Strategens och taktikerns konst består i att skickligt och i rätt tid göra agitationsparollen till en aktionsparoll samt likaså i rätt tid och skickligt forma aktionsparollen till bestämda och konkreta direktiv.
free web hosting | free hosting | Business Web Hosting | Free Website Submission | shopping cart | php hosting


Free Web Hosting - Watch Free Movies Online - Watch Free TV Online - Free Web Pages

Find the cheapest Local Gas Prices and Gas Stations in your neighborhood and surrounding area.

generaldepoten/rkst/node1.html

Terminologiska definitioner och undersökningsobjekt.

1. Den politiska strategins och taktikens verkningsgränser, deras tillämpningsområde. Om man erkänner, att proletariatets rörelse har två sidor, en objektiv och en subjektiv, så inskränker sig strategins och taktikens verkningsområde otvivelaktigt till rörelsens subjektiva sida. Den objektiva sidan utgör de utvecklingsprocesser, som försiggår utanför och kring proletariatet oberoende av dettas och dess partis vilja, processer som i sista hand bestämmer hela samhällets utveckling. Den subjektiva sidan utgör de processer, som försiggår inom proletariatet såsom de objektiva processernas återspegling i proletariatets medvetande, processer vilka påskyndar eller fördröjer de objektiva processernas gång men ingalunda bestämmer dem..

2. Marxismens teori, som främst studerar de objektiva processerna i deras utveckling och bortdöende, fastställer utvecklingstendensen, påvisar vilken eller vilka klasser, som oundvikligt stiger till makten eller som oundvikligt störtar, måste störta.

3. Marxismens program, som baserar sig på teorins slutsatser, fastställer målsättningen för den uppåtstigande klassens, i detta fall proletariatets, rörelse under en viss period i kapitalismens utveckling eller under hela den kapitalistiska perioden (minimiprogram och maximiprogram).

4. Strategin, som låter sig vägledas av programmets anvisningar och bygger på värderingen av de kämpande krafterna, de inre (nationella) såväl som de internationella, fastställer den allmänna väg, den allmänna riktning, längs vilken proletariatets revolutionära rörelse bör inriktas för att under det i uppkomst och utveckling stadda styrkeförhållandet kunna uppnå största möjliga resultat. I enlighet härmed uppgör strategin schemat för fördelningen av proletariatets och dess bundsförvanters krafter på den sociala fronten (allmän dislokation). »Uppgörandet av schemat för krafternas fördelning« får inte förväxlas med det egentliga (konkreta och praktiska) arbetet på att fördela — placera — krafterna, vilket är en angelägenhet för taktiken och strategin gemensamt. Detta betyder inte, att strategin inskränker sig till att fastställa vägen och att uppgöra schemat för kampkrafternas fördelning inom proletariatets läger, tvärtom, den inriktar kampen och företar under hela vändningsperioden rättelser i den löpande taktiken, varvid den skickligt utnyttjar de till dess disposition stående reserverna och manövrerar i syfte att understödja taktiken.

5. Taktiken, som låter sig vägledas av strategins anvisningar och erfarenheterna från den revolutionära rörelsen såväl i eget land som i grannländerna, som i varje givet ögonblick tar hänsyn till krafternas tillstånd såväl hos proletariatet och dess bundsförvanter (högre eller lägre kulturnivå, högre eller lägre grad av organisation och medvetenhet, förefintligheten av de ena eller andra traditionerna, förefintligheten av de ena eller andra rörelseformerna, organisationsformerna, huvud- och stödformer) liksom också i motståndarens läger samt drar nytta av oenigheten och varje förvirring i motståndarens läger — taktiken utstakar de konkreta vägarna för att vinna de breda massorna för det revolutionära proletariatet och föra dem fram till kamppositionerna på den sociala fronten (i enlighet med det schema för krafternas fördelning, som gjorts upp på basis av den strategiska planen), de vägar, som säkrast förbereder strategins framgångar. I enlighet härmed framför eller ändrar den partiets paroller eller direktiv.

6. Strategin ändras vid de tidpunkter, då historiska vändningar eller genombrott inträffar, den omfattar perioden från en vändning (ett genombrott) till en annan, därför inriktar den rörelsen på ett bestämt allmänt mål, som inbegriper proletariatets intressen under hela denna period, den eftersträvar att vinna det krig mellan klasserna, som fyller hela denna period, och förblir därför oförändrad under denna period.

Taktiken däremot bestämmes genom ebb- och flodskiftet under den givna vändningen, den givna strategiska perioden, den bestämmes av växelförhållandet mellan de kämpande krafterna, av kampens (rörelsens) former, av rörelsens tempo, av kampens arena i varje givet ögonblick, i varje givet område, och eftersom dessa faktorer ändras till följd av orts- och tidsförhållandena under perioden från en vändning till en annan, så ändras taktiken (eller kan ändras) flera gånger under den strategiska periodens förlopp, emedan den inte omfattar hela kriget utan endast dess enskilda drabbningar, vilka leder till att kriget vinnes eller förloras. Den strategiska perioden är långvarigare än den taktiska. Taktiken är underordnad strategins intressen. De taktiska framgångarna förbereder, generellt sagt, strategins framgångar. Taktikens uppgift består i att föra massan till kamp på ett sådant sätt, att ge sådana paroller, att föra massorna fram till de nya positionerna på ett sådant sätt, att stridernas slutresultat leder till att kriget vinnes, d.v.s. till en strategisk framgång. Men det förekommer fall, då en taktisk framgång undergräver eller fördröjer den strategiska framgången, varför man i sådana fall bör avstå från de taktiska framgångarna.

Ett exempel. Vår agitation mot kriget bland arbetarna och soldaterna i början av 1917 under Kerenskij-tiden innebar utan tvivel ett taktiskt minus, ty massan drog ned våra talare från tribunen, pryglade upp dem och slet dem ibland i bitar, massan strömmade inte till partiet utan bort ifrån det. Men trots att denna agitation utmynnade i ett taktiskt misslyckande, förde den oss dock närmare den stora strategiska framgången, ty massorna insåg snart att vår agitation mot kriget var riktig, och detta påskyndade och underlättade sedan deras övergång till partiets sida.

Eller vidare. Kominterns krav på skilsmässa från reformisterna och centristerna för att uppfylla de 21 villkoren[Not] innebär utan tvivel ett visst taktiskt minus, då det medvetet minskar antalet »anhängare« av Komintern och för en tid försvagar denna, men i stället medför det en stor strategisk vinning, då Komintern härigenom rensas från opålitliga element, vilket utan tvivel kommer att stärka Komintern och öka dess inre sammanhållning, d.v.s. öka dess styrka överhuvud taget.

7. Agitationsparollen och aktionsparollen. Att förväxla dessa är otillåtligt, farligt. Parollen »All makt åt sovjeterna« var en agitationsparoll under tiden från april till oktober 1917; i oktober blev den en aktionsparoll sedan partiets Centralkommitté i början av oktober (den 10 oktober) fattat beslut om att »erövra makten«. Bagdatievs grupp gjorde sig skyldig till en sådan förväxling av parollerna vid sin aktion i Petrograd i april.[Not]

8. Det (allmänna) direktivet är en direkt appell till handling vid en bestämd tid och på en bestämd plats, en appell, som är bindande för partiet. Medan parollen »All makt åt sovjeterna« i början av april (»teserna«[Not]) var en propagandaparoll, i juni blev en agitationsparoll och i oktober (den 10 oktober) en aktionsparoll, så blev den i slutet av oktober ett uttryckligt direktiv. Jag talar om ett för hela partiet gällande direktiv, varvid jag menar att det dessutom bör finnas lokala direktiv, som utvecklar det allmänna direktivet.

9. Småbourgeoisins vacklanden särskilt då de politiska kriserna tillspetsas (i Tyskland under riksdagsvalen, i Ryssland under Kerenskijs tid i april, i juni och i augusti samt i Ryssland vid tiden för Kronstadtrevolten 1921[Not]), vacklanden som omsorgsfullt bör studeras, utnyttjas och beaktas, men som det skulle vara för proletariatets sak farligt och fördärvligt att falla undan för. Man får inte på grund av dessa vacklanden ändra agitationsparollerna, men man kan och måste ibland ändra eller uppskjuta ett eller annat direktiv eller måhända också en (aktions-) paroll. Att ändra taktiken »inom 24 timmar« betyder just att ändra direktivet eller t.o.m. aktionsparollen men ingalunda agitationsparollen. (Se inställandet av demonstrationen den 9 juni 1917 m.fl. fakta.)

10. Strategens och taktikerns konst består i att skickligt och i rätt tid göra agitationsparollen till en aktionsparoll samt likaså i rätt tid och skickligt forma aktionsparollen till bestämda och konkreta direktiv.


[Nästa] [Opp] [Bakåt]
Nästa: Historiska vändningar i Rysslands Opp: Om de ryska kommunisternas Bakåt: Om de ryska kommunisternas


J.V. Stalin (1879–1953):
»Om de ryska kommunisternas strategi och taktik«. (1921).

Om strategi och taktik kan man även läsa i Stalins skrift »Om leninismens grunder«.. Emil Tusen <generaldepoten@rambler.ru> Fri Apr 21 21:43:18 CEST 2000


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats. Grundadt 1997.

Innehåll:

Litteraturförteckning
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).