free web hosting | free website | Business WebSite Hosting | Free Website Submission | shopping cart | php hosting

Lärobok i Fransyska språket
efter
Prof. H.G. Ollendorff's
nya Method



Utarbetad af
J.U. Grönlund.
Stockholm
Zacharias Hæggströms Förlag
1861



Sjuttioåttonde Lektionen.      Soixante-dix-huitičme Leįon.

Om Konjunktiven.                Présent du Subjonctif.

Bildandet af Subjonctif erbjuder alls inga svårigheter, emedan alla
verber i detta modus ändas lika. Presens deraf, Présent du Subjonctif,
bildas, med några få undantag, som nedanför anföras, af Participe
présent genom förvandling af ant till stumt e uti 1. och
3. pers. sing., till es uti 2. pers. sing. och till ent uti
3. pers. pluralis.

Hvad 1. och 2. Pers. plur. angår, så äro de fullkomligt lika med samma
personer af Imparfait de l'Indicatif.

Talande.                        Parlant.
Jag må tala                     Que je parle,
du må tala                      que tu parles,
han (hon) må tala,              qu'il (qu'elle) parle,
vi må tala,                     que nous parlions,
I mågen tala,                   que vous parliez,
de må tala.                     qu'ils (qu'elles) parlent.

Slutande.                       Finissant.
Jag, du, han (hon) må sluta.    Que je finisse,
                                   que tu finisses,
                                   qu'il (qu'elle) finisse.
Vi må, I mågen, de må sluta.    Que nous finissions,
                                   que vous finissiez,
                                   qu'ils (qu'elles) finissent.

Vetande.                        Sachant.
Jag, du, han (hon) må veta.     Que je sache,
                                   que tu saches,
                                   qu'il (qu'elle) sache.
Vi må, I mågen, de må veta.     Que nous sachions,
                                   que vous sachiez,
                                   qu'ils (qu'elles) sachent.

Återgifvande.                   Rendant.
Jag, du, han (hon) må återgiva. Que je rende,
                                   que tu rendes,
                                   qu'il (qu'elle) rende.
Vi må,                          Que nous rendions,
   I mågen,                        que vous rendiez,
   de må återgifva.                qu'ils (qu'elles) rendent.

Anm. A.  De 3:e Pers. sing. och plur. af Impératif och de 3:e
pers. sing. och plur. af Subjonctif Présent äro hvarandra alltid
lika. (Se 70 Lekt. Anm. A.).

Undantag.

Allant, gående - que j'aille, que tu ailles, qu'il aille, que nous
allions, que vous alliez, qu'ils aillent.

Tenant, hållande - que je tienne, que tu tiennes, qu'il tienne, que
nous tenions, que vous teniez, qu'ils tiennent.

(På samma sätt kongrueras alla sammansättningar med tenir; såsom
obtentir, erhålla; contenir, innehålla o. s. v.)

Venant, kommande - que je vienne, que tu viennes, qu'il vienne, que
nous venions, que vous veniez, qu'ils viennent.

(Likaledes alla sammansättningar med venir, såsom revenirm återkomma;
devenir, blifva o. s. v.)

Acquérant, förvärfvande - que j'acquičre, que tu acquičres, qu'il
acquičre, que nous acquérions, que vous acquériez, qu'il acquičrent.

Mourant, döende - que je meure, que tu meures, qu'il meure, que nous
mourions, que vous mouriez, qu'ils meurent.

Recevant, mottagande - que je reįoive, que tu reįoives, qu'il reįoive,
que nous recevions, que vous receviez, qu'ils reįoivent.

(Likaledes alla verber, som ändas på evoir, som apercevoir, märka;
concevoir, begripa; devoir, böra o. s. v.)

Pouvant, kunnande - que je puisse, que tu puisses, qu'il puisse, que
nous puissions, que vous puissiez, qu'ils puissent.

Valant, gällande - que je vaille, que tu vailles, qu'il vaille, que
nous valions, que vous valiez, qu'ils vaillent.

Mouvant, rörande - que je meuve, que tu meuves, qu'il meuve, que nous
mouvions, que vous mouviez, qu'ils meuvent.

Ayant, hafvande - que j'aie, que tu aies, qu'il ait, que nous ayons,
que vous ayez, qu'ils aient.

Voulant, viljande - que je veuille, que tu veuilles, qu'il veuille,
que nous voulions, que vous vouliez, qu'ils veuillent.

Étant, varande - que je sois, que tu soit, qu'il qoit, que nous
soyons, que vous soyez, qu'ils soient.

Buvant, drickande - que je boive, que tu boives, qu'il boive, que nous
buvions, que vous buviez, qu'ils boivent.

Faisant, görande - que je fasse, que tu fasses, qu'il fasse, que nous
fassions, que vous fassiez, qu'ils fassent.

Prenant, tagande - que je prenne, que tu prennes, qu'il presse, que
nous prenions, que vous preniez, qu'ils prennent.

(Likaledes alla sammansättningar med prendre, såsom apprendre, lära;
comprendre, begripa; entreprendre, företaga; se méprendre, misstaga
sig; reprendre, återtaga o. s. v.)

Anm. B.  Uti ofvanstående förteckning på undantagen äro alla personer,
som verkligen afvika från den angifna regeln för bildningen af
Subjonctif présent, tryckta med kursiv stil (i boken, icke här):
verberna aller, tenir, venir, acquérir, mourir, recevoir, valoir,
mouvoir, vouloir, boire och prendre äro oregelbundna i 1. och
2. pers. plur., och avoir afviker icke från regeln i 1. och
2. pers. sing.

Om bruket af Subjonctif.

I. Subjonctif i Fransyskan har föga gemensamt uti användningen med
konjunktiven i Svenskan. Den sättes nästan uteslutande blott efter
föregående ord (satser), som fordra densamma. - Subjonctif följer
efter nedanstående opersonliga talesätt i den underordnade satsen, som
börjar med konjunktionen que.

Det är nödvändigt, att...       Il faut que... Il est nécessaire que...
Det är besynnerligt, att...     Il est extraordinaire que...
Det är ledsamt, att...          Il est fâcheux que...
Det är rätt, att...             Il est juste que...
Det är orätt, att...            Il est injuste que...
Det är lämpligt, att...         Il est ā propos que...
Det är förvånande, att...       Il est surprenant que...
Det passar, att...              Il convient que...
Det är tid, att...              Il est temps que...
Det är vigtigt, att...          Il importe eller il est important que...
Det är tillräckligt, att...     Il suffit que...
Det är att önska                Il est ā désirer que...
   (önskligt), att...              Il est ā souhaiter que...
Det synes, att...               Il semble que...
Det är möjligt, att...          Il est possible que...
Det är bättre, att...           Il vaut mieux que...

Exempel.

Ni måste hafva den godheten     Il faut que vous ayez la bonté
             att göra detta.                     de faire cela.
Ni måste vara här tidigt.       Il faut que vous soyez ici
                                            de bonne heure.
Ni måste göra detta.            Il faut que vous fassiez cela.
Det är nödvändigt,              Il est nécessaire
   att man har penningar.          qu'on ait de l'argent.
Jag måste gå till torget.       Il faut que j'aille au marché.
Jag måste gå bort.              Il faut que je m'en aille.
Det är rätt,                    Il est juste
   att I blifven straffade.        que vous soyez punis.
Det är nog, att I veten detta.  Il suffit que vous sachiez cela.
Det är tid, att I talen.        Il est temps que vous parliez.
Vi måste genast                 Il faut que nous
   sälja våra varor.               vendions nos marchandises
                                   tout de suite.
Hvad måste jag säga?            Que faut-il que je dise?
Det är af vigt, att detta sker. Il importe que cela se fasse.
Det är lämpligt, att vi resa.   Il est ā propos que nous partions.
Det är att önska,               Il est ā souhaiter
   det du far åt landet.           que tu ailles ā la campagne.
Det är önskvärdt, att du        Il est ā désirer que tu
   ofördröjligen återkommer.       reviennes promptement.
Det synes, att Ni är ond.       Il semble que vous soyez fâché.
Det är nödvändigt,              Il est nécessaire
   att jag slutar i dag.           que je finisse aujourd'hui.
Det skulle vara möjligt,        Il serait possible
            att du icke            que tu ne
   afreser förrän i morgon.        partisses que demain.
Det är tillräckligt,            Il suffit
     att Ni är nöjd.               que vous soyez content. 
Det är bättre, att vi hafva	Il vaut mieux que nous soyons
      ankommit denna morgon.                 arrivés ce matin.

Anm. C.  Om det opersonliga "det är" åtföljes af ett egenskapsord, som
uttrycker tydlighet, vishet eller sannolikhet, såsom clair, klart;
certain, visst; vrai, sannt; probable, sannolikt, och dylika; så styr
det, om det står i en jakande sats, Indikativen; men, om det står i en
nekande, frågande eller vilkorlig sats, konjunktiven. T. ex.:

Det är säkert                   Il est certain
   att Ni har orätt. (Ind.)        que vous avez tort.
Det är icke säkert              Il n'est pas certain
   att ni har rätt (Subj.)         que vous ayez raison.
Det är sannolikt                Il est probable
   att han gör det (Ind.)          qu'il le fait.
Är det sannolikt                Est-il probable
   att han gör det? (Subj.)        qu'il le fasse?
Det är sannt,                   Il est vrai
   att han är skicklig (Ind.)      qu'il en est capable.
Om det vore sannt, att han      S'il était vrai qu'il
  vore skicklig dertill (Subj.)    en fût capable.

II. Que sättes med Subjonctif vidare efter verber, som uttrycka
tvifvel, önskan, vilja, befallning, okunnighet, fruktan, förtviflan,
klagan eller någon sinnesrörelse, såsom:

Älska, tycka om.                Aimer.
Vilja hellre.                   Aimer mieux.
Gilla.                          Approuver.
Befara.                         Appréhender.
Vänta.                          Attendre.
Frukta.                         Avoir peur.
Befalla.                        Commander.
Samtycka.                       Consentir.
Förbjuda.                       Défendre.
Ogilla.                         Désapprouver.
Önska.                          Désirer.
Tvifla.                         Douter.
Hindra.                         Empęcher.
Förtvifla.                      Ętre au désespoir.
Fordra.                         Exiger.
Förtjena.                       Mériter.
Neka.                           Nier.
Befalla.                        Ordonner.
Tillåta.                        Permettre.
Föredraga.                      Préférer.
Akta sig.                       Prendre garde.
Bedja.                          Prier.
Beklaga.                        Regretter.
Undra.                          S'étonner.
Klaga.                          Se plaindre.
Glädja sig.                     Se réjouir.
Lida.                           Souffrir.
Önska.                          Souhaiter.
Förmoda.                        Supposer.
Darra.                          Trembler.
Godkänna.                       Trouver bon.
Ogilla.                         Trouvez mauvais.
Vilja.                          Vouloir.

Exempel.

Jag önskar,                      Je désire
   att de må lyckas eder.           que vous réussissiez.
Jag tviflar på,                  Je doute
   att han har ankommit.            qu'il soit arrivé.
Jag vill,                        Je veux
   att han skall lyda mig.          qu'il m'obéisse.
Jag önskar,                      Je souhaite
   att man säger honom det.         qu'on le lui dise.
Han vill,                        Il veut
   att jag skall hafva tålamod.     que j'aie patience.
Jag tviflar på,                  Je doute
   att han är hemma.                qu'il soit ā la maison.
Jag fruktar,                     Je crains
   att vi få ett oväder.            que nous ayons un orage.
Jag beklagar i högsta grad,      Je suis au désespoir
   att Ni gjort det.                que vous l'ayez fait.
Jag är ledsen, att Ni varit	 Je regrette que vous ayez été
   nödsakad att vänta.              obligé d'attendre.
Ni skall godkänna,               Vous trouverez bon
   att jag icke går dit.            que je n'y aille pas.
Han ogillade,                    Il a trouvé mauvais
   att Ni har sagt det.             que vous l'ayez dit.
Hvad vill Ni, att dessa          Que voulez-vous que ces
   menniskor skola köpa?            gens achčtent?
Hvad vill Ni,                    Que voulez-vous
   att han skall svara?             qu'il réponde?
Väntar Ni,                       Vous attendez-vous
   att han skall gifva eder         qu'il vous donne
   sina varor för intet?            ses marchandises pour rien?
Hvad vill Ni,                    Que voulez-vous
   att jag skall dricka?            que je boive?

Anm. D.  Efter verber, som uttrycka tanke- och förståndsförmögenheter,
står que med Indikativen, om den öfverordnade satsen är jakande, men
med Subjonctif, om den är nekande, frågande eller inledes med den
vilkorliga konjunktionen si. Sådana verber äro:

Med ed styrka, försäkra.        Affirmer.
Försäkra.                       Assurer.
Förnimma, inse.                 Apercevoir.
Bekänna.                        Avouer.
Sluta.                          Conclure.
Tillstå.                        Convenir.
Tro.                            Croire.
Förklara.                       Déclarer.
Säga.                           Dire.
Hoppas.                         Espérer.
Döma.                           Juger.
Svärja.                         Jurer.
Påstå.                          Maintenir.
Glömma.                         Oublier.
Tänka.                          Penser.
Förutsäga.                      Prédire.
Förutse.                        Prévoir.
Lofva.                          Promettre.
Kungöra.                        Publier.
Veta.                           Savoir.
Tänka.                          Songer.
Påstå.                          Soutenir.
Förmoda.                        Supposer.
Se.                             Voir.

Exempel.

Jag tror, att han har rätt.      Ind. Je crois qu'il a raison.
Tror Ni, att denna häst          Subj. Croyez-vous que ce cheval
   är värd hundra riksdaler?              vaille cent écus?
Jag tror icke, att han           Subj. Je ne crois pas qu'il
   är värd 100 riksdaler.                 vaille cent écus.
Jag hoppas att han skall komma.  Ind. J'espčre qu'il viendra.
Hoppas Ni, att han skall komma?  Subj. Espérez-vous qu'il vienne?
Jag tänker,                      Ind. Je pense
   att han har gjort det.                qu'il l'a fait.
Tror Ni, att han har gjort det?  Subj. Croyez-vous qu'l l'ait fait?
Om Ni tror,                      Si vous pensez
   att det blir vackert väder,      qu'il fasse beau temps,
   så låt oss fara till landet!	    partons pour la campagne.

Anm. E.  Om efter ord, som uttrycka fruktan, såsom craindre, avoir
peur o. s. v., föremålet för denna fruktan utsäges genom en hel sats,
så står denna satsens verb i Subjonctif; med ne, om satsen i Svenskan
är jakande, och med ne-pas, om den är nekande.

Jag fruktar att de komma.       Je crains qu'ils ne viennent.
Jag fruktar,                    J'ai peur
   att Ni talar om mig.            que vous ne parliez de moi.
Befarar han,                    Appréhende-t-il
   att Ni icke skall tala derom?   que vous n'en parliez pas?

Anm. F.  Men om ord, som uttrycka fruktan, stå uti en nekande sats,
fordra de Subjonctif utan ne. T. ex.

Jag fruktar icke,               Je n'ai pas peur
   att mannen kommer.              que l'homme vienne.

Anm. G.  Verberna douter, tvifla, och nier, neka, fordra Subjonctif
med ne, om de stå i en nekande sats.

Tvifla icke, att jag alltid      Ne doutez pas que je ne sois
   skall vara eder vän!             toujours votre ami.
Han nekar icke,                  Il ne nie pas
   att Ni har gjort det.            que vous ne l'ayez fait.

III. Subjonctif styres vidare af många Adjektiver och Participer,
föregångna af ett utaf verberna ętre, vara, paraître, synas, sembler,
tyckas.  Några af dessa Adjektiver och Participer äro:

Bedröfvad.                      Affligé.
Glad.                           Bien aise.
Hänryckt, förtjust.             Charmé.
Nöjd.                           Content.
Förtjust.                       Enchanté.
Förvånad.                       Étonné.
Ledsen.                         Fâché.
Öfverraskad, förvånad &c.       Surpris.

Exempel.

Jag är ledsen att hon är sjuk.  Je suis fâché qu'elle soit malade.
Jag är förtjust deröfver,       Je suis charmé
   att Ni är här.                  que vous soyez ici.
Jag är glad deröfver, att han   Je suis bien aise qu'il
   har fått sina penningar.        ait eu son argent.
Jag är förvånad deröfver, att   Je suis étonné que
   Ni icke är uppmärksammare.      vous ne soyez pas plus attentif.
Han är förtjust deröfver, att   Il est enchanté que
   hans syster tillfrisknat.       sa soeur soit rétablie.
Eder fader är bedröfvad         Votre pčre est affligé 
   deröfver, att Ni försummar      que vous manquiez
   edra lärostunder.               vos leįons.
Jag är helt förvånad deröfver,  Je suis tout surpris 
   att Ni icke har                 que vous n'ayez pas
   öfverläst eder lexa.            fait votre devoir.

Anm. H.  I alla dessa fall kan genitiv-formen de ce äfven brukas, och
då följer verbet uti indikativen. T. ex.:

Jag är förtjust deröfver,       Je suis charmé de ce
   att Ni är här.                  que vous ętes ici.
Han är glad deröfver,           Il est bien aise de ce
   att Ni fått edra penningar.     que vous avez eu votre argent.

Skriföfning 236.

Vill Ni berätta (raconter) mig något? Hvad vill Ni, att jag skall
berätta Eder? En liten anekdot, om Ni behagar. En liten gosse begärde
en dag vid bordet (á table) kött; men hans fader sade honom, att det
icke var höfligt att begära, och att han skulle vänta, tills man gåfve
honom (qu'on lui en donnaît, Impf. Subjonctif; se följande
Lektion). Då den stackars lille gossen såg (Part. prés.), att alla
åto, och att man gaf honom intet, sade han till sin fader: "Käre
pappa, var god och gif mig litet salt!" "Hvad skall du göra med det?"
frågade honom fadren. "Jag vill äta det till köttet (c'est pour le
manger avec la viande), som pappa (vous) skall gifva mig," inföll
(répliquer) barnet. Alla beundrade den lille gossens förstånd; och
fadren, märkande att han intet hade, gaf honom kött, utan att han
begärde sådant. Hvem var den lille gossen, som vid bordet begärde
kött? Det var en son till en af mina vänner. Hvarföre begärde han
kött? Han begärde sådant, emedan han hande god matlust. Hvarföre gaf
honom hans fader icke genast deraf? Emedan han hade glömt det. Gjorde
den lille gossen orätt uti att begära kött? Han gjorde orätt, ty han
borde hafva väntat. Hvarföre bad han sin fader om salt? Han bad om
salt, på det hans fader skulle märka (pour que son pčre s'aperįût,
Imp. Subj., se följ. Lekt.), att han icke hade något kött, och gifva
honom sådant (et qu'il lui en donnât, Imp. Subj. se följ. Lekt.).

Vill Ni, att jag skall berätta eder en anekdot till? Ni skulle sätta
mig uti stor förbindelse (obliger beaucoup). En man, som handlade hos
en köpman, sade till honom: "Ni prejar mig; Ni borde icke vara lika
dyr på hvad Ni säljer mig som åt andra, emedan jag är vän i huset
(puisque je suis des amis de la maison)." Handelsmannen svarade: "Min
herre, vi måste förtjena något på (avec) våra vänner, ty våra ovänner
komma aldrig till oss."

Skriföfning 237.

En ung, sjuårig (âgé de sept ans) prins blef beundrad af alla för sitt
förstånd (ā cause de son esprit). Då han en dag befann sig i en gammal
officers sällskap, anmärkte (faire observer) denne, i det han talade
om den unge prinsen, att, när barn i sina första år hade så mycket
förstånd, de vanligen hafva ganska litet deraf, då de kommit till åren
(quand ils sont avancés en âge). "I sådant fall," sade den unge
prinsen, som hade hört det, "måste Ni i eder barndom hafva varit ett
riktigt snille (avoir infiniment d'esprit)." En Engelsman mötte, vid
sitt första besök i Frankrike, på gatorna i Calais ett mycket ungt
barn, som talade flytande och prydlig Fransyska (qui parlait le
franįais courramment et avec élégance). "Min Gud, är det möjligt,"
utropade han, "att till och med barn tala här en ren (avec pureté)
Fransyska?"

Låtom oss söka (rechercher) de godas vänskap och undvika (éviter) de
ondas sällskap; ty dåliga sällskaper (les mauvaises sociétés)
förderfva (corrompre) goda seder (les bonnes moeurs). Hurudant väder
är det i dag? Det snögar (ännu) alltid, såsom det snögade i går, och
skall äfven, efter allt utseende, snöga i morgon. Må det snöga; jag
skulle vilja, att det snögade (qu'il neigeât, Imperf. Subj. se
följ. Lekt.) ännu mer, ty jag mår alltid ganska väl, då det är riktigt
kallt. Och jag mår (et moi, je me porte) alltid väl, då det är hvarken
varmt eller kallt. Det blåser för mycket i dag; det vore bäst att vi
stadnade hemma. Jag måste gå ut, det må nu vara hvad väder som helst;
ty jag har lofvat att vara hos min syster en qvart på tolf, och jag
måste hålla ord (tenir parole). (Se slutet af 24 Lekt.)

Innehållsförteckning

I boken ingår äfven efter lektionerna:

Lektionerna äro afskrifna af Erik Jonsson år 1993. Fullkomlig öfverensstämmelse med förlagan utlofvas icke.


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Innehåll: