free web hosting | free hosting | Business WebSite Hosting | Free Website Submission | shopping cart | php hosting

Finntorparna i Mången.

[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: Svenska bergsdomstolar och feodala Opp: Romersk rätt och bergsrätt. Bakåt: Regalrätten.


Tysk bergsrätt.

Den tyske rättshistorikern Adolf Arndt har redovisat tre teorier om de tyska bergsrätternas ursprung. En av dessa teorier anger Ungern som ursprungsland, en annan Rhenlandet, en tredje alpländerna. Han menar, att dessa teorier endast skenbart motsäger varandra, då ytterst all bergsrätt återgår på den romerska rätten.[Not] Bergverksmineralerna har enligt Arndts mening aldrig hört till markägaren, utan alla rättigheter till dem har utgått från statsmakten.[Not] Han hänvisar till vad som säges om kungens rätt till mineraler redan i Sachsenspiegel:

Al scat, under der erde begraven deper den en pluch geit, horet to der koningleker gewalt. Silver ne mut ok neman breken op elles anderen mannes gude ane des willen, des de stat is: gift heis aver orlof, de vogedie is sin dar over.[Not]

Härmed avvisar Arndt en uppfattning, att de i jorden gömda metallerna i äldsta tid tillhört markägaren.[Not]

Hans Golcher har fört bergsregalet i Harz tillbaka på det frankiska kungadömet. Harz tillhörde omedelbart den frankiske kungen i egenskap av erövrat land. Ur detta grundregale har sedan bergsregalet utvecklat sig.[Not]

Enligt Arndt hörde i den romerska republiken mineralerna ännu rättsligt till jorden och jordägaren, medan förhållandet blev ett annat under kejsartiden. Han hänvisar härvid till det år 1876 i Portugal upptäckta fragmentet av en romersk bergverksordning från tidig kejsartid.[Not] Enligt vad som framgår av detta dokument bearbetades fyndigheterna i Vipaska i nuvarande Portugal av privata företagare, som köpt brytningsrätten av kronan, och som hade att erlägga en avgift därför till den prokurator, d.v.s. statstjänsteman, som förestod bergverken inom ett visst distrikt. Detta distrikt utgjorde en egen municipal enhet med sociala inrättningar som skola och badinrättning för arbetarna. Allt detta var offentligrättsligt reglerat.

Arndt vill dock inte tänka sig en enhetlig bergsrätt i det romerska riket. Ännu under sen kejsartid kunde det enligt hans mening också förekomma, att mineralerna rättsligen tillhörde markägaren.[Not] C. Neuburg kritiserar emellertid Arndt på den här punkten. Han drar av bergsordningen från Vipaska den slutsatsen, att det redan i tidig kejsartid fanns inte bara en lokal utan en för hela riket gemensam bergsrätt.[Not] Han hänvisar också till 300-talets lagstiftning och Codex Theodosianus med dess Titel de metallis et metallaribus, som bygger på regalrättens princip, och som sedan upptagits i Corpus Iuris Civilis, kodifieringen av den klassiska romarrätten under kejsar Justinianus på 500-talet.[Not]

Studiet av den romerska rätten upplevde på 1100-talet en renässans. Det var framför allt knutet till universitetet i Bologna och bedrevs där av den s.k. glossatoriska skolan, efterföljd av den postglossatoriska.

Kejsaren i det romerska riket av tysk nation uppfattades som bärare av rättstraditionerna från den romerske kejsaren. Det var därför lätt att dra linjen från den romerska regalrätten till den tyska. Den romerska regalrätten kommer till uttryck i det äldsta tyska rättsgrundlaget för ett bergsregale, kejsar Fredrik Barbarossas Ronkaliska konstitution av år 1158, vari kejsaren gör anspråk på regalrätt vid brytningen av silver och salt.[Not] Kejsaren förlänade sedan bergsrätt till landsfurstarna.[Not]

De tyska bergsrätterna anses ha sitt ursprung i den sachsisk-böhmiska bergsrätten.[Not] En tydlig förbindelselänk mellan romarrätten och de tyska bergsrätterna utgör därför den böhmiska bergsrätten i Iglau, vilken sammanställdes i slutet av 1200-talet under titeln »Constituones Juris Metallici Wenceslai II«. Den översattes senare till tyska, enligt vissa uppgifter av bergmästaren i Joachimsthal, Mathes Enderlein, d. 1556.[Not] Bergsrätten i Iglau sammanställdes på initiativ av konung Wenceslav II av Böhmen, och denne hade för ändamålet inkallat en rättslärd från Italien, en representant för den postglossatoriska skolan, en magister Goczius från Orvieto, »utriusque iuris tam canonici quam civilis professorem idoneum«, d.v.s. lärare både i kanonisk rätt och civilrätt.[Not] Denne har vid arbetet biträtts av praktiskt kunniga bergsmän, vilket gör, att framställningen också ger en bild av dåtida tekniska förhållanden vid bergverken.[Not]

Redan på 100-talet e.Kr. hade den romerska rätten indelats i personrätt, sakrätt och processrätt.[Not] Denna indelning har också satt sin prägel på bergsrätten i Iglau, som består av fyra böcker. Första boken behandlar personrätt, andra och tredje sakrätt och den fjärde processrätt. Personrätten omfattar en redogörelse för de inom bergverket verksamma ämbetsmännen och arbetarna, och man finner här sådana befattningar och arbetarkategorier, som sedan möter inom svensk bergshantering: magister moncium-bergmästare,iuratus-geschworner, iudes montani-bergsdomare, carpentarii-timmermän, fabri-smeder. Vi möter också redan här indelningen av arbetsdygnet i fyra skift, två dagskift och två nattskift, och det är uttryckligen förbjudet, att en arbetare arbetar två skift i omedelbar följd.[Not] Fjärde bokens processrätt innebär, enligt Zycha, det första försök, som gjorts, att tillämpa den romersk-kanoniska processrätten vid världsliga domstolar.[Not] Bergsdomstolen har också till uppgift att vara forum för klagomål, om t.ex. lönerna, som smeder, vedhuggare och andra arbetare kan ha att framföra.[Not] Som exempel på romerskt inflytande på processrätten kan anföras, att servi-slavar, kvinnor och barn före puberteten ej betraktas som vittnesgilla.[Not]


[Nästa] [Oppåt] [Bakåt]
Nästa: Svenska bergsdomstolar och feodala Opp: Romersk rätt och bergsrätt. Bakåt: Regalrätten.


Finntorparna i Mången.

Denna text är hämtad ur Per Jonssons avhandling »Finntorparna i Mången«..
Copyright © 1989 Per Jonsson. .
Copyright © 1999 Erik Jonsson.
Fullkomlig överensstämmelse med den tryckta boken garanteras icke.
Kartor, fotografier och andra bilder i den tryckta boken ingår icke i denna utgåva på Världsväven.
Det är tillåtet att citera ur texten samt skriva ut densamma (vilket dock är olämpligt) i ett enda exemplar för eget, personligt, privat, ickekommersiellt bruk. Övrig exemplarframställning förbjudes.
Det är icke tillåtet att visa denna sida inom ram (s.k. frame) på annan WWW-sida.
Den, som önskar flera exemplar av denna text eller tillgång till kartor och bilder, hänvisas till den tryckta boken, ISBN 91 85454 25 7.

Fri Nov 5 05:54:35 CET 1999


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.

Innehåll:

Litteraturförteckning
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).