omkring halva arealen årligen besåddes.[Not] Om vi därför antar, att 4 tunnor årligen såddes, kan det med sjätte kornet ha inneburit en skörd av 24 tunnor. Med frånräknande av fyra tunnor för utsäde återstår då för konsumtion 20 tunnor.

En viktig faktor är ännu vid denna tid svedjebruket. Med särskilt tillstånd var det möjligt att få svedja riset  efter kolvedsavverkning. Visserligen uppger bergmästaren Erik Odelstierna i sin Berättelse över bruken och bergverken uti Nya Kopparbergs bergmästaredöme år 1763: »Svedjande haver på många år härstädes ej varit gängse.«[Not] Men enligt en handling från 1762 om besiktigande av »svedjeländer« på order av direktören och bergsfogden Castorin framgår, att svedjande av enbart riset kunde medges. Det heter där, att Sävsjöverkets underlagda kolare förmanades »att vara flitige arbetare samt upprensa skogen ur riset, innan något svedje får ske, och alle de här nedan upptecknade fälle äro tjänlig mark för svedje och allt sammans är mager skog till kolning, så att det tyckes intet på något sätt vara skadeligit.« Anders Mattsson i Mången tilläts därvid svedja »nordan för Mångsbyn vid Kalltjällfallet till 1/4 tunna utsäde«. Hans bror Matts fick svedja »norr om stora Tattarmossen till 3 lispund utsäde«.[Not]

Sigvard Montelius räknar med en kolavkastning av 10 stigar pr tunnland skog.[Not] Det innebär, att Anders och Pål Hindersson, som 1774-1775 tillsammans kolat 96 1/2 stigar kol avverkat nio tunnland skog. Om de svedjat sitt hygge med 1/18 tunna pr tunnland, skulle de i så fall med korntalet 10 ha kunnat få en skörd av fem tunnor.

Hur stort tillskott till försörjningen, som jakt och fiske bidrog med, är omöjligt att beräkna, men kreaturshållningens andel kan anges åtminstone med ett närmevärde. Enligt bouppteckningen 1780 hade Anders Hindersson vid sin död sex kor och en kviga samt en del småboskap: tre får med två lamm och sex getter med två bockar.

För Säfsnäs socken har Montelius räknat med en medelavkastning pr dag och ko under hela året av 2 l mjölk, för getter 1/6 av kornas avkastning.[Not] Om vi gör det rimliga antagandet, att Pål Hindersson hade lika stor kreatursbesättning som sin svärfar, fanns det i Mången öster om sjön år 1774 12 kor och 12 getter, vilkas sammanlagda medelavkastning mjölk pr dag bör ha varit 28l. Abramson anger kalorivärdet för mjölk till 670 pr liter. Det blir pr ko och år 489000 kalorier.[Not] Till detta kommer att viss del av kreaturen årligen har slaktats, kalvar, småboskap och emellanåt även en ko.[Not]

Hur motsvarade produktionen behovet av näringsmedel? Schemat för RP under året är:

+------------------+----------+                     
|  Två vuxna män   |   2 RP   |                     
+------------------+----------+                     
|Två vuxna kvinnor | 1 1/2 RP |                     
+------------------+----------+                     
|    Sex barn      |   3 RP   |                     
+------------------+----------+                     
|      summa       | 6 1/2 RP |                     
+------------------+----------+                     

Beräknat spannmålsbehov för konsumtion efter 2 1/2 tunnor pr RP blir då 16 1/4 tunnor. Av tiondelängderna att döma har havreodlingen dominerat åtminstone på den odlade jorden. Om antagandet ovan av tjugo tunnor för konsumtion är riktigt, och om det rör sig om havre, blir det omräknat till ren säd endast tio tunnor. Lägger vi så till fem tunnor från svedjebruk, når vi i det närmaste upp till det beräknade behovet.

Pål Hindersson tog under året ut 1 1/2 tunna spannmål från bruksmagasinet, men eftersom han också tog ut en halv tunna malt, kan spannmålen åtminstone delvis ha gått åt till brännvinsbränning.

Det återstår nu att undersöka, om spannmålsodling och kreatursskötsel tillsammans kunde tillfredsställa familjens kaloribehov. Enligt Abramsons normer fördelade sig behovet på de olika familjemedlemmarna sålunda (för de vuxna medeltalet av tungt och lätt arbete):

+----------------------------------+-------------+---------+---------+
|                                  |             | per dag | per år  |
+----------------------------------+-------------+---------+---------+
+----------------------------------+-------------+---------+---------+
|               Man                | Anders, Pål |  7000   | 2555000 |
+----------------------------------+-------------+---------+---------+
|             Kvinna               |    Maria    |  2550   |  930750 |
+----------------------------------+-------------+---------+---------+
|         Ammande kvinna           |    Anna     |  3000   | 1095000 |
+----------------------------------+-------------+---------+---------+
|           Pojke 13 år            |   Hindrik   |  3200   | 1168000 |
+----------------------------------+-------------+---------+---------+
|          Barn 10-12 år           |   Anders    |  2500   |  912500 |
+----------------------------------+-------------+---------+---------+
|           Barn 4-6 år            |    Jakob    |  1600   |  584000 |
+----------------------------------+-------------+---------+---------+
|           Barn 1-3 år            |    Hans     |  1200   |  438000 |
+----------------------------------+-------------+---------+---------+
|Totalbehov kalorier under ett år: |             |         | 7683250 |
+----------------------------------+-------------+---------+---------+

15 tunnor ren säd kan beräknas ha gett 5.250.000 kalorier (jfr. sidan [*] här eller s. 114 i pappersboken). Det skulle innebära, att egen spannmålsproduktion har fyllt kaloribehovet till 68%. Det ligger 8% under det värde Montelius kommit fram till från 1830-talets Säfsnäs.[Not] Tillsammans med kaloritillskottet från kreaturshållningen, 6.847.400, får vi en summa av över 12.000.000 kalorier, alltså långt över behovet.

Det är möjligt, att spannmålskonsumtionen här blivit överskattad. Å andra sidan kan den inte ha varit alltför mycket lägre än vad som motsvarade behovet, då i så fall större uttag hade gjorts från bruksmagasinet, som vi sett från åren 1766-1767 och 1771.

Kanske är det inte en alltför djärv slutsats, att Anders Hinderssons familj hade en jämförelsevis god försörjning av sitt torp. Detta bestyrkes också därav, att skulderna kunde hållas nere och t.o.m. minskade.


[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: Arbete åt bruken. Opp: En förproletär stamfamilj. Bakåt: Arbetsåret 1754-1755.


Finntorparna i Mången.

Denna text är hämtad ur Per Jonssons avhandling »Finntorparna i Mången«..
Copyright © 1989 Per Jonsson. .
Copyright © 1999 Erik Jonsson.
Fullkomlig överensstämmelse med den tryckta boken garanteras icke.
Kartor, fotografier och andra bilder i den tryckta boken ingår icke i denna utgåva på Världsväven.
Det är tillåtet att citera ur texten samt skriva ut densamma (vilket dock är olämpligt) i ett enda exemplar för eget, personligt, privat, ickekommersiellt bruk. Övrig exemplarframställning förbjudes.
Det är icke tillåtet att visa denna sida inom ram (s.k. frame) på annan WWW-sida.
Den, som önskar flera exemplar av denna text eller tillgång till kartor och bilder, hänvisas till den tryckta boken, ISBN 91 85454 25 7.

Fri Nov 5 05:54:35 CET 1999


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.

Innehåll:

Litteraturförteckning
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).