free web hosting | website hosting | Business WebSite Hosting | Free Website Submission | shopping cart | php hosting

Finntorparna i Mången.

[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: »Ett och annat om Opp: En förproletär stamfamilj. Bakåt: Arbetsåret 1774-1775.


Arbete åt bruken.

Utöver arbetet på sitt torp utförde Anders Hindersson och medlemmar av hans familj också arbete åt de närbelägna bruken: Gravendalsverken med Strömsdal och Sävsjöverken, som tillhörde Hällefors silververk.

Som redan nämnts (sidan [*] här eller s. 108 i pappersboken) infördes Anders Hindersson i Gravendals avräkningsbok första gången räkenskapsåret 1739-1740. Han har inte utfört så mycket arbete det året. Kreditsidan upptar inte mer än sju daler kmt. Åren 1742-1743 och 1744-1745 är det betydligt mer. På kreditsidan finns under det förra året ett belopp på 145 daler kmt. och det senare året 98 daler kmt. Beloppens storlek tyder på att det är fråga om kolleveranser. Tyvärr har bruksbokhållaren vid denna tid inte specificerat det arbete, som utförts, t.ex. genom att ta upp ett särskilt kolkonto.[Not]

Det finns dock uttryckliga belägg för att Anders Hindersson levererat kol till Gravendalsverken, närmare bestämt till Strömsdals hytta. Till grund för avräkningsböckerna har förts ett mera detaljerat »memoriale«. Sådana finns bevarade för ett par år. I kreditkolumnen i memoriale 1745[Not] finns följande poster upptagna:

+---------------------------------------------------+----+      
|Skjutsat bruksböcker till Gravendal från Strömsdal | 2  |      
+---------------------------------------------------+----+      
|         Kört till plåtbruket 10 lass ler          | 15 |      
+---------------------------------------------------+----+      
|     Haft till Strömsdal 8 stigar kol ā 4 1/2      | 36 |      
+---------------------------------------------------+----+      
|                                                   | 53 |      
+---------------------------------------------------+----+      

Mängden kol är obetydlig jämfört med vad grannen Matts Mattsson d.y. levererat: 40 1/2 stigar ā 5 daler kmt.

Ytterligare belägg för att Anders Hindersson sålt kol till Strömsdal finner vi i bergstingsrättens protokoll 1766. Enligt detta hade utsedda synemän i slutet av januari detta år konstaterat, att kol hade fraktats norrut mot Strömsdal från två kolbottnar i skogen norr om Mången tillhörande Anders Hindersson. Detta hade framgått av slädspåren, och det syntes också kolsot efter vägen. Anders Hindersson dömdes att plikta 10 daler smt., 1/3 daler till kronan, 1/3 till målsäganden och 1/3 till bergstingsrätten. Dessutom skulle till Kungl Bergskollegium erläggas 1:10 2/3 daler smt.

Om detta var första gången Anders Hinderssons olagliga kolavförsel uppdagades, har risken för upptäckt inte kunnat vara särskilt stor. T.o.m. året efter det, att han dömdes till böter, har han en inkomstpost hos Gravendalsverken på 154 daler kmt. Det ser alltså ut, som om han fortsatt den olagliga trafiken norrut, som om ingenting hänt!

Varför tog då han och hans likar den risk, som var förenad med olaga kolavförsel? Kolen betalades ju ändå inte bättre vid Strömsdal än vad författningarna medgav, högst 5 daler kmt. för en storstig (se sida [*] eller pappersboken s. 89).

Ett skäl kan ha varit den kortare väglängden till Strömsdal. Till närmaste Hälleforsbruk (Karlsdal) var vägen från Mången dryga 10 km men till Strömsdal bara halva det avståndet. Om kolbottnarna var belägna i skogarna norr om Mången, förkortades transportvägen till Strömsdal ytterligare. Enligt Montelius har man beräknat, att en storstig, d.v.s. 24 tunnor, i genomsnitt kunde fraktas 8 km på en dag. Han tar därvid i beräkningen, att man inte kunde ta mer än högst 12 tunnor i ett lass, då man först vid 1800-talets slut hade hästar, som orkade dra större ryssar.[Not] Anders Hindersson ägde enligt bouppteckningen efter honom två ryssar, en på 12, en på 6 tunnor. Om han kopplat ihop båda ryssarna med hjälp av s.k. mellanskaklar (som jag minns, att torparna gjorde i min ungdom, när de fraktade kol till järnvägens lastbrygga), så hade han kunnat frakta 18 tunnor samtidigt. Men det är tveksamt, om hans häst hade klarat av det.

Om vi antar, att Anders Hindersson behövde en dag för att transportera 24 tunnor kol 8 km, betyder det 192 tunnor pr transportkilometer.  En väglängd av 5 km motsvarar då en transport av 38,4 tunnor pr dag. Hur lång tid tog då transporten till Strömsdal av de åtta storstigar kol, som han levererade 1746? Det var 192 tunnor, och vi dividerar talet 192 med 38,4 och får kvoten 5, som anger, hur många dagar transporten tog. Om vägen till Karlsdal var dubbelt så lång, innebar leverans till Strömsdal en tidsvinst i detta fall på fem dagar.

Vi kan inte heller vara helt säkra på att beloppen för kolleverans alltid är rätt införda. Montelius har uttryckt den misstanken, att Säfsnäsbruken ibland kunde kompensera leverantörerna, inte med ett högre pris, vilket var förbjudet, utan genom att tillåta visst fusk vid mätningen. Sådant uppges vara belagt vid Fagerstaverken men kan också ha förekommit vid Säfsnäsverken och andra bruk.[Not]

För Anders Hinderssons del finns vid Sävsjöverken konceptavräkningsböcker bevarade från 1754 för sammanlagt femton år. För räkenskapsåret 1771-1772 har jag kunnat komplettera med den renskrivna avräkningsboken.

Som innehavare av en del av det donerade hemmanet Mången var Anders Hindersson skyldig jordeboks- och hemmantalsränta till Hällefors silververks intressenter. I avräkningsboken finns därför ett särskilt donationskonto, även kallat dagsverkskonto, och dessutom ett konto för kronoutskylder. För 1755 betalade Matts Mattsson d.y. och Anders Hindersson hälften var i donationsränta, 9:30 daler kmt.[Not] De innehade ju var sitt åttondels hemman. Oskattlagda torpare däremot, som alltså inte innehade donationshemman, hade utöver sina kronoutskylder att erlägga en arrendeavgift (sidan [*] här eller s. 78 i pappersboken).

I samband med donationsräntan erlades ett mindre belopp avseende »tingsgästning«. Detta innebar en avgift till bergstinget, vilken infördes efter ett brev 6/9 1737 från Bergskollegium »till bergmästaren N.N. angående Hälleforsbergslagens postulater och skogshushållningen därstädes«.[Not] Tidigare hade endast bergsmän och hammarsmeder erlagt bergstingsgästningspenningar, som ofta skall ha utgjort så liten summa, att tingets bisittare »ej fyllest en halv mark om dagen kunnat bekomma, för vilken orsak skull det skall varit svårt att få någon till bisittare uti en avgångens ställe [ … ]«. Bergsnämndemännen, de s.k. sexmännen, skulle erhålla sex öre smt. om dagen och »återbetalning för hästelega efter miltalet«.[Not]

Dagsverksplikten var emellertid inte fullgjord i och med att donationsräntan var erlagd. Enligt ovannämnda brev till bergmästaren angående de dagsverken, som donerats till silververket, »hava interessenterna frihet efter deras privilegier dem själve att disponera, som de till verkets behöriga drift bäst kunna pröva [ … ]«.[Not] Enligt en instruktion på order av direktören Sven Rinman 1753 [SR 1788] skulle de donerade torparna under följande sommar förbereda det kolningsarbete, som på nästa vinterföre skulle till bruken levereras. För Anders Hinderssons del gällde det 60 ryssar kol.[Not] Av allt att döma avses här med ryssar 12-tunnorsstigar.[Not] I avräkningsböckerna avses däremot med stig genomgående storstig om 24 tunnor. (Detta framgår av att det t.ex. kan stå »35 stigar 18 tunnor«. Det kan ju därvid omöjligt vara fråga om tolvtunnorsstigar.)

Om med ryss sålunda avses en tolvtunnorsstig, skulle 60 ryssar motsvara 30 storstigar. Det är också i stort sett vad Anders Hindersson sedan levererar under 1750-talet: 1755 39 stigar, 1756 36, 1758 25, 1760 34 stigar 18 tunnor. Under de samtliga 16 år, från vilka bokföringen är bevarad, levererade Anders Hindersson till Sävsjöverken 595 stigar 6 tunnor kol, vilket i genomsnitt pr år innebar drygt 37 stigar.

Till sist finns det skäl att ställa frågan: Hur stor var köpkraften för de belopp, som Anders Hindersson och Pål Hindersson förtjänade hos Hälleforsverket? En tunna råg kostade 1755 30 daler kmt. För en stig kol fick Anders Hindersson i genomsnitt 5,17 daler kmt. Det betyder, att rågtunnan »kostade« 5,8 stigar kol. 1775 kostade rågtunnan 48 daler kmt. och för kolstigen betaldes i genomsnitt 5,76 daler kmt, varför rågtunnans pris nu var 8,3 stigar (jfr. ovan s 00).[Not]


[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: »Ett och annat om Opp: En förproletär stamfamilj. Bakåt: Arbetsåret 1774-1775.


Finntorparna i Mången.

Denna text är hämtad ur Per Jonssons avhandling »Finntorparna i Mången«..
Copyright © 1989 Per Jonsson. .
Copyright © 1999 Erik Jonsson.
Fullkomlig överensstämmelse med den tryckta boken garanteras icke.
Kartor, fotografier och andra bilder i den tryckta boken ingår icke i denna utgåva på Världsväven.
Det är tillåtet att citera ur texten samt skriva ut densamma (vilket dock är olämpligt) i ett enda exemplar för eget, personligt, privat, ickekommersiellt bruk. Övrig exemplarframställning förbjudes.
Det är icke tillåtet att visa denna sida inom ram (s.k. frame) på annan WWW-sida.
Den, som önskar flera exemplar av denna text eller tillgång till kartor och bilder, hänvisas till den tryckta boken, ISBN 91 85454 25 7.

Fri Nov 5 05:54:35 CET 1999


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.

Innehåll:

Litteraturförteckning
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).