free web hosting | free website | Business Hosting Services | Free Website Submission | shopping cart | php hosting
next up previous contents
Vidare: Att arkivera filer. Uppåt: Att använda Slackware Linux. Tillbaka: Grundläggande systemadministration.

Grundläggande nätverkskommandon.

 

Ett datornät består av flera sammankopplade datorer. Nätet kan vara enkelt, såsom ett fåtal förbundna datorer i hemmet eller på kontoret; eller också kan det vara något så invecklat som ett stort universitetsnät eller hela det världsomspännande Internet. När ens egen dator ingår i ett nät, så har man tillgång till dessa system endera direkt eller igenom olika tjänster såsom epost eller WWW.

Det finns allehanda nätverksprogram, man kan använda. En del är behändiga, när man skall ta pulsen på systemet för att kontrollera, huruvida allting fungerar som det skall. Andra (såsom epostläsare och vävläsare) är nyttiga till att få något arbete uträttat och till att upprätthålla kontakt med andra människor.

ping.

Kommandot ping(8) sänder ett paket med en s.k. ICMP ECHO_REQUEST till angiven värddator. Om värddatorn svarar, får man ett ICMP-paket tillbaka. Låter detta märkvärdigt? Nåja, man kan »pinga« en IP-adress, för att kontrollera, om en maskin är vid liv. Får man inget svar, så vet man, att någonting är i olag. Här följer ett exempel på samtal mellan två linuxanvändare:

Användare A:
Loki är nere igen.

Användare B:
Är du säker på det?

Användare A:
Ja, jag har försökt att pinga den, men jag fick inget gensvar.

Det är i dylika fall, som ping är ett mycket användbart vardagskommando. Det är ett snabbt medel att ta till för att kontrollera, om någon viss maskin är igång och ansluten till nätet. Grundsyntax är:

   $ ping <ip-adress eller värddatornamn>
Det finns självfallet åtskilliga ytterligare möjligheter, som kan anges med flaggor (växlar) till kommandot. Ytterligare upplysningar om detta kan inhämtas på manualsidan för ping(1).

finger.

finger(1) hämtar fram upplysningar om angiven användare. Man ger finger ett användarnamn eller en epostadress, så försöker det ta kontakt med lämplig server och skaffa fram användarnamn, kontor, telefonnummer och andra upplysningar. Här är ett exempel:

   $ finger johnc@idsoftwre.com
finger kan lämna upplysningar om användarnamn, uppgifter om eposten, telefonnummer och några filer, som kallas för »dot plan« och »dot project«. Självfallet växlar det från fingerserver till annan vilken information, som lämnas ut. Den fingerserver, som medföljer Slackware, returnerar såsom förinställning följande upplysningar:

De första fyra posterna kan sättas med kommandot chfn. Det lagrar värdena i filen /etc/passwd. Upplysningarna i filerna .plan och .project ändrar man genom redigering i sin älsklingseditor. Dessa filer måste finnas i användarens hemkatalog samt heta .plan och .project.

Många fingrerar sitt eget konto från en fjärrdator för att snabbt få reda på, om de har fått post. Eller också kan man kika på en viss användares plan eller pågående projekt. John Carmack på id Software förnyar t.ex. regelbundet sin planfil för att användarna skall få reda på, vad han arbetar med för tillfället.

Såsom fallet är med många kommandon, så finns många växlar/flaggor till finger. Upplysningar om dessa finns på manualsidan.

telnet.

Någon har en gång yttrat, att telnet(1) var det finurligaste, han någonsin sett på en dator. Möjligheten att logga in ifrån en fjärrdator och utföra saker på en annan dator är en vattendelare mellan Unix eller unixliknande operativsystem å ena sidan och övriga operativsystem å den andra.

telnet tillåter en att logga in på en dator precis som hade man suttit vid en av dess terminaler. När väl användarnamn och lösenord kontrollerats och godkänts, så får man en skalprompt. Därifrån kan man göra allt, som är möjligt vid en textkonsol. Skriva brev, läsa nysgrupper, flytta omkring filer o.s.v. Om man kör X och telnettar till en maskin ifrån ett xtermfönster, så kan man köra X-program på fjärrdatorn, vilka man visar på sin egen maskin. Se avsnittet om att exportera skärmvisning på s. gif i kapitel 6 om detta.

Man loggar in på en fjärrdator medelst telnet med följande syntax:

   $ telnet <värddatornamn>

VIKTIGT!

VIKTIG ANMÄRKNING:
telnet krypterar inte den information, det sänder. Allting sändes såsom ren text, även lösenord. Det är icke tillrådligt att använda telnet över Internet. I stället bör man överväga att använda Secure Shell. Det krypterar överföringen och är kostnadsfritt tillgängligt. Se därom på sidan http://www.ssh.org/.

FTP-klienter.

FTP står för File Transfer Protocol. Det möjliggör överföring av filer emellan två datorer. Det finns en FTP-server och en FTP-klient. I detta avsnitt skall vi diskutera klienten.

»Klienten« är den användare, som startar klientprogramvaran för FTP på sin maskin och gör en begäran om överföring. »Servern« är den dator, som besvarar en sådan FTP-begäran och låter användaren logga in. Man kan såväl ladda upp filer till servern som ladda ner filer därifrån. FTP-klienten kan inte ta emot FTP-anslutningar, den kan endast ansluta till servrar.

ftp.

När man skall ansluta till en FTP-server, kör man kommandot ftp(1) och anger därvid även värddatorn:

   $ ftp <värddator>
Om värddatorn kör en FTP-server, så kommer den att fråga efter användarnamn och lösenord. Man kan logga in som »anonymous«. Ställen på nätet, som håller med anonym FTP, är t.ex några omtyckta programvaruarkiv. Vill man hämta Slackware Linux genom FTP, använder man anonym FTP.

När man väl är ansluten, får man prompten ftp>. Det finns särskilda FTP-kommandon, men de liknar vanliga kommandon. Följande tabell visar några grundläggande kommandon samt vad, de utför.

Kommando Syfte
ls förteckna filer
cd <katalognamn> växla katalog
get <filnamn> ladda ner (hämta) fil
put <filnamn> ladda upp (skicka) fil
hash nerladdningsvisare (#) av/på
prompt interaktiv nerladdning av/på
mget <mask> ladda ner fil(er) med jokertecken
mput <mask> ladda upp fil(er) med jokertecken
quit logga ut ifrån FTP-servern

FTP-programmet är rätt lättanvänt men saknar användargränssnitt av det slag, många numera är vana vid. Manualsidan beskriver några av kommandoradsalternativen för ftp(1).

ncftp.

ncftp (uttalas »nick-F-T-P«) är ett alternativ till den vanliga ftp-klienten, som medföljer Slackware. Det är fortfarande ett textbaserat program men det erbjuder många fördelar framför ftp, däribland följande:

Såsom förinställning försöker ncftp logga in anonymt på angiven server. Man kan tvinga ncftp att visa inloggningsprompt genom bruk av växeln -u. När man väl har loggat in, kan man använda samma kommandon som i ftp, men man lägger märke till det trevligare gränssnittet, som påminner en smula om bash i sitt sätt att fungera.gif

 figure2414
: Exempel på, hur NcFTP kan ta sig ut.

Epost.

Elektronisk post är en av de mest omtyckta användningarna av Internet. Enligt uppgift skickades år 1998 mer elektronisk post än vanlig post. Eposten är förvisso både vanlig och nyttig.

Med Slackware levererar vi den vanliga epostservern och flera epostklienter. Alla de klienter, som här skildras, är textbaserade. Många windowsanvändare tycker kanhända inte om detta, men man upptäcker snart, att det är mycket bekvämt med en textbaserad epostklient, i synnerhet när man läser sin post ifrån en annan dator.

pine.

pine(1) är inte elm.gif Så sägs det åtminstone. Washingtons universitet har skapat sitt program för nyhetsgrupper och epost på Internet utifrån ett behov av en lättanvänd epostläsare för sina studenter. pine är en av de mest omtyckta epostklienterna numera och finns tillgänglig för nästan varenda unixsystem och t.o.m. för Windows.

 figure2425
: Huvudmenyn i Pine.

När man startar pine, får man längst ner se en kommandomeny i form av en rad tangentkombinationer för kommandon. pine är förvisso ett sammansatt program, så vi skall inte skildra alla dess egenskaper här.

Om man slår i, får man se, vad som finns i inboxen. Meddelanden förtecknas med datum, författare och ämne. Man sätter markörraden på det meddelande, man vill läsa, och trycker på Retur. Trycker man på r, får man skriva ett svar på meddelandet. När man har skrivit svaret, slår man Ctrl+X, så skickas det iväg. Man kan därefter trycka på i igen, så kommer man tillbaka till meddelandelistan.

Vill man ta bort ett meddelande, skall man trycka på d. Då markeras det meddelande, markörraden står på, för borttagande. pine utplånar sådana meddelanden, när man stänger programmet. pine medger även lagring av post i mappar. Man får se en lista över mapparna, om man trycker på l. I meddelandelistan kan man trycka på s, om man vill spara ett meddelande i en annan mapp. pine frågar efter vilken mapp, meddelandet skall sparas i.

pine erbjuder åtskilliga finesser; man skall helt bestämt ta en titt på manualsidan. Den innehåller de färskaste upplysningarna om programmet.

elm.

elm(1) är ytterligare en textbaserad epostklient. Om än den inte är lika användarvänlig som pine, så har den åtminstone varit med längre.

 figure2448
: Elms huvudvy.

Såsom förinställning kommer man in i sin inbox. Där förtecknas meddelanden med nummer, datum, avsändare och ämne. Man kan använda piltangenterna till att markera önskat meddelande. Sedan trycker man på Retur, så får man läsa meddelandet.

När man skall skriva ett nytt meddelande, trycker man på m i huvudvyn. Tangenten d flaggar ett meddelande för radering (deletion). Samtliga dessa tangenter visas längst ner på skärmen tillsammans med en prompt.

Manualsidan går närmare in på elm, så man bör rådfråga denna, innan man börjar använda elm.

mailx.

mailx(1) är en kommandoradsbaserad epostklient. Den är synnerligen primitiv och erbjuder nästan ingenting, som liknar ett användargränssnitt. Emellertid är mailx behändig vid sådana tillfällen, då man i en hast vill skicka ett epostmeddelande, när man vill använda skript för att göra massutskick o.s.v.

Det grundläggande kommandot är:

   $ mailx -s <ämne> <adressatens adress>
Här följer ett exempel på, hur man kan sända en fil med C-källkod till någon annan:

$ cat randfunc.c | mailx -s "Här är funktionen" asdf@exempel.net
Manualsidan förklarar mer om vad, mailx kan göra, så man vill förmodligen läsa den, innan man använder mailx.

lynx.

lynx är en textbaserad WWW-läsare. Den erbjuder ett snabbt sätt att slå upp någonting på Internet. Ibland är grafiken bara i vägen, om man redan vet, vad man är ute efter.

Man startar lynx genom att skriva lynx på kommandoraden:

   $ lynx

 figure2468
: Lynx med förordet till denna bok.

Man kan vid start välja vilken sida, lynx skall visa:

   $ lynx http://www.slackware.com
lynx visar några kommandotangenter och deras tillordningar längst ner på skärmen. Med pilknapp upp och pilknapp ner kan man röra sig omkring i ett dokument, tangenten Retur följer markerad länk och vänsterpil leder tillbaka till föregående sida. Tangenten g tar fram Go-prompten, där man kan ange en URL till en sida, som man vill gå till.

Det finns många andra kommandon i lynx. Man kan endera rådfråga manualsidan eller i lynx slå an tangenten h för att få se den inbyggda hjälpen.

wget.

wget(1) är ett kommandoradstillbehör, som laddar ner filer från angiven URL. Det kan användas, när man vill ladda ner ett helt WWW-ställe för att läsa det i nerkopplat läge, eller om man behöver en säkrare nerladdning av filer ifrån HTTP- eller FTP-servrar, än man kan få genom t.ex. Netscape. Kommandots grundläggande syntax är:

   $ wget <url>
Man kan även ange växlar. T.ex. kommer följande kommando att ladda ner hela Slackwares vävställe med alla filer och kataloger:

   $ wget --recursive http://www.slackware.com
wget skapar då en katalog vid namn www.slackware.com och lagrar filerna där med samma katalogstruktur som på det WWW-ställe, de hämtas ifrån.

wget kan även ladda ner filer ifrån FTP-ställen; man anger då en FTP-URL i stället för en HTTP-URL.

Kommandot wget har många fler växlar, vilka gör det trevligt att använda i skript (t.ex. för spegling av WWW-ställen o.s.v.). Manualsidan torde rådfrågas, om man behöver ytterligare upplysningar.

traceroute.

I Slackware ingår kommandot traceroute ifrån 4.4BSD. Det är ett användbart diagnosredskap för nätverket. traceroute visar var värddator, som ett paket passerar på väg till sitt mål. Man kan med följande kommando se, hur många »hopp« man befinner sig ifrån Slackwares WWW-ställe:

   $ traceroute www.slackware.com
Var värddator kommer att visas tillsammans med svarstid. Ett exempel:

$ traceroute www.slackware.com
traceroute to www.slackware.com (204.216.27.13), 30 hops max, 40 byte packets
1  zuul.tdn (192.168.1.1)  0.409 ms  1.032 ms  0.303 ms
2  207.171.227.254 (207.171.227.254)  18.218 ms  32.873 ms  32.433 ms
3  border-sf-2-0-4.sirius.com (205.134.230.254) 15.662 ms 15.731 ms 16.142 ms
4  pb-nap.crl.net (198.32.128.20)  20.741 ms  23.672 ms  21.378 ms
5  E0-CRL-SFO-03-E0X0.US.CRL.NET (165.113.55.3) 22.293 ms 21.532 ms 21.29 ms
6  T1-CDROM-00-EX.US.CRL.NET (165.113.118.2)  24.544 ms  42.955 ms 58.443 ms
7  www.slackware.com (204.216.27.13)  38.115 ms  53.033 ms  48.328 ms

traceroute påminner om ping såtillvida, att det begagnar ICMP-paket. Det finns ett flertal växlar, som man kan ange tillsammans med traceroute. Det förinställda högsta antalet »hopp« är 30, men man kan ändra detta med flaggan »-m«. Andra växlar förklaras mer ingående på manualsidan.

Att tala med andra.

talk

talk tillåter två användare att tjatta (chat) med varandra. Det delar skärmen i två halvor med en vågrät linje. Med följande kommando begär man att få tjatta med en annan användare:

   $ talk <användarnamn> [ttynamn]

 figure2504
: Två användare tjattar genom talk.

Om man anger ett användarnamn enbart, förmodas tjattbegäran vara lokal, så att endast lokala användare efterfrågas. Man behöver ange ttynamn, om man vill kontakta en viss användare på en särskild terminal (ifall vederbörande är inloggad på mer än en). De upplysningar, man kan behöva om talk, finns på manualsidan för w(1).

talk kan även ringa upp användare på fjärrdatorer. Som användarnamn anger man då epostadressen. talk försöker då kontakta användaren med angiven adress på fjärrdatorn.

talk är en smula begränsat. Det betjänar endast två användare och i halvduplex.

ytalk.

ytalk(1) är en bakåtkompatibel ersättning för talk. Det medföljer Slackware såsom kommandot ytalk. Syntaxen är likartad men uppvisar några skillnader:

   $ ytalk <användarnamn>[#ttynamn]

 figure2519
: Tre användare tjattar medelst ytalk.

Användarnamnet och terminalen anges på samma sätt som med talk förutom det, att man måste skriva ihop dem med brädgårdstecknet (#).

ytalk erbjuder flera fördelar:

Om man administrerar en server, vill man förmodligen säkerställa, att ntalk-porten är satt till verksam i /etc/inetd.con. ytalk behöver detta för att fungera ordentligt.

Sammanfattning.

Man bör nu känna till grundläggande nätverksdiagnoskommandon. Med deras hjälp kan man avgöra, huruvida det föreligger något problem med en dator eller nätverket mellan det egna systemet och någon fjärrdator. Vidare bör man nu känna till en del om flera olika epostläsare, WWW-läsare, FTP-klienter och kommunikationsprogram.


next up previous contents
Vidare: Att arkivera filer. Uppåt: Att använda Slackware Linux. Tillbaka: Grundläggande systemadministration.


Denna översättning ifrån engelskan är utförd av Erik Jonsson <generaldepoten@rambler.ru> efter Slackware Linux Essentials, officiell handbok för Slackware Linux.

Denna översättning tillhandahålles liksom engelskspråkiga originalet enligt villkoren i GNU General Public License (GPL).
Uppgifterna om författarnas och översättarens namn får ej avlägsnas, utplånas eller eljest göras oläsliga.
Förvaras åtkomligt.
Bäst före: senaste ändringsdatum.
Äldre versioner bör förstöras.
Senast ändrad Tue Oct 24 09:36:13 CEST 2000

Hela boken finns här även beredd för utskrift i PDF-filen slwhbk.pdf.

http://www.slackware.com/http://www.sslug.dk/Ser bra ut i vilken vävläsare som helst.


Generaldepoten — Emil Tusens Kulturpalats.
Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).

Innehåll:

Litteraturförteckning

Om goda kagor och torra kakor (»cookies«).